Flash – lite flash har ingen dött av …

En olivbrun och en oliv flicksländenymf. När den ena inte funkar, testa då den andra.
En olivbrun och en oliv flicksländenymf. När den ena inte funkar, testa då den andra.

Jag fortsätter mitt rotande i min sjöfiskeask.

För drygt två år sedan publicerade jag en imitation av en flicksländenymf som jag hämtade direkt från Martin Ågnell på Hökensås. Ett fantastiskt bra och enkelt mönster i mitt tycke och den har fått stå modell till flera olika utsvävningar och varianter här hemma vid flugbindningsbordet.

När jag binder flicksländenymfer vill jag att kroppen ska vara slank, det ska finnas mycket rörelse och mönstret ska ha ett tydligt markerat thorax och huvud samt att ögonen ska vara framstående. Och på samtliga dessa punkter är jag (och fisken) mycket nöjd med nedanstående ”flicka”. Jag använder marabou för att det lever fantastiskt bra i vattnet samtidigt som det nästan smälter när det blir blött. På den här flicksländan har du marabou för att dels imitera nymfens sjärtspröt/paddlar, ribbat över kroppen för att få lite liv och karaktär på kroppspartiet samt för att markera nymfens tydliga vingtäckare. Visst ser den burrig och bullig ut som torr, men väl i vattnet smälter maraboun och flugan blir minst hälften så ”kaxig” och det är också meningen. Tanken var att jag skulle ha fotograferat en blöt fluga, men det glömde jag bort. Sorry!

Som du märker eller kanske redan har märkt så gillar jag att addera en gnutta flash här och där på mina flugor och blanda lite olika färger och nyanser. Flash gillar jag i måttliga mängder, dels för att jag tror att lagom mycket (vad det nu är?) glitter triggar fisken och glittret tror jag också kan göra så att flugan ser mer transparant ut. Och att jag blandar färgerna på min palett gör jag för att det är ju få saker i naturen som är enfärgade och sen för att jag tycker att även detta ger flugan lite karaktär och ser (för mig) mer spännande ut.

I min sjöfiskeask har jag alltid ett gäng med flicksländenymfer och då på senare tid bara den här imitationen. Jag knyter den på tafsen under hela säsongen och den fungerar helt enligt plan. Jag binder den uteslutande på TMC 200R i storlekarna 8 och 10 och de flesta är oliva men jag har även några i mörkare brungrönt.

Min förhoppning är att nedanstående bilder inspirerar dig till att tända lampan vid flugbindningsbordet. Testa och bind upp några stycken och kanske kan min fluga inspirera dig till en egen variant som du kommer att ha bra fiske med, precis så som Martins fluga inspirerade mig till den här. Jag har också bundit upp en imitation av en simmande Sjösandsländenymf och en kläckande dylik med utgångspunkt från det här mönstret, båda har fungerat mycket bra. Den kläckande Sjösandsländan kan du läsa mer om i nästkommande nummer av Allt om Flugfiske.

Glöm inte att ha några mörkare flicksländor i asken.
Glöm inte att ha några mörkare flicksländor i asken.

Kommande mönster på att-binda-listan är en riktig klassiker och som är given i min och säkert också din sjöfiskeask, Montananymfen. Jag ser verkligen ser fram emot binda den och några varianter av den då jag inte bundit den på flera flera år och den är nu helt slut i mitt lager. Mer om detta och den inom kort.

