Etikettarkiv: klubbsjöarna

The End – årets sista fiske

Postat av
7

Det blev ett besök till i klubbsjöarna i år. Och denna gång slapp jag både arbeta och/eller åka hem med svansen mellan benen med en trasig rulle.

Det känns givetvis lite bittert att inse att flugfiskesäsongen nu är över för min del. Men där något tar slut tar något annat vid.

Säsongen 2011 har varit bra, riktigt bra. Huvudpunkten på säsongen är givetvis dagarna i Tännån, men även de två besöken i Hökensås och årets första fisketillfälle i Säveån i maj ligger mig varmt om hjärtat. Men där emellan då? Ja, då är det de tillgängliga klubbsjöarna som lindrar mitt absoluta fiskebegär. Och även där har jag upplevt flertalet spännande incidenter i år, allt från fiske i hårt väder och hårt regn till stor fisk som gått ner på botten och tjurat med mina flugor i mungipan till tappade fiskar och fångade fiskar.

Förra helgen var det arbetsmöten i klubben, träd fälldes, det gjordes snyggt runt klubbstugan, spångar reparerades och några utav flytbryggorna togs upp på land inför is och vinter. Och på min väg utmed den större utav klubbsjöarna, på väg bort mot min favorit, det något mindre var det kul att se att det faktiskt vakade just där där jag och några kamrater tog upp en brygga förra helgen.

Väl framme vid ”min” sjö såg jag spåren av att det nyss vakat på den spegelblanka vattenytan, några som anhopningar av bubblor på vattenytan på ett tiotal ställen. Trevligt! Jag började direkt hoppas på att få fånga höstpigg regnbågsöring på torrfluga så här på säsongens elfte timma. Jag hade alla sinnen öppna när jag trädde linan genom spöringarna med förhoppningen att upptäcka vakande fisk. Men jag fick ha små små svarta torrflugor i tanken ännu så länge, jag knöt på en ganska tung flicksländenymf och kastade ut.

Precis när tafsen sträckt ut och flugan slagit runt och hamnat i vattnet började det vaka ganska nära land. Typiskt, tänkte jag. Men jag hade karaktär och bytte inte imitation och fiskesätt direkt utan fortsatte att nöta med min förtyngda flicksländenymf. Och jag har faktiskt ett par hugg ganska omgående men ingen fisk som fastnar. Till slut tar mitt tålamod och karaktär slut för det börjar nu vaka allt mer så jag byter till en liten torrfluga i krokstorlek 20 (TMC 101) med kropp av strippat påfågelherl, vinge av en liten tofs vit CDC samt ett ytterst sparsamt hackel av brunt CDC. Flugan är lätt och liten och CDCn gör att den flyter lågt på vattenytan och den lilla vita tofsen gör den lilla flugan ytterst synlig på vattenytan. Och i första kastet får jag fisk! Flugan hinner landa och sätta sig till rätta på vattenytan, de små små ringarna från flugans landning hinner försvinna men lugnet på vattenytan avbryts nästan omgående av att fisknos försiktigt kommer upp och sörplar i sig den lilla flugan.

Min dröm om ett spännande torrflugefiske med små imitationer på pigg regnbågsöring blir sann. Det blir en spännande kamp med mig som slutsegrare, men fisken får återgå till sjön. Put, take & Release. Säga vad ni vill om catch & release i en put & take sjö, men min inställning är att om fisken är pigg och inte är skadad av tafs, fluga eller av min behandling så gör den bättre nytta i sjön än i min frys. Jag fortsätter en stund i samma anda, och har en spännande timma med kastande och fiskande på vak och ett par tappade fiskar. Den sista timman fiskar jag i ”stora sjön” och lyckas lura ytterligare en firre, den här gången på den flicksländenymf med en tungstensskalle.

Men till slut är ändå säsongen slut, och det känns väldigt jobbigt att inse att det är många månader tills det att jag står vid ett vatten igen med ”den där känslan”. Men nu tar ju en annan säsong vid och för mig innebär den flugbindning och relaterad litteratur och film. Just nu håller jag ju på att binda mig igenom dagsländans livsscykel och har kommit till de ”torra” kläckarna. Men jag har även tänkt att i vinter binda mig igenom Johan Klingbergs senaste flugbindningsfilm om CDC samt även filmen Flies That Catch Fish. Jag har även samlat på mig sommarens skörd av flugfiske- och flugbindningstidningar som jag ännu inte hunnit att läsa.

Vad säsongen 2012 kommer att innehålla är ännu helt oplanerat. Kanske lyckas jag att få till en längre resa norröver, men det är inte klart ännu. Då vi i familjen ska flytta vårt bohag från Göteborg något söder över och närmare kusten är det säkerligen troligt att jag kommer att fiska mer i havet efter havsöring, det ser jag faktiskt fram emot. Jag ser även fram emot att fiska mer vid kusten, inte bara de första veckorna i april utan även sommarnätter. Att det blir en tur till Hökensås på vårkanten när Vulgatan börjar att kläcka vågar jag dock redan nu att utlova.

