Flash – lite flash har ingen dött av …

En olivbrun och en oliv flicksländenymf. När den ena inte funkar, testa då den andra.
En olivbrun och en oliv flicksländenymf. När den ena inte funkar, testa då den andra.

Jag fortsätter mitt rotande i min sjöfiskeask.

För drygt två år sedan publicerade jag en imitation av en flicksländenymf som jag hämtade direkt från Martin Ågnell på Hökensås. Ett fantastiskt bra och enkelt mönster i mitt tycke och den har fått stå modell till flera olika utsvävningar och varianter här hemma vid flugbindningsbordet.

När jag binder flicksländenymfer vill jag att kroppen ska vara slank, det ska finnas mycket rörelse och mönstret ska ha ett tydligt markerat thorax och huvud samt att ögonen ska vara framstående. Och på samtliga dessa punkter är jag (och fisken) mycket nöjd med nedanstående ”flicka”. Jag använder marabou för att det lever fantastiskt bra i vattnet samtidigt som det nästan smälter när det blir blött. På den här flicksländan har du marabou för att dels imitera nymfens sjärtspröt/paddlar, ribbat över kroppen för att få lite liv och karaktär på kroppspartiet samt för att markera nymfens tydliga vingtäckare. Visst ser den burrig och bullig ut som torr, men väl i vattnet smälter maraboun och flugan blir minst hälften så ”kaxig” och det är också meningen. Tanken var att jag skulle ha fotograferat en blöt fluga, men det glömde jag bort. Sorry!

Som du märker eller kanske redan har märkt så gillar jag att addera en gnutta flash här och där på mina flugor och blanda lite olika färger och nyanser. Flash gillar jag i måttliga mängder, dels för att jag tror att lagom mycket (vad det nu är?) glitter triggar fisken och glittret tror jag också kan göra så att flugan ser mer transparant ut. Och att jag blandar färgerna på min palett gör jag för att det är ju få saker i naturen som är enfärgade och sen för att jag tycker att även detta ger flugan lite karaktär och ser (för mig) mer spännande ut.

I min sjöfiskeask har jag alltid ett gäng med flicksländenymfer och då på senare tid bara den här imitationen. Jag knyter den på tafsen under hela säsongen och den fungerar helt enligt plan. Jag binder den uteslutande på TMC 200R i storlekarna 8 och 10 och de flesta är oliva men jag har även några i mörkare brungrönt.

Min förhoppning är att nedanstående bilder inspirerar dig till att tända lampan vid flugbindningsbordet. Testa och bind upp några stycken och kanske kan min fluga inspirera dig till en egen variant som du kommer att ha bra fiske med, precis så som Martins fluga inspirerade mig till den här. Jag har också bundit upp en imitation av en simmande Sjösandsländenymf och en kläckande dylik med utgångspunkt från det här mönstret, båda har fungerat mycket bra. Den kläckande Sjösandsländan kan du läsa mer om i nästkommande nummer av Allt om Flugfiske.

Glöm inte att ha några mörkare flicksländor i asken.
Glöm inte att ha några mörkare flicksländor i asken.

Kommande mönster på att-binda-listan är en riktig klassiker och som är given i min och säkert också din sjöfiskeask, Montananymfen. Jag ser verkligen ser fram emot binda den och några varianter av den då jag inte bundit den på flera flera år och den är nu helt slut i mitt lager. Mer om detta och den inom kort.

