Det är dags att fylla askarna med stora dagsländor inför året, och det är något jag gärna gör, men då gärna så enkelt och effektivt som möjligt.
När det kommer till enkla och effektiva imitationer som imiterar ”lagom” mycket och samtidigt fiskar oerhört bra så är nog de här imitationerna av Ephemera Danica och Vulgata min absoluta favorit. Och finns det något bättre än enkla och väl imiterande fiskeflugor?
De färger av den glade norrmannen André Bruns Polychenille som jag tycker imiterar de Danicor och Vulgator jag har sett är Olive Dun och Tan. Och de är alltså de jag också använt här. Kroken är Partridge 15BNX som jag anser sticker ner perfekt under vattnet efter flugan presenterats på den här typen av flugor, jag har också fått för mig att kroken hjälper till att flugan flyter rätt och flyter rätt så snabbt efter presentationen. Som stjärtspröt har jag varvat mellan hår och syntetiska Mayfly Tails, vingarna är av CDC och thorax av fin torrflugedubbing. Enklare och bättre än så blir det inte, jag lovar!
Här är kanske min absoluta favorit när det kommer till torra dagsländor, nu istället med hårvinge.
Idag är det nyårsdagen och visst är jag lite ”torr i munnen” idag efter en lugn och trevlig nyårsafton med god mat och dryck. Vi hade svärföräldrarna här på besök och vi avnjöt champagne och goda viner och huvudrätten stod jag för, nämligen den fina regnbågsöring jag landade veckan innan jul. Fisken lagade jag i ugnen med smör, citron och färska örter och till det ett citron- och myntadoftande ris. Smaskens!
Idag på morgonen vaknade jag först av alla, helt klarvaken på nyårsdagen kl. 07:00 bara 5 timmar innan jag somnade, det har nog inte hänt förut. Så jag tog då tillfället i akt att avsluta den flugbindning jag sysslat med under veckan. Och den här flugan är en verklig favorit sen jag först band den för ett år sedan. Och den är inte bara en favorit vid städet utan även vid vattnet, jag kommer klart ihåg de fina öringar jag landade på imitationen i Säveån och Tännån i våras och somras. Men jag kommer också ihåg de gånger jag kastade flugan och den landade fel, lade sig på sidan, något jag identifierade bero på att vingpostmaterialet vikit sig.
TMC Aero Dry Wing är ett fantastiskt material på många vis, det väger knappt något och flyter, men som vinge och vingpost tycker jag att det inte är styvt nog. Detta har jag funderat en del på och kom sen på att mönstret borde bli ännu bättre, för mig, om jag ersätter syntetmaterialet med hår. Jag började under våren att binda mina Klinkhamers med en vingpost av hår (rådjur eller elk) och njöt av hur flugan landade perfekt på vattnet varje gång, hur den spikrakt och lätt landade och lade sig tillrätta. Detta beteende hoppas jag nu givetvis ska ”smitta” av sig till ”Polychenille Dunen”.
Flugan är lätt att binda, materialet Micro Polychenille finns i perfekt anpassade färger, den imiterar lagom mycket, är lätt och hållbar och framför allt så gillar fisken den. Jag har bundit upp 5 st i de sex olika färgerna på kroken TMC 2488 som jag tycker är perfekt för ändamålet med sitt vida gap och korta krokskaft, krokstorleken är #16 och material för thorax varierar jag mellan fin torrflugedubbing och CDC-dubbing. Om du binder flugor se då till att ha André Bruns Micro Polychenille hemma och bind upp ett gäng innan våren kommer, det är öringgodis jag lovar!
I veckan har jag varit väldigt duktig, jag har storstädat bland mina flugaskar och resultatet är jag mycket nöjd med.
Jag vet att jag inte är ensam om dilemmat att ha alldeles för mycket flugaskar och flugor med sig till vattnen. För ett par år sedan bestämde jag mig för att göra något åt detta, vilket jag också gjorde. Men, så tog min flugbindning fart på allvar och askarna och flugorna blev allt fler. Så veckans uppdrag och prioritet har varit att för en gångs skull få ordning på mina flugor och antal askar, målet var 3 – 4 askar med logisk uppdelning. Och jag lyckades till slut! Jag har nu en ask som innehåller torrflugor (dag- och nattsländor samt kläckare), en ask med nymfer och ”blöta” nattsländor, en ask med större ”blöta” flugor (flicksländor, trollsländor, våtflugor och streamers) och en ask som i facken innehåller E. Danica och E. Vulgata imitationer i alla stadier samt i foamen på andra sidan mygg- och knottimitationer. Är du inte imponerad? Jag är det! Jag började med 10 askar och lyckades snåla ner det till 4.