Jag börjar med att ge flugan lite tyngd med tungstenstråd. Först på ena sidan ...
Jag börjar med att ge flugan lite tyngd med blytråd. Först på ena sidan …
... och sen på andra sidan krokskaftet.
… och sen på andra sidan krokskaftet.
Sen fäster jag ögonen några millimeter bakom krokögat. Först genom att binda en 8:a med bindtråden och sen har jag lite superlim på bindtråden för att säkra ögonen helt.
Sen fäster jag ögonen några millimeter bakom krokögat. Först genom att binda en 8:a med bindtråden och sen har jag lite superlim på bindtråden för att säkra ögonen helt.
Jag tar ett ögonmått på drygt en centimeter marabou utmed fjäderstammen och klipper bort. Sen fäster jag maraboun med två hårda trådvarv på ovansidan kroken ...
Jag tar ett ögonmått på drygt en centimeter marabou utmed fjäderstammen och klipper bort. Sen fäster jag maraboun med två hårda trådvarv på ovansidan kroken …
... och lyfter upp resten av fibrerna och lindar fram tråden mot ögonen och säkrar maraboun med tråden.
… och lyfter upp resten av fibrerna och lindar fram tråden mot ögonen och säkrar maraboun med tråden.
Sen klipper jag överskottet av marabou och gör "rent" med bindtråden med täta trådvarv bakåt mot där jag fäste blytråden.
Sen klipper jag överskottet av marabou och gör ”rent” med bindtråden med täta trådvarv bakåt mot där jag fäste blytråden.
För att jämna ut kanten som blir av blytråden fäster jag först ribbingen i det här glappet mellan krokskaftet och blytråden. Jag fäster ribbingen med hårda trådvarv bak mot marabouns infästningspunkt.
För att jämna ut kanten som blir av blytråden fäster jag först ribbingen i det här glappet mellan krokskaftet och blytråden. Jag fäster ribbingen med hårda trådvarv bak mot marabouns infästningspunkt.
Sen fäster jag några långa fina fibrer marabou längst bak där stjärten är fäst.
Sen fäster jag några långa fina fibrer marabou längst bak där stjärten är fäst.
Och gör likadant med den glittriga underkroppen av Ice Dub Thread.
Och gör likadant med den glittriga underkroppen av Ice Dub Thread.
Vira glittertråden över hela kroppen och fäst en liten bit bakom ögonen.
Vira glittertråden över hela kroppen och fäst en liten bit bakom ögonen.
Spinn maraboun till ett rep mellan tummen och pekfingret och linda det fram över kroppen i öppna varv.
Spinn maraboun till ett rep mellan tummen och pekfingret och linda det fram över kroppen i öppna varv.
Maraboun och metallribbingen ger både lite olika färg och lite extra tyngd samtidigt som de gömmer flashen så att glittret går från mycket till lagom, tycker jag.
Maraboun och metallribbingen ger både lite olika färg och lite extra tyngd samtidigt som de gömmer flashen så att glittret går från mycket till lagom, tycker jag.
Sen binder jag in lite rörliga ben från en rapphönefjäder på båda sidor och under krokskaftet. Visst ser kroppen läcker ut underifrån?
Sen binder jag in lite rörliga ben från en rapphönefjäder på båda sidor och under krokskaftet. Visst ser kroppen läcker ut underifrån?
Jag tar ungefär samma mängd marabou som till stjärten för att ge flugan rätt silhuett och fäster på ovansidan krokskaftet.
Jag tar ungefär samma mängd marabou som till stjärten för att ge flugan rätt silhuett och fäster på ovansidan krokskaftet.
Sen binder jag in huvudet med dubbingen från bakom krokögat och under och över ögonen.
Sen binder jag in huvudet med dubbingen från bakom krokögat och under och över ögonen.
Jag fortsätter med dubbingen bakåt och sen framåt igen mot krokögat och avslutar.
Jag fortsätter med dubbingen bakåt och sen framåt igen mot krokögat och avslutar.
Ut och vifta!
Ut och vifta!
Så här kan det se ut efter en lyckad session vid städet.
Så här kan det se ut efter en lyckad session vid städet.

Out On The Weekend – nya nymfer till helgens högtid

FluonymferTro det eller ej, men det är dags igen!

Tidigt imorgon bitti rullar jag från västkusten mot Hökensås, det är dags för det traditionella höstfisket med Per och hans storebror Johan. Fyra dagars fiske, många skratt och en och en annan pilsner, sämre kan man ju ha det.

Sen jag och min äldste son Leo var på Åsen för några veckor sedan har verkligen hösten kommit, och då inte bara i kalendern. Temperaturen har sjunkit i både luften och vattnet, jag skulle tro att det borde vara relativt optimal temperatur i vattnet i sjöarna på Åsen nu? Vi hoppas på att oktobernattsländorna är igång på riktigt, trötta landinsekter och harkrankar får gärna ramla i sjön och de pigga och arga höstfiskarna får mer än gärna patrullera runt och lapa fjädermyggor i ytskiktet.