Jag återkommer igen inom kort här på bloggen, då med ett spännande och mångsidigt ”kläckarmönster”.

Indian Summer – upp till bevis

Postat av
Svara

Beväpnad med en näve nya flugor att testa ”live” åkte jag ut till klubbsjöarna idag på söndagen, jag hann inte testa alla, men den jag testade levererade enligt önskan.

Det var lite upp till bevis idag. Främst var jag nyfiken på den dansande flicksländenymfen jag bundit i veckan, skulle den vara lika het i vattnet som vid städet? Jag hade även ett par andra nya varianter som jag också hunnit med att binda i veckan, de flugorna har jag besparat er läsare så här långt, men det kommer mer information om dem här kommande vecka.

Jag hade hoppats få åka ut tidigt på morgonen, att möta dagen tillsammans med solen med flugfiskespö i handen. Inte mycket slår det! Men, det är inte mycket som slår en lång söndagsfrukost hemma med familjen heller, så det blev ett mitt-på-dagen-fiske idag.

Till helgen kändes det som att sommaren kom tillbaka för en blixtvisit igen. Varken höst eller sommar, jättevarmt när solen är framme men i vindarna känns det att det snart är oktober. Höstfisket tillhör min absoluta favorit, det har jag nämnt förut. Så jag njöt verkligen i fulla drag när jag utmed den stora sjön bort mot min favoritsjö som är något mindre och inte lika ordnad med bryggor och kastgator. Fisken går närmare land och det är inte alls ovanligt att fiskarna står och lurar precis vid strandkanten. Så här års, givetvis, letandes efter myror, skalbaggar, nyckelpigor och andra landinsekter som snavat på sin väg eller helt enkelt blåst ner i sjön i höstvindarna. Nu luktar det i alla fall så där multet och gott i naturen, nu är det verkligen höst, det är lika mycket gula löv på vattenytan som envisa näckrosblad, och skogen har skiftat från grönt till eld. I love it!

Jag hade redan vid parkeringen riggat spöet med en olivgrön Dancing Damsel, den skulle doppas först oavsett om det tokvakade i vattnet och fisken höll upp skyltar som det står ”Skalbaggar!” på. Och visst vakade det när jag kom fram, men jag praktiserade min något bristfälliga självdisciplin och lät flicksländenymfen vara kvar på tafsspetsen. Vad fisken vakade efter brydde jag mig inte om att fundera på utan kastade på måfå ut nymfen rakt ut i sjön.

Efter en uppskattad halvtimma började jag misströsta, det vakade sporadiskt inom kastavstånd och mina ”dansare” hade ännu inte levererat. Men så precis när tanken är i flugasken och jag samtidigt står och långsamt handtvistar hem så känner jag det där härliga, underbara och alldeles perfekta, en fisk som gör ett första ”nafs”. Jag drar lite extra med vänsterhanden i linan, fisken sitter inte på, men så sekunder senare är den där igen och nu sitter den på. Förlösande! Vi brottas en stund innan den får vila i håven för att sen sprätta tillbaka ner i sjön.

Jag firar med en kopp kaffe och känner mig väldigt stolt över mig själv, jag visste att flugan skulle fungera! Och den fortsätter att fungera för den kommande halvtimman drillar jag ytterligare 2 fina höstregnbågar på samma fluga. Sweet! Jag firar mig själv, dagen och flugan med en stunds fredspipa i skogen, det passar ju bra en perfekt indiansommardag som denna.

Mina fiskekompisar vet att jag kan vara väldigt envis och att jag har svårt att släppa en fisk som går och vakar. Jag fiskar gärna på den, byter fluga, spottar och svär tills jag, eventuellt, överlistar den eller de kommer och hämtar mig i tvångströja. Detta händer idag också. När jag sitter och har det gott där i en solig glänta ser jag att det vakar i en vik cirka 50 meter till vänster om mig, precis vid strandkanten, så jag bestämmer mig för att smyga på tå för att ta mig en närmare titt. Fisken fortsätter att vaka i ganska täta intervaller, och jag ser på vaken och nosen som sticker upp att det är en präktig fisk. Jag knyter på en röd myra och försöker kasta den så nära mitten av den senaste vakringen som möjligt, det går bra och jag väntar. Fisken går upp och tar helt klart något annat än min fluga. Och så här fortsätter det …

Jag byter till en svart myra, nyckelpiga, geting, små små torrflugor och kläckare, men inget hjälper. Och fisken fortsätter att vaka. Jag tittar på klockan och det har snart gått en timma sen jag började kasta på fisken, men det känns som det knappt gått 10 minuter. Till sist hittar jag en svart foam skalbagge med tvinnat påfågelherl som kropp och då bryter helvetet löst! Jag hinner knappt göra ett mothugg innan det börjar skrika i rullen och spöet står som stora V i luften! Jag får ordning på grejerna och kontakt med fisken som hoppar av och an upp i luften i mitten av sjön, sen lugnar den ner sig och jag lyckas ta hem några meter lina. Sen hittar den orken igen och drar ut igen och där här gången får jag visa ett tio tal meter backing. Knutarna håller och vi gör om samma process igen, jag får in fisken så den är 15 meter ut, den får panik och rusar igen. Jag har aldrig visat backing två gånger för samma firre, men nu har jag det.

