Memory Lane – en nygammal favorit

Bloom Caddis bunden på en TMC 100SP-BL #14

Van Morrison ledde mig hit.

Jag pendlar ju till jobbet med tåg några dagar i veckan och då (också) gillar jag att sluka böcker och i december slukade jag Bruce Springsteens biografi ”Born to Run”. Bra bok och överraskande öppenhjärtligt skrivet av Bruce. I boken skriver Bossen om hur influerad han var av Van Morrison, speciellt på de två-tre första skivorna. Detta ledde mig jag är inne i en intensiv Van Morrison period just nu. Jag har lyssnat på ”the Man” från och till sen jag var ung och lyckats se honom live några gånger. Bra grejer!

Krok: TMC 100SP-BL, tråd: Sheer 14/0, kropp: guldfasan, vinge: hjorthår, thorax: Superfine Dubbing, hackelpost: TMC Aero Dry Wing, hackel: tuppnacke

Det är lätt att bli nostalgisk när man återkommer till musik och artister i olika skeden i livet. Åt det nostalgiska hållet har jag även lutat de senaste veckorna när det kommer till flugbindning. Jag har överfört en jägarns massa foton till mitt konto på Dropbox. Alla bilder på flugor jag tagit genom åren och alla foton från diverse fiskeresor och relaterade happenings. Och bland alla dessa minnen och erfarenheter hittade jag ett mönster som jag inte bundit sen 2011.

Testa dig fram med olika material, färger och storlekar. Till vänster ser du en ljusare variant med kropp från en CDCfjäder. Till höger ett ”original” med kropp från spunna fibrer från en guldfasanfjäder.

Som du kanske vet älskar jag fallskärmshacklade imitationer och detta då för dess utmärka fiskeegenskaper. Fallskärmshackel används ju främst för dagsländeimitationer och flugor likt Klinkhamer. Men här har du en utmärkt fiskefluga med fallskärmshackel som ju då imiterar en nattslända. Mönstret är amerikanskt och kallas för ”Bloom Caddis”, uppkallad efter fiskeguiden Dave Bloom från Missouri River i Montana.

Vi ses i Halmstad den 25/2?

Jag tycker nästan man kan se att den här flugan fungerar utmärkt, eller hur? Du ser den utmärkt, silhuetten av den kraftiga kroppen, tydligt thorax och vingen av hjorthår imiterar en nattslända utmärkt lagom. Om du letar efter ett enkelt mönster för att imitera en gräshoppa skulle jag kunna tänka mig den här fungerar för det ändamålet också, det är bara att förlänga vingen något och binda in några ben vid thorax.

Titta gärna på Charlie Cravens bindbeskrivning här och skrid till verket. Låt oss prata mer om den här flugan (och kanske Van Morrison?) i Halmstad lördagen 25/2. Då ska jag sitta på den trevliga mässan som Wittlock har på Halmstads Stadsbibliotek varje år och binda upp ett gäng av den här flugan inför kommande säsong.

Southbound Train – tack Trelleborg!

Duns med kraghackel och fallskärmshackel.

Något mindre dagsländor den här gången.

För en vecka sedan hade jag förmånen att få ta tåget till Trelleborg med uppdrag att binda flugor tillsammans med ett härligt gäng i Trelleborg. Föreningen Flugfiskarna Trelleborg hade bjudit in mig för att visa upp några av mina favoritflugor för stilla vatten, föreläsa och binda upp dom tillsammans. Vi band flugor, pratade fiske, flugbindning och flugbindningsmaterial hela dagen och stämningen var på topp. Flugorna jag tog med mig och som vi band tillsammans var Black Martinez, en liten fjädermyggpuppa, flicksländenymf, sälhårskläckaren och en sälhårsdun. Tack för en trevlig dag grabbar!

Krok: TMC 100SP-BL #18, tråd: TMC 16/0, stjärtspröt och hackel: tuppnacke, kropp: Antrondubbing, rib: TMC 16/0, thorax: bäver, vinge: polygarn och lite Fluoro Fibre
Same but different.

Sällskapet var väldigt duktiga och, som jag uppfattade det, uppskattade dagen och flugorna.

En favorit!

