Etikettarkiv: havsöring

Silver and Gold – silver i håven och guld i blicken

Postat av
Svara

I veckan har jag haft ett fantastiskt fiske och mycket spännande upplevelser i samband med envist letande efter öringåar.

Veckorna går fort, mycket fort, det känns det som i alla fall. Men vädret består, våren vill liksom inte trycka undan vintern på allvar. Men skönt är i alla fall att de nordliga vindarna nu bytts mot sydliga vindar, det gör det betydligt mer behagligt att vara ute och att stå vid kusten och leta efter havsöring. För så här långt i år är det just det fisket som släckt mitt behov efter öring.

Och är det bara jag som har haft ett fantastiskt havsöringsfiske i år? Jag tänker då speciellt på fiskens storlek, som så här långt varit väldigt bra. Jag har fått fisk vid varje fisketillfälle och, för mig, stor fisk. Tidigare år har mitt havsöringsfiske mest handlat om att jag krokat de där små ”slipsarna” på runt 30 cm, med några undantag. Men i år har jag verkligen hittat de större, stridbara och silverblanka öringarna från 45 cm och uppåt. Underbart givetvis!

I veckan har jag haft möjligheten till två fiskepass på sen eftermiddag och kväll, och vilka pass sen! Både i onsdags och igår fredag hade jag ett fantastiskt fiske här i ”hemmaviken”, med flertalet landade (och återutsatta) fiskar mellan 45 och 60 cm, riktigt feta, blanka och oerhört stridbara pjäser. Igår eftermiddag hade jag en riktigt ångestladdad drill med en öring mellan 55 – 60 cm som var oerhört kraftig och jag var övertygad om att den skulle knäcka spöet. Jag vet inte vad den vägde i kilo, men motståndet var häftigt och jag fick verkligen kämpa för att till slut få den i håven.

Noterbart så här långt är att de största fiskarna bitit på flugor med diskreta färger – svart/oliv, brunt och rostigt. Bästa flugorna för mig i år har varit Tellis Katsogiannos mönster Devil Bugger och Nyårsdan i svart/oliv.

 

Mitt i denna silverhets vet jag att det snart kommer varmare tider och så fort det på allvar börjar kläcka insekter på i sjö och å så kommer det faktumet att överta mina tankar från silver. Från silver till guld, från havsöring till dess sötvattenslevande guldfärgade kusiner. I veckan har jag spenderat en del tid med att titta på kartor, googlat och bollat idéer om potentiella fiskevatten med min kompis Richard. Målet är att försöka hitta åar med vild stationär öring här i trakterna, runt en timmas bilfärd från hemmet som max.

Och i torsdags begav jag mig ut för att ”reka” ett vatten vi hittat och bland det första jag såg när jag kom fram till vattnet var en fin öring som sörplade kläckande fjädermyggor i ett lugnflytande parti. Fantastiskt! Jag ser fram emot att hitta några åar där jag kan smyga omkring och presentera torrflugor med lätt utrustning och tunn tafs där minsta misstag i presentationen innebär att öringen fattar misstanke och flyr. Det finns nog få saker som överträffar det. Eller hur?!

Andra helgen i maj åker jag, Richard och Per till Hökensås för den årliga grabbträffen där nere. Det blir fyra dagars fiske (tor-sön) och jag hoppas på ett spännande torrflugefiske, framför allt. Kanske har Vulgata kläckningen precis startat, det vore ju givetvis fantastiskt. Men jag nöjer mig med att även ha ett så fantastiskt fiske med små små imitationer av fjädermygg och andra midges som jag haft i området de senaste gångerna jag varit där. Och ”myggfisket” är verkligen en favorit! Som led i detta ska jag ikväll börja med att binda lite, så kallade, midges. På tur att fylla min myggask är det suveräna mönstret Palomino Midge, resultatet ser du här om några dagar.

Trevlig helg!

