Start from the dark – säsongen är igång

Krok: Mustad R50X, tråd: TMC 16/0, stjärtspröt: tupphackel, släpande nymfskal: Z-Lon Dark Dun, kropp/thorax: Snowshoe Rabbit Foot Dubbing, vinge: Z-Lon Dark Dun, hackel: tupp

Jag vet inte hur det är hos dig, men hos mig är det både vår och säsong.

Sedan ett par veckor är min fiskesäsong verkligen igång och timmarna vid bindstädet blir således färre och färre. Så är det ju, jag är en flugfiskare som binder flugor och inte en flugbindare som fiskar. Inte för att det har någon större betydelse, men mina flugor ser ju ut som de gör för att de ska fånga fisk och jag väljer material utefter hur de fungerar på eller i vattnet och inte hur de ser ut i min hand.

Jag har hunnit med ett gäng trevliga pass vid regnbågssjön så här långt och har inte gått lottlös ännu. Trevligt prestigelöst fiske med starka övervintrade regnbågar som verkligen bjudit till flertalet leenden och rop. Då helgerna varit ganska fulltecknade med familjeaktiviteter har jag åkt ut till sjöarna tidigt tidigt strax innan det blivit ljust, jag har haft spöet monterat och västen påsatt vid omkring 05:30 de senaste lördagarna och söndagarna. Det är underbart att vara i naturen när den (och jag) vaknar. De första turerna låg det is på halva sjön och jag drillade faktiskt en fisk förra helgen som hoppade upp på isen och vände.

Z-Dun Rusty-Olive. För att säkerställa att flugan flyter lågt i ytfilmen klipper du hackelfibrerna på krokens undersida.

Jag har varvat med både flyt- och sjunklina och det är tuttflugor och fjädermygg som levererat i huvudsak så här långt.

I dagarna har jag dock fyllt det sista hålet i dagsländeasken. Det gapade tomt bland flytande nymfer och ”halvkläckare” så jag band upp ett gäng Z-Duns som du ser här på bilderna. Mönstret är ett lågt flytande mönster som imiterar en dagslända som håller på att kränga av sig nymfskalet och där vingarna ännu inte torkat. Tillsammans med stjärtspröten av tupphackelfibrer blandar jag lite Z-Lon som kommer glittra läckert transparant väl i vattnet. Även kroppen ribbar jag med några strån Z-Lon och de fuktiga vingarna är också de imiterade med Z-Lon. Namnet Z-Dun blir allt mer logiskt, som du märker.

Z-Dun – Natural och Rusty-Olive

Mönstret kom till mig från Hans Weilenmann för flera år sedan och jag har haft många trevliga stunder vid både å och sjön med den här imitationen. Det är en mix av flertalet moderna klassiska mönster som t ex. Sparkle Dun och några dagsländeimitationer från Shane Stalcup och René Harrop.

Jag band upp totalt 20 st på Mustad R50X storlek 14, 16 och 18 i veckan.

Kropp och thorax är från en dubbing jag använder allt oftare, Snowshoe Rabbit Foot Dubbing från Nature’s Spirit. Läckra färger, flyter bra och ser ”stickigt” och levande ut. Rekommenderas verkligen! Kroken jag använt är ny i min bindning för den här säsongen, den heter R50X och kommer från Mustad. Den har ett ganska stort krokgap och lite kortare skaft än standard, är stark, vass och har en brunaktig färg som jag gillar. Jag band upp några myggpuppor på den som jag testade vid sjön i lördags och kroken håller även fisken väldigt bra. Om du är på G att investera i lite ny torrflugekrok tycker jag att du ska testa den här kroken från Mustad, den är förvånansvärt billig (39 kr för ett 25-pack) och alltså verkligen prisvärd.

Till helgen styr jag mot öringsjöarna igen! Jag hoppas att årets första vilda fisk ligger i håven om några dagar. Årets första Hökensåstripp är även bokad och betald och resan till norr i sommar likaså. Livet leker som du märker.

