Scratching the Surface – kläckare i och under ytskiktet

Ephemera Vulgata flytande flymf
Ephemera Vulgata flytande flymf

Min mjukhacklade resa fortsätter.

Som du kanske läste i mitt förra inlägg tog jag steget till att börja snegla mer på mjukhacklade flugor, och det ångrar jag inte. Att kliva in i något nästan helt obeprövat och nytt är spännande.

För några veckor sedan satt jag på ProFly i Kungsbacka och band flugor på deras mässa, det var riktigt trevligt och mycket nya och inte så nya kontakter och personer som ville prata om flugor och fiske. Jag passade på att prata med min flugbindande vän Martin som jag vet är en stor fantast av spiders, flymfer, våtflugor och allt vad det heter och som också implementerat mycket av detta även i sina flugmönster för havsöring. Väldigt intressant!

Precis som jag så är Martin en vän av böcker så jag var lite nyfiken på hans bokhylla, om han hade några stalltips på böcker om min nya mjuka sida. Efter mässan åkte vi hem till honom och fluktade lite i en del av hans urval, jag tog med mig några tips om ”måste böcker” och gjorde en beställning. Jag älskar böcker om flugor och flugbindning och utgår först från dem innan jag gör något annat, jag vill gärna veta steg noll innan jag går vidare  till steg tre och experimenterar själv. Youtube är bra men luktar inte lika gott som en bok.

Ephemera Danica Floating Flymph TMC 2312 sz. 10
E. Danica flytande flymf

En flymf är ju en imitation av en insekt mellan nymf och vuxen slända. Kläckare säger du, ja det kan man kanske säga, säger jag. Men ändå inte. En flymf beskrivs nog bäst som en ”vinglös våtfluga”. Och precis som en våtfluga kan man fiska den i olika ytskikt, i ytfilmen (inte ytan) och under. För mig som nästan uteslutet är en torrflugefiskare vid ån, en sån där tråkmåns som kan sitta och vänta och vandra i timmar för att hitta ett vak är flymfen en variant av kläckare.

För att testa mig själv band jag i veckan lite flymfer som är tänkta att imitera våra största dagsländor, Sjösandslända (E. Vulgata) och Åsandslända (E. Danica). Att kalla de flugor du ser på bilderna här för flymfer kanske retar upp en och en annan, ifall du är en utav dem så ber jag om ursäkt i förväg. Det här med flymfer är nämligen en ren vetenskap och som en religion för många runt om i världen. En flymf ska va sån, ha det materialet och se så ut … Men det finns många, ibland för många, ”måsten” i mycket och flugbindning är inget undantag. Men i min bok, eller rättare sagt i min flugask kategoriserar jag dem under flymfer.

E. Danica & E. Vulgata förtyngd flymf
E. Danica & E. Vulgata förtyngd flymf

Helst ”ska” kanske en flymf bindas med en kropp i något naturmaterial och helst då med ett dubbingrep som har preparerats i ett dubbingblock. Nu har jag inget sådant, men det skulle vara kul att testa. Jag lägger ett dubbingblock på ”att-undersöka-alternativt-att-göra-listan” för framtida utforskning.

Jag har bundit två varianter av de här större kläckarna/flymferna, en variant som ligger i ytfilmen och en som bryter ytfilmen och fiskas från några decimeter ner under ytan och upp. Skillnaden är att den djupare brodern av de två är förtyngd genom att jag ribbat kroppen (jag har använt hår från en harmask på några och Awesome Possum på några) med stålwire (UTC Wire) och på den något torrare brodern ar jag spunnit CDC bakom hacklet från en rapphöna. Den torrare är även bunden på en något lättare krok, TMC 2312 och den något tyngre binder jag på TMC 200R. Jag har även bundit några mindre varianter och där använt sälhår bakom hacklet för liv, lyster och lagom flytförmåga, men de sparar jag till en annan gång.

Don’t Try – prova inte det där

Spider_Kliver in på för mig ny och obeprövad mark.

För några år sedan fick jag ett gott råd och det rådet har jag följt sen dess. Vi pratade om fiske i allmänhet, jag vill minnas att det var på väg hem från någon fiskeresa eller möjligtvis mellan två destinationer. Vad jag kommer ihåg hade fisket varit trögt och revanschlustan var stor när jag nämnde ”att man kanske borde prova det där med tvåhandsfiske nån gång?”.