Här med ett bindtrådsthorax i Chartreuse
Här med ett bindtrådsthorax i Chartreuse
Black Martinez
Black Martinez

Om det inte vakar så är det oftast en eller ett par nymfer eller nattsländepuppor som sitter på min tafsspets så här års. Jag visade ju dig en liten favoritnymf i min senaste post här och här kommer då kanske en ny favorit. Men innan jag går in på den så vill jag bara nämna att jag den senaste veckan proppat min ask full med Black Martinez som ju är min gamle och trogne vän, jag (och höstpigg öring och regnbåge) älskar den flugan. Se gärna en tidigare post gällande den och där finner du även en SBS så att du enkelt kan binda upp den. Jag gillar något mindre varianter av Black Martinez, storlek 14-16 är min standard.

Testa några med ett thorax av dubbing också.
Testa några med ett thorax av dubbing också.

Den här ”nya” nymfen som jag yrar om ovan har jag fått inspiration om från Johan Klingbergs artikel i senaste numret av Allt om Flugfiske. Jag gillade verkligen den artikeln, både Johans text, bilder och idéer passade mig perfekt. När jag såg flugorna i artikeln sken jag upp som en sol och tänkte direkt att de där måste jag binda, de kommer att funka och de kommer antagligen att bli en ny favoritfluga. Det händer inte så ofta att jag går igång på alla cylindrar så där, men det händer då och då.

Tack för tipset Johan!
Tack för tipset Johan!

Egentligen är ju grundreceptet redan ett kärt mönster för mig, en fasanstjärtsnymf. Dock gillade jag verkligen adderandet av ett väldigt färgstarkt och lysande thorax och bindtrådshuvudet. Det är väl klart att dom fungerar, eller hur? Jag har, precis som Johan nämner i artikeln, bundit några med ett något fetare thorax med dubbing och några slankare med ett thorax av bindtråd. Vilken som fungerar bäst upplåter jag till tillfälligheterna och fisken. Tråden jag använt är UTC 70 vilket är en suverän allroundtråd som lägger sig platt på kroken. Rekommenderas! Och dubbingen är SLF Dave Whitlock som jag använder ganska ofta till nattsländor och kläckare. Här fick jag dock användning av de kanske mer obskyra färgerna i sortimentet. Jag har bundit upp några stycken i fluorescerande chartreuse, rosa och orange. Johan rekommenderar de här mer lysande färgerna till mulna dagar, och det ser ju ut som att det kommer att bli mulet de kommande dagarna.

Rosa och orange
Rosa och orange

Till skillnad från Johans flugor har jag valt att binda in tre ben på vardera sida kroken samt att jag även har ribbat med koppartråd över thorax för att säkra de ganska sköra fibrerna från en fasanstjärtsfjäder som jag även har som thoraxtäckare.

NymferJag ser givetvis mycket fram emot kommande fyra dagars Hökensåsbonanza. Om de här flugorna kommer att rosa marknaden ber jag att få återkomma till.

Kroken jag har använt här heter Tiemco 3769SP-BL och är en suverän krok för ändamålet och är väl tillsammans med Kamasan B175 min stansardkrok för nymfer och andra krabater för djupare fiske.

October – en liten nymf

Små fasanstjärtsnymfer för din hösttafs
Små fasanstjärtsnymfer för din hösttafs

Äntligen har det blivit höst och här kommer ett förslag för din tafsspets.

I veckan har det blåst, regnat, jag har legat hemma i feber och förkylning och vi har börjat fundera på om vi ska snurra igång luftvärmepumpen. Med andra ord är det höst på flera sätt, och inte mig emot. Jag älskar höstfisket med små imitationer och landinsekter.

Kanske har du läst boken ”Made in Sweden” Flugfiske i Norden Förlag som jag hade förmånen att bidra till? I den yrade jag lite om min bakgrund som flugbindare och skrev och visade främst två flugor. En av flugorna som jag hade med i den boken var en ”Amrican Pheasant Tail Nymph” som är en överflödig variant Frank Sawyers enkla, engelska och genialiska imitation. Jag älskar att sitta och pula med nymfer vid städet och jag har många varianter av varianter som jag gärna virar upp på krokarna.

Dom här svarta små nymferna kan imitera diverse små dagsländor i stilla och strömmande vatten. Bind upp!
Dom här svarta små nymferna kan imitera diverse små dagsländor i stilla och strömmande vatten. Bind upp!

Jag nämnde ju i mitt tidigare inlägg att jag börjat se över min flugask för sjöfiske efter regnbåge och öring och den första flugan jag kom att tänka på var en mindre fasansjärtsnymf som jag har haft mycket framgång med vid sjöarna de senaste åren. Flugan är givetvis inte enbart vigd åt stilla vatten utan jag har även ett gäng dylika i min ask för strömmande fiske. På den här varianten har jag slopat en del material, förenklat den och förstärkt den så att den klarar av ett par fiskar.