/Daniel

 

Wheels Of Steel – rekorderlig cykelutflykt

Postat av
5

Att kunna sätta sig på cykeln och rulla ner till ett öringfiske i världsklass är lyx. Att kunna sätta sig på cykeln och rulla ner till ett öringfiske i världsklass och dessutom dra personbästa två gånger om på en kväll är lyxigast.

Jag smet ett par timmar tidigare från jobbet, det har varit en tuff vecka på kontoret så jag unnade mig att veckla ut några friskvårdstimmar efter att ett projekt avslutats på onsdags eftermiddagen. Efter söndagens lyckade premiärtur har jag tittat på väderprognoserna och onsdags eftermiddagen och kvällen såg mycket lovande ut både gällande temperatur och vind, att solen sken och himlen var klarblå såg jag som en bonus.

Väl hemma kokades det kaffe och kläddes på lager på lager och vadarutrustning i raketfart och sen grenslade jag cykeln och lät den rulla mig några hundra meter ner till ”hemmaviken”. En svag bris av rak motvind mötte mig nere vid stranden, perfekt! I söndags fick jag fisk ganska omgående och fisken vakade tydligt nära land. Men inte idag. Jag sätter mig på stranden och vakspanade några minuter innan jag försiktigt vadar ut, men inga fiskar avslöjar sig för mig.

På tafsspetsen har jag knutit på en orange ”Dräparmask”, ett lika genialiskt mönster som det är enkelt (krok och marabou). Och jag får inte vänta länge, för inom en halvtimma landar jag två stycken pigga och silverblanka torpeder strax under den ”godkända gränsen”. Återutsättningen av fiskarna går bra och det luktar nu gott om både händerna och håven. Sen följer en timma utan någon aktivitet alls. Jag byter fluga ett par gånger och förflyttar mig i viken några hundra meter innan jag bestämmer mig för att vänta in fisken med några koppar kaffe och smörgåsar.

Solen börjar gå ner – skuggan och skymningsljuset täcker snart hela viken. Jag börjar rota i flugaskarna efter passande flugor och tittar upp och ser ganska omgående en fisk som vakar ganska kraftigt ca 75 meter ut från strandkanten. Härligt, dom är på väg in nu! Jag gör ett någorlunda logiskt beslut och bestämmer mig för att knyta på en Nyårsdan i svart, silver och grönt i krokstorlek 6.

Jag vadar försiktigt ut i den långgrunda viken, efter kanske 20 meter börjar den finkorniga sanden att övergå i tångruskor och grövre grus. Förutsättningarna i den här viken finns verkligen, skolboksexempel på den så kallade ”Leopardbotten”. Vinden ligger nu på från snett bakom mig och kastandet är bekymmerslöst. När flugan rullar ut väntar jag 20 sekunder på att den ska sjunka och tar sen sakta sakta hem den med en handtvist. Jag gör en paus, rycker hem något snabbare och fortsätter sen med den försiktiga handtvisten. Och efter två kast får jag verkligen bekänna färg. Det verkligen dunkar till i fluglinans stumma kärna och att jag har en fin fisk på kroken råder det ingen tvekan om!

Det är en fantastisk kamp! Fisken rusar, hoppar och stretar emot men jag har gott självförtroende då jag har en ganska tjock tafsspets. Till slut ligger den då i håven och jag skriker ut min lycka! Fisken är strax över 50 cm och ryggen påminner om Mike Tysons nacke. Kroken sitter ordentligt och tafsspetsen har fastnat i ena gälen, jag lyckas lossa kroken men fisken blöder ganska ymnigt. Funderingarna på att behålla den och att stolt servera den på stundande påskbuffé yrar i huvudet samtidigt som jag håller den under vattnet och försiktigt gungar den fram och tillbaka. Till slut slutar den blöda och gälarna börjar att pumpa och den börjar så sakteliga få livet tillbaka i blicken. Den simmar sakta ur mina händer och gömmer sig vid sidan av en sten nära strandkanten. Jag smyger mig på fisken bakifrån och sänker ner min kamera och trycker av några bilder. Men sen skrämmer jag den och den simmar i panik halvvägs upp på land, men lyckas sen vända och simma tillbaka ut till friheten. En helt otrolig upplevelse!

