… men det satt långt inne. Sen flertalet år tillbaka är det tradition för mig och några vänner att besöka Hökensåsområdet minst två gånger per år, det har du hört mig nämna flertalet gånger tidigare. En gång på våren och en gång på senhösten. Vårtrippen på ”Åsen” är allt som oftast sötvattenspremiär för mig och trippen på senhösten har flertalet år även inneburit säsongsavslutning.

Det såg länge ut att vårtraditionen i år skulle brytas, men en öppning i kalendern visade sig så jag och Per tog en tre dagars i Hökensås förra helgen. Jag kom ner några timmar tidigare än Per på fredagen och passade på att smita ner till Enesjön, vi har några vikar där som nästan alltid innebär spännande fiske och den här gången var inget undantag. Väl framme vid favoritviken gick det en fem-sex firrar och smackade i ytfilmen och i luften svärmade Bibios med de karaktäristiska långa benen, vassländor och fjädermyggor lyfte från ytan. En stund senare hade jag drillat och landat fyra finfina regnbågar, två på en av de myggkläckare jag band tidigare i veckan och två på Niklas Dahlins mönster Hagborgarn. Snacka om fredagsmys! Och så hann jag även landa en fin övervintrare i Prinsasjön på en fasanstjärtsnymf fiskad i ytfilmen väldigt nära strandkanten. Kul!

Så när Per anslöt kunde jag ligga i skogskanten och dricka öl och titta på när han försökte vifta bort Hökensåsspöket, jag är inte den som klagar.

Väldigt överraskande var att vi uppfattade det att vara väldigt lite folk i området, speciellt då fredagen var en klämdag, vädret var bra och fisken vakvillig. Men när vi på lördagen såg några förvirrade Vulgator som kläckts (för tidigt) i Enesjön fick vi svaret, vi antog att de flesta var vid Vulgatasjön Lilla Havsjön som brukligt är när de första stora sländorna kläckts i området.

Både lördagen och söndagen hade vi båda ett väldigt spännande torrflugefiske och de imitationer som fungerade bäst är de jag redan nämnt och Griffiths Gnat samt små dagsländekläckare. Noterbart var även att en liten vacker skalbagge som skimrade i oliv och silver intagit området och den starkaste fisken jag landade i helgen var på en skalbaggeimitation. Den gav mig lov att visa backing två gånger innan den fick lov att ligga i håven och ta igen sig en stund.

Så det blev alltså en väldigt lyckad sötvattenspremiär även i år och nu ser jag fram emot att börja smyga vid mina hemmaåar här på västkusten och att komplettera askarna med dagsländekläckare och duns i lite olika storlekar och färger. Stay tuned …

Det var min kompis Per som lurade in mig i flugbindningen. Det var på för första resa till norra Sverige för några år sedan, han hade ett fint fiske på en egenbunden CDC-fluga som han kallade för Lunsentussen. Jag hade ett fint fiske jag med, men med köpeflugor. Nu är det inte så att jag anser att det är ett måste att binda sina egna flugor, men om du binder dina egna flugor och får fisk på dom så vet du att det är först då som det ”hela” blir komplett på något vis. Eller hur?

Så när hösten kom fick jag för mig att köpa ett startkit för flugbindning, en sån där ihopplockad sats med instruktion för några flugor. Lådan låg länge och väl och blängde på mig och när våren kom så sålde jag det i nyskick på Tradera.

Men den där Lunsentussen och Pers fina fiske på något han själv skapat med händerna satt fastetsat i minnet så jag köpte kommande höst ett ännu ett startkit, nu innehöll paketet en instruktions-DVD av och med Johan Klingberg. Ganska omgående tittade jag på filmen och Johans lugna, grundliga och pedagogiska sätt att förklara något som verkade svårt och omöjligt bet på mig så jag vågade mig på att försöka binda några påfågelnymfer. Och ganska snart så köpte jag, på Pers rekommendation, Lennart Bergqvist Flugbindning på mitt sätt … och på den vägen är det. Så tack Per, Johan och Lennart.