Mosquito Song – mer myggor

Suspender Buzzers. Kropp av Hends Body Quill, röd tråd och röd Krystal Flash till vänster och Nymph-It till höger. Och UV-lim såklart!

Tanken var att det skulle bli något helt annat.

På söndag är det säsongspremiär för mig. Jag pendlar med tåg till jobbet i Göteborg några dagar i veckan och på vägen åker jag förbi ett par sjöar. Så här års får vrider jag nästan nacken ur led varje gång tåget susar förbi de här små sjöarna för jag vet från tidigare år att om de sjöarna är isfria så är mitt lokala regnbågsvatten också fiskbart. Och nu är detta äntligen ett faktum. Så på söndag är min tanke, om nu inte Kung Bore har andra tankar, att det ska bli säsongspremiär för mig. Underbart! Till säsongen har jag dessutom ett nytt sjöfiskevapen, ett Scott Flex i klass 6 som jag ser fram emot att nöta hårt med. Jag hann testa det några timmar på senhösten vid en sjö och det kändes väldigt väldigt lovande.

Flytkudde av vit foamcylinder.

Jag postade ju några enkla ”myggor” för någon vecka sedan och tanken var att jag skulle binda ytterligare en variant på det suveräna Jujubee Midge mönstret. Men min vän Ulf Börjesson hade ett förslag om inspiration från annat håll som verkligen triggade mig. Ulf tyckte att jag borde testa att binda upp några Suspender Buzzers som den engelska stillavattenfiskaren Brian Leadbetter gjorde populär på mitten av 1980-talet, om jag inte är felunderrättad. Leadbetter tyckte att tekniken med foamkula och damstrumpa var alldeles för komplicerad och tog för lång tid att binda så han vek helt sonika lite foam över thorax och var nöjd med det.

Använd gärna en platt tråd typ UTC70 för att få en jämn underkropp och för att inte skära av foamen. Spinn tråden motsols för önskad ”platt effekt”.

Detta var jag tvungen att testa och jag hoppas att Ulf är nöjd med resultatet. Om fisken är nöjd återstår att se.

Kroppen på flugorna vill jag ska bryta ytfilmen och har därför valt att binda in ett material som garanterar detta. Ta t ex. fram dina påfågelquill, Krystal Flash eller annat dylikt som blir läckert att härda UV-lim på. Jag har valde tre varianter; Nymph-It (den svarta), Hends Body Quill blandat med rött Krystal Flash (den röda) och påfågel quill. Foamen jag valt är en så kallad foamcylinder som många använder för t ex. en hackelpost. Flyter bra, är hållbart och thorax av påfågel gömmer cylindern väl ur fiskens synvinkel. Om jag haft rosa foamcylindrar hade jag hellre valt det då det syns bättre än vitt, men vitt fungerar OK också.

Hoppas du gillart och att du blev inspirerad av att testa det här också. Flugkroppen ska bryta ytfilmen och thorax ska vara liksom limmad i ytfilmen. Läckert! Spännande! Tack för inspirationen Ulf! Om du vill läsa vidare i ämnet rekommenderar jag den här artikeln av Johan Klingberg.

Couldn’t Stand the Weather – snart så …

Myggasken – smått och gott. Den här asken har alltid i västen nära hjärtat. Asken är från Cliff Outdoors och heter ”Days Worth”. En trevlig liten ask som jag rekommenderar för de mindre imitationerna.

Fiskesugen?

Ovanstående frågetecken är ganska provocerande i många hushåll så här års, i mitt är det i alla fall så. Det är lite jobbigt, det är något som saknas i livet och jag kryper på väggarna här hemma. Tack och lov att jag har flugbindningen att falla tillbaka lite på, det täpper till en liten del av tomrummet.

Jujubee Midge (variant) bunden på TMC 2487 #18.

