Gimme More – bonusmaterial från Allt om Flugfiske

Sparkle Emerger White Olive
Sparkle Emerger på TMC 100SP-BL

Här kommer lite bortklippt bonusmaterial.

Du prenumererar väl på Allt om Flugfiske? I senaste numret som kom för någon vecka sedan hade jag förmånen att få skriva om mina kära nattsländepuppor, jag hoppas att du gillade artikeln.

Dock har jag en tendens att skriva alldeles för långa texter. Ulf och Johan som redigerar min text och mina bilder drar nog en lång suck varje gång jag skickar in mina texter. I senaste numret av tidningen skrev jag om ett, för mig, väldigt kärt ämne – amerikanska flugbindare och nattsländepuppor. Men på grund av mina något övertydliga bryderier och förklaringar fick inte 1/3 av texten plats så jag tänkte att jag publicerar det här. Det som inte kom med i tidningen var en textsnutt som berättar mer om den tredje puppan i artikeln, Gary LaFontaines Sparkle Emerger. Här kommer texten, håll till godo:

IMG_0233Puppornas puppa är för mig och många andra Gary LaFontaines Sparkle Emerger och dess tyngre bror Deep Sparkle Pupa. Om det skulle vara VM i puppor skulle Sparkle Emerger vunnit varje dag i veckan, i alla fall om du frågar mig.

Precis som Iris Caddis är Sparkle Emerger relativt enkel att binda och med lite träning och tålamod kan alla få till det vid bindstädet. Den är, för mig, heller ingen uttalad torrfluga som ska ligga på ytan utan jag vill helst ha den klistrad i ytfilmen eller strax under. Det som gör att den flyter något högre än Iris Caddis är att den binder ännu mera luft och att man binder in hjorthår som innehar naturlig flytkraft. Hjorthårsbunten, tycker jag ska vara relativt sparsam och bindas något kortare än jag hade gjort på en fullvuxen nattslända, hjorthåret imiterar alltså en utväxande vinge på en nattslända som kläcker i ytfilmen.

Det Antron som Gary LaFontaine använde när han på 1970-talet arbetade fram den här och andra flugor är idag en riktig raritet. Men det finns många alternativ som i alla fall fungerar ypperligt för mig. Vanligt Polygarn (Polypropelene Floating Yarn) som jag använder här är ett exempel som fungerar utmärkt. Ett annat exempel är det material som heter Antrondubbing som är ett tunt och långfibrigt material som jag använde som kroppsmaterial på den tyngre puppan ovan och även använder som kroppsmaterial på mina “LaFontainepuppor”. Antrondubbing använder jag även ibland för att imitera gasbubblan på både den här mer flytande imitationen och den förtyngda och sjunkande Deep Sparkle Pupa. Om du har det materialet som heter Sparkle Yarn eller Oliver Edwards Sparkle Yarn i dina materiallådor ska du skatta dig lycklig då det materialet, enligt många, är det perfekta substitutet för det Antron som Gary LaFontaine använde.

Sparkle Emerger SBSFör att imitera ben, rörelse, thorax och det “skägg” som nattsländepupporna har använde Gary LaFontaine marabou eller strutsherl. När jag började binda de här imitationerna för några år sedan hade jag ingen så långfibrig marabou eller struts så att jag blev helt nöjd utan började istället experimentera med sälhår och snöskohare. På exempelflugorna du ser på de här sidorna har jag använt hår från snöskohare som ju också likt sälhår binder luft och ger mig lite extra flytkraft när jag fiskar, och det gör jag gärna, den här flugan.

När öringen i både sjö och å börjar göra mer distinkta vak efter vid ytan simmande eller fridrivande puppor är det för mig en fluga som jag främst börjar pilla efter i flugasken. Inte helt överraskande är den en amerikan och heter Sparkle Emerger. Sällan fettar jag in den här imitationen men det händer att jag applicerar en liten liten mängd torrflugefett på hjorthåret.När jag fiskar i strömmande vatten har jag oftast torrflugefett på tafsen och detsamma gäller i stilla vatten när jag aktivt ska ta hem flugan för att imitera simmande nattsländepuppor. Förutom den här ljusa puppan med grön kropp har jag även dylik med gulorange kropp samt en betydligt mörkare variant med mörkbrun eller svart kropp och då en gasbubbla av grått material. Den mörkare puppan har gett mig och mina kompisar många skön minnen för att söka fisken med under nattetid eller sen kväll.

