The Boys Are Back In Town – Hökensås 2012

Posted on 2012/05/17 by Daniel

Majfisket i Hökensåsområdet är en tradition sedan flertalet år tillbaka och nu är det dags att summera årets besök.

De senaste åren har besöken i Hökensås inneburit, rent ut sagt, riktigt skitväder och årets ”grabbträff” på Åsen var inget undantag. Regn, stark vind och höstkyla på våren. Men jag är inte den som brukar klaga på dåligt väder utan då hellre hänvisar till dåliga kläder, och då räknar jag också in Pers vadare som han upptäckte började läcka på ett strategiskt ställe mitt fram på kroppen. Men oavsett regn och rusk (och läckande vadare) så hade vi fyra fantastiska dagar i Hökensås där vi, för en gångs skull, hade bra fiske alla tre.

Jag och Richard var på plats redan på torsdagen medans Per slöt upp sent på torsdagskvällen. Torsdagen blev en riktigt trög dag rent fiskemässigt, utan det mest anmärkningsvärda var när Richard lyckades låsa in mina bilnycklar i min bil. Vad gör man då? Den frågan ställde vi oss ett par gånger, och vi kom fram till att det enda alternativet är att slå sönder en ruta och försöka vara glad ändå. Men så precis innan vi tog det drastiska beslutet kom jag på att jag har någon assistansförsäkring så vi ringde till dem och mycket lyckliga fick vi till svar att försäkringen täcker även ett sånt fatalt misstag. Och en dryg timma senare lyckades en stor bärgningslastbil ta sig ner till parkeringen vid Enesjön och mycket fackmannamässigt öppna dörren och göra vårt liv mycket enklare.

Fisket fredag, lördag och söndag blev betydligt mer lyckat än torsdagen och vi drillade fisk, drack öl och skrattade gott om vartannat, precis som det skall vara. Förutom våra favoritställen att fiska på så hittade vi även nya favoritspots som vi säkerligen kommer att återkomma till. Bäst utdelning gav Enesjön och Prinsasjöarna och roligast hade jag när jag drillade flera fiskar på små små fasanstjärtsnymfer i Prinsasjöarna, det var väldigt tydligt att fisken gick och plockade vassländenymfer strax under ytan då Per stod på andra sidan viken och hade det lika roligt som jag på samma fluga.

Insektslivet hade inte kommit riktigt så långt som vi önskat. Vassländor, fjädermyggor och Bibio var tydliga i området och vi såg faktiskt några sporadiska Vulgator som kläcktes i Enesjön. Förutom ovanstående insekter/flugor så funkade mindre Montananymfer med rött inslag i thorax mycket bra, men även (givetvis) flicksländenymfer i olika utföranden.

Något som överraskade oss väldigt mycket var att vi i stort sett var helt ensamma vid sjöarna alla dagarna. Något vi givetvis inte klagade över, och jag är också övertygad om att det var därför som många av de fiskar vi fick tog väldigt nära land och det var också mycket aktiv fisk i grunda vikar och då nära land. Skönt på de annars ganska ofta i onödan söndervadade sjöarna i området.

Och som vanligt är det alltid tråkigt att summera något roligt, men hade det inte varit roligt hade jag inte summerat det och jag hade inte heller längtat tillbaka. Och längtar tillbaka gör jag, det är något speciellt med Hökensås …

Up On Cripple Creek – lättfångade sländor

Posted on 2012/05/08 by Daniel

Fiskar är väldigt intresserade av lättfångade byten, här är ett flugmönster på just ett sådant.

René Harrop är en stor förebild för mig, främst inom flugbindningen, och jag har en dröm att någon gång få fiska i hans hemmavatten kring Henrys Fork i Idaho. I Henrys Fork driver René, tillsammans med sin familj, en stor verksamhet under namnet TroutHunter. I verksamheten kan man räkna in bl. a. en stor lodge med restaurang, guidning och en fiskeaffär. Mest känd för oss här i Norden är väl Renés återkommande artiklar, ofta tillsammans med sin fru Bonnie, i Flugfiske i Norden. Och ska du köpa en bok inför kommande vintern kan jag inte nog rekommendera Renés båda böcker TroutHunter och Learning from the Water.