I veckan har jag fortsatt på temat torra dagsländor som jag inledde med ”onsdagsflugan” för en dryg vecka sedan. Jag har dock bytt ut krokstorlek 8 mot krokstorlek 18. Annars är de lika den Danica jag publicerade senast, kroppen är av Antrondubbing, thorax från bäver och vingen är av diverse nyanser av olika polygarner.

Någon mer än jag som är väldigt fiskesugen?

Fiskekryssningen närmar ju sig och det är nu mindre än en vecka kvar tills jag mönstrar på Viking Line. Söndagen är, för mig, vigd åt flugbindning och det är just större och mindre dagsländor av dylik modell som jag tänkt hamra fram vid städet under resan. Det ska bli jättetrevligt! Jag och min äldste son åker upp till Stockholm redan på fredagen, tar en hotellnatt och gör stan på lördag innan vi kliver på färjan. Trevligt med en liten minisemester så här i januari. Hoppas nu inte att det gungar för mycket på Östersjön, men för mig som västkustbo känns det säkert bara som en bris.

Hittade ett gammalt nattsländemönster i mina anteckningar häromdagen, den ska jag binda upp härnäst. Om jag får tid i veckan kanske jag fotograferar en SBS till den flugan och publicerar i dagarna. Låt mig återkomma i ämnet.

Wednesday (Morning 3am) – onsdagsflugan

Att blanda olika nyanser av Antrondubbing kan bli riktigt spännande för ögat.

Snart är det vår igen. Håll ut!

Jag blev tillfrågad av min gode vän och flugbindningskompis Jörgen Danielsson att binda upp en fluga och fotografera en SBS för hans Facebookprojekt ”onsdagsflugan”. Och det kan man ju inte tacka nej till, eller hur Jörgen?

När Jörgen kontaktade mig satt jag hemma och rullade en cognac och tyckte allmänt synd om mig själv. Jag tänkte på vår, försommar, strömmande vatten och kläckande sländor. Lite som VM i I-landsproblem. I jul- och nyårshelgerna hade jag dessutom suttit och gluttat i min ask med imitationer av Danica och Vulgata och upptäckte ganska omgående att jag behövde fylla igen ett par hål i den. Så varför inte slå två flugor i en smäll tänkte jag.

Nedan finner du ett bra generiskt mönster för torra dagsländor i de flesta storlekarna. När jag fiskar i vatten med något hårdare ström använder jag gärna en imitation med kraghackel som här. I stilla vatten eller i åns lugnare partier presenterar jag helst samma fluga fast då med ett fallskärmshackel istället, detta då silhuetten är tydligare och presenterar bättre, enligt mig. Men om jag står och sliter mitt hår och vet att fisken plockar just sländor av det jag presenterar kan lösningen vara att byta till eller från en fluga bunden med olika hackeltekniker. Generellt sett ligger de i olika skikt i/på ytfilmen och har helt olika utseende ur fiskens synvinkel. Flugfiske, hur svårt kan det vara? Eller hur?

Om du ska med på Fiskekryssningen här om några veckor så hade jag tänkt sitta där och binda den här och kanske några andra dylika i mindre storlekar och andra färger.

Ephemera Danica (dun), Åsandslända

Krok: TMC 100BL #8 (kan vara svår att hitta i Sverige tyvärr).
Tråd: UTC 70 Brown
Stjärtspröt: Coq de Leon (brown)
Rib: 2 st tvinnade Danville Flymaster 6/0 trådstumpar (Olive Brown)
Rygg: guldfasan
Kropp: Antrondubbing (mix av Golden Tan 80%, Golden Olive 10%, March Brown 10%)
Thorax: Wapsi Beaver (Dark Tan)
Vinge: Polygarn (Dark Tan, Steel Gray)
Hackel: Whiting tuppnacke (Barred Medium Ginger Grizzly, Light Ginger Grizzly)

