I min förra post nämnde jag att jag även binder och fiskar med några mindre och mörkare X-Caddis varianter. Jag glömde faktiskt att bifoga bilder på dem och glädjande nog fick jag ett par meddelanden som påminde mig om mitt misstag, så här är dom.
I krokstorlek 16 och 18 är de här mörkare (svart och ”påfågel”) imitationerna av en nattslända som fastnat i kläckningen en riktig ”killer”, speciellt då för kvälls- eller nattfiske. Jag ska ju bl. a. till Stavreströmmarna igen i sommar och där finns det gott om nattsländor och då även de mindre varianterna även kallade ”micro caddis”. Så när jag står där mitt i natten och försiktigt presenterar flugor för nattsländelapande megaöringar så är det stor risk att det är just dessa flugor eller en mörkbrun Superpuppa som sitter på tafsspetsen.
Att testa olika flugbindningsmaterial är bland det roligaste jag vet. Den senaste veckan har jag laborerat med ett nytt vingmaterial från USA och slutresultatet blev en imitation av en vingad nattslända som flyter som en kork.
När jag binder vingade dagsländor älskar jag att använda Medallion Sheeting som vingmaterial, det har jag skrivit om ett flertal gånger tidigare. Men jag anser materialet något för tunt och ”ostabilt” för att imitera nattsländans vingar så jag har varit på jakt efter ett syntetiskt vingmaterial som är mer lämpat för att skapa nattsländans mer distinkta vingar och vars profil som också är avgörande för hur fisken ser imitationen.
Jakten efter detta material slutade vid ett amerikanskt vingmaterial från River Road Creations som heter River Wing. Fördelarna med materialet består i att det är tillverkat av ett styvt foammaterial vilket alltså innebär att det flyter, det är lagom tjockt och hållbart, det är lätt att klippa, bränna eller skära och slutligen så imiterar det bra. River Road gör även ett ultratunt vingmaterial, även det av foam, som heter River Foam, det materialet är mer lämpat för dagsländor, bäcksländor och midges.
När jag väl hade vingmaterialet hemma vid städet var det inte svårt alls att komponera ihop en väl imiterande, flytande, någorlunda lättbunden och hållbar nattsländeimitation. Och logiskt nog väljer jag att kalla den här framtida fiskfångaren för River Wing Caddis. En väldigt kul fluga att binda och jag hoppas och tror att den blir lika rolig att fiska med. Flugan flyter oerhört bra, sitter som klistrad lågt på vattenytan och kropp och ving syns tydligt i fiskens fönster. På ett par timmar hann jag binda upp ett femtontal flugor i olika krokstorlekar och färger.
Kroken jag har valt är favoriten TMC 200R som ju fungerar utmärkt även för flytande imitationer, kropp och undervinge är av CDC i samma färg, hackel och ben är av CDC och rapphönefjäderfibrer och för att stabilisera hackel och ben och se till att flugan flyter lågt på ytan och för att automatiskt skapa både ett litet huvud och ge en extra flytförsäkring har jag bundit in lite tunn foam. Och vingen är då alltså från ”flugfiskestaten” Montana i USA och heter River Wing.
Veckans flugbindning har mest handlat om att komplettera flugasken med nattsländor i olika stadier – larv, puppa och vingad insekt.
Mitt studerande (se tidigare inlägg) av ”Nattsländemästaren” Gary LaFontaines mönster och flugbindningsteknik börjar nu innebära att jag skapar ”egna” flugmönster med stor inspiration från honom. LaFontaine använder gärna antron, både dubbing och garnet, i sin flugbindning, mest för hur det, enligt honom, glänser och ”fångar luft” i vattnet på ett naturtroget sätt. Och antron har jag verkligen varit en storkonsument av den senaste tiden, kroppar bestående av spunnet antrongarn, HareTron dubbing och standard antrondubbing.
Tidigare i veckan satte jag mig vid flugbindningsbordet utan att direkt ha någon plan på vad jag skulle binda, det kunde antingen sluta i riktigt dumma och allt för flippade idéer för mönster och tillvägagångssätt eller så kunde det bli succé. Eller, succé är det ju svårt att förutspå vid bindstädet, det är ju först i vattnet en fluga blir bra eller dålig. Hur som helst så blev resultatet av mina två kreativa (?) timmar vid städet en nattsländepuppa av antron, inte så flippat, eller hur? Till puppan har jag använt mig av en variant av LaFontaines ”Magic Touch dubbingteknik” där man ”touchdubbar” t ex. ett antrongarn eller ett påfågelherl. Mer om den tekniken i ett dedicerat inlägg inom kort. Puppans kropp består alltså av antrongarn och antrondubbing och HareTron, den är förtyngd med blytråd. Vinganlag av några Fly-Tite preparerade fibrer från anka och antenner av mallard (bronze). Om den fungerar vet jag alltså ännu inte, men jag ser fram emot att se om fiskarna gillar vad mina två kreativa timmar vid städet härom kvällen frambringade. Jag band upp 5 st, 2 för asken och 3 för reservlådan.
Nu när jag är föräldraledig passar jag på att binda flugor när den lilla sover lunch, ibland blir det en längre stund och ibland hinner jag knappt koka kaffe och montera första kroken i städet. Och på kvällen är man ganska trött, allt som oftast är det bara att med god min, försöka, hoppa upp ur sängen mellan halv sex och sex. Och vår äldste pojk har i dagarna också börjat i ”ettan”, så även han behöver frukost, kläder och hjälp att gå till skolan. Man somnar ganska gott på kvällen alltså. Men i onsdags så somnade jag ett par timmar framför Bolibompa, så jag var ganska pigg på kvällen när resten av familjen somnat. Jag passade då på att binda upp ett gäng ”blommande nattsländor”, en vingad nattslända med fallskärmshackel har jag aldrig bundit förut så det var givetvis extra kul. Mönstret kommer från Charlie’s Flybox och jag gillar mönstret skarpt, speciellt för imitationer från storlek 16 och mindre. Det är ett mönster som väger lätt och flyter bra och rätt, och om man vänder på flugan ser den väldigt naturtrogen ut, vingarna av älg eller rådjur tillsammans med kroppen av guldfasan ger ett väldigt fint avtryck i vattnet. Sen gör ju den rosa blomman av Aero Dry Wing att flugan är väldigt synlig för dig som fiskare. Toppen!
En fluga som jag har fiskat mycket med under säsongen så här långt är René Harrops Cased Caddis Larvae, och flugan har fångat flertalet fina fiskar, både öring, regnbåge och harr. Av de jag band upp i slutet av mars har jag bara en kvar, så jag avslutade min nattsländevecka med att binda upp ett gäng sådana också. Det är ett enkelt mönster som imiterar suveränt och fångar fisk, precis som det skall vara. Flugan skall fiskas ”dead drift” i strömmande vatten eller med en väldigt väldigt långsam handtvist i stilla vatten, jag har fått firre på flugan i både stilla och strömmande vatten och flugan har numera en given plats i min flugask.
Framöver kommer jag att fortsätta komplettera mina askar med några flugor som jag tror jag kommer ha nytta av under kommande högsäsong, Johan Klingbergs Busen i några olika storlekar samt Burk’s Aggravator i stor storlek. Sen skall jag också börja ett nytt litet projekt, jag skall binda små flugor, eller ”Midges” som de så populärt kallas. För inspiration inför det ”projektet” ska jag lusläsa det mycket intressanta kapitlet ”Midges from top to bottom” i René Harrops bok Learning from the water, en bok du bara måste köpa. Trevlig helg!
