Little 15 – 15 mönster är det enda man behöver. Eller?

IMG_3212En tom flugask och mängder av krok, hår och fjädrar.

Jag utmanade mig själv lite i ett tidigare inlägg att jag ska binda upp flugor för att fylla en helt ny ask till nästa säsong. Det låter ju inte så konstigt kanske, men jag har bestämt mig för att endast fylla den med maximalt 15 mönster. Och det är då dessa 15 mönster jag i huvudsak ska fiska med också. Jag helgarderar, eller fegar (?), med att skriva ”i huvudsak”, såg du det? Med mig på resor kommer jag att ha en större ask med reserver och lite andra mönster, det ska bli väldigt spännande att se hur mycket jag fingrar efter andra mönster under säsongen.

Hjortharspuppa2014

Att välja ut 15 mönster har varit svårt, väldigt svårt, och flera favoritmönster kommer att få stå i kylan till förmån för andra. Anledningen till de här galenskaperna är att jag är trött på att bära med mig en massa askar sprängfyllda med flugor som gör att jag får flugångest när fisken börjar vaka. Jag vill tro på min sak och inrikta mig mer på presentationen av flugan och driften. Egentligen har jag ju bara gjort enligt ovan tidigare, men jag har ändå haft 150 mönster till med mig vid ån och därmed också en megaväska på magen eller vid midjan som bara är i vägen.

IMG_3214Så här är då fluga nummer 1 av 15 och jag älskar Hjorthårspuppan. Jag fiskar den både som ensamfluga eller i en rigg tillsammans med en mer högflytande nattslända (återkommer till den flugan längre fram.

När det är nattsländetid och öringen vakar tungt strax under ytfilmen är Hjorthårspuppan perfekt. Precis som de riktiga pupporna har den en klar och tydlig profil och flyter så där alldeles lagom bra. Jag brukar inte impregnera själva puppan, däremot är det inte helt galet att fetta in tafsspetsen en halvmeter ovanför flugan. För mer info och historia om Hjorthårspuppan rekommenderar jag varmt Niklas Dahlins artikel i senaste numret av Flugfiske i Norden. Bra Niklas!

hjortharspuppor2014

Nu när tyvärr Pro Fly i Kungsbacka stängt för gott har jag haft svårt att hitta en butik som TMC 112TR i lager. Jag gillar den kroken för det här mönstret då den är stark utan att bli tung, men framför allt för att den har ett stort krokgap, jag tänker då på krokningsegenskaperna i och med ”bullen” av hjorthår. Men jag fick tips om DaiiChi 1310 som är den krok jag använt här och den känns minst lika bra. Tack för tipset David!

puppor i askenSom du kanske vet är jag en vän av sälhår, och jag har svårt att inte addera lite sådant som ben, antenner och rörlighet på Hjorthårspuppan. Ett annat tips när man binder de här kusarna är att vaxa tråden något med ett inte för kletigt vax inför varje sektion av hjorthår. En lagom vaxad tråd ”nyper” lite bättre och du minimerar risken att skära av en massa hår med bindtråden, speciellt om du, som jag, föredrar att använda tunnare bindtråd.

Jag återkommer igen inom kort med fluga 2 och 3 av 15.

PS. Jag har testat flugaskarna från Cliff Outdoors nu i några säsonger och jag diggar dom. Den modellen som jag använder kallas för ”Big Cliff” och det vita där nere till vänster är magnetiskt och det fältet använder jag för de alla minsta flugorna.

The Night Eternal – från dag till natt

Krok: DaiiChi 1190 #16, tråd: 16/0, kropp: bäver, rib: Lagartun Small Flat Tinsel, vinge: CDC och hjorthår, thorax: harmask, huvud: bindtråd
Krok: DaiiChi 1190 #16, tråd: 16/0, kropp: bäver, rib: Lagartun Small Flat Tinsel, vinge: CDC och hjorthår, thorax: harmask, huvud: bindtråd

Dagslända kan du va själv! Då vänder vi på dygnet för en stund.