Fäst in tråden och bind fast stjärtspröten på ovansidan krokskaftet. För att separera dom från varandra och därmed bättre flytkraft lägger jag också ett bindtrådsvarv bakom och under stjärtspröten när de väl är fästa på krokskaftet.
Bind in ribbingtrådarna bak mot stjärtspröten mot krokböjen och fäst 6-7 fibrer från en guldfasanfjäder (stjärtfjäder) på ovansidan krokskaftet.
Mixa till den färgkombinationen av olika nyanser av Antrondubbing du vill ha och karda sedan fibrerna mellan tummar och pekfingrar så att alla fibrer lägger sig åt samma håll. Tvinna sedan dubbingen till en ”nudel” och fäst in den på krokskaftet. Tapera sedan krokskaftet/kroppen med bindtråden till önskat utseende.
Greppa Antrondubbingen i nypan och vira materialet i täta varv och fäst med ett par hårda bindtrådsvarv på krokskaftet ungefär där thorax ska börja.
Vik över guldfasanen på ovansidan kroppen och fäst ordentligt med bindtråden.
Tvinna de två trådstumparna till en tråd och ribba över kroppen för att segmentera kroppen och fästa guldfasanen. Om du väljer att ”ta i” när tråden är på krokens undersida kommer guldfasanen inte flytta på sig medan du ribbar kroppen.
Bind fast två tupphackelfjädrar vid thorax början och fäst in ditt val av vingmaterial på ovansidan krokskaftet, ungefär på mitten av thorax. Bind in vingmaterialet som på en spent spinner och sedan som en 8:a över och under för att verkligen fästa vingen. Jag använder gärna vanligt polygarn då det är lätt, har en naturlig lyster, är hållbart och är vänlig mot min tafsspets, alltså inte krullar sig (även på den här stora krokstorleken).
Tvinga upp vingen rakt uppåt och ta ett par bindtrådsvarv runt vingroten. Detta gör att materialet sitter som stenhårt och positionerar vingen i rätt läge.
Dubba thorax från krokögat och bakåt och sen fram igen, detta gör jag för att undvika att dubbingmaterialet halkar ner över krokögat.
Greppa hackelfjädrarna och vira de båda tillsammans i täta varv. Jag brukar ha 4 varv bakom vingen och två varv framför vingen som en ungefärlig tumregel. Fäst ordentligt vid krokögat.
Klipp hackelspetsarna och forma ett bindtrådshuvud.
Klipp till vingen och sen är det bara att invänta vårens kläckningar. Här i mina hemtrakter börjar de här dyka upp omkring min födelsedag några veckor in i maj. Bättre födelsedagspresent får man leta efter.
En annan vinkel.
Hötorgskonst.
Ephemera Danica – Åsandslända.

Lycka till!

/Daniel

Long Time Gone – FiN vad det var längesedan

Leo binder sin första fluga

Jag har en ny flugbindningskompis.

I helgen band min äldste son Leo (12 år) sin första fluga och jag tror att det gav mersmak. Han är givetvis delvis uppvuxen kring mitt städ och bland mina tuppnackar och harmaskar men det var först nu i höstas som han på riktigt visade intresse för att binda sina egna flugor. Jag har ju tidigare skrivit om hans första stapplande steg som flugfiskare och nu har han alltså även knutit sina första flugor.

Fly-Tite luktar gott, tycker Leo.

Vi började med några påfågelnymfer som är en utmärkt första fluga att testa på och det är ju lite spännande med påfågelfjädrar också. Han är en kreativ själ och går på konstutbildning en gång i veckan, är noggrann, duktig på detaljer, gillar att skapa och har tålamod. Om han fastnar för flugbindningen så kan han inom kort bli riktigt duktig, vad nu det är förresten, huvudsaken är ju att firrarna biter. Vi hann med en stunds träning med att fästa tråden på kroken, träna whipfinishknuten och ett par påfågelnymfer innan det var väldigt tydligt att han behöver ett nytt städ. Kroken satt inte riktigt fast och dåliga grejer får inte frustrera när man ska lära sig något nytt.

McCaddis – nattsländor bundna med McFlylon och den japanska ”marshmallowstekniken”. Mer info i FiN inom kort.