Tidigare i veckan åkte jag förbi min lokala regnbågssjö för att spana läget. Och med ”läget” menar jag isläget. Det har varit vinter, vår och höst om vartannat under januari och februari. Jag hoppades givetvis på mirakel när jag svängde upp till sjön. Men Gud hör ju inte bön, det har dom flesta av oss redan förstått. Men ett litet hopp tändes, isen såg inte såg kaxig ut alls så lite mer vind och plusgrader så får den nog känna sig besegrad för i år. Och då är jag där …

Jujubee Midge och kusinen bunden på TMC 100SP-BL #18

Som brukligt är inspekterandet av flugaskarna inför säsongen ett sätt för mig att stilla nerverna. Föga förvånande är de relativt välfyllda men det finns alltid några hål att fylla och den senaste tiden har jag vittjat min ”myggask”. Ett mönster som jag fiskat med framgång under några säsonger är Jujubee Midge. Mönstret går snabbt att binda och är enkelt att binda även i ganska små krokstorlekar. Originalet har en kropp lindad av Super Hair, ett material som används frekvent för saltvattensmönster och fiskimitationer. Mina lådor gapar dock tomma gällande just detta material så jag har gjort kroppen av bindtråd och metalltråd istället, jag hoppas inte du misstycker.

Jag band upp ett 10-tal och kastade ner i myggasken.

Till underkroppen av bindtråd har jag använt bindtråden UTC70 som om du snurrar den motsols blir platt och slät, ungefär som floss. En trevlig standardtråd som jag vet att många använder; billig, bra färger, storlek som en 8/0-tråd och lägger sig alltså väldigt platt på kroken. Rekommenderas! Sen har jag bundit in ett par strån av UTC Wire X-Small och ribbat över kroppen för att få till en liten segmentering, lite attityd och vikt. I övrigt är den lik originalet som jag tycker du ska spana på här. Ett riktigt bra och enkelt mönster som de flesta kan (och bör) binda upp.

Frigolit och damstrumpa.

Kroken jag använt på de puppor du ser på bilderna här är TMC 2487, krokstorlek 18. Men det är inga större problem att binda den på krok 20 eller till och med 22.

När jag ändå hade grejerna framme passade jag på att binda upp några flytande kusiner också. När jag rotade i min materiallådor tidigare i vinter hittade jag min gamla påse av små små frigolitkulor som jag använde en del för några år sedan. Det var längesedan jag använde tekniken att klä in de här små kulorna i damstrumpa och binda på en krok. Det är ett hållbart alternativ till t ex. CDC och som du säkert förstår flyter det mycket bra och det är ganska terapeutiskt att se de där små små kulorna guppa där ute i sjön. Ofta har jag en puppa fastknuten i krokböjen några decimeter under den flytande kusinen. Riktigt effektivt!

Vad kul det var på mässan i Halmstad igår förresten! Många trevliga flugfiskare och flugbindare som ville prata om fiske och flugor, sånt gillar jag!

Memory Lane – en nygammal favorit

Bloom Caddis bunden på en TMC 100SP-BL #14

Van Morrison ledde mig hit.

Jag pendlar ju till jobbet med tåg några dagar i veckan och då (också) gillar jag att sluka böcker och i december slukade jag Bruce Springsteens biografi ”Born to Run”. Bra bok och överraskande öppenhjärtligt skrivet av Bruce. I boken skriver Bossen om hur influerad han var av Van Morrison, speciellt på de två-tre första skivorna. Detta ledde mig jag är inne i en intensiv Van Morrison period just nu. Jag har lyssnat på ”the Man” från och till sen jag var ung och lyckats se honom live några gånger. Bra grejer!