Jag börjar med att ge flugan lite tyngd med tungstenstråd. Först på ena sidan ...
Jag börjar med att ge flugan lite tyngd med blytråd. Först på ena sidan …
... och sen på andra sidan krokskaftet.
… och sen på andra sidan krokskaftet.
Sen fäster jag ögonen några millimeter bakom krokögat. Först genom att binda en 8:a med bindtråden och sen har jag lite superlim på bindtråden för att säkra ögonen helt.
Sen fäster jag ögonen några millimeter bakom krokögat. Först genom att binda en 8:a med bindtråden och sen har jag lite superlim på bindtråden för att säkra ögonen helt.
Jag tar ett ögonmått på drygt en centimeter marabou utmed fjäderstammen och klipper bort. Sen fäster jag maraboun med två hårda trådvarv på ovansidan kroken ...
Jag tar ett ögonmått på drygt en centimeter marabou utmed fjäderstammen och klipper bort. Sen fäster jag maraboun med två hårda trådvarv på ovansidan kroken …
... och lyfter upp resten av fibrerna och lindar fram tråden mot ögonen och säkrar maraboun med tråden.
… och lyfter upp resten av fibrerna och lindar fram tråden mot ögonen och säkrar maraboun med tråden.
Sen klipper jag överskottet av marabou och gör "rent" med bindtråden med täta trådvarv bakåt mot där jag fäste blytråden.
Sen klipper jag överskottet av marabou och gör ”rent” med bindtråden med täta trådvarv bakåt mot där jag fäste blytråden.
För att jämna ut kanten som blir av blytråden fäster jag först ribbingen i det här glappet mellan krokskaftet och blytråden. Jag fäster ribbingen med hårda trådvarv bak mot marabouns infästningspunkt.
För att jämna ut kanten som blir av blytråden fäster jag först ribbingen i det här glappet mellan krokskaftet och blytråden. Jag fäster ribbingen med hårda trådvarv bak mot marabouns infästningspunkt.
Sen fäster jag några långa fina fibrer marabou längst bak där stjärten är fäst.
Sen fäster jag några långa fina fibrer marabou längst bak där stjärten är fäst.
Och gör likadant med den glittriga underkroppen av Ice Dub Thread.
Och gör likadant med den glittriga underkroppen av Ice Dub Thread.
Vira glittertråden över hela kroppen och fäst en liten bit bakom ögonen.
Vira glittertråden över hela kroppen och fäst en liten bit bakom ögonen.
Spinn maraboun till ett rep mellan tummen och pekfingret och linda det fram över kroppen i öppna varv.
Spinn maraboun till ett rep mellan tummen och pekfingret och linda det fram över kroppen i öppna varv.
Maraboun och metallribbingen ger både lite olika färg och lite extra tyngd samtidigt som de gömmer flashen så att glittret går från mycket till lagom, tycker jag.
Maraboun och metallribbingen ger både lite olika färg och lite extra tyngd samtidigt som de gömmer flashen så att glittret går från mycket till lagom, tycker jag.
Sen binder jag in lite rörliga ben från en rapphönefjäder på båda sidor och under krokskaftet. Visst ser kroppen läcker ut underifrån?
Sen binder jag in lite rörliga ben från en rapphönefjäder på båda sidor och under krokskaftet. Visst ser kroppen läcker ut underifrån?
Jag tar ungefär samma mängd marabou som till stjärten för att ge flugan rätt silhuett och fäster på ovansidan krokskaftet.
Jag tar ungefär samma mängd marabou som till stjärten för att ge flugan rätt silhuett och fäster på ovansidan krokskaftet.
Sen binder jag in huvudet med dubbingen från bakom krokögat och under och över ögonen.
Sen binder jag in huvudet med dubbingen från bakom krokögat och under och över ögonen.
Jag fortsätter med dubbingen bakåt och sen framåt igen mot krokögat och avslutar.
Jag fortsätter med dubbingen bakåt och sen framåt igen mot krokögat och avslutar.
Ut och vifta!
Ut och vifta!
Så här kan det se ut efter en lyckad session vid städet.
Så här kan det se ut efter en lyckad session vid städet.

Ditch Queen – ett boktips

Charlie Craven - Tying Nymphs
Charlie Craven – Tying Nymphs

Ett boktips.

För någon vecka sedan höll jag utkik efter hur läget var med is på de sjöar jag åkte förbi med tåg och bil. Glädjande hade isen släppt helt på de flesta sjöar och på de sjöar som de fortfarande fanns lite is på så var det endast på läsidan av sjön. Grymt! Jag såg fram emot att till helgen ha fiskepremiär om jag fick ihop schemat. Men så kom ju kylan igen och det med besked. Och i skrivande stund är det snöstorm utanför fönstret. Ja ja .. det finns alltid dom som har det värre.

Ditch Damsel på TMC 200R #14 och #12
Ditch Damsel på TMC 200R #14 och #12

Så när man inte kan fiska och det är ruskväder ute är ju en bra bok ett bra alternativ. Vid årsskiftet fick jag hem Charlie Cravens senaste bok ”Tying Nymphs”, men det var först nu i veckan som jag verkligen tog mig an den. För oss som gillar Cravens böcker och artiklar är text, foto och bindningsteknik av yttersta världsklass även i den här boken. Jag har lärt mig mycket från Charlie och hans pedagogiska sätt att ta sig an flugbindning. Flertalet tekniker, material, mönster och då i slutändan öringar jag fångat har jag fått från av att läsa Charlies böcker. Han är en mästare på att använda lagom mycket och rätt material, flugans proportioner och de mönster han belyser är fiskeflugor som imiterar rätt i eller på vattnet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ditch Damsel

I boken fick jag nys om det mönster du kan se på bilderna i det här inlägget. Flugan heter Ditch Damsel, det är inte Cravens egna mönster utan upphovsmannen är Jay Zimmerman. Charlie beskriver flugan som ”… inverted Damsel Nymph. Rides hook point up and dances like a hula girl.” När jag bläddrade genom boken fastnade jag direkt vid det här mönstret, jag såg direkt mig själv drillandes vårpigg regnbåge på Hökensås med ett larvigt leende på läpparna. Så föga förvånade band jag upp ett tiotal dylika och väntar nu helt enkelt på att isen ska försvinna igen.