Jag funderar på att lägga av för kvällen, för inte kan det väl bli bättre än så här? Jag tittar på flugan och även om den är lite luggsliten så är den fortfarande fiskbar så jag kastar ut igen. Jag står utvadad till strax under höften i det kristallklara vattnet och kan faktiskt se ett par små havsöringar bara meter framför mig, de simmar kvickt förbi mig helt till synes ovetande om mig. Jag är tänker fortfarande på det som hände mig för några minuter sedan och jag är inte helt koncentrerad, men jag fokuserar snabbt då jag känner en duns mot flugan, och så en duns till och sen är det dags igen! Och den här känns ännu större! Vad är det som händer? Det viner om rullen och fisken avslöjar sig genom att göra ett riktigt imponerande hopp och det plaskar härligt när den landar. Mitt ganska kraftiga spö i linklass 6 får verkligen arbeta och när lina börjar övergå i backing lägger jag min vänsterhand under rullen för att agera extra broms.

Till slut tröttnar fisken och jag återfår självförtroende och när den närmar sig håven kan jag knappt tro vad jag ser. Det är den största havsöring jag sett live och den är min! Den är fortfarande full av liv och viker sig av och an i håven. Jag tar bort kroken ur mungipan och funderar på om den ska få träffa prästen. Men den är för vacker! Den är för efterlängtad! Den är för sagolik för att dö ikväll! Jag greppar den i stjärtfenan och för den mot vattnet, jag skakar och fotografierna blir inte bra! Jag måste bara ha ett foto! Men den simmar iväg några meter, men så stannar den och tar igen sig, eller så tackar den för livet och ger mig ett foto. Jag lyckas få ett någorlunda fotografi på den ovanifrån och jag måste erkänna att jag inte är långt från tårarna.

Det är nu kväll och lyckan är total! Flugan är helt kaputt och kroken är böjd så jag sätter mig på cykeln och glider långsamt hem med världens leende på läpparna. När jag kommer hem tar jag fram måttbandet och mäter mot det mått jag gjort med ögonen mot spöet. 63 cm! Jag firar dagen, kvällen och livet med en whisky och funderar på en öppning i kalendern och livspusslet som kan innebära en ny cykelutflykt till havet.

Blood – april kom med silver och blod

Postat av
2

Premiären för säsongen 2012 innebar både silver och blod.

Så var de i dåtid - havsöringspremiären, 1:a april och premiären för flugfiskesäsongen 2012. I dag, så där dagen efter så känns det i kroppen att man gjort någonting som det var alldeles för länge sedan man gjorde. Armarna är lite stumma, men det är verkligen ”sweet pain” för ansiktet är solbränt och adrenalinet pumpar fortfarande och framför allt så vill man ut igen och igen och igen.

Dagen började bra, i alla fall för mig. Richard kom farande ner till mig i Åsa strax innan nio, vi parkerade bilen och monterade spön och slängde lite käft. Jag som var på hemmaplan var redan färdigklädd med vadare och flertalet lager värme under, medans Richard skulle klä på sig stog jag utanför bilen och stressade och stampade med fötterna så gott jag kunde. Och jag lyckades nog stressa honom för när han skulle låsa bilen hade han lyckas slarva bort bilnyckeln som han ju alldeles nyss hade i tändningslåset. Jag orkade inte vänta längre, jag måste ner till havet så jag gick i förväg medan han rotade i bilen.

Väl nere i viken såg jag ganska omgående vak nära land och jag anade direkt succé. De första kasten gjordes från land och lyckades skrämma ett par fiskar med min fluglina. Men jag skrämde inte bort alla för att efter några ytterligare kast bet årets första havsöring på min Polar Magnus och årets havsöringsspöke var som bortblåst. När fisken efter en odramatisk kamp slutligen låg i håven vände jag på mig för att se om Richard kom gående, men han syntes inte till. Självklart ville jag ”bräka” lite om min fiskelycka, men det går lika bra att göra i efterhand, tänkte jag och lät 35 cm silver sprätta tillbaka i det klara vattnet.