Battles in the North – tuffa förhållanden

Jag äter Klinkhamers.

Lågt vatten, ständig och ibland kraftig nordanvind …

… uteblivna kläckningar och kalldimma, det var tuffa förutsättningar norröver i juli. Det kanske låter som att jag sitter här och snyftar samtidigt som jag skriver, det gör jag inte. För trots att väder, vind och vattenstånd inte var enligt önskan och åarnas större öringar inte var på humör så var jag i sällskap med goda vänner och det kan ju rädda den mest desperata öringfiskaren.

Fredagsmys
Fredagsmys
Kalldimma
När natten kom lade sig oftast vinden men då kom kalldimman istället.

I år var vi i samma trakt som förra året och jag tror att vi har hittat en ny favorit. Det känns som det är relativt otrampad mark och fisketrycket är väldigt lågt samtidigt är det ganska bekvämt boende och det går en liten väg utmed ån. Det vore kul att träffa på åarna när förutsättningarna är lite bättre bara. Förra säsongen var sommaren sen och vattnet högt och i år blåste det, som sagt, hårt från norr hela veckan och vattnet lågt. Är nästa år tredje gången gillt? Självklart!

På spaning
På spaning

Då kläckningarna i stort sett blåste bort gällde det att klia geniknölarna rejält under kepsen. De större öringarna vi fick under veckan såg vi inte vaka utan ens kunskaper att läsa vattnet blev räddningen. Att drifta flugor över tillsynes heta ståndplatser gav oss några fiskar strax över och strax under kilot. Tommy vann guldmedalj i år med sin fina öring som vi uppskattade till en vikt mellan 1,5-2 kg. Bra jobbat Tompa!

Jag och Richard upplevde en timmas fint fiske under en kort men intensiv nattsländekläckning en kväll och då var det LaFontainepuppor på och strax under ytan som gällde. Men annars var det Allt-i-alloflugor som Klinkhamers och Nalle Puh som oftast satt på min tafsspets när inga insekter syntes och det var just på en Klinkhamer som jag fick min största öring på under veckan.

En vacker "standardöring" 2016.
En vacker ”standardöring” 2016.

Under veckan fick vi mängder med ”standardöringar” omkring halvkilot och de var anmärkningsvärt starka och vakbilderna såg kloka ut så när fisken väl blev synliga eller låg i håven blev man överraskad att de inte var större.

Förutom trevliga vänner träffade jag även på en björnmamma och hennes två ungar en kväll. Den upplevelsen kommer jag aldrig att glömma. Jag skulle gå och kika på en intressant kurva i ån och tog en genväg över en myr. Plötsligt ser jag något i ögonvrån på 200 meters avstånd och det visar sig vara en gigantisk björn som springer i full galopp och sekunden senare ser jag att hon har två ungar i släptåg. Jag fryser till och börjar fingra på dragkedjan till jackan för att ta fram kameran, jag får för mig att ljudet från dragkedjan och mina hastiga rörelser får henne att reagera så jag fryser totalt och slutar antagligen andas också. Jag ser björnarna i några sekunder till innan dom når en skogskant och försvinner. Jösses vad rädd jag var! Några dagar senare ser vi både färska spår efter både björn och varg utmed ån.

Stort tack för en väldigt trevlig resa Per, Richard, Tommy och även Ulf och Johan som kom och hälsade på oss några dagar. Nästa år är det tredje gången gillt och då tar vi dom!

America – amerikanska puppor

Iris Caddis bunden på en TMC 100SP-BL #18. Krok, tråd, Zelon och harmask.
Iris Caddis bunden på en TMC 100SP-BL #18. Krok, tråd, Zelon och harmask.