Jag har bundit Ditch Damsel på kroken TMC 200R på storlekarna 12 och 14. Flugan har en ”tag” av Mylar Tinsel, kroppen är från UTC Wire Small (silver och fluogreen), ”vingen är från marabou, räv, och mallard, ett gummiben på var sida krokskaftet och lite SLF runt ögonen.

Mitt tips till dig är att köpa boken ”Tying Nymphs” och binda upp ett gäng av de mönster du finner i den boken och invänta att isen smälter igen.

Come An`Get It – TÄVLING vinn flugor

Winner takes it allOK. Då kör vi!

I söndags var jag ute och luftade mig själv och min sjöfiskeutrustning i några timmar. UNDERBART! Om du och jag delar samma passion så vet du att jag inte överdriver känslorna av de första turerna på säsongen. Fisket, eller rättare sagt antal fisk i håven, hade i och för sig mer att önska men det var underbart att i alla fall kasta mot fisk igen, knyta tafs, trassla till det bland buskar och träd och känna håven mot ryggen.

Damsel Nymph Flickslända Nymf

Inspirerad av denna tur ringde jag ganska omgående min kompis Per och stressade honom inför vårtrippen till Hökensås, vi måste boka detta ASAP!

Gällande flugbindningen är jag just nu mellan projekt så när jag satte mig vid städet på söndagskvällen bestämde jag mig för att binda upp mina topp 5 flugor för Hökensås och sjöflugfiske överlag, och de fem flugorna är de du ser på bilderna här och du då har möjlighet att vinna.

Black Martinez Variant

Double Leg Nymph Green Bead

På bilderna ser du en flicksländenymf (tack för inspirationen Martin Ångnell!), en Black Martinez, en Double Legs och då min ”Hökensåsriggen” (jag fiskar de samtidigt) som består av en myggkläckare och en puppa/larv.

Midge Larvae

Midge Emerger Shuttlecock Variant

Allt du behöver göra är att lista ut vilka material jag har använt på flugorna – flest rätt vinner alla fem flugorna. Inte så avancerat, eller hur? Tävlingen är öppen under mars månad och vinnaren publicerar jag i början av april. Så fram med papper och penna och lista ut och/eller gissa vilka material jag använt för att binda de här flugorna och maila mig sen din lista på eller använd kontaktformuläret här på sidan.

Come An`Get It!

)

Swim – simmande flicksländenymf

Ett enkelt och bekvämt sätt skapa ett väl imiterande flugmönster är att lita på kroken.

När jag binder flugor så använder jag nästan uteslutande TMC 101 eller TMC 200R, men notera att jag skrev ”nästan uteslutande”. För jag älskar, samtidigt som jag har mina favoriter, att laborera med olika krokmodeller. Jag vet inte varför jag finner olika krokar och modeller av krokar så intressant, men när man binder flugor är det lätt att vara eller bli prylgalen.

För ett par veckor sedan läste jag lite grann om det faktum att flertalet av våra större dagsländors nymfer simmar med böjd rygg, speciellt då i stilla vatten. Och det är väl egentligen detta simmande stadiet som vi imiterar när vi sakta tar hem våra nymfer i stilla vatten. Att imitera en rörande nymf kan göras på många olika sätt, bland annat genom att binda in gälar på var sida av nymfkroppen, att göra en nymf med en rörlig bakkropp eller varför inte binda in ett spretigt thorax, gummiben eller dylikt för att imitera rörelse i flugan.

Vidare läste jag att också flera av de större simmande nymferna också gör det på ett väldigt karaktäristiskt sätt där ryggen är böjd, nymfen liksom skjuter fart (?) med bakkroppen för att ta sig fram. Förutom att imitera detta med ovanstående exempel med en tvådelad fluga kan man då lita på just kroken och dess ”böjelse”. Daichii 1870 är just en sådan specialkrok som jag gillar att experimentera med. Och vad passar då bättre att experimentera med än av mina favoriter i flugasken, flicksländenymfen. Om du söker på ”flicksländenymf” i rutan här uppe till höger kommer du få många träffar, jag älskar att binda olika mönster och varianter på den här fantastiska insektens nymfer och de fångar fisk också. Olika varianter av flicksländenymfer är det mönster jag fångat flest fiskar på genom åren. Och så simmar ju också flicksländans nymf med böjd kropp.