Min bäste vän Per sa ganska omgående att det skulle jag inte alls göra, att det inte var någon bra idé. ”Då kommer du bara fastna i det istället”. Han känner mig väl. Och det var nog ett gott råd trots allt. Jag vet att jag säkerligen skulle gilla det och bli besatt av det. Det skulle bli dyrt och familjen skulle bli (ännu mer?) lidande och arbetet ska vi inte prata om. Jag har, som sagt, följt det här rådet och jag har faktiskt inte ens greppat i ett tvåhandsspö någon gång. Men visst är jag nyfiken, men ibland kan man faktiskt låta nyfikenheten bara vara just det och gå vidare på redan upptrampad mark.

Soft Hackle

Dock, för mig, mer relevant är ju det här med mjukhacklade flugor, våtflugor och spiders. Jag har egentligen aldrig bundit några sådana förutom några tafatta försök till att binda några March Browns. Jag har faktiskt fått en del fisk på de fem March Browns jag med nervösa trådvarv fick ihop vid städet för något år sedan, men speciellt vackra var dom inte. I flera år har jag försökt få mig att binda lite av de här tillsynes enkla och väldigt vackra flugorna men det har aldrig blivit av.Jag har hört att det, likt tvåhandsfiske, skall vara som en drog att börja binda mjukhacklade flugor. Det skulle bli dyrt och familj och arbete skulle säkert bli lidande också.

Men idag är det ju lördag och jag fick ett ryck. Jag gjorde det och det var kul. Väldigt kul. Drog? Jag vill inte gå så långt, men jag kommer garanterat göra om det igen. Då detta är helt nytt för mig kan jag inte riktigt avgöra om flugorna är bra, är hacklet för långt eller fort kort eller är det kanske för mycket eller för lite? Och ska huvudet bindas så? Jag får återgå till mina flugbindningsböcker och läsa och jämföra. Jag känner redan nu behovet av att köpa lite nya fjädrar och krokar, sen bör jag laga mat till barnen och så står det ju ett halvfärdigt staket där ute på tomten och blänger på mig. Men det tar jag imorgon, jag måste först prova att binda några ännu mindre. De här är i storlek 16 och de är i alla fall ett första försök.

Autumnsong – den stilla asken är klar

ask2Samtidigt som sommaren gav upp och lämnade över till hösten blev jag passande nog klar med den för årstiden relevanta flugasken.

Oj! Det går fort när man har roligt. Sommaren är slut och inte mig emot, jag älskar hösten. Jag har inte fiskat så mycket som jag önskar den senaste månaden, men när gör man det i och för sig. Jag och familjen har varit på semester i Grekland och sensommaren har varit för varm för fiske. Men några kvällspass här nere vid havet har jag allt unnat mig själv och jag har faktiskt fått ett par fina pjäser som jag tar med mig i minnet.

ask1Men, nu när temperaturen nått mer för årstiden normala grader ser jag, och antagligen också du, fram emot ett spännande höstfiske i då främst stilla vatten. Det tidiga vårfisket och höstfisket i stilla vatten är det något speciellt med, det är för mig avslappnat och kravlöst och kan vara väldigt spännande. När pigga regnbågar och öringar går och vakar på landinsekter, fjädermygg och kanske några sena dagsländor och nattsländor, tafsen skall vara tunn och skratten många.

Om ett par veckor åker jag ner till Hökensås för att se om vi kan lyckas överträffa resultatet från i våras, det blir nog svårt när jag tänker efter. Men det har ingen betydelse … att bara vara på plats, att hitta en solig glänta att frysa på morgonen och kvällen och värma sig med whisky i stugan efter en lång dag vid sjöarna räcker gott för mig. Men givetvis ska vi få fisk också …

ask3

De senaste åren har jag försökt att minimera min packning vid vattnen så mycket jag kan. Med detta menar jag antalet flugaskar jag har med mig ut. Det där kan vara svårare än man tror, speciellt då man ju binder en del flugor som man vill testa och utvärdera. Men numera har jag bara en flugask i fickan på mina vadare eller jacka. Om jag sedan reser iväg har jag med mig reserver och varianter och varianter på dom i packningen så klart. Jag har säkert testat de flesta lösningar för väst, mag- och midjeväskor, slingpacks, lanyards och allt vad det kan vara. Inga har varit 100% så därför har jag kommit fram till att inte ha någon väska eller dylikt alls antagligen är rätt modell för mig.

ask4Jag har de senaste veckorna kompletterat och förnyat min ask för just fisket i stilla vatten. Det var ju där någonstans jag började binda flugor för några år sedan så det är alltid kul att sätta sig ner och binda lite fjädermyggpuppor, små kläckare, Busen, Black Martinez, fasanstjärtsnymfer, flicksländenymfer, Double Legs, landinsekter och några ”allmänna” torrflugor (se min artikel i senaste numret av Flugfiske i Norden).