Just nu håller jag på att slutföra ett litet projekt …

… gällande amerikanska nattsländepuppor. Resultatet av dessa bryderier kommer du att kunna läsa om i ett nummer av Allt om Flugfiske senare i år, om nu Johan och Ulf godkänner det så klart. Den här idén fick jag för några år sedan och jag har snuddat vid den i några andra av mina artiklar och det du läst här, men först nu förverkligar jag den till fullo. Och jag har fått, tror jag, relativt lösa tyglar och kommer inrikta texten till att handla om just flugbindningen och materialet i första hand, och hur jag fiskar flugorna också förstås. Flugorna för artikeln har jag nu bundit upp och fotograferat så nu återstår ”bara” steg-för-steg bilder och övrig text, men då detta ämne ligger mig varmt om hjärtat räknar jag med att hinna med deadline vid kommande månadsskifte.

Iris Caddis går att variera i färger, de här två är mina två favoriter.
Iris Caddis går att variera i färger, de här två är mina två favoriter.

Det blir tre olika mönster från tre olika amerikaner som alla gett mig väldigt mycket inspiration i min egen flugbindning (och flugfisket).

Iris Caddis (krok #18) och Sparkle Emerger (krok #16).
Iris Caddis (krok #18) och Sparkle Emerger (krok #16).

Förra säsongen var ju lite knäpp då sommaren och värmen på riktigt kom först i mitten/slutet av augusti. När vi var uppe i norr var det fortfarande snösmältning (högt vatten) och kallt i vattnet, inte idealiskt för sländkläckning alltså. Vi såg enstaka dagsländor på ytan och i luften och knappt någon ”nattis” alls. Men i år ser det lite bättre ut och jag räknar med att kunna fiska nattsländeimitationer, bland annat då de tre mönstren jag nu har närmast på näthinnan i och med arbetet med artikeln.

Vill även passa på att önska dig en fantastisk sommar och gott fiske. Må det kläcka, vaka och nappa – det är vi fan värda!

Prime Time – Danica och Vulgata

Ephemera Danica Vulgata sz. 10Bara för några timmar sedan stod jag utvadad till knäna och kastade på Vulgatamumsande öring. Mycket bättre än så blir det inte.

Det är mycket fiske nu, i alla fall för mina möjligheter. De senaste veckorna har jag fiskat varannan dag och som vanligt när det gäller fiske så är det ömson vin och ömson vatten (jag gillar vin). Häromdagen var jag vid min Vulgatasjö och det gick vågor och gäss på vattnet, det blåste så att man fick hålla i kepsen. Och idag kunde jag smyga på vakande fisk igen. Och i förra veckan hade jag ett par dagar vid strömmande vatten och en långhelg i Hökensås. Till och från var det gott om dag-, natt- och bäcksländor och ibland inte. Fisket är som livet, ibland är det upp och ibland är det ner.

Ännu en bild på en finare öring tagen på kvällskvisten i maj.
Ännu en bild på en finare öring tagen på kvällskvisten i maj.
Ephemera Danica
E. Danica – Paradun storlek 8

De senaste veckornas fiskebonanza har även inneburit att jag har haft möjligheten att testa och utvärdera diverse flugmönster och varianter vid vattnet. Om ett par veckor är ju tiden för de största dagsländorna över här nere hos mig, men jag hoppas att möta dom i juli igen när vi åker norröver som ju är brukligt. Förra säsongen när vi var ”där uppe” var våren väldigt sen och vattnet väldigt högt, läs gärna mer om vad man kanske måste hitta på då i kommande numret av Allt om Flugfiske. Men i år verkar våren vara någorlunda normal så jag ser fram emot ett fint Danicafiske även i juli. Mönstrena som fungerat bäst kanske inte överraskar varken dig eller mig, men oavsett så måste fler bindas upp och det har jag gjort mellan fiskepassen de föregående veckorna.