35 cm är absolut ingen jätte, men oavsett storlek så är det fisk, och det är årets första och den kommer att bli ihågkommen, jag önskar att den vackra silverblanka öringen kunde vara medveten om det just nu.

Bara dagen innan, på lördagen, pratade jag och Richard om just det här med vakande havsöringar som jag så långt endast läst om. Jag har spenderat ett antal timmar vid havet både fiskandes och inte, men har aldrig upplevt eller märkt vakande havsöringar tills nu. Några fler fiskar avslöjar sig och jag kastar i riktning och bara minuter senare är det yttligare än havsöring som vill hälsa på Magnus. Det märks direkt att den här är något kraftigare och ger mig huvudbry ett par gånger men även denna hamnar snart i nätet. Min misstanke stämmer den här är lite större och fetare. Även nu vrider jag och vänder på mig samtidigt som jag försiktigt lossar kroken och återutsätter, men Richard syns inte till.

Men efter några minuter kommer han lufsande utmed sandstranden, jag börjar skrika och vifta med armen för att få honom att förstå att fisken är inne i viken och att den ”gyllene timman” är slagen. Jag har lina ute samtidigt och samtidigt som jag står och ordar med Richard känner jag ett ryck i linan och lyckas se ett plask där min tafs slutar, det är nog inte mer än rättvist att jag tappar en fisk beroende på att jag är ofokuserad och pysslar med annat än att hålla koll på lina och tafs. Det kommer inte att upprepas, aldrig mer!

Den närmaste timman har jag har ytterligare några hugg och skrämmer ett par fiskar med linan och när flugan slår i vattenytan. Det börjar blåsa upp efter en ganska stilla morgon och det klara vattnet blir allt grumligare och all aktivitet jag upplevt upphör. Jag ropar ”Kaffe?” till Richard och han håller med. Vi sammanstrålar på stranden och det rinner blod om min ena hand. Det märks att man är kontorsråtta, så här tidigt på säsongen så blir saltvattnet, den fina sanden och lina och säkring av tafsknutar för mycket för mina händer så de spricker på samma ställen varje år. Per, som är arbetare i ordets rätta bemärkelse, brukar reta mig och tycker då att jag har så fina och ömma flickhänder. Ja, ja …. Jag har tur för Richard bjussar på plåster och jag bjussar på kaffe.

Vi fiskar vidare efter pausen, men nu är det helt dött. Jag byter lite flugor, bara för sakens skull, men känner ingenting och Richard har ingen action heller. Vi konstaterar att fisken helt enkelt inte är i viken just nu, antingen stämmer det eller så gör vi fel. Oavsett så bestämmer vi oss för att vi ska åka till en annan vik här nere som jag hade bra fiske vid för ett par år sedan. Den viken är av lite annan karaktär, det är mer öppet hav och mer sten än sand vilket borde innebära mer klart vatten.

Väl framme kan vi snabbt konstatera att jag hade rätt, dock glömde vi att ”mer öppet hav” oftast också innebär mer vind. Här går det verkligen vågor och vinden smäller i ansiktet. Vi hittar en liten dunge där vi finner lä och tänder grillen och tar en lunchpaus.

Efter mat och taktiksnack går vi ner mot stenstranden, men det är helt omöjligt att kasta, fluga och lina kommer tillbaka oavsett hur mycket man försöker. Efter en kort stund bestämmer vi oss för att åka tillbaka där vi startade. Jag gör dock en minnesanteckning att återkomma hit snart, när det inte är storm. Det är ett riktigt hett ställe med rev och djuphålor nära land.

Vi fiskar i en timma till i den beprövade viken, men det är lottlöst. Fisken är helt enkelt inte här nu så vi bestämmer oss för att låta premiären vara gjord. För min del är jag nöjd, jag har fått fisk och håven luktar gott. Men Richard är lite frustrerad. Jag ger honom en av mina Polar Magnus och ger honom fiskgaranti på den, detta stillar hans humör något.