Det var väldigt längesedan som jag skrev något i FiN. I dagarna fick jag dock en digital kopia av en artikel som kommer i Flugfiske i Norden inom kort. Artikeln handlar om något så konstigt (?) som japanska marshmallowsflugor. Det ska bli mycket spännande att se vad du som läser tidningen tycker detta, flugorna är något progressiva och jag tror att idén kan både inspirera och höja ett och ett annat ögonbryn. Som en försmak delar jag ovan med mig av en fluga som inte kommer att finnas med i artikeln där jag använt tekniken (nattsländans kropp). Spännande?

More Than This – extramaterial från Allt om Flugfiske nr. 1 2017

Allround All CDC Caddis

Här är lite bortklippt material från senaste numret av AoF.

Johan, Ulf och alla andra på AoF gör verkligen ett riktigt bra arbete med AoF, eller hur? För mig som gillar att läsa är det alltid en högtid när våra flugfisketidningar kommer ut med ett nytt nummer. Och det är alltid kul att bidra med någon artikel då och då, min förhoppning är att inspirera andra lika mycket som jag blivit inspirerad och fortfarande blir av andra som skriver och fotograferar.

Som jag tidigare nämnt så är mitt problem att hålla nere på antal ord när jag skriver, jag vill gärna vara övertydlig och ge tre exempel istället för ett. I det senaste numret av AoF var tanken att jag skulle visa upp och beskriva sex olika flugkroppar som jag använder i de flugor jag fiskar. Av utrymmesskäl fick bara tre exempel plats i tidningen så här är texten och bilderna på de tre flugorna/kropparna som inte fick plats:

Antrondubbing, CDC och Body Quill
Att karda dubbing mellan nyporna för att få dubbingfibrerna att lägga sig åt samma håll är något jag använder ofta i min flugbindning. Ett exempel är det dubbingmaterial som kallas för Antrondubbing som är långfibrigt men det är inte alltid som fibrerna ligger åt samma håll när jag får upp det från paketet. Använd liknande teknik som jag redan beskrivit med bäverdubbingen och bind in den dubbingnudeln du får efter att du kardat materialet och vira det sedan runt krokskaftet. I den här artikeln har jag använt den här tekniken dels på nattsländepuppan ovan och på den mörkbruna nymfen som du även ser på bild här. Antrondubbingen blir ganska kompakt väl inbunden på krokskaftet som om du vill att ditt ribbingmaterial ska synas väl och inte sjunka ned i kroppsmaterialet, som jag vill på både puppan och nymfen här, tycker jag detta är en utmärkt teknik och ett lika bra material.

Nymf med kropp och thorax av Antrondubbing.

Få material inom flugbindningen är mer användbart än CDC, i alla fall om du frågar mig. Först och främst använder jag, och säkert även du, CDC på torrflugor i och med att de små små fibrerna på de små fibrerna binder luft så bra och därmed även flyter mycket bra. Men materialet kan med fördel även användas på förtyngda puppor och nymfer då det lever väldigt bra och läckert även när det är vått. Vingar på dag- och nattsländor, vingutskott på kläckande nymfer och puppor, som tofs och flythjälp på små fjädermyggkläckare, endast fantasin sätter stopp för användningsområdena för CDC. En fluga som jag nu under flera år haft nära hjärtat och många av i flugasken är en nattsländeimitation där materialet förutom krok och tråd endast är CDC. Imitationen kan du fiska genom hela nattsländekläckningen och imiterar en flytande puppa lika väl som en fullvuxen slända, tycker jag. CDC får här alltså imitera både vingar, kropp och thorax, ben och antenner. Att använda en CDCfjäder till flugans kropp är väldigt enkelt! Samla ihop fibrerna vid fjäderns topp och fäst med några hårda bindtrådsvarv vid krokböjen, tvinna sedan fjädern till ett rep och vira utmed krokskaftet. Det finns många användningsområden för den här tekniken, jag använder en tvinnad CDCfjäder som kropp på främst nattsländor och dagsländor i större storlek men testa även tekniken för större dagslände- och flicksländenymfer.

Liten (#18) välflytande dun med Hends Body Quill som kroppsmaterial.