Bröderna Westling
Bröderna Westling

När det kommer till duns, alltså relativt nykläckta sländor så är det Paraduns aka. fallskärmsduns som fungerar bäst för mig. Och speciellt då när de är bundna med en kropp av bäverdubbing som ju har en naturlig flytkraft. Jag försöker binda in dubbingen ganska ”luftigt” och fluffa ut det lite extra med min kardborreborste genom att dutta med borsten på kroppen och sen nypa med tummen och pekfingret för att få bort löst hår. Det blir en bra flytkraft och ger ett ”kaxigt” spår i ytfilmen. Jag ribbar kroppen med 6/0 bindtråd och ger imitationen en rygg av fasanstjärtsfibrer (onödigt men gulligt). Som stjärtspröt har jag mörkbrun Coq de Leon och sen har jag två tupphackelfjädrar för att ge garanterad flytkraft i timmar som fallskärmshackel.

Kläckare med Antronkropp
Kläckare med Antronkropp
Ephemera Vulgata maj 2016
Ephemera Vulgata maj 2016

Kläckaren jag använder och gärna binder är kanske min signumfluga, en sk. loopkläckare där man jag viker över tre CDCfjädrar över thorax för att ge flytkraft och perfekt imitation av en utväxande vinge. För ben och stjärtspröt använder jag hjorthår, thorax är från en stickig och livfull dubbing av snöskohare. För kroppen har jag de senaste använt antingen olika nyanser av antrondubbing eller marabou av fin kvalitet (för att ge ett extra burrigt och livfullt utseende som de gälbestyckade nymferna av främst E. Vulgata ju har). Även här på kläckarna skojar jag till det med en rygg av fasanstjärtsfibrer, ibland är det ju kul att fiska med ögonen. Och som vanligt på mina kläckare förtager jag kroppen något med en koppartråd för att sänka kroppen till rätt nivå strax under ytfilmen.

Kläckare med kropp av Marabou
Kläckare med kropp av Marabou

Oj oj oj … allt händer på en gång. Det är dagsländesäsong och jag har inte tid att skönmåla, det ska fiskas och inte filosoferas allt för mycket.

Låt oss fiska och snacka mindre, imorgon måste jag ut igen. OK?

Dry County – Woodstorrt och några puppor

Caddistrophic CaddisTiden går fort när det är fiskesäsong.

För någon vecka sedan hade jag det väldigt trevligt på Markus Hoffmans lika galna och underbara arrangemang Woodstorrt utanför Uppsala. Jag fick träffa både nya och bekanta ansikten, binda flugor, dela med mig av lite tips och även få några. För er som varit på Woodstorrt vet ni hur kul vi har det och för er oinvigda rekommenderar jag er att sälja er själ för en biljett till ett framtida arrangemang.

Ulf Börjesson band bl a. stora dagsländor med förlängd bakkropp med deltagarna.
Ulf Börjesson band bl a. stora dagsländor med förlängd bakkropp med deltagarna.
Richard Örnemark förklarar för några intresserade hur flugan ska ligga i ytan.
Richard Örnemark förklarar för några intresserade hur flugan ska ligga i ytan.

Jag själv hade med mig fyra olika varianter av den Gula Forssländan som jag band och pratade om. Samtliga flugor hade olika material som huvudingrediens och det verkade som att deltagarna blev nöjda. Jag är nöjd hur som helst. Markus är en oerhört gästvänlig person och är mån om att alla mår bra och sen lagar ju han med kamrater fantastisk mat också. Det var en mycket spännande laguppställning av flugbindare i år med bindare från främst Sverige men även Norge, Holland och Serbien. Dock saknade vi André Brun väldigt mycket som även han skulle förgyllt tillställningen, han låg hemma med lunginflammation. Roligt var dock att flera deltagare nämnde att de brukar vara inne på itsabouttrout.se för att få inspiration för sin flugbindning, sån återkoppling värmer givetvis.