Jag har egentligen ”bara” bundit imitationer av dagsländor sen i somras. Dagsländor äger, men det gör nattsländor också så klart. Anledningen till att det mest handlat om dagsländor vid mitt städ den senaste tiden är att jag har haft två artiklar i huvudet, en av artiklarna finns nu på papper nämligen i senaste numret av Flugfiske i Norden. Den publicerade artikeln heter ”Världens bästa dagsländor” och i nästa nummer av Allt om Flugfiske kommer jag skriva om en fantastisk upplevelse i våras tillsammans med X antal vassländor. Säsongen har också gått hårt åt mitt sortiment av dagsländor (kläckare, duns och spinners), och det var jag ju tvungen att göra något åt, förstås.

Krok: DaiiChi 1190 #16, tråd: 16/0, under- och överkropp: Antron, vinge: hjorthår, thorax: SLF, huvud: bindtråd
Krok: DaiiChi 1190 #16, tråd: 16/0, shuck, under- och överkropp: Antron, vinge: hjorthår, thorax: SLF, huvud: bindtråd

För knappt två veckor sedan hade jag förmånen att befinna mig i Uppsala under Niklas Dahlins trygga vakande öga. Kanske var du också där? Och med där menar jag mässan ”Från fluga till antispinn”. Jag band flugor med Ian Craig på höger sida och Richard Örnemark och Erik Orre till vänster. OTROLIGT trevligt hade vi det här året också. Uppsala är en trevlig stad, med mycket intressanta människor och så hade de min favoritöl, Smithwick’s, på fat på en trevlig krog. Härliga dagar! Och i bagaget med mig hem hade jag diverse tidiga julklappar så som ett glasfiberspö byggt av Christian Hörgren, ett antal flugor av mästare som t ex. Hans van Klinken och Frank Hjortberg. Att livet leker har jag kanske redan sagt?

Sparkle Emerger Dark

Att dagsländeinfernot vid städet skulle ta slut för den här gången i och med ovan nämnd mässa hade jag redan bestämt. Och det var riktigt kul att få inspiration från min kompis Richard som satt direkt till vänster om mig och band flugor vid mässan, han band upp ett par grymma ytgående LaFontainepuppor, eller Sparkle Emergers, och jag blev sugen att göra det samma. Och här är dom! Vilken fantastisk fluga det är! Och inte långt där ifrån har vi ju X-Caddis, skillnaden är att den inte har en ”Antronbubbla” utan en mer traditionell kropp (jag har använt en tvinnad CDCfjäder).

Krok: DaiiChi 1190 #16, tråd: 16/0, kropp: tvinnad CDCfjäder, vinge: hjorthår, thorax: SLF, huvud: bindtråd
Krok: DaiiChi 1190 #16, tråd: 16/0, kropp: tvinnad CDCfjäder, shuck: Zelon, vinge: hjorthår, thorax: SLF, huvud: bindtråd

Vad ska vi hitta på nu? Skumtomtar, pepparkakor och glögg? Japp! Men jag har också tänkt att börja sortera in och sortera ut flugor i min ask inför nästa säsong. Tror ni att jag klarar mig med 15 mönster under nästa säsong? Låt oss prova! Och de 15 mönster har jag tänkt att dela med mig av. Så, vinterns utmaning blir alltså att fylla min ask med de 15 mönster (i olika storlekar) som jag tror räcker under en öringsäsong. Jag återkommer med fluga 1 och så vidare …

Tight threads!

/Daniel

Friends – vi syns i Uppsala

Dagsländekläckare (TMC 108SP-BL #16)
Dagsländekläckare (TMC 108SP-BL #16)

Jag har funderat en stund men har nu bestämt mig, det blir kläckare för hela slanten.