Jag har bundit ett ett antal av Harrops mönster och ALLA fiskar och imiterar suveränt. Och igår band jag ett nytt mönster som jag tror och hoppas ska fiska och imitera lika väl. Det är en stor (krokstorlek 10) Crippleimitation av en ”Green Drake”, alltså amerikanarnas variant av våra största dagsländor. Med ”Cripple” menas alltså en slända som är skadad eller som inte riktigt klarar/klarat kläckningen, det kan ju t ex. inträffa när andra insekter attackerar den kläckande sländan på ytan. Sländan är då givetvis väldigt lättfångad och kräver ingen större ansträngning från fiskens håll, vilket givetvis är både välkommet och bekvämt.

Minneskortet till min ordinarie kamera är kaputt så jag har fått försöka fånga flugan med kameran på min iPhone, därav den något bristfälliga bildkvaliteten. Jag band upp 5 st i färgen du ser här, tänkt att imitera vår Sjösandslända/Vulgata i just det här ”Cripplestadiet” och på listan är att även binda upp några ljusare varianter för att då imitera Åsandsländan/Danican.

Flytrap – små flugor för stora fiskar

Posted on 2012/05/04 by Daniel

Det är nu mindre än en vecka kvar till årets första resa till Hökensås och förberedelserna är igång …

I veckan har jag sökt efter rapporter från Hökensåsområdet. Vad händer? Vad kläcker? Och hur bra är fisket? Jag har fått svar på i alla fall en fråga, då på frågan om vad som kläcker.

Förutom fjädermyggor och enstaka nattsländor så kläcker nu den mindre vassländan för fullt nere på ”Åsen”. Vassländan är en kaxig liten dagslända som allt som oftast är den första dagsländan att visa sig i bevingad form på säsongen. Då jag vet att sländan är vanlig i Hökensåssjöarna och vi ju snart är på väg dit fann jag inspiration i veckan att binda upp ett tiotal enkla imitationer av sländan i veckan.

Jag band upp 5 st bruna och 5 st röd-bruna imitationer i krokstorlek 16 och 18, just de färgerna tror jag imiterar väl.

Innan vi åker ner till ”Åsen” i mitten av nästa vecka ska jag också hinna med att binda upp några varianter av Johan Klingbergs sälhårspuppa ”Busen”. Det är ju en riktig ”Hökensåsfluga” om nåt! I tanken har jag speciellt en förtyngd variant med tungstensskalle som jag tänkt impregnera väl vid städet, effekten jag är ute efter är dylik den på Gary LaFontaines Deep Sparkle Pupa, alltså att flugan skall omgärdas av en luftbubbla strax under ytfilmen.

Trevlig helg och cheers!

/Daniel

I Don’t Know – kläckare som borde fungera, eller inte?

Posted on 2012/04/24 by Daniel

En av mina absoluta favoritflugor är välkända Klinkhamer Special, tanken här är att kombinera den flugan med ett av mina favoritfisken. Det borde fungera … typ?

Sjävla symbolen för flugfiske och i många fall även flugbindning är de allra största dagsländorna. Vulgata, Danica, Rocken, Drake … ja kärt barn har många namn. Men för oss här i Norden så är det Ephemera Danica (Åsandslända) och Ephemera Vulgata (Sjösandslända) som är aktuella, och få fiskepass slår de där man försöker lura fisken genom användandet av olika imitationer, främst torrflugor, av de sländorna. Vad är det då som är så fascinerande med dessa sländor? Ja, först och främst så är sländorna oerhört vackra, de är stora och lätta att upptäcka och för det mesta så är perioden då fisken är inställd på sländan (på ytan eller i ytfilmen) ganska kort. Sen är det givetvis så att även den större öringen intresserar sig för dessa ”proteinbomber” och bemödar sig att visa sig och ”ta torrt”.

Klinkhamer, Klinkhammer, Klinkhåmer, Klinkhamer Special … kärt barn har många namn, som sagt. Jag har många trevliga minnen tillsammans med den flugan och söker du på Internet så kan man lätt konstatera att jag inte är ensam om det. Denna mångsidiga fluga som kan imitera allt från kläckande dag- och nattsländor, landinsekter och det mesta man kan tänka sig kan trigga fisken är en självklar favorit i de flestas flugaskar. Det är även en rolig och ganska simpel fluga att binda.