Krok: TMC 100SP-BL, tråd: Sheer 14/0, kropp: guldfasan, vinge: hjorthår, thorax: Superfine Dubbing, hackelpost: TMC Aero Dry Wing, hackel: tuppnacke

Det är lätt att bli nostalgisk när man återkommer till musik och artister i olika skeden i livet. Åt det nostalgiska hållet har jag även lutat de senaste veckorna när det kommer till flugbindning. Jag har överfört en jägarns massa foton till mitt konto på Dropbox. Alla bilder på flugor jag tagit genom åren och alla foton från diverse fiskeresor och relaterade happenings. Och bland alla dessa minnen och erfarenheter hittade jag ett mönster som jag inte bundit sen 2011.

Testa dig fram med olika material, färger och storlekar. Till vänster ser du en ljusare variant med kropp från en CDCfjäder. Till höger ett ”original” med kropp från spunna fibrer från en guldfasanfjäder.

Som du kanske vet älskar jag fallskärmshacklade imitationer och detta då för dess utmärka fiskeegenskaper. Fallskärmshackel används ju främst för dagsländeimitationer och flugor likt Klinkhamer. Men här har du en utmärkt fiskefluga med fallskärmshackel som ju då imiterar en nattslända. Mönstret är amerikanskt och kallas för ”Bloom Caddis”, uppkallad efter fiskeguiden Dave Bloom från Missouri River i Montana.

Vi ses i Halmstad den 25/2?

Jag tycker nästan man kan se att den här flugan fungerar utmärkt, eller hur? Du ser den utmärkt, silhuetten av den kraftiga kroppen, tydligt thorax och vingen av hjorthår imiterar en nattslända utmärkt lagom. Om du letar efter ett enkelt mönster för att imitera en gräshoppa skulle jag kunna tänka mig den här fungerar för det ändamålet också, det är bara att förlänga vingen något och binda in några ben vid thorax.

Titta gärna på Charlie Cravens bindbeskrivning här och skrid till verket. Låt oss prata mer om den här flugan (och kanske Van Morrison?) i Halmstad lördagen 25/2. Då ska jag sitta på den trevliga mässan som Wittlock har på Halmstads Stadsbibliotek varje år och binda upp ett gäng av den här flugan inför kommande säsong.

Southbound Train – tack Trelleborg!

Duns med kraghackel och fallskärmshackel.

Något mindre dagsländor den här gången.

För en vecka sedan hade jag förmånen att få ta tåget till Trelleborg med uppdrag att binda flugor tillsammans med ett härligt gäng i Trelleborg. Föreningen Flugfiskarna Trelleborg hade bjudit in mig för att visa upp några av mina favoritflugor för stilla vatten, föreläsa och binda upp dom tillsammans. Vi band flugor, pratade fiske, flugbindning och flugbindningsmaterial hela dagen och stämningen var på topp. Flugorna jag tog med mig och som vi band tillsammans var Black Martinez, en liten fjädermyggpuppa, flicksländenymf, sälhårskläckaren och en sälhårsdun. Tack för en trevlig dag grabbar!

Krok: TMC 100SP-BL #18, tråd: TMC 16/0, stjärtspröt och hackel: tuppnacke, kropp: Antrondubbing, rib: TMC 16/0, thorax: bäver, vinge: polygarn och lite Fluoro Fibre
Same but different.

Sällskapet var väldigt duktiga och, som jag uppfattade det, uppskattade dagen och flugorna.

En favorit!

I veckan har jag fortsatt på temat torra dagsländor som jag inledde med ”onsdagsflugan” för en dryg vecka sedan. Jag har dock bytt ut krokstorlek 8 mot krokstorlek 18. Annars är de lika den Danica jag publicerade senast, kroppen är av Antrondubbing, thorax från bäver och vingen är av diverse nyanser av olika polygarner.

Någon mer än jag som är väldigt fiskesugen?

Fiskekryssningen närmar ju sig och det är nu mindre än en vecka kvar tills jag mönstrar på Viking Line. Söndagen är, för mig, vigd åt flugbindning och det är just större och mindre dagsländor av dylik modell som jag tänkt hamra fram vid städet under resan. Det ska bli jättetrevligt! Jag och min äldste son åker upp till Stockholm redan på fredagen, tar en hotellnatt och gör stan på lördag innan vi kliver på färjan. Trevligt med en liten minisemester så här i januari. Hoppas nu inte att det gungar för mycket på Östersjön, men för mig som västkustbo känns det säkert bara som en bris.