Men alla matcher har en vinnare, i alla fall i flugfiske, oavgjort existerar inte. Och det är min tur att stå överst på pallen den här gången. Det är en präktig regnbågsöring i toppkondition på ett och ett halv kilo, den har en väldigt mörkröd rand utmed kroppssidorna. Och trots att vi verkligen har tampats och kämpat en lång stund så fortsätter den att visa sig på styva linan i håven, jag får hålla för armen över håven så att den inte skall hoppa ur innan jag hunnit få loss skalbaggen. Vilket krutpaket! Jag är så imponerad av dess styrka och skönhet att jag besparar den ett möte med prästen.

Vilket perfekt sätt att avsluta en perfekt fiskedag! Flicksländenymfen som jag band i veckan levererade med besked och kanske årets drill, så här långt. Jag får vänta till Hökensåstrippen inom kort för att testa de andra nya mönstrena jag bundit, det ska bli väldigt trevligt!

Thunder and Lightning – fiske i skiftande väder

Postat av
Svara

Växlande molnighet kan tydligen också innebära åska och spöregn, detta blev tydligt under söndagens efterlängtade fisketur.

Det var ganska längesedan jag fiskade nu, jag, och antagligen också fiskarna, har tyckt att det har varit för varmt. Men nu har det ju blivit september, vilken brukar kallas den första höstmånaden. Och höstfiske tillhör favoriterna, fisken är pigg, naturen är vacker och luften är klar och frisk att andas. Men allt är ju inte längre som det brukar, i veckan har det varit några fuktiga och nästan tropiska dagar. Men jag kunde inte hålla mig längre så jag bokade in en fisketur på söndagsmorgonen och förmiddagen.

När jag lämnade stan i bilen var det fortfarande mörkt och gatorna i stort sett tomma på folk och fordon. Det var redan 15 grader varmt, fuktigt och regnet hängde i luften. Regnet som utlovats i de flesta prognoser bekymrade mig inte, fiskesuget var enormt! När jag svängde in på parkeringen vid klubbstugan började solen gå upp så jag kunde montera ihop spö och rulle och knyta på ny spets på tafsen utan hjälp från pannlampa. Under mitt donande gjorde jag upp planen för det initiala fisket, jag bestämmer mig för att gå bort till den mindre utav sjöarna på området och väl där fiska med en av de Corixor jag band upp i fredags. Just Corixan är ju en favorit i insjöar om det inte vakar och lika självklar i min flugask som det guldribbade harörat.

Jag får fisk i stort sett omgående, underbart! Flugan landar, jag låter den sjunka i tio sekunder och efter den första korta hemtagningen hugger det. Jag drillar fisken och håvar den i min nyinköpta håv med så kallat ”spöknät”. Det har klagats en del hemma att håven hänger och luktar fisk, något som bara uppskattas av mig. Förutom att den här håven inte har någon odör efter landad fisk så är det ju också en bonus att ”nätet” inte skadar fiskens naturliga slemhinna och sen fastnar det här platsnätet inte heller så lätt i buskar och ris. Håven fungerar ypperligt och den är efter en drillning bland några näckrosor härmed invigd. Jag återutsätter firren som pigg sprätter ut mot säkrare vatten. Vilken härlig start på dagen.

Efter att jag fiskat i en dryg halvtimma verkar det som att solen ångrade dagen och gick ner igen. Det blir nästan helt mörkt igen och jag anar att det snart kommer att börja regna, och det ordentligt. Men jag har kläder för äventyr på mig så regn bekymrar mig inte alls. Men när jag hör att åskan mullrar långt borta faller smilgroparna ner mot hakan. Och regnet kommer som på beställning, himlen öppnar sig och jag drar upp jackans huva över kepsen. Jag funderar på om jag inte skulle ta tillfället i akt och gå bort till den här sjöns vindskydd och äta frukost, bara ett kast till. Och vilket lyckokast! Flugan landar, får sjunka och efter en hemtagning hugger det. Igen! På exakt samma sätt. Och den här fisken är större, det märks direkt. Drillen blir spännande och pågår en stund, det är faktiskt en extra kick att fiska med hullingslösa krokar för man måste göra rätt, annars överlistar fisken dig ganska enkelt. Jag uppskattar fisken till 1,5 kilo när den väl ligger i håven. Jag lösgör med enkelhet kroken från fiskens mungipa och får vagga den lite under vattenytan innan den får tillbaka kraften och kan simma tillbaka till kompisarna. Corixa är helt klart flugan för dagen!

Under drillen, landningen och återutsättningen har jag glömt bort att det regnar och åskar för fullt runt omkring mig. Men när skogen nu lyses upp av en blixt och en kraftig åskknall kort därefter bestämmer jag mig för att det nog är klokare att dricka kaffe och äta frukostmacka än att stå och vifta med spöet. Jag går bort mot vindskyddet och kryper in i det och öppnar termos och sätter en macka i munnen. Det är fantastiskt att sitta under tak och äta frukost och dricka kaffe medan regnet öser ner, blixten går och åskan mullrar. Dock pågår ovädret något längre än jag önskat, jag blir sittande i vindskjulet i en timma. Men jag lider inte, jag har redan landat två fiskar. Livet leker!