Nu är det jobbigt för nu är det vardag, och fisken är aktiv i viken hemmavid. Det kanske är det jobbigaste med att bo nära fisken?

 

Ready An’ Willing – förberedelserna är klara

Postat av
5

I morgon är en stor dag, i morgon startar säsongen! Och även i år startar säsongen traditionsenligt den 1:a premiär i och med havsöringspremiären.

När jag var ute och fiskade i sjö ett par tillfällen innan och efter jul hade jag stora förhoppningar på en ovanligt mild vinter, en vinter där flugfiske var möjligt och isen bara låg i fredagsgroggen. Men vintern kom ju, som du vet, och med den isen. Visst har fiske varit möjlig de senaste två veckorna, men jag har faktiskt sparat mig inför morgondagens salta urladdning. Havsöringspremiären som kommer med april månad här på västkusten är något väldigt speciellt, flera månader av förberedelser och uppbyggd längtan. Och sen är den ju startskottet för en ny, oviss och spännande säsong.

För mig är april havsöringsmånad, därefter tar stilla och strömmande sötvattensfiske över. Men i år har jag tänkt att satsa lite extra på havsöringen, då det nu är väldigt lättillgängligt för mig med tanke på att vi nu bor väldigt nära havet. Promenadavstånd till stridbar öring är en oerhörd lyx som jag måste utnyttja! Så jag ser också fram emot att fiska en del skymnings- och gryningsfiske under de varmare månaderna, och till hösten så klart.

Nu är jag, hur som helst, förberedd till tänderna! Vadarutrustning och skalplagg är framtagna, relaterade flugaskar är fyllda, termosen är diskad, en ny tafs och tafsspets är påspolad rullen och spötuben står redo vid ytterdörren. Väderprognosen verkar lovande, klart och ganska kallt och lite vind på förmiddagen och lite mer på eftermiddagen. De känslor och den längtan som nu finns i kroppen är svår att beskriva för utomstående, men för dig som läser detta så vet du precis vad jag menar. Ha en bra säsong och hoppas vi syns vid kusten, sjöarna och åarna.

Yesterday’s News – igång igen

Postat av
Svara

Jag lämnar nu ett par turbulenta veckor bakom mig och ser fram emot säsongen 2012.

Vi är nu inflyttade och klara i vårt nya boende, vi har lämnat storstaden bakom oss och ser nu fram emot hitta vardagen igen.

I lördags var jag nere vid havet och provsvingade mina nya spön och linkombinationer inför kommande säsong, och det kändes alldeles förträffligt! Jag har fallit för alla goda vitsord om TFO BVK och köpt mig en #5 och en #6. Det är ett snabbt spö, vilket jag vet min sving passar utmärkt för. Spöet är otroligt lätt och det känns verkligen som man håller ett spö i 5000-kronorsklassen när det ligger i handen. Så känslan är att jag fick två spön till priset av ett! Spöet i klass 6 kastar jag med en Guideline Pounch Pro lina, en kombination jag läst mycket gott om. Och förhandstipsen besannades verkligen, vilken kastkanon! En perfekt kombination för blåsiga dagar och/eller stora flugor. Och spöet i klass 5 kastar jag med en RIO Grand, en lina avsedd för moderna snabba spön och även den kombinationen känns 100% – den kombinationen kommer jag använda som allround vid sjöfiske eller större å. Om du är intresserad av dessa spön rekommenderar jag Mistpool för bra pris, service och leveranstid.

Jag har också i dagarna färdigställt min nya flugbindarhörna, bordet är monterat och städet står redo. Igår kväll satte jag mig för första gången på ett par veckor vid städet, och som vanligt när man inte bundit på ett tag känns det väldigt ovant de första flugorna. Jag har börjat med att laborera med en enkel och lagom realistisk nattslända bestående av CDC och foam, även vingarna är av ett foammaterial som jag tror på. Men mer om detta om några dagar.