Ett annat material som jag vill slå ett slag för är Hends Body Quill vilket är en tunn ”plastremsa” som man köper på spole och användningsområdena är oändliga. Materialet finns, som mycket annat inom flugbindningsvärlden, i en uppsjö olika färger och nyanser. Om du vill ha en lyster på kroppen utan addera extra vikt som UV-lim innebär så är Hends Body Quill perfekt. Jag använder materialet på mindre dag- och nattsländor (se exemplet på en liten grågrön Dun här), på fjädermyggpuppor men på senare tid har jag även använt det som ribbing på diverse olika flugor i olika storlekar. Materialet är starkt, hållbart och du kan blanda olika färger för att skapa extra ”liv” i flugan utan att för den delen bygga onödig volym. Om du vill tapera kroppen gör du det med din bindtråd och virar därefter Body Quill över bindtrådstaperingen. Testa gärna också att t ex. ha en mörk bindtråd och en ljusare nyans på Body Quill, effekterna kan bli riktigt spännande då materialet har en naturlig lyster och är lite genomskinligt. Rekommenderas!

Look Back in Anger – nu kan det bara bli bättre …

Jag binder mina Nalle Puh med dubbelt fronthackel.

Jag lägger en tuff tid bakom mig.

November och december blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Min tanke var, som jag kanske ”hintade” lite i ett tidigare inlägg, att lägga lite extra tid på min lilla blogg/hemsida under senhösten och förvintern. Jag låg i fas gällande artikelskrivandet och hade inga deadlines att passa förrän i februari, att skriva text och fotografera flugor och steg-för-steg bilder är ganska tidskrävande men samtidigt väldigt roligt och utmanande.

Dyret – jag älskar Norge!

Men så blev jag och barnen sjuka om vartannat, vi har hunnit med både en magsjuke- och en influensaperiod här hemma. Och på jobbet blev det också VÄLDIGT mycket att göra och som lök på laxen råkade vi ut för inbrott i hemmet där bl.a. min MacBook Air blev stulen och det är den jag använder när jag redigerar bilder och skriver. Som du kanske förstår så har jag känt mig starkare och mer uppåt än hur jag och familjen avslutat året. Men så sakteliga återgår allt till det normala och jul- och nyårsfestligheter med bifogad ledighet med släkt och vänner har varit bra plåster på såren.

Dyret – testa olika färger och storlekar, öringen älskar den här flugan.
Nalle Puh – Heja Finland!

Under min frånvaro har jag dock bundit flugor. Trots tråkigheter och sjukdomar är städet ibland som en magnet och visst kan flugbindning även vara bra terapi. Att fokusera under lampan på något väldigt litet stänger ute det stora och allt annat som man måste ta tag i.

Det vankas ju, tack och lov, en ny säsong om några månader så jag har, som jag brukar så här års, kompletterat mina askar inför 2017 års öringjakt. Det jag har bundit har varit bruksflugor, alltså flugor som duger mer för öringen än för makroobjektivet. Jag har främst bundit upp en massa nattsländor för eget bruk och exempel på de kusarna ser du bilderna här.

Half Hackled Caddis – en ny favorit.

Ett tag i november drömde jag om CDC, jag var då inne i en hård F-Fly period. Jag vet inte hur många jag band upp men det var ett större gäng. F-Fly är min och många andras favorit, kanske även din? För egen del så är det min favoritfluga över allt annat för att imitera åns och sjöns mindre nattsländor och då i krokstorlek 16 och mindre. För de något större nattsländorna hade jag mycket bra resultat med en fluga som premiärtestade under säsongen 2016, flugan kallas Half Hackled Caddis och du finner den på bilden här ovan. Jag binder den på krokstorlek 16, 14, och 12 och jag gillar flytkraften, hur den imiterar ur öringens perspektiv och hur enkel och snabb den är att binda.

F-Fly på krokstorlek 16.

Jag har även bundit upp ett större gäng Nalle Puh och Dyret, de måste man ha i asken! Samt förra årets fluga nr. 1 för mig i strömmande vatten, Iris Caddis (I love it!).

Framöver så har jag lite på G. I slutet av januari har jag blivit inbjuden av Trelleborgs Flugfiskeförening att binda flugor hos dom. Jag ska binda mina 5 favoriter för fiske i stilla vatten, det ser jag verkligen fram emot. Och i början av februari är det dags att sätta på sig vegamössan igen då det vankas flugbindning på Fiskekryssningen. Och vad är mer passande än att bl.a. binda den finska flugan Nalle Puh när man ändå ska till Finland? Det hade i alla fall jag tänkt göra samt några fler mönster säkert. Och längre fram i februari så ska jag binda flugor på mässan i Halmstad, trevligt värre.