Hittade ett gammalt nattsländemönster i mina anteckningar häromdagen, den ska jag binda upp härnäst. Om jag får tid i veckan kanske jag fotograferar en SBS till den flugan och publicerar i dagarna. Låt mig återkomma i ämnet.

Wednesday (Morning 3am) – onsdagsflugan

Att blanda olika nyanser av Antrondubbing kan bli riktigt spännande för ögat.

Snart är det vår igen. Håll ut!

Jag blev tillfrågad av min gode vän och flugbindningskompis Jörgen Danielsson att binda upp en fluga och fotografera en SBS för hans Facebookprojekt ”onsdagsflugan”. Och det kan man ju inte tacka nej till, eller hur Jörgen?

När Jörgen kontaktade mig satt jag hemma och rullade en cognac och tyckte allmänt synd om mig själv. Jag tänkte på vår, försommar, strömmande vatten och kläckande sländor. Lite som VM i I-landsproblem. I jul- och nyårshelgerna hade jag dessutom suttit och gluttat i min ask med imitationer av Danica och Vulgata och upptäckte ganska omgående att jag behövde fylla igen ett par hål i den. Så varför inte slå två flugor i en smäll tänkte jag.

Nedan finner du ett bra generiskt mönster för torra dagsländor i de flesta storlekarna. När jag fiskar i vatten med något hårdare ström använder jag gärna en imitation med kraghackel som här. I stilla vatten eller i åns lugnare partier presenterar jag helst samma fluga fast då med ett fallskärmshackel istället, detta då silhuetten är tydligare och presenterar bättre, enligt mig. Men om jag står och sliter mitt hår och vet att fisken plockar just sländor av det jag presenterar kan lösningen vara att byta till eller från en fluga bunden med olika hackeltekniker. Generellt sett ligger de i olika skikt i/på ytfilmen och har helt olika utseende ur fiskens synvinkel. Flugfiske, hur svårt kan det vara? Eller hur?

Om du ska med på Fiskekryssningen här om några veckor så hade jag tänkt sitta där och binda den här och kanske några andra dylika i mindre storlekar och andra färger.

Ephemera Danica (dun), Åsandslända

Krok: TMC 100BL #8 (kan vara svår att hitta i Sverige tyvärr).
Tråd: UTC 70 Brown
Stjärtspröt: Coq de Leon (brown)
Rib: 2 st tvinnade Danville Flymaster 6/0 trådstumpar (Olive Brown)
Rygg: guldfasan
Kropp: Antrondubbing (mix av Golden Tan 80%, Golden Olive 10%, March Brown 10%)
Thorax: Wapsi Beaver (Dark Tan)
Vinge: Polygarn (Dark Tan, Steel Gray)
Hackel: Whiting tuppnacke (Barred Medium Ginger Grizzly, Light Ginger Grizzly)