Jag har flertalet flugbindningsprojekt framför mig som jag ser fram emot att slutföra. Nu när sjöasken är klar ska jag härnäst sätta mig och binda en serie flugor i krokstorlek 22 som jag kallar för ”Trådsländor” som jag kommer att publicera i Allt om Flugfiske till våren. Sen ska jag skriva om och fotografera ett par favoritflugor till ett bokprojekt som jag har fått inbjudan om att vara med i. Har även tänkt att se om jag kunde få till lite havsöringsflugor av den Whiting Spey nacken och Keough Saltwater nacken som jag investerade i för något år sedan. Jag ska nog kunna sysselsätta mig den här vintern också tror jag.

ask5

Nästa helg, lördagen den 4 oktober närmare bestämt, ser jag fram emot att sitta på ProFly igen och binda flugor på deras ”Höstmässa”. Vad jag ska binda på mässan vet jag ännu inte, men det lutar åt några av höstflugorna du ser i min ask på bilderna här – limpuppor, små kläckare, flicksländenymfer (funkar mycket bra på hösten också) och kanske även några Double Legs. Hoppas att även du ser fram emot höstfisket och mycket flugbindning i vinter och att vi ses på ProFly lördagen den 4 oktober?

Vassa saxar!

/Daniel

My Sunday Feeling – mellan hopp och förtvivlan

Parachute Vulgata
Parachute Vulgata

Ibland är det inte lätt att veta om man ska skratta eller gråta.

Att vara ute i skogen med mina barn och grilla korv, spana på insekter och kasta kottar är bland det bästa jag vet och söndagen var en perfekt dag för just detta. Väder är väder, det är min inställning och när det spöregnade när vi kom fram till skogen bestämde jag mig för att undvika en fuktskadad telefon och vattensjuk plånbok genom att gömma båda attiraljerna bakom några CD-skivor i facket i bildörren. Vi befann ju oss ändå mitt ute i skogen på den halländska landsbygden vid en 4H-gård, inte precis där som jag känner mig som mest otrygg.

Parachute Adams (syntetisk vinge)
Parachute Adams (syntetisk vinge)

Men när vi kom åter till bilen efter en lång härlig skogspromenad med magarna fulla med grillkorv upptäckte vi att en av bilens bakrutor var krossad och givetvis så var både min plånbok och telefon nu i andra händer. Larvigt! Det är ju i och för sig bara materiella ting, men allt jobb det innebär. Förutom att spärra alla kort så tog det en stund att ändra lösenord på alla applikationer man har i sin telefon, polisanmäla och ringa till försäkringsbolaget. Pust och stön! Tydligen så är detta ”det nya” enligt Polisen, nämligen att åka runt på naturområden och dylikt där de som är lika blåögda som mig tror att det är safe att lämna värdesaker i bilen. Så tänk på detta när du är vid åarna och sjöarna framöver …

För att avreagera mig lite och komma i bättre tankar, som att det faktiskt finns de som har det betydligt värre än att bli drabbad av ett bilinbrott, satte jag mig vid städet några timmar på söndagskvällen. Jag är i full gång med att fnula på en artikel för Flugfiske i Norden om, vad jag anser är, världens bästa dagsländor och jag  har bundit Parachute Adams och varianter på det mästerverket i snart en vecka. Så resultatet av söndagens terapi vid städet blev de flugor som du ser på bilderna i det här inlägget.

