Etikettarkiv: kläckare

Right here, right now – just nu är jag är nyfiken gul

Sulphurea EmergerHär är två flugor i gult som jag just nu presenterar för öringarna i min hemmaå.

Just nu är det gult som gäller i ån, och inte mig emot då den gula forssländan är min absoluta favorit när det kommer till dagsländor och tillhörande imitationer. Bakgrunden till min lilla kärleksaffär till ”den gula” började för ett gäng år sedan i en å i norra Härjedalen, och affären började med viss frustration. Jag stod väl placerad och öring och harr reagerade märkbart på en plötslig kläckning av gult i ån och jag fick under en timmas tid några fina minnen för livet.

Imitationen som satt fastknuten på tafsspetsen var ensam i sitt slag i min flugask, den var bunden på krokstorlek 14 och var verkligen lika neongul och vackert utmärkande som de sländor den skulle imitera. Efter en stund var imitationen helt trasig och ofiskbar och de andra flugorna bundna på exakt samma sätt men med en annan nyans av gult fungerade inte alls. Kläckningen fortsatte en stund till och fiskarnas glupska beteende likaså, men utan min neongula variant kunde jag lika gärna fiskat med en portionssnus med krok.

Sulphur[1]

Sen dess har jag letat efter en dylik slända eller bindmaterial med samma neon och übergula nyans och för något år sedan hittade jag rätt och resultatet ser du på bilden här ovan. Flugan har jag bundit på en Knapek D krok, stjärtspröten är Coq de Leon (Ginger Speckled Flor de Escoba), kroppen är av kalkonbiot i färgen Yellow Sulphur, thorax av Stalcup Micro Fine i samma färg, tupphackel från Whiting och vinge av mallard (Mayfly Yellow) och Organza.  Så med denna gult lysande torrfluga och dess kläckande lillebror (som du ser på bilden längst upp men även i detta inlägg) ser jag fram emot att fortsätta krypa, smyga, spana, håva och återutsätta mina älskade öringar.

Med gult i blicken och öring i håven!

/Daniel

 

Hang ‘Em High – hängande små larver

Tiny Hanging MidgeRené Harrops ”Hanging Midge” är ett riktigt fint mönster i både stilla och strömmande vatten, i veckan har jag bundit ett gäng sådana och även passat på att freestyla lite.

Det var min kompis Per som lurade in mig i flugbindningen. Det var på för första resa till norra Sverige för några år sedan, han hade ett fint fiske på en egenbunden CDC-fluga som han kallade för Lunsentussen. Jag hade ett fint fiske jag med, men med köpeflugor. Nu är det inte så att jag anser att det är ett måste att binda sina egna flugor, men om du binder dina egna flugor och får fisk på dom så vet du att det är först då som det ”hela” blir komplett på något vis. Eller hur?

Så när hösten kom fick jag för mig att köpa ett startkit för flugbindning, en sån där ihopplockad sats med instruktion för några flugor. Lådan låg länge och väl och blängde på mig och när våren kom så sålde jag det i nyskick på Tradera.

Men den där Lunsentussen och Pers fina fiske på något han själv skapat med händerna satt fastetsat i minnet så jag köpte kommande höst ett ännu ett startkit, nu innehöll paketet en instruktions-DVD av och med Johan Klingberg. Ganska omgående tittade jag på filmen och Johans lugna, grundliga och pedagogiska sätt att förklara något som verkade svårt och omöjligt bet på mig så jag vågade mig på att försöka binda några påfågelnymfer. Och ganska snart så köpte jag, på Pers rekommendation, Lennart Bergqvist Flugbindning på mitt sätt … och på den vägen är det. Så tack Per, Johan och Lennart.

Tiny Hanging Midges

Man glömmer inte de första fiskarna man får på sina egenhändigt bundna flugor. Den allra första firren jag fick på en av mina egna flugor var i mina gamla klubbsjöar i Lerum, flugan var en fasanstjärtsnymf och jag tror jag skrattade och skålade i den fiskens (och flugans) ära i en vecka efteråt. Men det flugminne jag har, från när jag fortfarande kallade mig för nybörjare inom flugbindning, som jag har kärast var i Prinsasjöarna i Hökensås. Veckan innan vi skulle åka dit såg jag ett mönster som jag verkligen trodde på så jag band upp några dylika. Det var en liten, som jag säger, myggkläckare. Och fisken gillade den! Sen dess har de här små kläckande mygglarverna verkligen varit en favorit i min flugask och vid städet.