Man glömmer inte de första fiskarna man får på sina egenhändigt bundna flugor. Den allra första firren jag fick på en av mina egna flugor var i mina gamla klubbsjöar i Lerum, flugan var en fasanstjärtsnymf och jag tror jag skrattade och skålade i den fiskens (och flugans) ära i en vecka efteråt. Men det flugminne jag har, från när jag fortfarande kallade mig för nybörjare inom flugbindning, som jag har kärast var i Prinsasjöarna i Hökensås. Veckan innan vi skulle åka dit såg jag ett mönster som jag verkligen trodde på så jag band upp några dylika. Det var en liten, som jag säger, myggkläckare. Och fisken gillade den! Sen dess har de här små kläckande mygglarverna verkligen varit en favorit i min flugask och vid städet.

I veckan har jag roat mig med att binda upp några ytterligare varianter, du har tidigare kanske sett dom här små kusarna. Ett mönster som jag haft fint fiske med i både stilla och strömmande vatten är René Harrops mönster ”Hanging Midge”, en lagom perfekt imitation av en i ytan hängande och kläckande liten insekt.

Jag har dels bundit upp några som liknar Harrops orginal, men jag har valt att använda Knapek D som krok och då på den modellens krokstorlek 16. Och det låter ju inte så dramatiskt, men om du brukar binda på den kroken vet du att en 16 på Knapeks krokar mer är en ”normal” krokstorlek 20. Man mäter ju krokens storlek genom krokgapet och som synes är det enormt, vilket ju är bra tycker jag, på Knapeks krokar. Annars är det ett påfågelquill som kropp bestruken med Bug-Bond, Sparkle Organza som vingutskott och delen därfram gör att man ser flugan mycket bra, en liten liten gnutta torrflugedubbing som thorax och sen ett tupphackel. Enkelt och effektivt, precis som jag vill ha det. Nämnas bör att tråden jag använt är TMC 16/0 i passande färg, den tråden är ovärderlig vid bindandet av de minsta imitationerna.

Och som vanligt kunde jag inte låta bli att vara lite progressiv vid städet och ”freestyla” lite. Så jag fäste ett par Partridge K14ST i krokstorlek 16 i städet och adderade lite sälhår och så blev det en egen liten variant. Kul! Notera gärna på flugan till höger på bilden här ovan, där testade jag något nytt nämligen att först bestryka kroppen med Bug-Bond Lite och sen ta Bug-Bond standard över. Det gav en kul effekt, tycker jag. Fisken lär ju inte bry sig om denna nästan osynliga detalj, men det är kul att experimentera och det var roligt vid städet och med makroobjektivet så blev det ganska läckert.

Nu ser jag verkligen fram emot att testa de här och de andra små kläckarna jag bundit den senaste veckan till helgen. Jag hoppas på Head & Tail …

Speciellt så är det vid min favoritå i norra Härjedalen som jag varit med om fina kläckningar av främst gul forsslända. De gånger då du till slut pillar rätt i flugasken och hittar exakt det stadie, den färgkombinationen och den storleken på flugan/insekten som fisken är helt selektiv på just nu, de tillfällena glömmer man aldrig. Och snart är vi där igen … snart är det bara några veckor kvar, det känns overkligt.

Och overkligt känns det också när ens hjältar dör. Imorse satte jag frukostkaffet i halsen när jag fick höra att Jeff Hanneman, gitarrist och grundare av ett av mina favoritband och ett av de band som jag sett live flest gånger, Slayer gått bort. Tungt!

Jag nämnde ju i mitt förra inlägg att jag ska applicera tekniken och materialen, Mikro Tubing och fiber från fasanstjärt, till att binda ett gäng dagsländekläckare, och här är dom då alltså. Och sländorna jag tänkt imitera är den gula och bruna forssländan. Skillnaden från de ”myggkläckare” jag band tidigare i veckan är att jag adderat en shuck (ett släpande nymfskal) samt bundit in CDCn på ett annat sätt. Att binda in CDCn på det här viset är smart då det både håller bra och den lilla ”tussen” ger både extra flytkraft samtidigt som den imiterar en vinge som är på väg ut. Läs mer om tekniken här.