Kombinationen av allt du läst så här långt mynnade i veckan som gick ut i de flugor du kan se på bild i det här inlägget. En Klinkhamer Special Vulgata respektive Danica … typ. Tanken är att maraboun, som stjärt och kropp är gjord utav, skall efterlikna nymfens ganska tydliga gälar (speciellt på de två mörkare varianter som är tänkta efterlikna Vulgata) samt att maraboun också är mycket bra på att imitera lite rörelse/kläckning i stilla vatten. Så färg, storlek och rörelse/kläckning tror jag kan räcka för att imitera bra. För den ljusare varianten (Danica) så har jag blött maraboun något och strykt tillbaka fibrerna innan jag ribbar kroppen med bindtråd, detta för att inte få en lika tydlig ”hårighet”, Danicanymfen har inte alls samma gälar som Vulgatan då den finns i strömmande vatten och får syre från just det strömmande vattnet.

Det här borde väl fungera? Eller? Jag vet inte, tiden som snart är här får utvisa det. Kul ska det bli att testa, hur som helst.

Silver and Gold – silver i håven och guld i blicken

Posted on 2012/04/21 by Daniel

I veckan har jag haft ett fantastiskt fiske och mycket spännande upplevelser i samband med envist letande efter öringåar.

Veckorna går fort, mycket fort, det känns det som i alla fall. Men vädret består, våren vill liksom inte trycka undan vintern på allvar. Men skönt är i alla fall att de nordliga vindarna nu bytts mot sydliga vindar, det gör det betydligt mer behagligt att vara ute och att stå vid kusten och leta efter havsöring. För så här långt i år är det just det fisket som släckt mitt behov efter öring.

Och är det bara jag som har haft ett fantastiskt havsöringsfiske i år? Jag tänker då speciellt på fiskens storlek, som så här långt varit väldigt bra. Jag har fått fisk vid varje fisketillfälle och, för mig, stor fisk. Tidigare år har mitt havsöringsfiske mest handlat om att jag krokat de där små ”slipsarna” på runt 30 cm, med några undantag. Men i år har jag verkligen hittat de större, stridbara och silverblanka öringarna från 45 cm och uppåt. Underbart givetvis!

I veckan har jag haft möjligheten till två fiskepass på sen eftermiddag och kväll, och vilka pass sen! Både i onsdags och igår fredag hade jag ett fantastiskt fiske här i ”hemmaviken”, med flertalet landade (och återutsatta) fiskar mellan 45 och 60 cm, riktigt feta, blanka och oerhört stridbara pjäser. Igår eftermiddag hade jag en riktigt ångestladdad drill med en öring mellan 55 – 60 cm som var oerhört kraftig och jag var övertygad om att den skulle knäcka spöet. Jag vet inte vad den vägde i kilo, men motståndet var häftigt och jag fick verkligen kämpa för att till slut få den i håven.

Noterbart så här långt är att de största fiskarna bitit på flugor med diskreta färger – svart/oliv, brunt och rostigt. Bästa flugorna för mig i år har varit Tellis Katsogiannos mönster Devil Bugger och Nyårsdan i svart/oliv.

Mitt i denna silverhets vet jag att det snart kommer varmare tider och så fort det på allvar börjar kläcka insekter på i sjö och å så kommer det faktumet att överta mina tankar från silver. Från silver till guld, från havsöring till dess sötvattenslevande guldfärgade kusiner. I veckan har jag spenderat en del tid med att titta på kartor, googlat och bollat idéer om potentiella fiskevatten med min kompis Richard. Målet är att försöka hitta åar med vild stationär öring här i trakterna, runt en timmas bilfärd från hemmet som max.

Och i torsdags begav jag mig ut för att ”reka” ett vatten vi hittat och bland det första jag såg när jag kom fram till vattnet var en fin öring som sörplade kläckande fjädermyggor i ett lugnflytande parti. Fantastiskt! Jag ser fram emot att hitta några åar där jag kan smyga omkring och presentera torrflugor med lätt utrustning och tunn tafs där minsta misstag i presentationen innebär att öringen fattar misstanke och flyr. Det finns nog få saker som överträffar det. Eller hur?!

Andra helgen i maj åker jag, Richard och Per till Hökensås för den årliga grabbträffen där nere. Det blir fyra dagars fiske (tor-sön) och jag hoppas på ett spännande torrflugefiske, framför allt. Kanske har Vulgata kläckningen precis startat, det vore ju givetvis fantastiskt. Men jag nöjer mig med att även ha ett så fantastiskt fiske med små små imitationer av fjädermygg och andra midges som jag haft i området de senaste gångerna jag varit där. Och ”myggfisket” är verkligen en favorit! Som led i detta ska jag ikväll börja med att binda lite, så kallade, midges. På tur att fylla min myggask är det suveräna mönstret Palomino Midge, resultatet ser du här om några dagar.

Trevlig helg!