Hanging Midge (variant)I veckan har jag roat mig med att binda upp några ytterligare varianter, du har tidigare kanske sett dom här små kusarna. Ett mönster som jag haft fint fiske med i både stilla och strömmande vatten är René Harrops mönster ”Hanging Midge”, en lagom perfekt imitation av en i ytan hängande och kläckande liten insekt.

Jag har dels bundit upp några som liknar Harrops orginal, men jag har valt att använda Knapek D som krok och då på den modellens krokstorlek 16. Och det låter ju inte så dramatiskt, men om du brukar binda på den kroken vet du att en 16 på Knapeks krokar mer är en ”normal” krokstorlek 20. Man mäter ju krokens storlek genom krokgapet och som synes är det enormt, vilket ju är bra tycker jag, på Knapeks krokar. Annars är det ett påfågelquill som kropp bestruken med Bug-Bond, Sparkle Organza som vingutskott och delen därfram gör att man ser flugan mycket bra, en liten liten gnutta torrflugedubbing som thorax och sen ett tupphackel. Enkelt och effektivt, precis som jag vill ha det. Nämnas bör att tråden jag använt är TMC 16/0 i passande färg, den tråden är ovärderlig vid bindandet av de minsta imitationerna.

Hanging Midges (variant)

Och som vanligt kunde jag inte låta bli att vara lite progressiv vid städet och ”freestyla” lite. Så jag fäste ett par Partridge K14ST i krokstorlek 16 i städet och adderade lite sälhår och så blev det en egen liten variant. Kul! Notera gärna på flugan till höger på bilden här ovan, där testade jag något nytt nämligen att först bestryka kroppen med Bug-Bond Lite och sen ta Bug-Bond standard över. Det gav en kul effekt, tycker jag. Fisken lär ju inte bry sig om denna nästan osynliga detalj, men det är kul att experimentera och det var roligt vid städet och med makroobjektivet så blev det ganska läckert.

Nu ser jag verkligen fram emot att testa de här och de andra små kläckarna jag bundit den senaste veckan till helgen. Jag hoppas på Head & Tail …

Fever – sjuka små kläckare

D-Rib Midge EmergersOm en dryg vecka är det äntligen dags för ett härligt vårfiske i Hökensås igen och jag hoppas få ett spännande fiske efter stor fisk med små flugor.

Feber, halsont och förkylning har gått som en löpeld i familjen och till slut var det även min tur att få rinnande näsa, trög tanke och tjock hals. När jag fick ork satte jag mig vid städet och band upp ett gäng små ”myggkläckare” inför kommande tripp till Hökensås nästa helg.

D-Rib Midge Emerger (amber)Sedan många år är det tradition med ett vår- och ett senhöstfiske på Hökensås för mig men det såg länge ut som att traditionen i år var på väg att brytas då livspusslet inte riktigt tillät ett tidigt majfiske på Åsen. Och snart börjar det ju kläcka sländor i åarna och då är ju det fisket prioriterat framför allt annat. Men efter lite telefonsamtal och SMS-konversation med min bäste kompis Per kom vi fram till att en vår utan Hökensås helt enkelt inte är möjlig så efter lite kreativitet och övertalning hemma fick vi båda möjlighet till en tvådagarstripp nästa helg.

Vi ser fram emot fint fiske, bra väder, många skratt, god öl och att planera sommarens resa norröver i stugan på kvällen. Underbart! Tidig vår på Åsen innebär, i alla fall för mig, spännande myggfiske med små kläckare efter vakvillig öring. Det är kul att sätta sitt tålamod på spel, att låta flugan ligga kvar de där extra sekundrarna istället för att ta upp och presentera igen och det är väldigt spännande att se den vakande och vandrande fisken komma allt närmre flugan och då förhoppningsvis till slut fatta tycke för mina imitationer.

D-Rib Midge Emerger (olive)Så inspirerad av kommande tripp och möjligheten till lugn och ro vid städet då resten av familjen var på arbete och skola satte jag mig idag vid städet, körde Eldkvarns diskografi på random i stereon och band upp ett gäng kläckande ”myggor” och myggpuppor. De här små kusarna kan ju imitera det mesta smått som hamnar på ytan eller kläcker i den så här års.

Jag band de här små gynnarna på min favoritkrok för ändamålet, men även för kläckande dagsländor, Partridge K14ST. Den här kroken tillverkas ju inte längre och är idag ganska svår att få tag på, men efter lite jakt på Ebay och diverse handlare runt om Internet har jag lyckats köpa på mig ett gäng i de flesta storlekar.