Caddistrophic Caddis - TMC 2487-BL #14, svart guldskalle, UTC70, Antron, UTC Thread (Brassie), Super Stretch Floss, CDC, Fluoro Fibre, SLF
Caddistrophic Caddis – TMC 2487-BL #14, svart guldskalle, UTC70, Antron, UTC Thread (Brassie), Super Stretch Floss, CDC, Fluoro Fibre, SLF

Mitt fiske så här långt i år har till stora delar varit vid stilla vatten. Vi har en ny sjö i fiskeklubben med förvildad och svårflörtad öring som jag spenderat ganska mycket tid vid. Jag har lyckats lura upp några öringar ur den på torrfluga och det är med andakt jag tittar på dom i håven och varsamt släpper tillbaka dom. Då sjön är ny för mig i år vet jag ingenting om insektslivet i och omkring sjön, spännande. Så här långt har jag mest sett fjädermyggor och landinsekter och det är också imitationer av det jag fångat fiskarna på. Men när jag var ute i lördags såg jag ett par små Vassländor … det ska bli väldigt spännande att följa sjön under säsongen och se vad som händer. Det blir en sjöinspirerad säsong för mig i år tror jag, och det har jag inget emot, flugfiske i stilla vatten är väldigt roligt och om fisken är vild eller inplanterad som yngel kan det vara minst lika utmanande som fiske i strömmande vatten. Jag har flera gånger åkt från sjön besegrad med svansen mellan benen, men det gör mig bara mer taggad inför nästa fisketillfälle. Och snart är det ju Vulgatatider i min andra klubbsjö, det känns som att det börjar ordna upp sig.

Vårens dagar på Hökensås är bokade och jag behöver inte nämna hur mycket jag ser fram emot detta. Om jag och Johan Klingberg lyckas synkronisera våra kalendrar ska vi fiska en av hans åar nere i Hökensåstrakten i samband med Hökensåsresan, det ska givetvis också bli larvigt roligt.

Några exempel färgkombinationer som jag har i min ask.
Några exempel färgkombinationer som jag har i min ask.

Min flugbindning har den senaste tiden mest handlat om experiment och arbete med att komplettera askarna med beprövade mönster. Fick dock för mig att binda lite tunga nattsländepuppor efter all torrflugebindning på Woodstorrt så jag knåpade ihop några Caddistrophic Caddis häromdagen. Ett mönster jag har haft en del kul med och då framför allt knuten under en indikator eller en välflytande nattslända typ Nalle Puh eller Streaming Caddis. Nu var det ett par år sedan jag band den sist och fiskade med den, men flugan har många fina minnen med sig, jag tror att jag ska testa den lite i år om det är trögt i ytfilmen. Notera gärna att mönstret innehåller CDC trots att det inte alls är en torrfluga, CDC är underskattat under ytan, det lever lika bra under ytan som det har flytförmåga. Glöm inte bort att binda in ett kraftigt thoraxparti som du sen borstar ut lite med din kardborreborste. Meningen är att dubbingen (i det här fallet en av mina favoritdubblingar SLF Dave Whitlock) ska ”blöda” in i kroppen och då alltså imitera de riktiga puppornas kraftiga thoraxparti.

Nu måste jag se över min Danica/Vulgataask, jag tror att vi prickar in det fisket perfekt i Hökensås i år. Kanske har jag tid att återkomma i ämnet om några dagar.

Head & Tail!

/Daniel

Size Queen – storleken kan ha betydelse

F-Dun - Dohiku HDD 301 #20
F-Dun – Dohiku HDD 301 #20

Små flugor och en bra start på säsongen.

Våren är ju här, eller hur? I alla fall om du bor i mina trakter här nere i södra hälften av landet. I helgen var jag ute och drillade lite vårpigg regnbågsöring vid den lilla skogssjön ganska nära där jag bor. Halva sjön var fri från is och utmed strand- och iskanten gick det ett par regnbågar och tittade uppåt. Så årets första myggjagare landades, härligt med öringlukt på händerna igen.

Glad i hågen åkte jag dagen efter till min favoritöringsjö här hemmavid, den här sjön ligger lite längre från kusten och djupare inne i skogen och högre upp. Ju närmare jag kom desto mer snö låg det kvar i skogen och väl framme var sjön helt istäckt. Vädret var dock underbart så jag lade mig i en solig glänta och sov en stund och åt sen mina äggmackor och drack termoskaffe, inte helt fel det heller.