Parachute Danica
Parachute Danica

Grundprincipen bakom en Parachute Adams, förutom den vackra klargråa färgen, är ju att du använder två stycken olika hackelfärger för både stjärtspröt och fallskärmshackel, originalet har ju t ex. brunt och grizzlyfärgat hackel. Men jag har i år även med framgång fiskat varianter av nämnd Adams när våra största dagsländor är aktuella, Ephemera Danica och Vulgata och det är alltså de flugor du ser på bild här. Jag binder dom på den mycket trevliga kroken DaiiChi 1190 i krokstorlek 8 och de har, som sagt, fungerat helt suveränt de senaste två säsongerna för mig. För den ljusare Danicaimitationen har jag använt hackel i svart och ljus ginger och för Vulgataditon golden olive och light ginger. Glöm inte bort att du har de större fjädrarna längst bak på dina torrflugenackar, de är fulla med perfekta fibrer för stjärtspröt till dina torrflugor. De här imitationerna flyter extremt bra och rätt, imiterar precis lagom, du ser dom där ute på vattnet, krokar bra, är lätta att presentera och är snälla mot din tafsspets som håller sig rak och fin. Fallskärmshackel äger!

PS. Tack Apple för iCloud och att jag kan radera och stänga av min iPhone genom appen ”Hitta min iPhone”.

Skin on Skin – TÄVLING vinn ett skinn

Grand PrizeVi drar igång hösten med en tävling tycker jag! Inspirerad av Niklas Dahlins närbildstävling på flugor som han publicerade på FiNs blogg tidigare i veckan göra jag en dylik tävling.

Vissa saker är bättre än andra, så är det bara. Och när det kommer till flugbindningsmaterial är bra kvalitet av yttersta vikt för att enklare få ett bättre resultat. Så är det bara, som sagt. Och när det kommer till produkter för mjukhacklade flugor tycker jag, och många med mig, att man bör vända sig till Steve Cooper och hans Cookshill Fly Tying Materials. Jag köper sedan flera år främst hans fasanfjädrar och rapphöneskinn och jag blir alltid nöjd (samt att det är trevligt att veta de inte är uruppförda).

Jag fick ett extra rapphöneskinn från Steve när jag beställde senast och det skinnet tänkte jag att du kanske vill ha? För att få det här skinnet hemskickat till dig behöver du bara svara på vad det är för en fluga som döljer sig på närbilden nedan. Jag har använt just denna fluga för att det är en av mina favoritflugor i sjöarna på senhösten samt att jag ju använt mig utav Steves fina rapphöneskinn när jag bundit flugan.

Skicka in ditt svar genom att använda kontaktformuläret här på sidan. Snabbast vinner!

Tävlingen avgjord! Snabbast att svara rätt (Double Legs) var Lars-Åke Pålsson. Grattis!

very very very close

Evidence of Autumn – snart är hösten äntligen här

Midge Pupa GreenNu väntar vi alla på hösten eller hur?

Sommaren då? Vädret då? Solbadaren har verkligen fått sitt lystmäte i år, jösses vad varmt det har varit, för oss flugfiskare har det väl inte varit optimalt väder dock. Åarna har varit för varma för fiske och alla fiskevårdsområden värda namnet har stängt av åar och sjöar, när vattnet blir varmare än 18-20 grader är fisken trött och orkeslös och risken att den dör vid återutsättning är stor.

Som tur är fick jag fiske, öring och upplevelser i överflöd i Jämtland innan värmeböljan hann komma igång på riktigt, för jag har inte fiskat i sötvatten sen dess. I sommar har jag gjort några nattpass i havet och har lyckats landa några finare havsöringar, men om man jämför med förra sommarens fina nattfiske har det varit trögt.

hostfiske

Men i och med den här veckan tycker jag att ett väderomslag äntligen anlänt här i mina trakter och hoppet tänds för att snart få fiske i sötvatten igen. Jag har tänkt att planera in lite åfiske i september och sen i oktober och november är det ju trevliga höstfisket i stilla vatten som gäller. Och visst blir det en eller ett par vändor ner till Hökensås även i år innan säsongen är slut.

Midge Pupa Black

Midge Pupa Emerger Shuttlecock

Inspirerad av väderomslag och regniga kvällar har gjort att jag kommit igång med flugbindningen igen, det har varit väldigt trevligt att sätta sig under lampan igen och försöka hitta formen. Jag har inventerat min Hökensåsask och skall komplettera den med några säkra kort och först ut blev lite myggpuppor. Och få saker är väl mer höst än just dessa imitationer, ja det ska väl vara landinsekter då kanske.