De mindre varianterna är bundna på ovan nämnda krok i storlekarna 16 och 18 och tanken bakom flugorna känner du säkert igen från t ex. en av mina varianter av nattsländepuppor. Jag använder D-Rib (här small) och adderar lite glitter och tusch under för att ge flugkroppen lite liv och även ge en effekt av genomskinglighet. Thorax är av sälhår som även ger lite flytkraft, imiterar ben och rörelse och sen är det CDC som verkligen ger flugan kraft att flyta. Till de här mindre varianterna är det nästan ett måste att använda en tunn tråd för att inte bygga på kroppen för mycket och då är ju min favorittråd TMC 16/0. Jag har tidigare hyllat den här tråden både här men även i en recension i Flugfiske i Norden, kul är att tråden nu är tillgänglig i Sverige, köp den här (förhoppningsvis kommer den snart även finnas i alla sex färgerna).

Plastic Midge Emerger

Den något större imitationen är även den bunden på Partridge K14ST och då i krokstorlek 14. Vad som skiljer dem åt från de mindre jag just beskrivit är att jag här använt en annan teknik och material som jag använt tidigare, och jag gillar kombinationen av fibrer från fasanstjärt och tät rib av Micro Tubing. Jag tycker att resultatet ser realistiskt ut på ett fiskeflugelikt sätt, kan du förstå vad jag menar med den beskrivningen?

Plastic Midge Emerger (olive)

I morgon är det ju en röd dag i dubbel bemärkelse och jag är då ledig från arbetet även om min rinniga näsa nog hade satt stopp för arbete ändå. Detta innebär antagligen att jag kommer bjuda mig själv på ett glas god bourbon, dels för att unna mig själv men även för värmen och min tanke dryckens kurerande egenskaper. Jag hoppas också att kvällen och/eller morgondagen innebär lite tid vid bindstädet och då ska jag applicera tekniken och materialen i de här flugorna till att skapa dagsländekläckare istället. Det är inte komplicerat alls, det gäller bara att lägga till stjärtspröt eller shuck och binda in CDCn på ett annorlunda sätt för att på rätt sätt imitera en kläckande dagslända. Mer om detta inom kort …

Head & Tail!

/Daniel

Plastic Midge Emerger (Pheasant)

Swap Meet – ska vi byta grejer?

E. Danica Floating Nymph EmergersDet blir Stavre i år igen och lusten att skruva fram tiden några månader är just nu olidlig.

Årets utflykt norröver går först till Tännäs och sen vidare upp till Stavreströmmarna och fyra dagars fiske med Flugfiske i Norden. Abstinensen efter strömmande vatten och surrande insekter är nu så hög att jag har svårt att fokusera på mycket annat, och för mig är det inget onormalt med det. Du som läser detta förstår exakt vad jag menar …

E. Danica Floating Nymph Emerger close

För det goa gänget från Flugfiske i Norden som åker upp till Stavre initierade jag en flugswap, vi blev 9 personer i denna swap och eftersom det var jag som kom på denna blänkande bra idé fick jag även sätta reglerna, det är kul att bestämma. Så jag pekade med hela handen, typ, och bestämde att vi skulle binda en imitation av valfritt stadie av Danican, eller åsandsländan om du så vill. Förra året hade vi två kvällar med äckligt mycket Danica i luften och i vattnet och risken är stor att det blir så även i år. Och få imitationer är ju roligare att även binda, eller hur?

E. Danica Floating Nymph Emerger

Så jag satte mig igår kväll och band upp min absoluta favoritimitation när det kommer till fiske med imitationer av denna majestätiska slända. Det är en flytande nymf/kläckare som fiskar lika bra på ytan, i ytfilmen eller strax under. Den ska imitera en simmande eller kläckande nymf som kämpar för att bli bevingad. Knyt på den här precis när de första sländorna kommer seglandes på ytan och öringen börjar reagera. Det är ett bra generiskt mönster för vilken dagslända som helst, men den här är ganska stor och bunden på på TMC 200R i krokstorlek 10.

Head & Tail!

/Daniel

E. Danica Floating Nymph Emerger back

Down on the Upside – jag har vänt på kroken

A-PTN_Black[1]Jo då, det blev lite pyssel och knåp vid städet i förra veckan.