Jag har bundit flugorna på både Partridge K14ST och DaiiChi 1167, shucken är av Z-Lon och några mallardfibrer, kroppen då av fasanstjärt och Micro Tubing, vinge och flytkraft av CDC, thorax/ben/rörelse av sälhår och tråden jag använt för de här flugorna är TMC 16/0.

Nu ska jag spela Slayer på larvigt hög volym och binda några Bibios, det vankas ju Hökensåsfiske i nästa vecka.

Feber, halsont och förkylning har gått som en löpeld i familjen och till slut var det även min tur att få rinnande näsa, trög tanke och tjock hals. När jag fick ork satte jag mig vid städet och band upp ett gäng små ”myggkläckare” inför kommande tripp till Hökensås nästa helg.

Sedan många år är det tradition med ett vår- och ett senhöstfiske på Hökensås för mig men det såg länge ut som att traditionen i år var på väg att brytas då livspusslet inte riktigt tillät ett tidigt majfiske på Åsen. Och snart börjar det ju kläcka sländor i åarna och då är ju det fisket prioriterat framför allt annat. Men efter lite telefonsamtal och SMS-konversation med min bäste kompis Per kom vi fram till att en vår utan Hökensås helt enkelt inte är möjlig så efter lite kreativitet och övertalning hemma fick vi båda möjlighet till en tvådagarstripp nästa helg.

Vi ser fram emot fint fiske, bra väder, många skratt, god öl och att planera sommarens resa norröver i stugan på kvällen. Underbart! Tidig vår på Åsen innebär, i alla fall för mig, spännande myggfiske med små kläckare efter vakvillig öring. Det är kul att sätta sitt tålamod på spel, att låta flugan ligga kvar de där extra sekundrarna istället för att ta upp och presentera igen och det är väldigt spännande att se den vakande och vandrande fisken komma allt närmre flugan och då förhoppningsvis till slut fatta tycke för mina imitationer.

Så inspirerad av kommande tripp och möjligheten till lugn och ro vid städet då resten av familjen var på arbete och skola satte jag mig idag vid städet, körde Eldkvarns diskografi på random i stereon och band upp ett gäng kläckande ”myggor” och myggpuppor. De här små kusarna kan ju imitera det mesta smått som hamnar på ytan eller kläcker i den så här års.

Jag band de här små gynnarna på min favoritkrok för ändamålet, men även för kläckande dagsländor, Partridge K14ST. Den här kroken tillverkas ju inte längre och är idag ganska svår att få tag på, men efter lite jakt på Ebay och diverse handlare runt om Internet har jag lyckats köpa på mig ett gäng i de flesta storlekar.

De mindre varianterna är bundna på ovan nämnda krok i storlekarna 16 och 18 och tanken bakom flugorna känner du säkert igen från t ex. en av mina varianter av nattsländepuppor. Jag använder D-Rib (här small) och adderar lite glitter och tusch under för att ge flugkroppen lite liv och även ge en effekt av genomskinglighet. Thorax är av sälhår som även ger lite flytkraft, imiterar ben och rörelse och sen är det CDC som verkligen ger flugan kraft att flyta. Till de här mindre varianterna är det nästan ett måste att använda en tunn tråd för att inte bygga på kroppen för mycket och då är ju min favorittråd TMC 16/0. Jag har tidigare hyllat den här tråden både här men även i en recension i Flugfiske i Norden, kul är att tråden nu är tillgänglig i Sverige, köp den här (förhoppningsvis kommer den snart även finnas i alla sex färgerna).

Den något större imitationen är även den bunden på Partridge K14ST och då i krokstorlek 14. Vad som skiljer dem åt från de mindre jag just beskrivit är att jag här använt en annan teknik och material som jag använt tidigare, och jag gillar kombinationen av fibrer från fasanstjärt och tät rib av Micro Tubing. Jag tycker att resultatet ser realistiskt ut på ett fiskeflugelikt sätt, kan du förstå vad jag menar med den beskrivningen?