Lika snabbt som ovädret startade, lika snabbt slutar det. Plötsligt börjar solen lysa vilket gör att skogen börjar ryka då det kallare regnvattnet dunstar i solstrålarna. Jag gäspar till när jag kryper ut ur vindskyddet och greppar spöet. Jag bestämmer mig för att en liten promenad nog ska få igång mig igen så jag knallar bort till andra sidan sjön för att se om jag kan upprepa succéerna från en stund sen. Jag fiskar och fiskar, men inget händer. Jag byter ut min Corixa till en flicksländenymf, ett haröra och en Montana, men inget händer.

Jag går bort mot den större av sjöarna och den brygga jag har haft mest lycka vid den här säsongen. När det har varit trögfiskat har jag tidigare under säsongen gått hit, knutit på en Leech på tafsen och inom kort haft böjt spö. Den trevliga traditionen bryter jag idag för jag får inget hugg eller någon känning på varken en svart eller en olivgrön variant. När jag står med en vidöppen flugask och kliar mig på huvudet av djupa funderingar börjar det vaka ganska kraftigt inom kastavstånd. Det är två eller tre fiskar som ganska bestämt går och plockar något från vattenytan. Jag gör slutsatsen att det antigen är fjädermyggor som kläcker eller så har busvädret gjort att vattenytan nu full landinsekter, getingar och andra godsaker. Jag knyter på en mindre Klinkhamer Special i olivgrönt och kastar mot området där jag såg det senaste vaket. Flugan hinner knappt landa förrän en virvel omringar flugan och påföljden är ett härligt böj på spöet. Klinkhamer, alltså. Vilken mångsidig fluga! Kläckande dag- och nattsländor, en landinsekt som fastnat i ytfilmen och varför inte som en ”allmän” attraktion för fisken. Tack Hans Van Klinken! Den här fisken får efter en stund ”känna på prästen”, den kommer säkert smaka ljuvligt till kvällens middag. Jag rensar den vid strandkanten och känner mig verkligen nöjd med dagen. Så nöjd att jag sakta promenerar bort mot parkeringen för att åka hem till familjen.

På vägen bort mot bilen möter jag två fiskare och klubbkamrater, de ser min fångst och börjar genast fråga ut mig om hur jag gick till väga. Jag låter de få reda på alla mina ”hemligheter” och önskar dom en trevlig dag och lycka till. När jag säger ”lycka till” ser dom lite osäkra ut, men jag säger med glimten i ögat att ”jag menar det jag säger, skitfiske vill väl ingen ha?”.

Rain King – blöt men trevlig morgon

Postat av
Svara

När alarmet började skräna 03:30 på söndagen hörde jag direkt oljud utanför fönstret. Jösses vad det stormar, var min första tanke. Men det var inte kraftig vind, det var regn.

Och det var inte vanligt regn, jag förstod nu vad engelsmännen menar med att det regnar katter och hundar, för nu hörde jag både jamande och skall utanför. Det var ju typiskt! Men frukostmackorna jag tänkt äta efter några timmars fiske låg färdigbredda i kylskåpet och kaffebryggaren laddade jag innan jag gick och lade mig. Man or a mouse? Skärpning nu! Regnet är kanske lokalt, och det kanske inte regnar vid klubbsjöarna?

Mina förhoppningar besannades så fort jag lämnat Göteborg en liten stund senare, för när bilen började klättra upp mot Lerum avtog regnet och när jag parkerade regnade det inte alls. Den stora sjön närmast parkering såg verkligen lockande ut, helt spegelblank och några försiktiga vak här och där. Det är sådana här ögonblick man vill kunna memorera och spela upp när höst blir vinter. Tystnaden, dofterna.

Sweet!

Första flugval för dagen var inte svårt, det vakade i mitten av sjön och dit kommer jag inte så valet blev självklart den vickande flicksländenymfen jag band på lördagen. Jag såg mycket fram emot att se om den skulle vara så het som jag trodde vid flugbindningsbordet. Och efter en halvtimma är jag övertygad om att så också är fallet för då har jag landat en fin fisk och tappat två på denna nya favoritfluga. En tappar jag då fisken bestämmer sig för ett hopp precis vid håvning och den andra tappar jag på grund av ett tafsbrott då den gynnaren bestämmer sig för att simma in bland både näckrosor och brygga. Det må vara hänt, för den fisken jag ”nätar” är väldigt rolig och jag får visa backing innan klockan blivit 06:00. Men framför allt så är jag nu övertygad om att ”vickande” nymfer och streamers är helt rätt och när jag äter frukost sitter jag och funderar på hur jag kan binda stora Danica nymfer med liknande teknik. Men mer om det senare, hoppas jag.