Det vankas flugfiske- och flugbindningsmässa i Uppsala om några veckor och jag har fått förmånen att vara en utav flugbindarna som ska sitta och binda flugor. Det är ju en väldigt flugbindningsinfluerad mässa självklart, det är ju Niklas Dahlin som är initiativtagaren, men det är inte bara fjäderböjeri som gäller utan det brukar vara många trevliga utställare, canebyggare och annat flugfiskerelaterat som visar upp sig.

Jag band lite flugor på samma mässa för två år sedan och det var verkligen jättekul! Då band jag nymfer och nattsländepuppor, men i år blir det mer ytaktivitet vid mitt städ. Jag har bestämt mig för att binda lite olika varianter och kläckare, både dag- och nattsländor, i olika storlekar.

Ephemera Danica kläckare/flytande nymf (TMC 2312 #10)
Ephemera Danica kläckare/flytande nymf (TMC 2312 #10)

Så gör ett stort hål i din kalender lördagen den 22/11 och dyk upp i Uppsala, eventet heter ”Från fluga till antispinn” och du bör vara där. Det ska bli jättekul att träffa nya och gamla vänner och bekanta, binda flugor och ta del av mässans utställare.

artikelTraditionsenligt är det ju middag för oss flugbindare, utställarna och andra som anmält sitt intresse om detta för Niklas. På middagen hålls en auktion av relaterade produkter och upplevelser och pengarna går till välgörande ändamål, öring antar jag. Jag vet att Niklas har en hel del riktigt läckra prylar att auktionera ut, bland annat Klinkhåmers bundna av Hans vanKlinken själv. Just de flugorna är jag själv riktigt sugen på att ropa hem. Jag har också skänkt lite flugor till Niklas som jag hoppas han kan få några hundralappar för. Jag har skänkt exakt de flugor som jag fotograferat och skrivit om i kommande nummer av Flugfiske i Norden.

Så det kommer kläcka en del vid mitt städ … vi syns i Uppsala väl?

Scratching the Surface – kläckare i och under ytskiktet

Ephemera Vulgata flytande flymf
Ephemera Vulgata flytande flymf

Min mjukhacklade resa fortsätter.

Som du kanske läste i mitt förra inlägg tog jag steget till att börja snegla mer på mjukhacklade flugor, och det ångrar jag inte. Att kliva in i något nästan helt obeprövat och nytt är spännande.

För några veckor sedan satt jag på ProFly i Kungsbacka och band flugor på deras mässa, det var riktigt trevligt och mycket nya och inte så nya kontakter och personer som ville prata om flugor och fiske. Jag passade på att prata med min flugbindande vän Martin som jag vet är en stor fantast av spiders, flymfer, våtflugor och allt vad det heter och som också implementerat mycket av detta även i sina flugmönster för havsöring. Väldigt intressant!

Precis som jag så är Martin en vän av böcker så jag var lite nyfiken på hans bokhylla, om han hade några stalltips på böcker om min nya mjuka sida. Efter mässan åkte vi hem till honom och fluktade lite i en del av hans urval, jag tog med mig några tips om ”måste böcker” och gjorde en beställning. Jag älskar böcker om flugor och flugbindning och utgår först från dem innan jag gör något annat, jag vill gärna veta steg noll innan jag går vidare  till steg tre och experimenterar själv. Youtube är bra men luktar inte lika gott som en bok.

Ephemera Danica Floating Flymph TMC 2312 sz. 10
E. Danica flytande flymf

En flymf är ju en imitation av en insekt mellan nymf och vuxen slända. Kläckare säger du, ja det kan man kanske säga, säger jag. Men ändå inte. En flymf beskrivs nog bäst som en ”vinglös våtfluga”. Och precis som en våtfluga kan man fiska den i olika ytskikt, i ytfilmen (inte ytan) och under. För mig som nästan uteslutet är en torrflugefiskare vid ån, en sån där tråkmåns som kan sitta och vänta och vandra i timmar för att hitta ett vak är flymfen en variant av kläckare.