Iris Caddis – tråd, krok, hare och Z-Lon.
Iris Caddis på TMC 100SP-BL #16

Sen måste jag även börja planera upp 2017 års arbete med artiklar också. Jag vet på ett ungefär vad jag ska skriva om i år så i tanken är artiklarna och flugorna redan klara, dock är det inte tanken som räknas i det här fallet.

Så även om jag ser tillbaka på november och december med lite arg blick så ser jag fram emot 2017 med solsken i blick och mungiporna upp. Bra va?!?

God fortsättning!

/Daniel

Flash – lite flash har ingen dött av …

En olivbrun och en oliv flicksländenymf. När den ena inte funkar, testa då den andra.
En olivbrun och en oliv flicksländenymf. När den ena inte funkar, testa då den andra.

Jag fortsätter mitt rotande i min sjöfiskeask.

För drygt två år sedan publicerade jag en imitation av en flicksländenymf som jag hämtade direkt från Martin Ågnell på Hökensås. Ett fantastiskt bra och enkelt mönster i mitt tycke och den har fått stå modell till flera olika utsvävningar och varianter här hemma vid flugbindningsbordet.

När jag binder flicksländenymfer vill jag att kroppen ska vara slank, det ska finnas mycket rörelse och mönstret ska ha ett tydligt markerat thorax och huvud samt att ögonen ska vara framstående. Och på samtliga dessa punkter är jag (och fisken) mycket nöjd med nedanstående ”flicka”. Jag använder marabou för att det lever fantastiskt bra i vattnet samtidigt som det nästan smälter när det blir blött. På den här flicksländan har du marabou för att dels imitera nymfens sjärtspröt/paddlar, ribbat över kroppen för att få lite liv och karaktär på kroppspartiet samt för att markera nymfens tydliga vingtäckare. Visst ser den burrig och bullig ut som torr, men väl i vattnet smälter maraboun och flugan blir minst hälften så ”kaxig” och det är också meningen. Tanken var att jag skulle ha fotograferat en blöt fluga, men det glömde jag bort. Sorry!

Som du märker eller kanske redan har märkt så gillar jag att addera en gnutta flash här och där på mina flugor och blanda lite olika färger och nyanser. Flash gillar jag i måttliga mängder, dels för att jag tror att lagom mycket (vad det nu är?) glitter triggar fisken och glittret tror jag också kan göra så att flugan ser mer transparant ut. Och att jag blandar färgerna på min palett gör jag för att det är ju få saker i naturen som är enfärgade och sen för att jag tycker att även detta ger flugan lite karaktär och ser (för mig) mer spännande ut.

I min sjöfiskeask har jag alltid ett gäng med flicksländenymfer och då på senare tid bara den här imitationen. Jag knyter den på tafsen under hela säsongen och den fungerar helt enligt plan. Jag binder den uteslutande på TMC 200R i storlekarna 8 och 10 och de flesta är oliva men jag har även några i mörkare brungrönt.

Min förhoppning är att nedanstående bilder inspirerar dig till att tända lampan vid flugbindningsbordet. Testa och bind upp några stycken och kanske kan min fluga inspirera dig till en egen variant som du kommer att ha bra fiske med, precis så som Martins fluga inspirerade mig till den här. Jag har också bundit upp en imitation av en simmande Sjösandsländenymf och en kläckande dylik med utgångspunkt från det här mönstret, båda har fungerat mycket bra. Den kläckande Sjösandsländan kan du läsa mer om i nästkommande nummer av Allt om Flugfiske.

Glöm inte att ha några mörkare flicksländor i asken.
Glöm inte att ha några mörkare flicksländor i asken.

Kommande mönster på att-binda-listan är en riktig klassiker och som är given i min och säkert också din sjöfiskeask, Montananymfen. Jag ser verkligen ser fram emot binda den och några varianter av den då jag inte bundit den på flera flera år och den är nu helt slut i mitt lager. Mer om detta och den inom kort.