Mums tycker herr och fru öring och regnbåge!
Mums tycker herr och fru öring och regnbåge!

Jag binder den här lilla nymfen på en tung krok, Kamasan B175 strl. 14 och 16 (här 16). Jag gillar verkligen den här krokens utseende, jag kan inte förklara varför, antagligen för att jag fångat mycket fisk på den? Krokmodellen finns inte i mindre storlek än 16 och det behövs inte heller, tycker jag. Det är en kortskaftad krok med stort gap så en 16 är typ en 18 och mycket mindre än så binder jag inte nymfer, man är ju inte 20 längre …

Den här flugan bör du ha ett gäng av i dina askar! Jag fiskar den både blint och när det vakar, både ensam och ibland med en torr eller torrare imitation ovanför och ibland fettar jag in tafsen så att flugan håller sig några eller någon decimeter under ytan. Oerhört effektivt!

Fäst tråden och gå bakåt till hullingen.
Fäst tråden och gå bakåt till hullingen.
Fäst in koppartråd och fäst bakåt. Notera gärna att jag redan här börjar att mäta ut hur lång kroppen ska vara. Jag använder här UTC Wire X-Small.
Fäst in koppartråd och fäst bakåt. Notera gärna att jag redan här börjar att mäta ut hur lång kroppen ska vara. Jag använder här UTC Wire X-Small.
Fäst tre fibrer från en fasanstjärtsfjäder för att imitera stjärtspröten. Jag vill ha dom typ något kortare eller lika långa som flugan för att imitera rätt.
Fäst tre fibrer från en fasanstjärtsfjäder för att imitera stjärtspröten. Jag vill ha dom typ något kortare eller lika långa som flugan för att imitera rätt.
Fäst ytterligare tre fjäderfibrer ordentligt och bind bak mot stjärtspröten.
Fäst ytterligare tre fjäderfibrer ordentligt och bind bak mot stjärtspröten.
Börja att vira fasan över krokskaftet.
Börja att vira fasan över krokskaftet.
Och fäst på ovansidan kroken med några hårda trådvarv.
Och fäst på ovansidan kroken med några hårda trådvarv.
Klipp bort några fasanfibrer (här 5 st för den minsta jag binder) och fäst på ovansidan kroken.
Klipp bort några fasanfibrer (här 5 st för den minsta jag binder) och fäst på ovansidan kroken.
Jag vill att kroppen ska vara ungefär 50%, thorax 40% och huvud ca. 10%.
Jag vill att kroppen ska vara ungefär 50%, thorax 40% och huvud ca. 10%.
Sen använder jag de minsta påfågelherlen som är vid ögat.
Sen använder jag de minsta påfågelherlen som är vid ögat.
Och binder in 3 st bakåt mot krokböjen.
Och binder in 3 st bakåt mot krokböjen.
Spinn påfågelherlen på din bindtråd och vira fram över thorax. Att spinna herlen tillsammans med bindtråden gör det hela väldigt hållbart.
Spinn påfågelherlen på din bindtråd och vira fram över thorax. Att spinna herlen tillsammans med bindtråden gör det hela väldigt hållbart.
Vik över vingtäckarna av de 5 fasanfibrerna och fäst med ett par hårda trådvarv.
Vik över vingtäckarna av de 5 fasanfibrerna och fäst med ett par hårda trådvarv.
Ribba kropp och thorax med metalltråden och fäst med bindtråden vid nymfens huvud och vicka av koppartråden.
Ribba kropp och thorax med metalltråden och fäst med bindtråden vid nymfens huvud och vicka av koppartråden.
Vik bak en fasanfjäderfiber på båda sidorna kroken för att imitera en siluett av ben och fäst med bindtråden (jag använder Sheer 14/0)
Vik bak en fasanfjäderfiber på båda sidorna kroken för att imitera en siluett av ben och fäst med bindtråden (jag använder Sheer 14/0)
Från annan vinkel.
Från annan vinkel.
Sen skapar jag ett ordentligt bindtrådshuvud och säkrar med lite Fly-Tite.
Sen skapar jag ett ordentligt bindtrådshuvud och säkrar med lite Fly-Tite.
När du väl fått upp andan binder du med lätthet upp ett tiotal.
När du väl fått upp andan binder du med lätthet upp ett tiotal.
En hållbar liten skönhet som kan bli din nya favoritfluga.
En hållbar liten skönhet som kan bli din nya favoritfluga.