För att testa mig själv band jag i veckan lite flymfer som är tänkta att imitera våra största dagsländor, Sjösandslända (E. Vulgata) och Åsandslända (E. Danica). Att kalla de flugor du ser på bilderna här för flymfer kanske retar upp en och en annan, ifall du är en utav dem så ber jag om ursäkt i förväg. Det här med flymfer är nämligen en ren vetenskap och som en religion för många runt om i världen. En flymf ska va sån, ha det materialet och se så ut … Men det finns många, ibland för många, ”måsten” i mycket och flugbindning är inget undantag. Men i min bok, eller rättare sagt i min flugask kategoriserar jag dem under flymfer.

E. Danica & E. Vulgata förtyngd flymf
E. Danica & E. Vulgata förtyngd flymf

Helst ”ska” kanske en flymf bindas med en kropp i något naturmaterial och helst då med ett dubbingrep som har preparerats i ett dubbingblock. Nu har jag inget sådant, men det skulle vara kul att testa. Jag lägger ett dubbingblock på ”att-undersöka-alternativt-att-göra-listan” för framtida utforskning.

Jag har bundit två varianter av de här större kläckarna/flymferna, en variant som ligger i ytfilmen och en som bryter ytfilmen och fiskas från några decimeter ner under ytan och upp. Skillnaden är att den djupare brodern av de två är förtyngd genom att jag ribbat kroppen (jag har använt hår från en harmask på några och Awesome Possum på några) med stålwire (UTC Wire) och på den något torrare brodern ar jag spunnit CDC bakom hacklet från en rapphöna. Den torrare är även bunden på en något lättare krok, TMC 2312 och den något tyngre binder jag på TMC 200R. Jag har även bundit några mindre varianter och där använt sälhår bakom hacklet för liv, lyster och lagom flytförmåga, men de sparar jag till en annan gång.

Don’t Try – prova inte det där

Spider_Kliver in på för mig ny och obeprövad mark.

För några år sedan fick jag ett gott råd och det rådet har jag följt sen dess. Vi pratade om fiske i allmänhet, jag vill minnas att det var på väg hem från någon fiskeresa eller möjligtvis mellan två destinationer. Vad jag kommer ihåg hade fisket varit trögt och revanschlustan var stor när jag nämnde ”att man kanske borde prova det där med tvåhandsfiske nån gång?”.

Min bäste vän Per sa ganska omgående att det skulle jag inte alls göra, att det inte var någon bra idé. ”Då kommer du bara fastna i det istället”. Han känner mig väl. Och det var nog ett gott råd trots allt. Jag vet att jag säkerligen skulle gilla det och bli besatt av det. Det skulle bli dyrt och familjen skulle bli (ännu mer?) lidande och arbetet ska vi inte prata om. Jag har, som sagt, följt det här rådet och jag har faktiskt inte ens greppat i ett tvåhandsspö någon gång. Men visst är jag nyfiken, men ibland kan man faktiskt låta nyfikenheten bara vara just det och gå vidare på redan upptrampad mark.

Soft Hackle

Dock, för mig, mer relevant är ju det här med mjukhacklade flugor, våtflugor och spiders. Jag har egentligen aldrig bundit några sådana förutom några tafatta försök till att binda några March Browns. Jag har faktiskt fått en del fisk på de fem March Browns jag med nervösa trådvarv fick ihop vid städet för något år sedan, men speciellt vackra var dom inte. I flera år har jag försökt få mig att binda lite av de här tillsynes enkla och väldigt vackra flugorna men det har aldrig blivit av.Jag har hört att det, likt tvåhandsfiske, skall vara som en drog att börja binda mjukhacklade flugor. Det skulle bli dyrt och familj och arbete skulle säkert bli lidande också.

