Fiskar är väldigt intresserade av lättfångade byten, här är ett flugmönster på just ett sådant.
René Harrop är en stor förebild för mig, främst inom flugbindningen, och jag har en dröm att någon gång få fiska i hans hemmavatten kring Henrys Fork i Idaho. I Henrys Fork driver René, tillsammans med sin familj, en stor verksamhet under namnet TroutHunter. I verksamheten kan man räkna in bl. a. en stor lodge med restaurang, guidning och en fiskeaffär. Mest känd för oss här i Norden är väl Renés återkommande artiklar, ofta tillsammans med sin fru Bonnie, i Flugfiske i Norden. Och ska du köpa en bok inför kommande vintern kan jag inte nog rekommendera Renés båda böcker TroutHunter och Learning from the Water.
Jag har bundit ett ett antal av Harrops mönster och ALLA fiskar och imiterar suveränt. Och igår band jag ett nytt mönster som jag tror och hoppas ska fiska och imitera lika väl. Det är en stor (krokstorlek 10) Crippleimitation av en ”Green Drake”, alltså amerikanarnas variant av våra största dagsländor. Med ”Cripple” menas alltså en slända som är skadad eller som inte riktigt klarar/klarat kläckningen, det kan ju t ex. inträffa när andra insekter attackerar den kläckande sländan på ytan. Sländan är då givetvis väldigt lättfångad och kräver ingen större ansträngning från fiskens håll, vilket givetvis är både välkommet och bekvämt.
Minneskortet till min ordinarie kamera är kaputt så jag har fått försöka fånga flugan med kameran på min iPhone, därav den något bristfälliga bildkvaliteten. Jag band upp 5 st i färgen du ser här, tänkt att imitera vår Sjösandslända/Vulgata i just det här ”Cripplestadiet” och på listan är att även binda upp några ljusare varianter för att då imitera Åsandsländan/Danican.
Min flugbindning är åter vid René Harrops giftiga nattsländeserie – och nu har jag kommit till kläckarna.
Jag kan knappt tro att vi är här igen, på söndag gör jag sötvattenspremiär! Veckan har börjat underbart, jag har matat min Lanyard full med prylar, dock råkade min yngste son få tag på tuben med flytgel och var nära att sätta i sig det. Men istället för att hamna i hans mage hamnade det på golvet. Så jag fick beställa en flaska Gink fortare än kvickt. Jag använder Gink för tafsen och/eller när endast några ”punkter” på en fluga skall fettas in, men när hela flugan skall impregneras är Tiemco Dry Dip Super oslagbar, den fungerar ju bra även för CDC.
Jag har även spolat på ny backing och lina på rullarna, det känns riktigt lyxigt att ha både ny lina och backing på både klass 4 och 5 utrustningen inför säsongen. Jag reklamerade ju min RIO Gold #5 och fick en ny tillbaka och sen fick jag en RIO Trout LT #4 på köpet när jag köpte min Lamson Waterworks rulle från USA för ett tag sedan.
Istället för att räkna vak när jag ska somna har jag i veckan funderat mycket på hur jag skall göra med mina flugor. Som det är nu känns det som att jag har en ask för varje insekt och stadie, så en liten shoppingvagn skulle nog vara passande för mig att rulla ut i skogen eller ställa på strandkanten. Men jag har inte riktigt gett upp tanken på att ha två, tre askar som jag har med mig på mina eskapader, lagret får jag ju ha hemma självklart. Jag får återkomma till detta …
Min flugbindning har i dagarna återvänt till Amerika och René Harrop och hans suveräna nattsländeserie, som jag har bundit och skrivit om här tidigare. Och nu börjar det ju verkligen hända något med insekten och vi är nu på vattenytan eller i ytfilmen. Mönstret har ett väldigt talande namn, CDC Caddis Emerger, och den var en fröjd att binda och jag är övertygande om att de är lika fröjdefullt att fiske dem. Jag band dem i oliv och i brunt, på bilderna syns inte kroppsfärgen så väl och ska väl så inte heller göra. Men från fiskens perspektiv nedifrån och upp syns färgen bra och smälter väl in på shucken eller puppskalet som fortfarande släpar från mönstret, här i form av CDC-fibrer i matchande färg till kroppen.