F-Fly (variant)
F-Fly (variant)

Flugbindningsmässigt håller jag just nu på att fylla min ”lilla ask”, alltså asken med de mindre och minsta imitationerna. För mig innebär det från krokstorlek 18 och mindre. När det kommer till de här mindre fiskeflugorna försöker jag att binda dom så enkla som möjligt, alltså med så lite ”onödiga” material och moment som möjligt. Detta så att det inte är så mycket grejer i vägen när fisken från sitt håll ska se siluetten och sen bestämma sig för hugg eller inte. Sen väljer jag även gärna de mönster som jag kan greppa i nypan och knyta på tafsen utan att detta också innebär att jag krossar dom och de blir nästintill ofiskbara när väl tafsknuten är klar och säkrad.

F-Fly sz. 20
F-Fly (variant) bunden på krokstorlek 20.

F-Fly är ett mönster som jag älskar både vid städet och vid vattnet. Enkelt, effektivt, hållbart (inga problem att greppa i vingen och knyta på tafsen) och imiterar suveränt. Och då speciellt i de mindre krokstorlekarna! Här ovan ser du ett exempel som förutom våra små nattsländor även utmärkt imiterar bäcksländor och lite allmänt smått bös som hamnar på ytan och som fisken gärna ser som mat. Ett tips när man binder de här mindre flugorna är att använda de här moderna krokarna med ett större krokgap, jag tycker att det blir mer krok i städet även om krokskaftet är kortare, det blir dessutom ”mer krok” att hålla i när du ska knyta den på tafsen.

Som kroppsmaterial har jag använt ett litet syntetiskt band som heter Nymph-it som jag tycker är ett suveränt alternativ till t ex. kroppar på t ex. mindre nymfer, fjädermyggor och som här mindre nattsländekroppar. Materialet ger dessutom lite lagom med glitter och bling som jag gillar. För nymfer och myggpuppor skulle jag applicerat lite UV-lim över materialet, men på de här små skira nattsländeimitationerna vill jag inte addera onödig vikt och bindmoment så då väljer jag att inte göra det. Och som du kanske ser så förstärker jag vingen av CDC med några hjorthår. Detta gör jag för att stärka upp CDCn, göra flugan mer hållbar och förstärka siluetten.

F-Dun - Dohiku HDD 301 #20, stjärtspröt, Hends Body Quill och CDC.
F-Dun – Dohiku HDD 301 #20, stjärtspröt, Hends Body Quill och CDC.

På tal om F-Fly så har jag de senaste säsongerna haft god framgång vid både stilla och strömmande vatten med en ”dagsländevariant” av F-Fly, i mitt huvud heter flugan F-Dun. I små storlekar är den enkel att binda, går att knyta på tafsen utan att jag förstör den och den imiterar en liten dagslända alldeles utmärkt. Addera två eller tre syntetiska stjärtspröt och bind in vingen av CDC något kortare så har du en utmärkt flytande och imiterande liten dagslända. Även här har jag använt ett syntetiskt band som kroppsmaterial, den här gången heter det Hends Body Quill och är ett suveränt material, hållbart och inget UV-lim behövs. Och även på denna variant använder jag en modern krok med stort krokgap och kortare skaft, t ex. Dohiku HDD 301 som här. Det blir ”lite mer krok”, som jag nämnde, samt så är ju skaftet kortare och alltså flugan mindre. Liten Vasslända och våra andra mindre dagsländor, testa den gärna!

Sälhår äger!
Sälhår äger!

Förra säsongens största utropstecken för mig och min vän Per var nog en fluga som vi kallar för ”Sälhårskläckaren”. Det mönstret kom till mig från Martin Ångnell på Sportfiskemässan förra året då jag hade förmånen att sitta bredvid honom och binda flugor. Jag tittade på vad Martin band och såg direkt att det mönster han pulade med skulle innebära succé. Han band upp en fluga till mig som jag senare kopierade och tog med mig ut till både å och sjö och visst blev det succé! Här har jag bundit den för min ”lilla ask” på krokstorlek 18 men jag binder den även på krok 16 och 14 (TMC 100BL).