Då vi nu bor en bit från stan kommer jag sätta i system att försöka arbeta hemifrån en dag i veckan, idag var en sådan dag. Kaffet är godare hemma, men visst saknar man sina kollegor. På lunchrasten pälsade jag på mig och tog en rask promenad i solskenet ner till havet, ljuvligt att ha naturen och havet bara några minuters gångväg från hemmet. Jag kunde nästan känna havsöringen där ute i det kalla vattnet, men det är snart april igen och jag ser mycket fram emot att fiska av vikarna här hemma på min nya hemmaplan.

Jag vill även passa på att tipsa alla frälsta om en ny butik som slår upp portarna i början av maj. Bakom rörelsen står välkända flugfiskeprofiler med stor erfarenhet av branschen. Den fysiska butiken (Kungsbacka) och webbutiken öppnar den 3:e mars med pompa och ståt och filmfestival, butiken kommer att heta Pro Fly, läs mer här innan profly.se öppnar officiellt. Lycka till Jon och Martin!

 

Secrets – fiske vid ”hemliga stället”

Postat av
Svara

"Hemliga stället" - jag återkommer ...

Min granne Tony ringde på igår och frågade om jag hade lust med några timmars fiske på söndagsförmiddagen. ”Vi kan ju sticka till hemliga stället”, sa Tony innan jag stängde dörren …

När vi flyttade in på gården för några år sedan upptäckte jag snabbt att jag inte var ensam fiskeintresserad, detta då det titt som tätt hängde ett par vadarbyxor på tork utanför ett köksfönster från våning 2 i trappuppgången bredvid våran. Och några veckor efter vår inflyttning satt Tony ute på gården i solskenet och band laxflugor. Vi har sen dess snackat mycket fiske när vi träffat på varandra, men vi har aldrig fiskat tillsammans, men idag var det alltså äntligen dags, vi bestämde att synas utanför på gården kl. 09:00.

När jag steg upp, eller rättare sagt, barnen väckte mig kl. 07:00 var det mulet och ganska vindstilla och termometern stod på strax över 10 grader. Lysande! Men det dröjde inte många minuter innan temperaturen sjönk och regnet smattrade på fönsterrutorna. Tony ringde mig och undrade om jag hade något emot vädret, det hade jag självklart inte utan när jag väl bestämt mig för fiske är vädret ingen motståndare.

Tony provar lyckan

I bilen ut mot ”hemliga stället” berättar Tony att han fiskat där många gånger genom åren, både vår, sommar och höst. Han och hans kompisar har fått fisk där i alla väderlekar och tider på dygnet. Det finns grundvikar, strömmar, små kanaler och djuphålor. ”Och använd rätt tafsspets, det går grov öring där”, säger Tony när vi parkerar bilen. Jag är så upprymd att jag glömmer låsa bilen och måste kuta tillbaka efter ett par hundra meter efter att vi monterat våra spön och lämnat bilen. Efter en liten stunds promenad genom ett litet villaområde, över en bro och till slut över regnhala klippor och stenar uppenbarar sig ”Hemliga stället” och jag säger till Tony att jag förstår att han brukar åka hit och fiska. Den beskrivning Tony gav i bilen stämmer utmärkt, det ser riktigt hett ut! Och jag tror honom på orden att det går stor öring här, det är öppet hav utanför viken, men omgivningen känns ändå som inre skärgården. Det går strömmar hit och dit och botten är ganska lättläst med grund, djuphålor och bränningar. WOW!

Regnet ökar på och vinden slår oss i ansiktet när vi presenterar de första kasten. ”Jag ångrar två saker”, säger Tony. ”Att jag inte tog den där extra fleecejackan och mössa istället för kepsen”. Själv är jag klädd till tänderna med tjocka lager från topp till tå och känner mig både varm och framför allt riktigt sugen på att på riktigt landa årets första firre. Vi fiskar av den första viken och när regnet börjar avta bestämmer vi oss för att promenera, hoppa och vada oss vidare, väl framme vid nästa ställe tar vi en kopp kaffe som värmer både händerna och magen. Tony pekar med spöspetsen och berättar att han brukar vada över den lilla kanalen här och ha ett fantastiskt fint fiske på en halvö som ligger i anslutning till där vi står. Det finns några trevliga små vikar med grund utanför som bryter vattenytan på några ställen och man ser hur vattnet strömmar åt olika håll utanför. Om jag hade varit havsöring är det där jag skulle stå. Vi går ner och tittar, men Tony säger att det är för högt vatten för att vada över dit idag.