Resultatet av allt jag nämnt ovan har då landat i den här imitationen. Väldigt enkel att binda och den imiterar väl, bland annat då genom krokens form. En annan fördel med att kroken är böjd uppåt mot krokögat är att det också hjälper flugan till en läcker ”gång” i vattnet och att flugan inte vänder sig upp och ned när den hamnar i vattnet och du sakta tar hem den, så som liknande mönster bunden på krok med krokögat nedåt lätt gör.

Då saltvattensfisket efter västkustens silver varit så lättillgängligt, roligt och bra så här långt i år har det tidiga sötvattensfisket fått lida. Och det kan också eventuellt bli så att grabbträffen i Hökensås andra helgen i maj också blir mitt första söta (vattnet) möte i år. Oavsett så kommer den här imitationen nog ligga nära till hands som första val då.

Jag har valt att binda mönstret i klassisk klar oliv och även i en ljusare tan/beige färg som jag också tror på.

Cheers!

/Daniel

We Come Alive – Dancing Damsel SBS

Vad kul att flera verkat ha gillat den dansande flicksländenymfen i mitt föregående inlägg. Här är en SBS på hur flugan kommer till liv från krok till färdig fiskfångare.

Jag har faktiskt fått flera mail angående gårdagens inlägg om wiggle-flicksländenymfen Dancing Damsel. Jättekul, givetvis. Nedan bjussar jag på en SBS på hur jag binder den här flugan. Dock kom jag på efter att jag bundit och fotograferat klart att jag glömt att binda in benen av rapphöna, det ber jag om ursäkt för, men jag är övertygad om att flugan fungerar lika bra med som utan ben.

  •  Dancing Damsel
  • Tråd: matchande kroppen, jag har använt Sheer 14/0 Olive
  • Krok: bakkropp TMC 101 #14-16, framkropp Alec Jackson’s North Country #11-13 (bra krokval för dylika flugor då den är 2X short och alltså då ett större krokgap)
  • Gälar,stjärt och kropp: tre strutsherl (här olive, i föregående inlägg har jag även använt ginger)
  • Rygg: Moose, Elk eller rådjur (olive och naturlig eller svart, brun)
  • Ögon/förtyngning:  Bead Chain (svart, small)
  • Rib: UTC Ultrawire (svart, small)
Montera kroken i städet och fäst bindtråden. Börja med att lägga ett lager tråd på krokskaftet så långt bak så att tråden hänger i höjd med hullingen.
Bind in tre strutsherl med spetsen bakåt, låt de vara lika långa eller något kortare som krokskaftet. Efter att du fäst ordentligt klipper du bort resten, men sparar det som blir över.
Ta ungefär 5 oliva och 5 naturliga hår och bind in i spetsen på håren. Bind också in ribbingmaterialet.
Bind nu in de tre strutsherl som du redan använt och gå sedan fram med bindtråden mot krokögat.
Tvinna de tre herlen till ett rep och bind fram till krokögat och fäst ordentligt med bindtråden
Försök att klippa bort fibrerna från ovansidan krokskaftet, klipp hellre för lite än för mycket.
Vik över håren och fäst ordentligt (jag använder lite Zap-A-Gap) och klipp sedan bort överblivet hår.
Så här kan det nu se ut.
Ribba kroppen med wire och vänd sedan på kroken eller använd ditt städ för att få flugan upp och ned. Klipp först ned fibrerna på undersidan kroken, värm sedan din dubbingnål med en tändare och gör undersidan av flugan så "slät" som möjligt. Tanken är alltså att endast fibrerna från strutsherlen skall "sticka ut" på var sida krokskaftet.
Nu klipper jag bort krokgapet så att endast krokskaftet finns kvar. Men spara någon millimeter för säkerhetsskull. Whip-finish oct lack, sedan är bakkroppen färdig.
Fäst tråden på kroken för framkroppen, trä tafsmaterial (jag har använt 3X) genom krokögat på bakkroppen och bind in på framkroppskroken. De båda delarna skall kunna leka fritt, men det räcker med några millimeter. Om man gör mellanrummet för stort riskerar bakkroppen att fastna runt den andra kroken vid hemtagning.
Bind in tre korta spetsar av strutsherl, bara precis så att de täcker tafsmaterialet och det andra krokögat. Fäst sedan in ögonen ordentligt, men låt det vara lite utrymme framme vid krokögat så att det finns plats åt andra material lite senare.
Sen upprepar du tidigare gjorda moment för kroppen.