Efter ovannämnda upplevelser öppnar sig himlen och spöregnet hittar nu även hit till Härskogen. Och samtidigt som jag drar regnjackans luva över kepsen börjar det vaka inom kasthåll, något kläcker, flyter upp mot ytan eller ramlar ner på densamma. Jag knyter på en Griffith’s Gnat som kan imitera allt av detta, spottar i vattnet och hoppas att fisken diggar det jag presenterar. Jag har en timmas mycket trevligt men lika frustrerande torrflugefiske efter vakande fisk. Några är uppe och tittar och stöter till flugan, en biter men jag missar mothugget och en hoppar över/missar (?) flugan.

Breakfast for Champions!

Spöregnet blir till skyfall och jag har faktiskt svårigheter att både se och stå stilla, jag beger mig till vind- och regnskyddet för frukost. Det är en fantastisk upplevelse att sitta under tak och se ut över sjön, regnet vräker ner och kaffet och frukostmackorna lägger sig på helt rätt ställe.

Efter frukost trotsar jag vädret och beger mig mot den mindre sjön. Ska jag fortsätta med flicksländenymfen, eller ska jag hitta på något annat? Jag bestämmer mig för att fortsätta och börjar nöta igen, men fiskarna i den här sjön är inte lika tokiga efter min imitation som i den större sjön. Det är nämligen Corixa de vill ha för när jag knyter på en oförtyngd sådan ”gurglar” det till strax under vattenytan och jag drillar fisk igen. Härligt! Jag tror ett par gånger att jag skall tappa den här också då även denna gillar näckrosor, men det ordnar upp sig och jag filmar fiskens återgång.

Det börjar regna riktigt ordentligt igen och jag tar mig en välförtjänt kaffepaus och passar på att halvsova i vindskyddet en halvtimma. Pausen gör mig mycket gott och jag får nytt mod och nya idéer. Jag bestämmer mig för att gå tillbaka till den större sjön igen och se om flicksländenymfen i CDC var en tillfällighet eller inte. Och den är ingen tillfällighet, i alla fall inte  i det här vattnet för jag har en timmas mycket bra fiske med samma fluga som hängt på foamen på chestpacken under tiden andra flugor använts. Tanken är ju att flugorna skall hänga på foamen och torka, men den effekten är omöjlig idag, men det har ju ingen betydelse med det här mönstret. Jag tar ytterligare en fisk på mönstret. Sweet!

Det är en nöjd, trött och lycklig man som som sätter sig i bilen när klockan precis har passerat 11:00. När jag packar in prylarna i bakluckan sticker jag ner händerna i de relativt nya tillskotten i min utrustning, Simms Dry Creek Day Pack och Simms Dry Creek Chest Pack. Det var en bra investering för innehållet i de båda är torrt, och jag har stått i spöregn i 6 timmar. Rekommenderas!

Nu skall jag sätta mig vid bindstädet och laborera med vickande Danica nymfer. Kul! Mindre kul var att man på radionyheterna meddelade att ännu en av mina hjältar lämnat oss. Tack för allt Clarence Clemmons!

School’s Out – tidigt fiske med anledning

Postat av
2

Hej solen!

Idag var jag ute vid klubbsjöarna för tidigt morgonfiske och jag var säker på att allt skulle gå bra och sjön full med aktivitet, men allt blir inte som man tror.

I veckan har jag varit på min äldste sons första skolavslutning. Det har varit tropisk värme hela veckan fram till torsdag då skolavslutningen ägde rum, men av någon anledning hade någon beställt ett kraftigt väderomslag på just den dagen. Men, vädret till trots så var det en vacker och tårögd tillställning, och jag kände vid flera tillfällen att det ju inte var länge sedan jag själv var huvudperson på en liknande ceremoni. Men, det var det ju faktiskt, tiden flyger iväg.

Imorgon sticker hela familjen till Danmark och Legoland i Billund. Vi har längtat och längtat och grabbarna var övertygade att det i februari var i över-övermorgon vi skulle åka, det måste vara skönt att inte ha ett klart tidsbegrepp, fast ibland också kanske lite frustrerande. Men vi har i alla fall, räknat ner till den här resan sen vi beställde den i december. Det blir fyra nätter i Billund – Legoland och vi skall bo på ett ställe nära parken med huserande vattenland, så vi lär inte vara sysslolösa. Kul! Färjan går tidigt imorgon bitti från Varberg, så det blir att ta sig upp nästan mitt i natten för att packa in packning och barn i bilen, och sen ska man ju orka köra också. När jag för flera år sedan arbetade som kontorsansvarig på Landvetter Flygplats var jag väldigt van att gå upp på ”konstiga tider”, på en internationell flygplats finns det ju ingen klocka, till och med för chefer. Då när jag skulle börja arbeta 04:00, vilket innebar att klockan ringde 02:30 (!) kom jag på att om jag förenar nytta med nöje, det vill säga dagen innan går upp samma tid 02:30 och fiskar så är jag ju trött tidigt på kvällen och somnar därför med lätthet 19:00. Samma logik drog jag för frun häromdagen, att om jag kan sticka ut och fiska tidigt tidigt på söndagen så somnar jag ju tidigt på kvällen och är pigg som en lärka imorgon bitti och orkar packa och köra. Bra va? Hon höll med, tror jag …