Återkommer inom kort med mer nymfer som jag har i min sjöask. Trevlig helg! /Daniel

Father to Son – sensommar i Hökensås

leo-och-oringenNågra dagar i Hökensås med en nybakad flugfiskare.

Jag och min äldste son (12 år) var i helgen på helig mark i Hökensås för ett par dagars fiske och samkväm. Sonen fick i våras sitt första flugfiskeset och nu för några veckor sedan fick han ett par vadare och vadarskor när han fyllde år. Häftigt så klart!

I sommar har vi övningskastat lite på fotbollsplanen nära där vi bor och sen har vi också testfiskat lite i regnbågssjön här hemma. Han är jätteduktig och har framförallt ett imponerande lugn och ett stort tålamod, något jag avundas honom och som han kommer att ha nytta av vid vattnen i framtiden.

Även som fotograf visar han talanger min son, motivet kan ju inte han rå för.
Även som fotograf visar han talanger min son, motivet kan ju inte han rå för.

Han tycker det är jättespännande (tror jag?) med alla mina storys om insekter, hur man ska vada, livet i skogen och vid åarna, om flugor och att fiskarna faktiskt tycker om att äta både harkrankar och myror. Det är inte annat att man känner sig lite som ”farsan” Baloo.

Hökensås äger, tycker Leo

Man får inte glömma bort att det är häftigt för ett barn att få en liten aborre, att äta frukost i soluppgången, när det är dimma på sjön en kall höstdag, att se ett rådjur och att sova i liten stuga. Allt det här som jag nästan tar för givet är nytt för honom, precis som fisket är nytt. Det är lätt att det blir mycket intryck på en gång.

Hur som helst så hade vi ett par underbara dagar i Hökensås även om fisket kanske inte var det bästa. Mornarna var ganska kalla och klara och det var också då som fisket var bäst och fisken ytaktiv, dagarna och kvällarna var väldigt varma, det kändes nästan som ett högsommarfiske. Det märktes också väldigt tydligt att det har varit lite regn i sommar och höst då vattennivån i sjöarna var väldigt låg. Vi lyckades landa några fiskar var, jag av ädlare sort och han några abborrar som var lika ädla för honom som öringarna var för mig. Han pratar redan om nästa fisketillfälle, så det låter ju lovande både för honom och mig.

Tidigt morgonfiske i Enesjön
Tidigt morgonfiske i Enesjön

Om några veckor är jag tillbaka på ”Åsen”, då några dagar till och med, till åldern, mer vuxet sällskap. Jag hoppas att hösten kommit längre då …

Flugbindningssäsongen är ju snart verkligen här och jag har gluttat en del i mina askar de senaste dagarna. Där jag verkligen behöver ta tag i saker i höst och vinter är min stillavattenask. Jag har ju ett 10-15-tal mönster som jag alltid har med mig när jag fiskar regnbåge och öring i sjö, låt mig återkomma inom kort igen med lite mer information om detta. OK?

Gimme More – bonusmaterial från Allt om Flugfiske

Sparkle Emerger White Olive
Sparkle Emerger på TMC 100SP-BL

Här kommer lite bortklippt bonusmaterial.

Du prenumererar väl på Allt om Flugfiske? I senaste numret som kom för någon vecka sedan hade jag förmånen att få skriva om mina kära nattsländepuppor, jag hoppas att du gillade artikeln.

Dock har jag en tendens att skriva alldeles för långa texter. Ulf och Johan som redigerar min text och mina bilder drar nog en lång suck varje gång jag skickar in mina texter. I senaste numret av tidningen skrev jag om ett, för mig, väldigt kärt ämne – amerikanska flugbindare och nattsländepuppor. Men på grund av mina något övertydliga bryderier och förklaringar fick inte 1/3 av texten plats så jag tänkte att jag publicerar det här. Det som inte kom med i tidningen var en textsnutt som berättar mer om den tredje puppan i artikeln, Gary LaFontaines Sparkle Emerger. Här kommer texten, håll till godo:

IMG_0233Puppornas puppa är för mig och många andra Gary LaFontaines Sparkle Emerger och dess tyngre bror Deep Sparkle Pupa. Om det skulle vara VM i puppor skulle Sparkle Emerger vunnit varje dag i veckan, i alla fall om du frågar mig.