Sälhår flyter ju, som du kanske vet, väldigt bra, eller jag skulle vilja säga lagom bra. Och för en lågt flytande nymf eller kläckande nymf passar säl perfekt. Risken med CDC är ju att det kan flyta för bra och för högt (för öringen). Tekniken är ganska enkel, du tar en bunt sälhår, kardar det mellan tummarna och pekfingrarna så att så många fibrer som möjligt ligger åt samma håll. Se rullar du fibrerna mellan tumme och pekfinger så att du får en ”nudel” av sälhåret, binder in det rakt över krokskaftet, några varv framför, några trådvarv bakom och sen runt om. Då sitter håret bra! När du är klar med flugan håller du upp sälhåret och klipper av det, då får du både (lagom) flytkraft och en bra imitation av en utväxande vinge.

Martin Ångnells "Sälhårskläckare" på TMC 100BL #18.
Martin Ångnells ”Sälhårskläckare” på TMC 100BL #18.

En annan fördel med sälhår är att det är oerhört hållbart, du skulle lätt kunna ha den här imitationen i plånboken eller i skon om du är hårdhudad och sen ta upp den och fiska med den. Samma lilla imitation med CDC hade nog bara klarat en fisk t ex. Jag tar en liten liten droppen torrflugegel som jag gnuggar in på den främre sältofsen som ju är till för att jag ska se flugan, den bakre tofsen imiterar ju den utväxande vingen. Som thorax har jag virat strutsherl bakom och framför sälhåret. På de något större krokarna kan det hända att jag binder in några ben från en rapphönefjäder, men det går nog lika bra utan. En riktigt bra fluga som jag tror skulle kunna bli ett utropstecken även för dig om du binder upp några stycken och presenterar för vakande öring.

Mole Fly - TMC 2847 #18 och #22
Mole Fly – TMC 2847 #18 och #22

Jag har ju tidigare försökt sälja in Charlie Cravens genialiska mönster Mole Fly och den har en given och stor plats i min ”lilla ask”. Det var just på den jag tog årets första fiskar på som jag nämnde tidigare, precis en sån på krokstorlek #22 som du ser till höger på bilden ovan. Den imiterar diverse smått och kläckande smått på ett perfekt sätt, imiterar alltså lättfångad stapelföda för fisken perfekt. Krok, bäverdubbing och CDC. Hur svårt kan det vara? Jag har fyllt både min ”lilla” och min regnbågsask med Mole Flys inför kommande säsong, gör det du också!

Working On a Dream – förberedelser

Sortera, placera och komplettera - en årlig högtid för mig
Sortera, placera och komplettera – en årlig högtid för mig

Idag kom våren till mig, låt den stanna.

Jag ojade ju mig en del om vinter, kyla, snö och slask. Men det vänder fort, idag är det sol och blå himmel här på västkusten och jag satt faktiskt på läsidan av huset i solen och drack frukostkaffet. Härligt! Det är även en perfekt dag att ta sig ut till naturreservatet och se om jag och min äldste son hittar något kul att fotografera. Jag har hämtat ut min nya ”fiskekamera” i veckan som jag ser fram emot att testa. Har även tänkt använda den för att fotografera flugor, SBS:er och kanske även göra en och en annan flugbindningsvideo som jag alltid velat testa att göra. Det blev en Olympus OM-D E-M5 MkII med ett riktigt fett objektiv (Olympus M.Zuiko Digital ED 12-40mm 1:2,8 PRO). Verkar mycket lovande och den tål både lite stryk, kyla och fukt. Min son har alltså fått min ”gamla” kamera som han gillar att använda. Kul!

Att-binda-listan
Att-binda-listan

Annars är jag i skrivande stund i fullt arbete med att sortera flugor och ”fixa askarna” inför kommande säsong som snart är här (för mig). Detta är en sysselsättning som många inte gillar alls, men jag älskar det. Jag sorterar och byter ut och in i askarna och de som blir över förvarar jag i en jättefin och stor förvaringask från ”Ask-Lasse” som jag fick av min kompis Per när jag fyllde 40 i våras, eller så hamnar de i sjöfiskeasken.

Det är kul att samtidigt som jag sorterar se vad jag bör binda upp och komplettera med, jag har alltid en att-binda-lista i telefonen. Som du ser på skärmbilden från min telefon här uppe till höger är det en diger lista som kräver mitt fokus. Roligt! Vad har du på din att-binda-lista inför kommande säsong?