En spännande burk

Jag var på plats vid sjöarna idag 04:00, och det var nästan ljust, men det tog inte lång stund innan ögonen vant sig och solen gått opp. Och det var verkligen aktivitet i sjön! Jag har inte fiskat så mycket som jag önskat så långt i år, och har inte haft ett renodlat torrflugefiske ännu. Med det menar jag att det vakar så pass mycket att man inte ens tjuvkikar på asken med förtyngda flugor. Fisken åt på ytan eller i ytfilmen, men vad ska jag presentera. Den kommande timmen provade jag allt, kändes det som, men inget intresserade fisken. Kläckande fjädermyggor och mindre kläckare, Klinkhamer, flytande nymfer och flymfer. Och plötsligt, precis när klockan blev 06:00 så slutade firrarna att visa sig i ytan och jag sätter mig frustrerad på en stubbe och sörplar kaffe. Jag känner mig helt tom i huvudet för det som svärmar nu är just myggor och andra små tvåvingade diton, och jag har presenterat små små nymfer, kläckare och färdigkläckta sådana. Men inte … Det här var inte bra för självförtroendet och jag börjar nästan oroa mig för att vad jag just genomgått kommer innebära att jag inte kommer kunna somna så tidigt och lätt som var tänkt ikväll.

Jag tar en extra lång kaffepaus och funderar på ett motdrag och det ”enda” jag kommer fram till nu är att fortsätta nöta med en flicksländenymf, det brukar ju funka. Men det gör det inte. Inte heller Montananymf, Haröra eller några andra ”säkra kort”. Jobbigt! Det här kräver en frukost! Även om det är frustrerande att inte få någon fisk när förutsättningarna är perfekta och man vet att man gör rätt, så triggar det samtidigt. Det är bra kvalitet på fisken i sjön, det är inga broilers så går och vakar på cigarettfimpar utan det är fisk som varit i sjön ett tag och har blivit selektiva. Man får använda den uteslutningsmetod och logik som är grundtanken i vår sport. Bra!

Pheasant Tail Nymphs

Men till slut hittar jag dagens nyckel och livet är roligt igen. När jag fiskat i fem timmar och klockan blivit någonstans mellan 9 och 10 får jag för mig att knyta på den mystiska nymfen/flymfen som Per tog sin rekordfisk på i Strandgölen i Hökensås förra sommaren, läs mer om det här. Det är en någonslags korsning mellan nymf, flymf och våtfluga och fisken tar på den första presentationen, och den är arg, fisken alltså för jag är överlycklig. Jag visar backing för första gången i år och får håva årets största fisk. Är det här en fluga för stor fisk, eller är det bara en tillfällighet? Osäkerheten lever jag på, och kommer så göra tills jag får en mindre fisk på flugan. Den sista timmen jag fiskar har jag fyra fiskar på, men tappar samtliga. Kroken har hulling, men den första fisken som bet och som jag landade böjde ut kroken, detta ser jag först när jag skall packa ihop för dagen. Dagens lektion är alltså att allt ordnar sig med lite kreativitet och att man alltid bör undersöka flugan mer noggrant efter varje landad fisk.

I bilen på väg hem ringer jag till Per, men han svarar inte. Jag sänder ett SMS som lyder: ”Fångade just en båge på Strandgölsflymfen. Varför fiskade vi inte med den sist?”.


PTN Orange

I veckan var jag inne på jobbet och hälsade på. Allt var som vanligt, men det var mycket nya människor på kontoret. Det märks att det är högkonjuktur och att jag arbetar i en konjukturskänslig bransch. Det roligaste med besöket var att min kollega ”Jägaren” som jag tidigare nämnt här, som jag fått älghår av kom fram med en liten plåtburk med fjädrar till mig. Hans barn hade skjutit ”skogsfågel” och jag fick fjädrarna. Han nämnde vilken fågel det var, men det har jag i skrivande stund glömt bort. Fjädrarna är hur som helst väldigt vackra och jag ser fram emot att binda lite mjukhacklade ”Spiders” med dom, och känner också att fibrerna kommer att fungera mycket bra som material till ett ännu så länge oupptäckt nymfmönster. Mer om detta senare …

När vi ändå är inne på ämnet så har veckans flugbindning handlat uteslutande om små nymfer. Jag fick ett kuvert med ny spännande krok för någon vecka sedan som jag tyckte det bara skrek små nymfer om. Kroken är från Phil och hans Flytying Boutique och är en hullingslös variant av den välkända Kamasan B170. Jag kan verkligen rekommendera den här kroken! Jag band upp ett 20-tal små fasanstjärtsnymfer i olika färger och är nöjd med resultatet, små dagsländenymfer har varit dåligt representerade i min flugask tills nu. Materiallistan för nymfen är enkel: nämnd krok, fibrer från fasanstjärt färgad i olika nyanser, koppartråd och påfågelherl. Lite ”roligt” är att min fru råkade suga upp hela bunten med påfågelherl i en städning mitt i veckan, jag hade varit slarvig och lämnat bunten på flugbindningsbordet, min yngste son såg antagligen bunten på pappas ”spännande bord” och drog ner bunten på golvet och … Så jag fick göra de 10 sista flugorna med Ice Dub i färgen Black Peacock, men det gick ju lika bra. Mistpool får snart en order på nytt påfågelherl och antagligen också lite annat om jag känner mig själv rätt.