Fäst in tråden och bind fast stjärtspröten på ovansidan krokskaftet. För att separera dom från varandra och därmed bättre flytkraft lägger jag också ett bindtrådsvarv bakom och under stjärtspröten när de väl är fästa på krokskaftet.
Bind in ribbingtrådarna bak mot stjärtspröten mot krokböjen och fäst 6-7 fibrer från en guldfasanfjäder (stjärtfjäder) på ovansidan krokskaftet.
Mixa till den färgkombinationen av olika nyanser av Antrondubbing du vill ha och karda sedan fibrerna mellan tummar och pekfingrar så att alla fibrer lägger sig åt samma håll. Tvinna sedan dubbingen till en ”nudel” och fäst in den på krokskaftet. Tapera sedan krokskaftet/kroppen med bindtråden till önskat utseende.
Greppa Antrondubbingen i nypan och vira materialet i täta varv och fäst med ett par hårda bindtrådsvarv på krokskaftet ungefär där thorax ska börja.
Vik över guldfasanen på ovansidan kroppen och fäst ordentligt med bindtråden.
Tvinna de två trådstumparna till en tråd och ribba över kroppen för att segmentera kroppen och fästa guldfasanen. Om du väljer att ”ta i” när tråden är på krokens undersida kommer guldfasanen inte flytta på sig medan du ribbar kroppen.
Bind fast två tupphackelfjädrar vid thorax början och fäst in ditt val av vingmaterial på ovansidan krokskaftet, ungefär på mitten av thorax. Bind in vingmaterialet som på en spent spinner och sedan som en 8:a över och under för att verkligen fästa vingen. Jag använder gärna vanligt polygarn då det är lätt, har en naturlig lyster, är hållbart och är vänlig mot min tafsspets, alltså inte krullar sig (även på den här stora krokstorleken).
Tvinga upp vingen rakt uppåt och ta ett par bindtrådsvarv runt vingroten. Detta gör att materialet sitter som stenhårt och positionerar vingen i rätt läge.
Dubba thorax från krokögat och bakåt och sen fram igen, detta gör jag för att undvika att dubbingmaterialet halkar ner över krokögat.
Greppa hackelfjädrarna och vira de båda tillsammans i täta varv. Jag brukar ha 4 varv bakom vingen och två varv framför vingen som en ungefärlig tumregel. Fäst ordentligt vid krokögat.
Klipp hackelspetsarna och forma ett bindtrådshuvud.
Klipp till vingen och sen är det bara att invänta vårens kläckningar. Här i mina hemtrakter börjar de här dyka upp omkring min födelsedag några veckor in i maj. Bättre födelsedagspresent får man leta efter.
En annan vinkel.
Hötorgskonst.
Ephemera Danica – Åsandslända.

Lycka till!

/Daniel

Long Time Gone – FiN vad det var längesedan

Leo binder sin första fluga

Jag har en ny flugbindningskompis.

I helgen band min äldste son Leo (12 år) sin första fluga och jag tror att det gav mersmak. Han är givetvis delvis uppvuxen kring mitt städ och bland mina tuppnackar och harmaskar men det var först nu i höstas som han på riktigt visade intresse för att binda sina egna flugor. Jag har ju tidigare skrivit om hans första stapplande steg som flugfiskare och nu har han alltså även knutit sina första flugor.

Fly-Tite luktar gott, tycker Leo.

Vi började med några påfågelnymfer som är en utmärkt första fluga att testa på och det är ju lite spännande med påfågelfjädrar också. Han är en kreativ själ och går på konstutbildning en gång i veckan, är noggrann, duktig på detaljer, gillar att skapa och har tålamod. Om han fastnar för flugbindningen så kan han inom kort bli riktigt duktig, vad nu det är förresten, huvudsaken är ju att firrarna biter. Vi hann med en stunds träning med att fästa tråden på kroken, träna whipfinishknuten och ett par påfågelnymfer innan det var väldigt tydligt att han behöver ett nytt städ. Kroken satt inte riktigt fast och dåliga grejer får inte frustrera när man ska lära sig något nytt.

McCaddis – nattsländor bundna med McFlylon och den japanska ”marshmallowstekniken”. Mer info i FiN inom kort.

Det var väldigt längesedan som jag skrev något i FiN. I dagarna fick jag dock en digital kopia av en artikel som kommer i Flugfiske i Norden inom kort. Artikeln handlar om något så konstigt (?) som japanska marshmallowsflugor. Det ska bli mycket spännande att se vad du som läser tidningen tycker detta, flugorna är något progressiva och jag tror att idén kan både inspirera och höja ett och ett annat ögonbryn. Som en försmak delar jag ovan med mig av en fluga som inte kommer att finnas med i artikeln där jag använt tekniken (nattsländans kropp). Spännande?