Precis som Iris Caddis är Sparkle Emerger relativt enkel att binda och med lite träning och tålamod kan alla få till det vid bindstädet. Den är, för mig, heller ingen uttalad torrfluga som ska ligga på ytan utan jag vill helst ha den klistrad i ytfilmen eller strax under. Det som gör att den flyter något högre än Iris Caddis är att den binder ännu mera luft och att man binder in hjorthår som innehar naturlig flytkraft. Hjorthårsbunten, tycker jag ska vara relativt sparsam och bindas något kortare än jag hade gjort på en fullvuxen nattslända, hjorthåret imiterar alltså en utväxande vinge på en nattslända som kläcker i ytfilmen.

Det Antron som Gary LaFontaine använde när han på 1970-talet arbetade fram den här och andra flugor är idag en riktig raritet. Men det finns många alternativ som i alla fall fungerar ypperligt för mig. Vanligt Polygarn (Polypropelene Floating Yarn) som jag använder här är ett exempel som fungerar utmärkt. Ett annat exempel är det material som heter Antrondubbing som är ett tunt och långfibrigt material som jag använde som kroppsmaterial på den tyngre puppan ovan och även använder som kroppsmaterial på mina “LaFontainepuppor”. Antrondubbing använder jag även ibland för att imitera gasbubblan på både den här mer flytande imitationen och den förtyngda och sjunkande Deep Sparkle Pupa. Om du har det materialet som heter Sparkle Yarn eller Oliver Edwards Sparkle Yarn i dina materiallådor ska du skatta dig lycklig då det materialet, enligt många, är det perfekta substitutet för det Antron som Gary LaFontaine använde.

Sparkle Emerger SBSFör att imitera ben, rörelse, thorax och det “skägg” som nattsländepupporna har använde Gary LaFontaine marabou eller strutsherl. När jag började binda de här imitationerna för några år sedan hade jag ingen så långfibrig marabou eller struts så att jag blev helt nöjd utan började istället experimentera med sälhår och snöskohare. På exempelflugorna du ser på de här sidorna har jag använt hår från snöskohare som ju också likt sälhår binder luft och ger mig lite extra flytkraft när jag fiskar, och det gör jag gärna, den här flugan.

När öringen i både sjö och å börjar göra mer distinkta vak efter vid ytan simmande eller fridrivande puppor är det för mig en fluga som jag främst börjar pilla efter i flugasken. Inte helt överraskande är den en amerikan och heter Sparkle Emerger. Sällan fettar jag in den här imitationen men det händer att jag applicerar en liten liten mängd torrflugefett på hjorthåret.När jag fiskar i strömmande vatten har jag oftast torrflugefett på tafsen och detsamma gäller i stilla vatten när jag aktivt ska ta hem flugan för att imitera simmande nattsländepuppor. Förutom den här ljusa puppan med grön kropp har jag även dylik med gulorange kropp samt en betydligt mörkare variant med mörkbrun eller svart kropp och då en gasbubbla av grått material. Den mörkare puppan har gett mig och mina kompisar många skön minnen för att söka fisken med under nattetid eller sen kväll.

Battles in the North – tuffa förhållanden

Jag äter Klinkhamers.

Lågt vatten, ständig och ibland kraftig nordanvind …

… uteblivna kläckningar och kalldimma, det var tuffa förutsättningar norröver i juli. Det kanske låter som att jag sitter här och snyftar samtidigt som jag skriver, det gör jag inte. För trots att väder, vind och vattenstånd inte var enligt önskan och åarnas större öringar inte var på humör så var jag i sällskap med goda vänner och det kan ju rädda den mest desperata öringfiskaren.

Fredagsmys
Fredagsmys
Kalldimma
När natten kom lade sig oftast vinden men då kom kalldimman istället.

I år var vi i samma trakt som förra året och jag tror att vi har hittat en ny favorit. Det känns som det är relativt otrampad mark och fisketrycket är väldigt lågt samtidigt är det ganska bekvämt boende och det går en liten väg utmed ån. Det vore kul att träffa på åarna när förutsättningarna är lite bättre bara. Förra säsongen var sommaren sen och vattnet högt och i år blåste det, som sagt, hårt från norr hela veckan och vattnet lågt. Är nästa år tredje gången gillt? Självklart!