Jag fortsätter flugbindningen i René Harrops fotspår, från larviga nattsländor till nu stigande nattsländor.
I veckan fick jag en inbjudan från min kompis Richard att fiska med honom och några andra av hans bekanta på Styrsö nästa fredag då det vankas ny månad, men framför allt havsöringspremiär. Jag ser verkligen fram emot detta och hoppas att jag kan få till familjepusslet så att en heldag i skärgården på premiärdagen den 1/4 blir möjlig.
Efter att ha börjat binda nattsländelarverna i René Harrops Caddis System har nu turen kommit till nästa fas i insektens liv och det är en spännande fas för oss flugfiskare. Den stigande nattsländan som har fått nog av bottenträsket och bestämt sig för att stiga mot ytan och se vad som finns där. I den här flugan sätts både min kompetens som flugbindare på prov och Renés material, detta då flugans huvudmaterial är hans CEN-dubbing. Jag har bara sett bild på flugorna i hans böcker och alltså inte hittat någon SBS på hur han binder dem, så det krävdes lite funderingar och ett par testflugor innan jag tror att jag knäckte koden. Flugans kropp skall vara taperad som en cigarr och för att göra det så enkelt som möjligt för mig tog jag hjälp av tafsmaterial under dubbingen, detta tror jag dock inte ”The House of Harrop” föredrar. Men men …
René binder flugan på Tiemco 206 BL medan jag har valt att binda den på den ytterst prisvärda kopian från Grip Hooks, se mer i materiallistan nedan. Jag band 5 beiga (Tan) och 5 gröna (Caddis Green) och jag rekommenderar dig att göra detsamma. Grymt mönster, eller hur?
Det här är en riktigt kul fluga att binda och mönstret är kul att fiska. Fiskas som ”dead drift” eller varför inte presentera den några meter uppströms fisken och simulera ”en stigning” genom att höja spötoppen över fiskens ståndplats.
Krok: Grip Hooks 14723BL (#12 – 20) (jag har använt #14 i exemplet nedan)
Börja med att lägga en bindtrådsbädd på krokskaftet, gå ner med tråden en liten bit nedanför där kroken böjs
Bind in guld wire utmed krokskaftet
På liknande sätt binder du även in tafsmaterial eller annan nylonlina, dock inte hela vägen ner till där guld wire och bindtrådsbädden avslutas. "Ribba" sedan nylonet tillbaka till infästningspunkten och säkra ordentligt.
Dubba bindtråden med dubbingmaterialet och försök skapa en cigarrliknande tapering, hellre lite för tjock än tvärt om
Fäst en bunt maraboufibrer där dubbingen avslutas, använd topparna på fibrerna för att undvika att det blir allt för "luddigt" när du ribbar med guld wiren
Ribba kroppen framåt och fäst ordentligt
Klipp av maraboun, men spara en liten "stump". Det börjar likna nåt ...
De flesta flugbindare har nog en egen preferens om hur man binder in ben med hjälp av rapphönefjädrar på nymfer och dylikt. Jag föredrar att rotera kroken, klippa en V-form på fjädern, föra in fjädern mot kroken, fästa med två lösa bindtrådsvarv och sedan dra fjädern i position mot krokögat
Så här kan det t ex. se ut om man nu roterar tillbaka kroken i position
Bind in antennerna på krokens ovansida
Färga bindtråden med hjälp av en vattenfast tuschpenna, dubba tråden med ytterst lite dubbingmaterial och skapa ett thorax. Säkra med två whipfinishknutar. Klart!
Och så här kan det gå om du istället använder dubbing i färgen "Caddis Green"
Tempot i flugbindningen har varit bristande den senaste veckan, mest beroende på att jag väntat på en spännande leverans från en nyupptäckt butik.