Det finns många spännande mönster där utgångspunkten är att man vänder på kroken så att upp blir ner och tvärtom. Jag har egentligen aldrig testat att binda upp och ner, men så hittade jag ett mönster i boken Tying Emergers som kallades för Vertimerger och något i det mönstret triggade mig och så satt jag då till slut där vid städet med kroken åt fel håll.

Down_on_the_upside_Yellow[1]

Från ”originalet” bytte jag ut materialet för kropp och vinge samt att jag även lade till ett thorax för att ge en mer tydlig siluett, det var en riktigt kul fluga att binda. Tanken är att den skall imitera en kläckande dagslända som håller på att frigöra sig från nymfskalet, och det är ju ett väldigt attraktivt och spännande ”stadie” för både fisk, fiskare och slända. Som du ser på bilderna testade jag mina varianter med en vinge av en CDC fjäder eller hår från en snöskohare, båda tycker jag har sin charm. Förutom nämnda vingalternativ så består flugan av kroken Grip 14723BL i storlek 16, kroppen är påfågel quill, som thorax har jag använt CDC-dubbing eller fin torrflugedubbing och hackel är tupp.

Down-on-the-upside_Crimson[1]Flugmönstret är nytt för mig och jag har tyvärr inte kunnat testat den live ännu, men jag har gjort vattentestet hemma och den ligger fint i ytfilmen och ger ett bra avtryck. Idén är ju lik Klinkhamer, som du säkert redan tänkt på, skillnaden är att den här ligger lite mer vågrätt i ytan. Jag ser givetvis fram emot att presentera den framför nyfikna öringar till våren.

Framöver har jag en del som jag verkligen måste binda. Med det menar jag flugor som jag aldrig lämnar hemmet utan. Först på tur i detta kompletterande var fasanstjärtsnymfer i brunt och svart. Jag gillar den här varianten bäst och jag har för mig att den kallas för amerikansk fasanstjärtsnymf. Skillnaden är ett mer överdimensionerat thorax av påfågelherl samt att man använder bindtråd istället för bara koppar och fasan som originalreceptet föreslår. Den här flugan hade jag mycket bra fiske med i både sjö och å under förra året. Speciellt bra har den här nymfen fungerat när små dagsländor kläcker och instinkten har varit torrfluga, men när det inte fungerat har jag knytit på den här och fiskat den med mycket långsam hemtagning i sjö och fridrivande drift i å. Det är ju lätt att tro att fisken plockar från ytan när t ex. vakringarna sprider sig över en lugn vattenyta på en sjö, men i många fall, har jag lärt mig så tar fiskarna ytgående eller stigande nymfer strax under. Och när så är fallet så är den här flugan min absoluta favorit.

IMG_8625[1]

Framöver ska jag binda fler enkla och oförtyngda dagsländenymfer samt min absoluta favoritfluga alla kategorier och nog den fluga jag använder allra mest, Superpuppan. Superpuppan gav mig en nästintill tårfylld fångst i Stavreströmmarna i somras och så fort jag tänker tillbaka på den erfarenheten ryser det i hela kroppen …

 

Rise – kläckare med bling-bling

Den här varianten av Hans Van Klinkens berömda Klinkhamer Special har jag haft bra fiske med i år. Du behöver den i din ask, tro mig.

Även om den inte är speciellt lik, så visst är den här CDC-kläckaren en variant av suveräna Klinkhamer. Den är bunden på samma krokar och imiterar på liknande vis. Skillnaden ligger i att den här varianten mer imiterar en kläckande dagslända, den lilla ”tussen” av CDC som sticker ut bakom thorax imiterar perfekt ett vingpar som är på väg ut under kläckningen, samtidigt som de också agerar extra flythjälp.

När det kommer till färger på den här imitationen är det bara din egen fantasi som sätter gränserna, jag har valt att binda den i gult, oliv, svart, brunt och dark tan, ungefär så kreativ är min fantasi.

På tal om krok så binds denna imitation på suveräna Partridge 15BN eller Partridge 15BNX, jag har valt krokstorlek 18 och 20. För övrigt så har Hans Van Klinken ganska nyligen designat om ”Klinkhamer-kroken” tillsammans med DaiiChi Hooks, benämningen på den är D 1167. Jag tycker att den ser ut som en mix av 15BN och 15BNX, när jag bundit upp mina Partridge krokar ska jag testa den. DaiChii varianten också lite annorlunda storleksmärkt.

Jag har fått både fin öring och harr på den här flugan i år och jag rekommenderar dig att binda upp ett gäng i olika storlekar och färger. Det är Dave Wiltshire som ligger bakom flugan och se gärna en bra SBS på hans suveräna River Fly Box.