Jag börjar med att ge flugan lite tyngd med tungstenstråd. Först på ena sidan ...
Jag börjar med att ge flugan lite tyngd med blytråd. Först på ena sidan …
... och sen på andra sidan krokskaftet.
… och sen på andra sidan krokskaftet.
Sen fäster jag ögonen några millimeter bakom krokögat. Först genom att binda en 8:a med bindtråden och sen har jag lite superlim på bindtråden för att säkra ögonen helt.
Sen fäster jag ögonen några millimeter bakom krokögat. Först genom att binda en 8:a med bindtråden och sen har jag lite superlim på bindtråden för att säkra ögonen helt.
Jag tar ett ögonmått på drygt en centimeter marabou utmed fjäderstammen och klipper bort. Sen fäster jag maraboun med två hårda trådvarv på ovansidan kroken ...
Jag tar ett ögonmått på drygt en centimeter marabou utmed fjäderstammen och klipper bort. Sen fäster jag maraboun med två hårda trådvarv på ovansidan kroken …
... och lyfter upp resten av fibrerna och lindar fram tråden mot ögonen och säkrar maraboun med tråden.
… och lyfter upp resten av fibrerna och lindar fram tråden mot ögonen och säkrar maraboun med tråden.
Sen klipper jag överskottet av marabou och gör "rent" med bindtråden med täta trådvarv bakåt mot där jag fäste blytråden.
Sen klipper jag överskottet av marabou och gör ”rent” med bindtråden med täta trådvarv bakåt mot där jag fäste blytråden.
För att jämna ut kanten som blir av blytråden fäster jag först ribbingen i det här glappet mellan krokskaftet och blytråden. Jag fäster ribbingen med hårda trådvarv bak mot marabouns infästningspunkt.
För att jämna ut kanten som blir av blytråden fäster jag först ribbingen i det här glappet mellan krokskaftet och blytråden. Jag fäster ribbingen med hårda trådvarv bak mot marabouns infästningspunkt.
Sen fäster jag några långa fina fibrer marabou längst bak där stjärten är fäst.
Sen fäster jag några långa fina fibrer marabou längst bak där stjärten är fäst.
Och gör likadant med den glittriga underkroppen av Ice Dub Thread.
Och gör likadant med den glittriga underkroppen av Ice Dub Thread.
Vira glittertråden över hela kroppen och fäst en liten bit bakom ögonen.
Vira glittertråden över hela kroppen och fäst en liten bit bakom ögonen.
Spinn maraboun till ett rep mellan tummen och pekfingret och linda det fram över kroppen i öppna varv.
Spinn maraboun till ett rep mellan tummen och pekfingret och linda det fram över kroppen i öppna varv.
Maraboun och metallribbingen ger både lite olika färg och lite extra tyngd samtidigt som de gömmer flashen så att glittret går från mycket till lagom, tycker jag.
Maraboun och metallribbingen ger både lite olika färg och lite extra tyngd samtidigt som de gömmer flashen så att glittret går från mycket till lagom, tycker jag.
Sen binder jag in lite rörliga ben från en rapphönefjäder på båda sidor och under krokskaftet. Visst ser kroppen läcker ut underifrån?
Sen binder jag in lite rörliga ben från en rapphönefjäder på båda sidor och under krokskaftet. Visst ser kroppen läcker ut underifrån?
Jag tar ungefär samma mängd marabou som till stjärten för att ge flugan rätt silhuett och fäster på ovansidan krokskaftet.
Jag tar ungefär samma mängd marabou som till stjärten för att ge flugan rätt silhuett och fäster på ovansidan krokskaftet.
Sen binder jag in huvudet med dubbingen från bakom krokögat och under och över ögonen.
Sen binder jag in huvudet med dubbingen från bakom krokögat och under och över ögonen.
Jag fortsätter med dubbingen bakåt och sen framåt igen mot krokögat och avslutar.
Jag fortsätter med dubbingen bakåt och sen framåt igen mot krokögat och avslutar.
Ut och vifta!
Ut och vifta!
Så här kan det se ut efter en lyckad session vid städet.
Så här kan det se ut efter en lyckad session vid städet.