På spaning
På spaning

Då kläckningarna i stort sett blåste bort gällde det att klia geniknölarna rejält under kepsen. De större öringarna vi fick under veckan såg vi inte vaka utan ens kunskaper att läsa vattnet blev räddningen. Att drifta flugor över tillsynes heta ståndplatser gav oss några fiskar strax över och strax under kilot. Tommy vann guldmedalj i år med sin fina öring som vi uppskattade till en vikt mellan 1,5-2 kg. Bra jobbat Tompa!

Jag och Richard upplevde en timmas fint fiske under en kort men intensiv nattsländekläckning en kväll och då var det LaFontainepuppor på och strax under ytan som gällde. Men annars var det Allt-i-alloflugor som Klinkhamers och Nalle Puh som oftast satt på min tafsspets när inga insekter syntes och det var just på en Klinkhamer som jag fick min största öring på under veckan.

En vacker "standardöring" 2016.
En vacker ”standardöring” 2016.

Under veckan fick vi mängder med ”standardöringar” omkring halvkilot och de var anmärkningsvärt starka och vakbilderna såg kloka ut så när fisken väl blev synliga eller låg i håven blev man överraskad att de inte var större.

Förutom trevliga vänner träffade jag även på en björnmamma och hennes två ungar en kväll. Den upplevelsen kommer jag aldrig att glömma. Jag skulle gå och kika på en intressant kurva i ån och tog en genväg över en myr. Plötsligt ser jag något i ögonvrån på 200 meters avstånd och det visar sig vara en gigantisk björn som springer i full galopp och sekunden senare ser jag att hon har två ungar i släptåg. Jag fryser till och börjar fingra på dragkedjan till jackan för att ta fram kameran, jag får för mig att ljudet från dragkedjan och mina hastiga rörelser får henne att reagera så jag fryser totalt och slutar antagligen andas också. Jag ser björnarna i några sekunder till innan dom når en skogskant och försvinner. Jösses vad rädd jag var! Några dagar senare ser vi både färska spår efter både björn och varg utmed ån.

Stort tack för en väldigt trevlig resa Per, Richard, Tommy och även Ulf och Johan som kom och hälsade på oss några dagar. Nästa år är det tredje gången gillt och då tar vi dom!

America – amerikanska puppor

Iris Caddis bunden på en TMC 100SP-BL #18. Krok, tråd, Zelon och harmask.
Iris Caddis bunden på en TMC 100SP-BL #18. Krok, tråd, Zelon och harmask.

Just nu håller jag på att slutföra ett litet projekt …

… gällande amerikanska nattsländepuppor. Resultatet av dessa bryderier kommer du att kunna läsa om i ett nummer av Allt om Flugfiske senare i år, om nu Johan och Ulf godkänner det så klart. Den här idén fick jag för några år sedan och jag har snuddat vid den i några andra av mina artiklar och det du läst här, men först nu förverkligar jag den till fullo. Och jag har fått, tror jag, relativt lösa tyglar och kommer inrikta texten till att handla om just flugbindningen och materialet i första hand, och hur jag fiskar flugorna också förstås. Flugorna för artikeln har jag nu bundit upp och fotograferat så nu återstår ”bara” steg-för-steg bilder och övrig text, men då detta ämne ligger mig varmt om hjärtat räknar jag med att hinna med deadline vid kommande månadsskifte.

Iris Caddis går att variera i färger, de här två är mina två favoriter.
Iris Caddis går att variera i färger, de här två är mina två favoriter.

Det blir tre olika mönster från tre olika amerikaner som alla gett mig väldigt mycket inspiration i min egen flugbindning (och flugfisket).

Iris Caddis (krok #18) och Sparkle Emerger (krok #16).
Iris Caddis (krok #18) och Sparkle Emerger (krok #16).

Förra säsongen var ju lite knäpp då sommaren och värmen på riktigt kom först i mitten/slutet av augusti. När vi var uppe i norr var det fortfarande snösmältning (högt vatten) och kallt i vattnet, inte idealiskt för sländkläckning alltså. Vi såg enstaka dagsländor på ytan och i luften och knappt någon ”nattis” alls. Men i år ser det lite bättre ut och jag räknar med att kunna fiska nattsländeimitationer, bland annat då de tre mönstren jag nu har närmast på näthinnan i och med arbetet med artikeln.

Vill även passa på att önska dig en fantastisk sommar och gott fiske. Må det kläcka, vaka och nappa – det är vi fan värda!