Legoland, here we come!

Holiday – tidigt semesterfiske

Postat av
Svara

Äntligen lite moln

I inte idealiskt väder provade jag lyckan på söndagen, även om jag önskat att jag vore någon annanstans.

Det har gått en vecka sen vi var i Hökensås för tre dagars intensivt fiske, en vecka går fort. När vi packade ihop prylarna på parkeringen vid Prinsasjöarna lämnade jag över del prylar så som båda mina vadare, vadarskor och sovsäck till Per. Det är ju faktiskt snart dags för han och mig att resa norrut för att jaga harr och öring i en vecka, bilen kommer att rulla från Norrköping och jag åker tåg upp dit för att hoppa in i Pers bil. Bekväm som jag är vill jag ha en sådan lätt packning på tåget, därav min avstjälpning. Packningen på tåget blir nu ganska slimmad på tur, men på retur blir det desto mer. Men retur är inget jag vill tänka på nu, det finns liksom inte. Det finns bara dit, även om jag vet att jag måste hem så är det något jag förtränger just nu.

Långhelgen har varit varm och svettig, väldigt varm. Det känns som luften stått stilla och till och med den ibland friska vinden har varit varm även här på västkusten, där vi är kända för varmt väder, men svinkallt om det blåser. På väg ut till klubbsjöarna på söndagen visar termometern i bilen på en yttre temperatur på 26 grader. Och jag försöker att inte tänka på det kläckningsinferno som är i Säveån just nu, vadarna är som sagt någon annanstans. Och om jag väl åker till ån så vill jag inte ha en tid att passa, jag vill kunna vara ute en hel dag. Och förra helgen var jag borta i tre dagar och snart är jag, som sagt, borta i nio dagar. Mina rådjursögon till trots så är jag övertygad om att jag inte skulle kunna övertala min fru att vara ensam med båda en hel dag till för att jag skall ut och fiska. Jag får ”nöja” mig med fyra timmar vid klubbsjöarna medan fru och barn är på barnkalas …

Fiske i kortbrallor

Även vädret är vackert, det är varmt och de flesta jublar och sitter ute och hinkar bärs på uteserveringarna så är det ju inte idealiskt för fiske. Eller? När jag står vid den ”lilla sjön” är jag osäker, jag har inte sett några vak i den ”stora sjön” som jag promenerat förbi på vägen och här ligger sjön helt spegelblank och jag är riktigt svettig på ryggen. Klädseln är shorts, gympadojor och t-shirt, tror faktiskt inte jag fiskat i shorts tidigare? Känslan är semesterfiske i mitten/slutet av juli då man egentligen inte borde fiska, men man gör det ändå för att abstinensen är svår och det där ”man vet ju aldrig”. Och just den där man-vet-ju-aldrig-känslan har jag just nu för det var ju inte många dagar sedan det var lika kallt för årstiden som det nu är varmt och en sjö värms ju inte upp så väldigt fort, så egentligen borde det vara kanonbra fiske nu för sjön borde krylla av insektsliv både ovan och under ytan. Jag är lika positiv när jag knyter på dagens första fluga, en ljusoliv flicksländenymf som gillades av fisken i Hökensås, för det flyger ”färdiga” sländor i stort antal vid sjön. Inte så konstigt att den här flugan nästan alltid levererar i sjön. När jag smyger ut på bryggan gassar solen mig rakt i nyllet och solljuset gör också att det är lätt att se genom vattenytan i mina polaroidglasögon och utan dom på mig hade jag inte sett den fina regnbågsöringen som patrullerar bara en meter ifrån mig. Fisken simmar från höger till vänster under bryggan jag står på och jag kan nästan se att den spanar efter flicksländenymfer, fiskyngel eller nymfer. Bra flugval, i alla fall i tanken. Och valet fortsätter vara bra i teorin, men inte i praktiken för den levererar inte på en kvart. Utan istället börjar det helt plötsligt att vaka i sjön, inget inferno, men ändå. Jag kan inte förstå vad det är som fisken tar för jag ser inget ”ätbart” i luften förutom de sedvanliga myggorna och fjädermyggorna. Uteslutningsprincipen säger mig alltså att en kläckande dylik antagligen är melodin för stunden.

Men jag har inte bråttom, det är ju ”semester”. Jag sätter mig på bryggan och försöker hitta ett mönster, en patrullväg för en fisk att kasta på. Efter en stund har jag valt ut en firre som jag vill kasta på, men vad ska jag locka den med. Jag öppnar den ”torra” flugasken och hoppas att den ska ge mig svaret på den spännande gåta som fisken ger mig. Magkänsla och logik gör att jag knyter på en Mighty Midge, ett bra kläckarmönster som kan imitera det mesta i fasen. Jag reser mig, lägger flugan på bryggan, drar ut lina och börjar sikta. Presentationen blir perfekt, men fisken går förbi. Jag väntar, provar igen och presenterar. Mört! Svordom! Fisken försvinner och vaken avtar. Kaffe.