I pauserna i mitt sorterande har jag bundit duns med hjälp av Micro Polychenille, tanken är att de här olika färgerna skall täcka kanske de vanligaste sländorna vi har här i Norden. Enligt mitt tycke så är de här imitationerna perfekta fiskeflugor – de imiterar väl, de landar lätt och rätt på vattnet, de flyter och flyter rätt, de är ganska enkla att binda och de levererar! Jag band upp fem av varje ”färg”. Så när fiskarna går och plockar duns och insekterna kläcker är jag nu redo! I höstas lade jag upp en plan för mina flugor och min flugbindning och jag kan nu ÄNTLIGEN bocka av varje rad på listan. Jag är redo, fiskarna får se upp i år …
Liten Baetis Dun, E. Aurivilli, L. Vespertina/Marginata
Lördagskvällen bjöd på flugbindning i lugn, ro och i en mörk lägenhet.
Vi har haft lite sjukdom i familjen och den enda som inte varit drabbad är jag. Så övriga familjen slocknade ganska tidigt men jag var fortfarande pigg som en lärka. Det var ju Earth Hour igår, men jag fuskade. Jag släckte ner hela lägenheten, stängde av TV, datorer, routrar, akvarium och andra energislukare. Jag tände endast några ljus och flugbindningslampan, hällde upp ett glas Single Malt och satte mig. Det har varit en vecka med många vårtecken och lite varmare väder, detta inspirerade mig att binda Ephemera Vulgata i dunstadiet. Och det bästa sättet för detta tycker jag är med André Bruns Polychenille.
Jag hann med fem stycken ljusa sländor innan även jag började gäspa och sängen lockade allt mer. På schemat kommande veckor är att komplettera med lika många ljusgröna varianter, sländorna i Tännån, dit jag ska i sommar har Ephemera Danica i den färgen och vi tror att vi prickar in kläckningen perfekt i år. Jag har även tänkt att använda materialet för att göra lite mindre sländor i andra färger.
Det är trevligt när projekt är på väg att avslutas och man är nöjd med resultatet. Mitt mål med en ny ask för ”torra” dagsländor är i stort sett genomfört.
Den senaste tiden har jag inriktat mina flugbindningssessioner på torra dagsländor i spinner- och dunstadiet. Jag har försökt att vara effektiv och göra det så enkelt som möjligt – detta genom att inrikta min bindning på grundmönster som binds ganska snabbt, landar bra på vattnet, flyter bra i både stilla och strömmande vatten och givetvis imiterar sländan på ett bra sätt. Jag är ingen imitationsbindare, långt där ifrån. Utifrån detta har jag kommit fram till två mönster som jag varierat i olika storlekar och färg - Paradun för de lite mindre storlekarna och en fluga med kropp av Polychenille för de något större sländorna. Båda mönstren har fallskärmshackel, alltså ett hackel som binds runt vingmaterialet istället för runt kroppen/thorax.
För min egen del anser jag att fallskärmshackel är överlägset de andra teknikerna – flugan landar ”lättare” på ytan, hamnar allt som ofta rätt på vattenytan och ligger lockande lågt på ytan, precis som det kryp vi imiterar. Och för strömmande vatten tycker jag den här tekniken är oslagbar, min upplevelse är att flugor med fallskärmshackel flyter bäst även på en orolig och snabbströmmande vattenyta.
Som stjärtspröt på mina torra kreationer har jag varierat mellan Coq De Leon och Mayfly Tails, båda imiterar utmärkt och ger bra stöd och flytkraft. Som vinge har jag uteslutande använt polygarn och TMC Aero Dry Wing – även här imiterar materialet (lagom) bra samtidigt som flugan blir lätt att se för mig som fiskar. Det finns få regler som inte har något undantag, och detta gäller givetvis också ovanstående. Imitationer får våra största dagsländor (Sjö- och Åsandslända) har jag valt vingar av CDC och stjärtspröt av fibrer från fasanstjärt (se exempel här). Och för de något större sländorna (dock mindre än Sjö- och Åsandslända) väljer jag bort stjärtspröten och låter den utsökta kroppen som Polychenillen ger vara det som jag tror fisken ”hugger på” (se exempel här).
Kroppsmaterialet på Paraduns har varierat något – Fly-Rite, Wapsi Superfine och Hends Body Quill. Ibland har kroppen ribbats med bindtråd och ibland inte – rätt eller fel? Ja, om det kan vi diskutera, men att ribba kroppen kan givetvis vara helt rätt med tanke på imitation, färgskillnad och segmenterad, men kanske främst för att göra flugan och kroppsmaterialet mer hållbar mot framtida fiskhugg och fighter. Men med en kompakt dubbad kropp, där man håller i dubbingen tillsammans med bindtråden vid bindandet av kroppen, behöver inte ribbing, enligt mig. Och ärligt talat tror jag inte fisken bryr sig nämnvärt. Men för säkerhetsskull har jag ”ribbat” typ hälften av flugorna och struntat i det på resterande.