Men idag är det ju lördag och jag fick ett ryck. Jag gjorde det och det var kul. Väldigt kul. Drog? Jag vill inte gå så långt, men jag kommer garanterat göra om det igen. Då detta är helt nytt för mig kan jag inte riktigt avgöra om flugorna är bra, är hacklet för långt eller fort kort eller är det kanske för mycket eller för lite? Och ska huvudet bindas så? Jag får återgå till mina flugbindningsböcker och läsa och jämföra. Jag känner redan nu behovet av att köpa lite nya fjädrar och krokar, sen bör jag laga mat till barnen och så står det ju ett halvfärdigt staket där ute på tomten och blänger på mig. Men det tar jag imorgon, jag måste först prova att binda några ännu mindre. De här är i storlek 16 och de är i alla fall ett första försök.

Autumnsong – den stilla asken är klar

ask2Samtidigt som sommaren gav upp och lämnade över till hösten blev jag passande nog klar med den för årstiden relevanta flugasken.

Oj! Det går fort när man har roligt. Sommaren är slut och inte mig emot, jag älskar hösten. Jag har inte fiskat så mycket som jag önskar den senaste månaden, men när gör man det i och för sig. Jag och familjen har varit på semester i Grekland och sensommaren har varit för varm för fiske. Men några kvällspass här nere vid havet har jag allt unnat mig själv och jag har faktiskt fått ett par fina pjäser som jag tar med mig i minnet.

ask1Men, nu när temperaturen nått mer för årstiden normala grader ser jag, och antagligen också du, fram emot ett spännande höstfiske i då främst stilla vatten. Det tidiga vårfisket och höstfisket i stilla vatten är det något speciellt med, det är för mig avslappnat och kravlöst och kan vara väldigt spännande. När pigga regnbågar och öringar går och vakar på landinsekter, fjädermygg och kanske några sena dagsländor och nattsländor, tafsen skall vara tunn och skratten många.

Om ett par veckor åker jag ner till Hökensås för att se om vi kan lyckas överträffa resultatet från i våras, det blir nog svårt när jag tänker efter. Men det har ingen betydelse … att bara vara på plats, att hitta en solig glänta att frysa på morgonen och kvällen och värma sig med whisky i stugan efter en lång dag vid sjöarna räcker gott för mig. Men givetvis ska vi få fisk också …

ask3

De senaste åren har jag försökt att minimera min packning vid vattnen så mycket jag kan. Med detta menar jag antalet flugaskar jag har med mig ut. Det där kan vara svårare än man tror, speciellt då man ju binder en del flugor som man vill testa och utvärdera. Men numera har jag bara en flugask i fickan på mina vadare eller jacka. Om jag sedan reser iväg har jag med mig reserver och varianter och varianter på dom i packningen så klart. Jag har säkert testat de flesta lösningar för väst, mag- och midjeväskor, slingpacks, lanyards och allt vad det kan vara. Inga har varit 100% så därför har jag kommit fram till att inte ha någon väska eller dylikt alls antagligen är rätt modell för mig.

ask4Jag har de senaste veckorna kompletterat och förnyat min ask för just fisket i stilla vatten. Det var ju där någonstans jag började binda flugor för några år sedan så det är alltid kul att sätta sig ner och binda lite fjädermyggpuppor, små kläckare, Busen, Black Martinez, fasanstjärtsnymfer, flicksländenymfer, Double Legs, landinsekter och några ”allmänna” torrflugor (se min artikel i senaste numret av Flugfiske i Norden).

Jag har flertalet flugbindningsprojekt framför mig som jag ser fram emot att slutföra. Nu när sjöasken är klar ska jag härnäst sätta mig och binda en serie flugor i krokstorlek 22 som jag kallar för ”Trådsländor” som jag kommer att publicera i Allt om Flugfiske till våren. Sen ska jag skriva om och fotografera ett par favoritflugor till ett bokprojekt som jag har fått inbjudan om att vara med i. Har även tänkt att se om jag kunde få till lite havsöringsflugor av den Whiting Spey nacken och Keough Saltwater nacken som jag investerade i för något år sedan. Jag ska nog kunna sysselsätta mig den här vintern också tror jag.

ask5

Nästa helg, lördagen den 4 oktober närmare bestämt, ser jag fram emot att sitta på ProFly igen och binda flugor på deras ”Höstmässa”. Vad jag ska binda på mässan vet jag ännu inte, men det lutar åt några av höstflugorna du ser i min ask på bilderna här – limpuppor, små kläckare, flicksländenymfer (funkar mycket bra på hösten också) och kanske även några Double Legs. Hoppas att även du ser fram emot höstfisket och mycket flugbindning i vinter och att vi ses på ProFly lördagen den 4 oktober?