Vi fortsätter att fiska i den hårda blåsten, och jag tror så mycket på det här stället att jag står på helspänn varje hemtagning.

Dock konstaterar vi efter ett par timmars fiske att de inte är här idag. Jag är inte alls frustrerad över att inte fått landa den där bjässen som gäckade mina drömmar inatt, utan jag går fortfarande på moln över att säsongen är här igen. Men om jag ska vara ärlig för mig själv så tror jag att jag nog kommer misströsta lite om jag inte hittar fisken nästa tur, det blir ju den tredje gången och den skall ju vara gillt.

Jag tackar Tony oerhört för att han visade mig det här stället. Jag säger att jag antagligen kommer åka hit snart igen, och det tycker Tony verklige att jag skall göra. Jag har nu ett nytt hot-spot för havsöringen, och detta inte mer än 20 minuter med bilen hemifrån. Bara det kan ju få en att dra på smilbanden …

On the Beach – Havsöringspremiär

Postat av
Svara

On a Beach - havsöringspremiär 2011

Så var den då avklarad, årets havsöringspremiär. En trevlig dag med trevligt sällskap, behagligt väder men lite fisk.

Den första april innebär inte bara havsöringspremiär utan också själva startskottet för en ny fiskesäsong, i alla fall för mig. De senaste åren har jag inte haft möjlighet att fiska på självaste premiärdagen utan kommit ut till vattnet med andan i halsen någon dag för sent och detta beroende på arbeta. Men i år ett speciellt år då jag är föräldraledig och kan alltså prioritera viktigare saker än arbete, familjen och flugfisket. Redan i januari bad jag min fru att vara föräldraledig fredagen den första april så att jag kunde åka ut till kustbandet och jaga silver, detta ställde hon givetvis gladeligen upp på.

Jag sov lite konstigt natten till fredagen, givetvis var det många tankar som skulle bearbetas. Väder, vind och vatten men även flugval och om jag kommer ihåg hur man knyter på flugan på tafsen. När jag väl kommit på plats och monterat ihop spö, dragit på mig vadare och tillhörande skor under flertalet lager av kläder och tjocka strumpor konstaterade jag att min oroliga sömn var till intet. Vädret var vad man kan förvänta sig, lite blåst, mulet och några plusgrader. Och knyta på flugan på tafsen innebar givetvis inga problem, det är som att cykla, jag har gjort det tusentals gånger tidigare.

Jag skulle slå följe med Richard och hans kompis Ulf som jag inte träffat och/eller fiskat med tidigare. Trevligt med nya bekantskaper. Ulf och Richard skulle vara på plats efter 10, men jag kunde inte hålla mig utan stod påklädd och klar vid vattnet strax efter nio. Det var en smått religiös upplevelse att knyta på årets och säsongens första fluga på tafsspetsen, jag bestämde mig för ett ”säkert kort” en Magnus. När jag tog stegen ner för att vada ut kom jag och tänka på förra årets premiär, då jag var så ivrig att jag halkade och satte mig på rumpan i strandkanten det första jag gjorde. Men inte denna gång, med säkra steg vadade jag ut och blötte ”Mange”.

Det gladde mig givetvis att inte bara förmågan att knyta på fluga på tafsen satt i ryggraden utan även kastsvingen. Och känslan att kasta igen och se hur tafsen sträcks och flugan rulla ut gav mig nästan tårar i ögonen, och då överdriver jag inte. Min, för året, nya kombination av spö och lina var suverän – jag använder nu mera ett Loop AEG 696-4 spö med en Guideline Coastal #6 för kustfisket. Jag har tidigare använt spö och lina i klass 8, men jag fick ingen riktigt känsla i den tunga utrustningen och sålde det i höstas.