Olika färger, olika storlekar
Som thorax har jag främst använt den suveräna mixen av ekorre och SLF, en dubbing jag rekommenderar vilken dag i veckan som helst. Fibrerna från SLF gör materialet otroligt lättdubbat och behåller sin plats på tråden under inbindningen på ett fantastiskt sätt. En hårdubbing som man till och med kan använda som thorax på små små imitationer i krokstorlek 20, sen tillför SLF fibrerna även lite glans. Inte illa!
Som krok har jag använt Tiemco TMC 100 och Tiemco TMC 103-BL för Paraduns och Partridge 15BN för ”Polychenillesländorna”. ”Klinkhammerkroken” (15BN) är perfekt för torrflugor med förlängdkropp, enligt mig. Kroken hänger ganska rakt ner under sländan och frigör kroppen utmärkt från kroken, flugan flyter perfekt och imiterar lika bra.
Som sagt, det är skönt när man når fram till utsatt mål, och jag är snart där. Jag ska bara binda upp några fler Polychenillesländor i veckan och sen återstår endast sorteringsritualen. Alltså den ljuvliga stund när man sorterar och förpassar imitationerna i facken i torrflugeasken. Efter färg? Efter storlek? Efter imitation? Stora och viktiga frågor …
Det är dagen före nyårsafton och jag borde befinna mig i Norrköping för att fira nyår tillsammans med goda vänner och deras familj, men kr0ppen ville annat.
På eftermiddagen i tisdags började jag frossa och känna mig hängig och natten till onsdagen blev en riktig pärs med feberfrossa och febervärme om vartannat samt ett halsont som jag inte kommer ihåg att jag haft förut. Så de senaste dagarna har varit minst sagt lugna, mest legat i sängen eller i soffan med datorn i knäet och tittat på Stargate SG-1 avsnitt, läst böcker och gamla nummer av Flugfiske i Norden. Men idag mitt på dagen efter att jag druckit nyponsoppa (har svårt att svälja något annat än flytande) till lunch och den Ipren jag lyckades svälja innan soppan kickat in satte jag mig en timma vid bindstädet. Jag ville hitta en annan krok att binda små duns med Polychenille med, jag fastnade vid den mångsidiga Partridge 15BN Klinkhammer och jag är nöjd med resultatet. Jag hade fem krokar kvar i den minsta storleken (storleken 20) och band upp duns i en ljus olivgrön färg. Vid användandet av den här kroken ligger flugan ännu bättre i vattnet än vid användande av en klassisk rakskaftad torrflugekrok, krokningsegenskaperna bör även förbättras avsevärt.
Det här blev nog den sista flugan bunden av mig i året 2010 och jag ser redan fram emot de första år 2011, jag ser även fram emot att bli frisk. I natt när jag låg vaken och feberyrade funderade jag lite på hur jag kan förbättra och förenkla bindningen av stora majflugor, jag tror jag kom på en lösning som i alla fall verkar vass i tanken. Men mer till detta nästa år. Gott slut och gott nytt år önskar jag alla läsare (förutom de försäljare av tveksamma prylar och tjänster som postar spam och spam-kommentarer som jag manuellt måste gå in och ta bort).
PS! Nedan finner du en fantastisk sång från ett av de bästa albumen på 1990-talet, October Rust från Type O Negative. Jag vill på detta sätt hylla gruppens frontfigur och en fantastisk rockpoet som tyvärr gick bort i år – Peter Steele R.I.P.
Efter att kläckarasken nu är fylld till bredden med olika mönster, storlekar och färger passade jag på att binda lite dagsländor i dunstadiet.
Chokladaskens lock är öppet, glöggen rykande het, granen är klädd och runt bindstädet har jag bullat upp med André Bruns Polychenille i olika färger. Tanken var att hinna med att binda lite sländor i julstöket. Polychenille är ett intressant material, flugorna är ganska snabba att binda, de flyter bra och rätt. Jag medger att jag inte alls fulländat tekniken, det gör man väl aldrig antar jag, men imitationerna blir bättre och bättre (tycker jag). Jag hade helst sett att jag haft tillgång till en böjd krok, men de har gått åt till kläckarna allihopa, så jag fick binda på en rak torrflugekrok. 5 sländor var i färgerna grått och gult hann jag med nu ikväll innan jag kom på att jag hade några julklappar kvar att slå in. I mellandagarna hoppas jag hinna med att binda samma mönster i ytterligare några färger. Kul slända att binda, kul slända att fiska med.
Det är dags att fylla askarna med stora dagsländor inför året, och det är något jag gärna gör, men då gärna så enkelt och effektivt som möjligt.