Senaste veckan jag mest ”kompletteringsbundit” vid städet, alltså bundit upp fler exemplar av flugorna. Min nya ”burriga favorit” har jag bundit i en mindre storlek (#10) och fler färger (oliv och brunt), jag tror verkligen på den flugan inför sommarens kläckningar av Vulgata och Danica. Och när jag ändå hade påfågelherlen framme så testade jag att binda några små nymfer med endast detta mångsidiga material, ungefär som en Pheasant Tail Nymph, fast med påfågel då istället för fasan. Experimentet blev väl inte jättelyckat och jag vågar inte därför visa upp det här. Men fisken skall få vara slutgiltig bedömare när säsongen kommer.
Annars har jag mest gått och väntat på våren som alla andra, antar jag. Och idag fick jag ju världens bästa vårtecken presenterat för mig, och jag menar då inte krokusen som ”poppat upp” i trädgården ute på gården.
För ett tag sedan såg jag en annons i den mest ypperliga av tidskrifter Drake Magazine att René Harrop tagit fram tafsar till försäljning under sitt egna märke Trout Hunter. Jag blev givetvis väldigt intresserad, men konstaterade snabbt att tillgången till dem var begränsad i Sverige. René Harrop är ju en ärrad flugfiske- och flugbindningsveteran och har figurerat frekvent i t ex. Flugfiske i Norden med artiklar om flugbindning och vinsten av fiske med långa tafsar.
Härom kvällen satt jag och bläddrade i lite gamla nummer av Flugfiske i Norden och kom till slut till en artikel av René om just hur han taperar sina tafsar, och annonsen från The Drake poppade upp i huvudet. Jag tittade in på Renés hemsida och blev genast väldigt inspirerad. Jag har ju beundrat Renés flugor ett tag och gladde mig hjärtligt åt att han inte bara har sina egensignerade tafsar till salu utan även mycket spännande flugbindningsmaterial som han tagit fram. Jag såg framför mig möjligheten att binda de väldigt spännande flugorna René presenterar i sina böcker Trout Hunter och Learning From the Water på ”riktigt”, alltså med det material René själv använder för sina flugor. Så förutom hans långa tafsar och tafsmaterial adderade jag en del av hans flugbindningsmaterial i min varukorg och checkade ut. Det blev några påsar CDC, gillade verkligen de färger han tagit fram, och flertalet av hans CEN-dubbing (Caddis-Emerger-Nymph).
René Harrops - Caddis Larva
Leveransen tog en vecka och det var spännande att öppna kartongen. CDCn såg mycket bra ut, speciellt då färgerna och CEN-dubbingen så väldigt väldigt intressant ut. Under veckan jag väntade på prylarna letade jag i Renés senaste bok Learning From the Water, som jag verkligen rekommenderar, efter inspiration om vad jag skall binda med materialet som är på väg till mig. Jag fastnade för Renés serie av nattsländor i olika stadier, flugor som är lika vackra som de ser utmanande ut att binda. Och i veckan har jag äntligen fått möjlighet att börja pilla med dessa, och först ut är nattsländelarverna. De är inte alls avancerade att binda, som de senare stadier av insekten ser ut att vara, så det kändes som logisk uppvärmning.
René binder två olika nattsländelarver – Caddis Larva och Cased Caddis Larva och jag har hållit mig till de material som René själv väljer, med ett undantag. Till Caddis Larva väljer ”öringjägaren” gröna kalkonbiots som kropp, detta hade jag inte hemma på lager, så jag har försökt imitera med hjälp av bindtråd och tafsmaterial. Det blev OK, om jag får säga så själv.
Efter de här larviga flugorna står stigande nattsländor på tur, men mer om detta inom kort.
Caddis Larva
Krok: Tiemco 200R #12-20 (#14)
Tråd: Sheer 14/0
Kropp: Bindtråd och tafsmaterial (3X)
Thorax: TroutHunter CEN Dubbing (Blackish Brown)
Ben: CDC (svart)
Cased Caddis Larva
Krok: TMC 200R #12-20 (#14)
Tråd: Sheer 14/0
Case/”skal”: Fasanstjärt
Rib: UTC Wire (koppar, small)
Kropp: ett smalt band av fin dubbing (Caddis Green eller Fl. Chart.)
Fiskar är väldigt intresserade av lättfångade byten, här är ett flugmönster på just ett sådant.