Slutligen vill jag bara tipsa dig om att investera i dubbing från argentinsk hare (Ultra Long), ett underbart och långhårigt material som verkligen ger liv i flugorna och skapar underbara håriga thorax. Ett underbart material!

  • CDC Emerger
  • Krok: Partridge 15BN, 15BNX
  • Tråd: UTC 70 i passande färg
  • Rib/Tag: Krystal Flash, Mylar Tinsel eller liknande
  • Vinge: CDC
  • Kropp: Superfine Dubbing
  • Thorax/Ben: Argentinsk hare

It’s the Little Things – små flugor för stor fisk

Bland det bästa som finns är att fiska på stora fiskar med små torrflugor, och snart är det högsäsong.

Inspirationen har varit på topp vid bindstädet i veckan, för nu är höstens Hökensås-tripp bokad till i slutet av oktober, härligt att avsluta säsongen på sedvanligt sätt. Mina förhoppningar är som vanligt att få ett fantastiskt torrflugefiske med små imitationer på höstpigg regnbåge och öring. Benämningen ”myggfiske” föresten, det kanske har olika innebörd för dig och mig? För mig innebär det fiske med nästan uteslutande torrflugor och kläckare i storlek 18 och mindre. Vad jag imiterar med detta och det som fisken glupskt vakar efter är allt från bitande men främst icke bitande myggor, mindre landinsekter som fastnat i ytfilmen, ”bibios” och annat smått och gott kläcker eller hamnar på vattenytan.

Många gör ett likhetstecken mellan myggfiske och put-and-take fiske i regnbågssjön, men det är långt ifrån sant. I våra harr- och öringåar finns det också gott om fjädermyggor, mindre bäck-, dag- och nattsländor, landinsekter etc. som våra myggimitationer ofta imiterar på ett perfekt sätt. Och många med mig knyter alltid på ”den lilla svarta” när man kommer till ett nytt vatten eller då man inte vet eller ser vad det är fisken vakar efter.

I veckan har jag alltså förberett askarna lite inför hösttrippen i slutet av oktober till Hökensås och det har blivit två varianter av små ”myggor” som jag tror mycket på. De imiterar båda något litet som antingen kläcker i ytfilmen eller fastnat i den. Den första flugan som du ser på bilden längst upp till vänster i det här inlägget är inspirerad av walesaren Gareth Lewis och är en variant av hans Chironomid Emerger. Jag har dock bundit min på en annan krok (TMC 2488 #20), jag har även valt annat material för thorax (ekorre) och kropp (Hends Body Quill), utöver dessa material så är det två små ”vingar” av Krystal Flash och flythjälpen kommer från spetsen av två CDC-fjädrar. Flugan är egentligen en något överarbetad CDC Shuttlecock, ibland är det kul att överdriva.

Den andra lilla gynnaren som jag ser fram emot att svinga i Hökensås till senhösten och i öringåarna kommande vår är min variant av René Harrops Hanging Midge. Ett finurligt mönster som kan imitera mycket, allt från en kläckande fjädermygga till en liten landinsekt som fastnat i ytfilmen. Mönstret är baserat på hur man binder en dagslände ”Cripple”, alltså en dagslända som har problem vid kläckning och därför är ett enkelt byte för fisken. Just nämnda dagsländestadie är något som står högt på bindlistan inför nästa säsong, men mer om det senare i höst. Hanging Midge är bunden på TMC 101 i krokstorlek 20, kroppen består av biot från kalkon, thorax av bäver, vinge av TMC Aero Dry Wing och hackel/ben är tupp.

Hoppas att de här flugorna kan inspirera dig att vara kreativ vid bindstädet och att resultatet kommer innebära en härlig höst vid vattnen.

För övrigt har havsöringssäsongen verkligen börjat igen här nere på västkusten. I måndagskväll var jag nere vid ”hemmaviken” och hade ett fantastiskt fiske, jag luftade 9 fiskar varav 7 var över det berömda ”måttet” med en topp strax över 50 cm. Det var nästan helt vindstilla och mycket mäktigt att se havsöringen ”head-and-taila” i ytan. Igår kväll var jag ute igen och förutsättningarna var liknande, dock var fisket inte alls lika bra. Havsöringsfisket är minst sagt nyckfullt, men det är ju en del av charmen. Och oavsett hur bra fisket är så är det ju alltid lika skönt att komma ut och kasta av sig lite.