Efter en kvart och några kast och hemtagningen kommer jag på mig själv om att bara stå och njuta. Det händer ibland att man kommer på sig själv med sådant när man står vid vattnet. Jag kommer ihåg ett par gånger förra säsongen, speciellt en gång i Hökensås när jag stod och fiskade, kastade och tog hem linan, men det var inte det som jag var koncentrerad på utan det var gökens lockande läten i den annars tysta skogen bakom mig. Sådana tillfällen gillar jag och sådana tillfällen höjer upplevelsen. Men det krävs inte mycket för att man skall vakna från sitt ”slumrande”, jag kände något och koncentrationen skiftar ögonblickligen till fisket. Men väckarklockan var inte fisk utan tång. Alltid något.

Tjena Magnus!

Richard ringer och säger att de är på plats, de vill starta dagen på andra sidan viken, men jag vill fortsätta där jag är och vi bestämmer att mötas upp om en liten stund. Händer och fötter börjar domna av och jag går upp på land för att skaka liv i dem genom att sätta på mig vinterhandskarna och jogga lite på stället. När jag vadar i igen slökastar jag lite på väg ut i vattnet och plötsligt suger det till i linan och dagens och årets första riktiga hugg är ett faktum. Men jag lyckas inte hålla fisken, den sliter sig efter en kort kamp. Jag såg den inte, men jag kände den. Fiskesäsongen är igång!

Richard ringer igen och meddelar att de landat en godkänd och drillat två mindre där borta, han rekommenderar mig att komma bort till dom och jag håller med. När jag ansluter hälsar jag på Ulf och han visar mig den 50 cm öringen han just tagit, jag gratulerar givetvis och undrar vad den bet på. Han visar en olivgrön streamer, ganska lik en flicksländenymf. Aha, så det är oliv som är färgen för dagen, säger jag, men Richard fyller på att det stod en gubbe här för en liten stund sedan som drillade två stycken något mindre firrar på Pattegrisen. Jag antar att det är så kallt i vattnet och så lite föda för fisken så att de nog biter på vad som helst, de andra håller med.

Vi fiskar av viken som för en liten stund sedan var väldigt lyckobringande men ingen av oss känner någonting på en dryg timma. Vi bestämmer oss för att ”de helt enkelt inte är här just nu” och bestämmer oss för en promenad och en paus. Vi går tillbaka till platsen jag startade dagen, vi sätter oss och fiskesnackar lite och tar lunch, men efter en halvtimma vadar vi ut i vattnet igen och fiskar av viken. Vi är inte ensamma, det är ju premiär, som sagt. Efter vi har stått i vattnet i cirka en halvtimma och fötterna och händerna gör sig påminda och fisken inte gör sig påmind bestämmer vi oss för att ta bilen till ett annat hot-spot som Ulf och Richard rekommenderar. Jag ringer hem och kollar av status och meddelar att jag är hemma ”om en stund”.

När vi parkerat bilarna och monterat ihop spöna igen frågar jag Ulf om han har några stalltips för just det här stället. Ulf har fiskat här en hel del och dragit flertalet öringar här, han pekar med spöspetsen var fisken brukar stå. Det ger mig självförtroende och hoppet tänds igen …

Men inte ens stalltips räcker för mig idag. Varken jag eller någon annan i sällskapet landar någon mer fisk på premiärdagen. Men jag grämer mig verkligen inte, säsongen är igång, kastsvingen känns toppen och livet leker.

När jag kommer hem ligger ett rykande färskt nummer av Flugfiske-Feber på hallmattan, jag bläddrar i den snabbt.  känns fräscht, nytt och intressant. Bra foto, mycket flugbindning och spännande ämnen – Flugfiske-Feber känns för mig den klart bästa flugfisketidningen i Sverige just nu.

På kvällen ringer min granne Tony på dörren och frågar om jag har möjlighet att åka ut och fiska på söndagsmorgonen. Jag tittar snabbt på min fru som gör en medhållande min, så på söndag kör vi igen …