Dagslända med Polychenille

Nu när det är som mörkast känns det väldigt långt Danica- och Vulgatakläckningarna i maj och juni.

Det man bland annat kan göra för att komma närmare våren är att antingen att drömma sig tillbaka till vårfiske genom att titta på foton eller att binda stora dagsländor vid bindstädet. Jag har tidigare provat lite olika tekniker för att binda stora sländor i dunstadiet – Lennart Bergqvist klassiker med stjärt reverserat tupphackle och Marc Petitjeans på stor krok, sjärt av Coq De Leon och virad CDC-fjäder som kropp. Båda är givetvis väldigt bra och effektiva. Vid den här tiden förra året när fisket tog slut och bindningen tog vid sneglade jag en del på den glade och trevliga norrmannen André Bruns teknik, att binda sländor med hjälp av hans Polychenille. Det dock inte mer än sneglande då, men när jag häromveckan satt och surfade efter flugbindningsinspiration hamnade jag på hans hemsida och den här gången kunde jag inte motstå. Jag måste prova hans Polychenille! Sagt och gjort, jag gjorde en beställning och efter några dagar nådde leveransen mig.

Jag har nu gjort mina första staplande försök med Polychenillen och Andrés teknik och resultatet ser ni ovan på bild. Flugorna är otroligt roliga att binda och Polychenille är nu ett nytt favoritmaterial som jag ser fram emot att experimentera vidare med. Lika giftiga som de färdiga sländorna ser ut, tycker jag Andrés sätt att använda materialet till att binda kläckare med är. Och jag ser verkligen fram emot att ta inspiration från detta mönster och med detta material till att binda även en djupgående fluga – en flicksländenymf, men det återkommer jag till.

Tack för ditt arbete och för inspirationen, André. Thank you Mr. Brown!