Vassa saxar!

/Daniel

My Sunday Feeling – mellan hopp och förtvivlan

Parachute Vulgata
Parachute Vulgata

Ibland är det inte lätt att veta om man ska skratta eller gråta.

Att vara ute i skogen med mina barn och grilla korv, spana på insekter och kasta kottar är bland det bästa jag vet och söndagen var en perfekt dag för just detta. Väder är väder, det är min inställning och när det spöregnade när vi kom fram till skogen bestämde jag mig för att undvika en fuktskadad telefon och vattensjuk plånbok genom att gömma båda attiraljerna bakom några CD-skivor i facket i bildörren. Vi befann ju oss ändå mitt ute i skogen på den halländska landsbygden vid en 4H-gård, inte precis där som jag känner mig som mest otrygg.

Parachute Adams (syntetisk vinge)
Parachute Adams (syntetisk vinge)

Men när vi kom åter till bilen efter en lång härlig skogspromenad med magarna fulla med grillkorv upptäckte vi att en av bilens bakrutor var krossad och givetvis så var både min plånbok och telefon nu i andra händer. Larvigt! Det är ju i och för sig bara materiella ting, men allt jobb det innebär. Förutom att spärra alla kort så tog det en stund att ändra lösenord på alla applikationer man har i sin telefon, polisanmäla och ringa till försäkringsbolaget. Pust och stön! Tydligen så är detta ”det nya” enligt Polisen, nämligen att åka runt på naturområden och dylikt där de som är lika blåögda som mig tror att det är safe att lämna värdesaker i bilen. Så tänk på detta när du är vid åarna och sjöarna framöver …

För att avreagera mig lite och komma i bättre tankar, som att det faktiskt finns de som har det betydligt värre än att bli drabbad av ett bilinbrott, satte jag mig vid städet några timmar på söndagskvällen. Jag är i full gång med att fnula på en artikel för Flugfiske i Norden om, vad jag anser är, världens bästa dagsländor och jag  har bundit Parachute Adams och varianter på det mästerverket i snart en vecka. Så resultatet av söndagens terapi vid städet blev de flugor som du ser på bilderna i det här inlägget.

Parachute Danica
Parachute Danica

Grundprincipen bakom en Parachute Adams, förutom den vackra klargråa färgen, är ju att du använder två stycken olika hackelfärger för både stjärtspröt och fallskärmshackel, originalet har ju t ex. brunt och grizzlyfärgat hackel. Men jag har i år även med framgång fiskat varianter av nämnd Adams när våra största dagsländor är aktuella, Ephemera Danica och Vulgata och det är alltså de flugor du ser på bild här. Jag binder dom på den mycket trevliga kroken DaiiChi 1190 i krokstorlek 8 och de har, som sagt, fungerat helt suveränt de senaste två säsongerna för mig. För den ljusare Danicaimitationen har jag använt hackel i svart och ljus ginger och för Vulgataditon golden olive och light ginger. Glöm inte bort att du har de större fjädrarna längst bak på dina torrflugenackar, de är fulla med perfekta fibrer för stjärtspröt till dina torrflugor. De här imitationerna flyter extremt bra och rätt, imiterar precis lagom, du ser dom där ute på vattnet, krokar bra, är lätta att presentera och är snälla mot din tafsspets som håller sig rak och fin. Fallskärmshackel äger!

PS. Tack Apple för iCloud och att jag kan radera och stänga av min iPhone genom appen ”Hitta min iPhone”.

Om flugfiske och flugbindning