 

Bind in strutsherlen framför ögonen.
Fäst även håren framför ögonen, men klipp inte bort dem.
Gå med bindtråden bakom ögonen, ribba kroppen med wire och fäst wire.
Gå sedan fram och tillbaka mellan ögonen med håren tills håren har samma höjd som ögonen.
Bind in håren bakom ögonen och klipp av, men låt en liten stump av håren vara kvar som en enkel vingtäckare. Sen tar jag ytterst lite dubbing och täcker bindtrådsvarven och går sedan fram mot krokögat och avslutar.
Go fish!

The Experiment – CDC Wiggle Damsel

CDC Wiggle Damsel

När man varit från städet några dagar har man mycket idéer i huvudet.

Tillbaka hemma igen efter fyra underbara dagar i Billund, Legoland och Lalandia och mitt huvud var sprängfyllt av idéer att förverkliga vid städet. För mer än ett år sedan band jag en flicksländenymf med hjälp av enbart CDC och jag fångade många fiskar på det mönstret. De jag band upp är nu förbrukade så jag satt mig vid flugbindningsbordet för att binda upp några nya, men ett mönster jag sett på Charlies FlyBox fick mig att utveckla mönstret ytterligare. Resultatet ser ni här och det är alltså en vickande flicksländenymf helt bunden med hjälp av CDC, jag tror den här blir riktigt läcker i vattnet och kommer innebära flera brutala hugg. Och jag behöver inte fundera allt för länge då det äntligen är dags för fiske igen i morgon bitti tidigt tidigt.

Material jag använt för flugan är två olika krokar; Tiemco TMC 101 i krokstorlek 14 (bakkropp) och Tiemco TMC 200R i krokstorlek 16, tafsmaterial (4X) för att binda samman de två ”delarna”, den fantastiska CDCn från Cookshill Fly Tying Materials i färgen Olive (riktigt fin oliv färg) och svarta kulkedjeögon. Vad tror du? Succé eller flopp?

Girls, Girls, Girls – Flicksländeasken klar!

Så, då kan jag lägga ännu ett flugbindningsprojekt till handlingarna – Flicksländeasken är klar. Jag började egentligen det här projektet redan tidigare i våras, men det har utvecklats under hela säsongen, utvecklats på så sätt att mönster och flugbindningsmaterial bytts ut några gånger. Jag har nu hittat ett vinnande koncept som jag vet även är fiskfångande. Just flicksländenymfer är den imitation jag fått mest fisk på i år, både regnbågsöring och brunöring.

Det är en mycket spännande fluga att både binda och att fiska, speciellt bindandet går jag ju att variera i både färg, storlek och material egentligen hur mycket som helst. Den färdiga flugan kan fiskas under hela säsongen, i år har jag tagit fisk under alla månader från april till oktober. Flugan imiterar ju inte endast flicksländans nymf, utan kan säkert tas för både trollslända, småfisk och annat som fisken tar när den instinktivt hugger på en streamer. Skulle jag bara få ha en fluga med mig till vattnen blir det nog en flicksländenymf.

Imitationerna på bilderna i det här inlägget liknar varandra väldigt mycket, men skiljer sig på några sätt. ”Stjärten”, som egentligen är en rörlig pulserande del av nymfens förlängda kropp är gjord på maraboufjädrar på båda två. Men flugan på den nedersta delen har även samma fjäder virad runt kroken på kroppen, medan flugan på den övre bilden har FlyRite på krokskaftet. Båda flugorna har en thorax av argentinsk hare, ett material av mycket hög kvalitet, det är ganska långhårigt, spretigt och livfullt i vattnet, materialet skapar ”extra liv” åt hacklet. Hacklet skiljer sig åt på så sätt att det är rapphöna på den nedre flugan och polygarn på den övre, samma polygarn som används som vingsäck på de båda. För att ge flugan lite tyngd ribbar jag kroppen med tunn wire och även ögonen ger tyngd.

Så nu har jag en hel ask fylld av liknande imitationer som du ser exempel på här ovan. Några utav dem är mörkare i färgen, några är bruna och jag har även ett par livfulla nymfer där jag använt CDC istället för marabou (till stjärt, kropp och hackel). Men grundmönstret är samtliga av vad du kan se ovan. Enkel, effektiv och ytterst fiskfångande. Flicksländenymf is the sh*t!