I morgon är det ju en röd dag i dubbel bemärkelse och jag är då ledig från arbetet även om min rinniga näsa nog hade satt stopp för arbete ändå. Detta innebär antagligen att jag kommer bjuda mig själv på ett glas god bourbon, dels för att unna mig själv men även för värmen och min tanke dryckens kurerande egenskaper. Jag hoppas också att kvällen och/eller morgondagen innebär lite tid vid bindstädet och då ska jag applicera tekniken och materialen i de här flugorna till att skapa dagsländekläckare istället. Det är inte komplicerat alls, det gäller bara att lägga till stjärtspröt eller shuck och binda in CDCn på ett annorlunda sätt för att på rätt sätt imitera en kläckande dagslända. Mer om detta inom kort …

Head & Tail!

/Daniel

Det känns som att jag det senaste halvåret bara bundit olika varianter och imitationer av nattsländor i diverse stadier, och visst ligger det något i det med några få undantag. Och inte mig emot, nattsländor är det jag nog har längst ut på tafsspetsen mest och flera av de fiskar jag har som kärast i minnet har fångats med hjälp av imitationer av just den sländan.

Självklart är Superpuppan en favorit, och det har du säkert hört mig bräka om tidigare. Gary LaFontaines Deep Sparkle Pupa och Sparkle Emerger är mig väldigt kära, och mer om det kommer du kunna läsa om i Fly&Tie Nr. 3 2013. Marjan Fratniks F-Fly som på ett perfekt sätt bland annat imiterar natt- och bäcksländor. Och så har vi då huvudakten i det här inlägget, Double Legs. Vad den exakt imiterar kan vi orda om till leda, men för mig är den en nattsländelarv.

Min relation med Double Legs började för ett antal år sedan i Nordvattnet på Hökensåsområdet. Jag och Per var nere ett par underbara dagar i oktober, vårt fiske hade väl inte rosat marknaden direkt, men som vanligt hade vi det mycket trevligt och skratten och skitsnacket kan ju ibland vara lika roliga som att fightas med höstpigga öringar, eller hur? Det här var innan jag började binda mina egna flugor och jag hade inte då lika bra koll på imitationer och entomologi som jag är helt insnöad på idag. Jag fingrade efter svar i mina flugaskar och hittade till slut en imitation jag ännu inte testat, jag kastade ut och lät den guldskalleförsedda skönheten sjunka till botten. Efter några försiktiga hemtagningar bet en fin regnbåge på flugan och efter lite dramatik var middagen fixad.

Jag visade Per flugan och han hade inte en aning om vad det var. Så när jag kom hem försökte jag ta hjälp av Google för att hitta svaret och hittade till slut rätt. Flugan kallades för Double Legs och resten är, som man brukar säga, historia.

Nu är det inte bara i stilla vatten som den här flugan är übergiftig, jag fångade året efter min livs första harr på samma imitation.

Och inspirerad av det faktum att vi äntligen fått till ett besök nere på Åsen igen om ett par veckor satte jag mig med ett leende vid städet och band upp ett gäng färska Double Legs. Jag har bundit den på den läckra Knapek N kroken i storlekarna 8 och 10, krokgapet är stort så de är inte så dramatiskt stora som man kan tro. De hullingslösa krokarna från Knapek är förresten riktigt läckra!

Nej! Nu ska det bli lite annat än nattsländor vid flugbindningshörnan framöver. Jag ser fram emot att binda lite kläckare, bibios och annat smått och gott.

• Tråd: Vit och Svart UNI 8/0
• Krok: Knapek N strl. 8 och 10
• Tag/bakkropp/stjärt: D-Rib (chartreuse, small) med Mirage Tinsel Opal under
• Ben: rapphöna
• Förtyngning: svart guldskalle försäkrad med blytråd
• Rib: koppartråd (Brassie)
• Kropp: hår från en harmask