Midge Pupa Close Green

En liten myggpuppa fastknuten i krokböjen en halvmeter under en kläckande dito kan vara äckligt effektivt både som ”fiskfinnare” och när fisken vakar, det har jag nämnt många gånger tidigare. Och här är några exempel på hur man kan göra. Roliga flugor att binda och roliga flugor att fiska, precis som det ska vara.

Take Me Back Again – Jämtland 2014

Kalldimma Location X 2014Några veckor har nu passerat och först nu känner jag mig redo att skriva om årets resa norröver. För när jag väl skrivit om det känns det nästan som ett avslutat kapitel, och vissa saker vill man inte ska ta slut.

Innan vår resa till Jämtland och Location X pratade jag med flera vänner som tidigare besökt området. Förutom värdefulla tips och hejarop om flugor och åsträckor vi bara inte fick missa så var det flera kommentarer som gav mig lite prestationsångest. ”Det enda dåliga med det här området är att risken är stor att allt annat sen blir obetydligt i jämförelse”. Så kunde det låta och man syftade givetvis främst på områdets öringpotential.

First Trout Location X 2014 (1)

Och med upplevelsen så här i backspegeln kan jag verkligen förstå vad mina vänner menade. Att få fiska i nästintill orörda vatten där vi varje dag såg och hade chans på flera öringar över 2 kilo på torrfluga låter som en sån där överdrift som vi flugfiskare gärna slänger oss med, men i det här fallet stämmer det.

TroutOmrådet består av flertalet långa åsträckor av olika karaktär och detta var en av de många saker som jag verkligen attraherades. Att vi en dag kunde fiska en forsande fjällå med djuphålor och små pooler, en annan dag smyga vid en liten skogså och på kvällen sitta och vänta på vakande fisk vid en nacke/inlopp. Och trängas gjorde vi ju knappast då vi var 12 st fiskare på ett område som kändes lika stort som Halland, vi delade upp åsträckorna mellan oss.

Vi flugfiskare och framför allt vi torrflugefiskare är ju inte bara beroende av vår egen dagsform utan även av insekter och väder. Vädret och våren hade varit ganska kall och det var ganska mycket snö kvar på fjälltopparna när vi kom upp efter midsommar. Men efterhand under veckan kom sommaren närmare insekterna, då främst dagsländor i alla storlekar kläckte. Inga massiva kläckningar, men så pass mycket att fisken verkligen blev ytaktiv. Sista kvällen vi fiskade hade vi ett fantastiskt fiske då Danica kläckte och föll samtidigt, riktigt läckert. Och senare in på natten kom nattsländan verkligen igång och det var kul att se de pigga pupporna simma in mot land.

Trout and Mayfly 2014

Workin it Location X 2014

Fisket då? Efter några dagar kom vi på varandra att vi verkligen blivit giriga då vi nästan inte reagerade på öring på och strax över kilot. Något jag i skrivande stund inte riktigt kan förstå är hur jag kunde känna mig nästan likgiltig när jag landade en relativt kort men smällfet öring på 1,3 kilo på en skadad Danicakläckare i efterdyningarna av en kvällskläckning. Jag brydde mig inte ens om att ta fram kameran. Inte sunt på något sätt!

Motljus Location X 2014För mig som tidigare nästan varit nattsländefiskare mer än flugfiskare så har 2014 varit mycket spännande så här långt. I vanliga fall regerar nattsländan på min tafsspets men i år har min nattliga böjelse blivit till dag och dess sländor. Det har flugbindningsmässigt varit mycket intressant då jag verkligen fått testa ut vilka imitationer av kläckande och ”färdiga” dagsländor i alla storlekar som jag tycker är bäst, och med bäst menar jag då som fiskeflugor. Hjärnan har verkligen gått på högvarv mellan kläckningarna och flugor och mönster har testats. Mina funderingar och slutsatser kring detta kommer jag att publicera i Flugfiske i Norden längre fram i vinter, men jag kan redan nu avslöja att de bästa färdiga (duns och spinners) har fallskärm.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Förutom alla fina öringar och fina vatten vi fiskade i så kommer jag att komma ihåg hur lite sömn man egentligen behöver när det står fiske på dagsschemat, alla skratt och allt skrock utmed åkanten, våra långa och mycket svettiga vandringar i fuktig myrmark och hur gott öl smakar när man kommit fram, hur kul det kan vara med whisky när kalldimman kommer tassande ner från fjällen och hur enkelt livet kan vara en dryg vecka om året.

Om flugfiske och flugbindning