Kanske också fisken tog en kaffepaus för efter en kvart upprepar den samma mönster. Jag har fortfarande en bra känsla för flugan så jag försöker igen, lägger ut flugan i den väg jag vet att fisken kommer att gå och ytsörpla. Vänta … vänta .. vänta och så PANG! Den tog flugan! Sweet! När jag fått klarat av mothugg, har koll på lina och att jag inte ramlar av bryggan börjar jag famla efter peangen, den hänger ju alltid där? Men inte idag. Tur att jag fiskar hullingslöst, jag har inga planer på att ta hem någon trofé idag oavsett min äldre sons tjatande, han tycker det är mycket intressant när pappa rensar fisk. ”Pappa det är så där äckel-gott att titta på”. Jag drillar en stund bland näckrosorna innan den ligger i nätet, flugan tar jag ut lätt och fisken hinner inte bli solbränd innan den är i vattnet igen. Det kändes riktigt bra! Kaffe igen.

Jag känner mig väldigt nöjd så här långt, så jag tar det lugnt. Jag bestämmer mig för att fortsätta den sista timman med samma fluga oavsett vak, jag måste ju träna in torrflugearmen inför stundande tripp till Tännäs med omnejd. Jag har ytterligare två fiskar på, båda två tappar jag innan håven, men jag grinar inte för det utan känner mig väldigt nöjd. Dock är de tre Mighty Midge jag hade i asken inte längre fiskbara, en sitter en gren och två är söndertuggade. Jag måste hem och binda upp ett gäng av det här enkla och giftiga mönstret. Och så måste jag köpa ett nytt myggnät, ny pannlampa och nytt myggmedel. Alla måsten till trots, ingen stress, det är semester, i alla fall om jag får bestämma.

Easter – sommarfisket har börjat

Postat av
2

Påsken är nu över och jag tittar tillbaka på två dagars sommarfiske på våren och tunga flugor vid bindstädet.

Innan påskfirandet tog fart på allvar passade jag på i onsdags att sticka ut till klubbsjöarna för några timmars fiskande. Värmeböljan som ännu håller ett svettigt grepp över landet hade precis kommit och jag var inte alls förberedd utan var klädd i underställ, ulltröja och fleecetröja – lager på lager. Men eftermiddagen var varm, så det kändes väldigt ovant att efter en stunds fiske skalat av mig till bara t-shirt. När sill, snaps och laxpaté dukades fram på påskaftonen skrockade vi lite om att det mer kändes som att det var midsommar vi skulle fira och inte påsk. Om vi har tur så får vi lika fint väder på midsommar som på påsk, och inte påskväder på midsommar.

25 april 2011 kl. 05:30

Även fisket var ”sommartrögt” i helgen. Trots bra kläckningar av fjädermyggor och små dagsländor vakade det bara sporadiskt. När jag väl hittade ett ställe där det vakade på någorlunda samma ställe inom kort tid och lyckats byta de förtyngda flugorna mot torra slutade det vaka och fisken var inte intresserad av mina torra imitationer. Frustrerande för att tala bildat.

I onsdags höll jag på att gå lottlös från sjöarna, men lyckades till slut kroka och landa årets första brunöring (!) i den större klubbsjön, inte någon troféfisk direkt men vacker som få. När jag var på väg tillbaka till bilen för bege mig hemåt kom jag ihåg ett tillfälle liknande detta för ett par år sedan, men då var det sommar även i kalendern. Jag stannade vid just den där bryggan och knöt på en Montananymf och lyckades få en fin firre bland vass och näckrosor. Scenariot upprepade sig, denna gång på en Leech dock. Det var en trevlig men ganska kort fight och den vackra bruna fick simma tillbaka.

Under påskhelgen har jag även haft kontakt med min gode vän Per och vi har bokat datum för vårens Hökensåstripp. På min födelsedag fredagen den 27/5 sticker vi ned och vi hoppas på massiva kläckningar av Sjösandslända och att fiskarna väljer våra imitationer av densamma. Förra året upplevde vi kläckningarna, men fisken tog inte våra flugor förrän vi bytte de större imitationerna till små kläckande fjädermygg, det var en konstig upplevelse som du kan läsa mer om här. Så fredag, lördag och söndag är det fiske, fest och skitsnack dygnet runt, kanske Richard vågar haka på även i år. Jag längtar redan.

Brun's Vårfluepuppe

I veckan som gick band jag även lite tunga flugor med hjälp av André Bruns Polychenille. Jag hade så långt endast bundit torra flugor av detta fantastiska material, men ett besök på Andrés hemsida gjorde mig inspirerad att försöka mig på hans mönster Brun’s Vårfluepuppe. André väljer att ha gummiben på flera av hans imitationer, och jag håller med att det är väldigt passande och jag tror också att de fungerar som en bra ”attraktion” för fisken. Dock är jag inte jätteförtjust i gummiben, varken att binda eller att fiska med. Min upplevelse är att de tvinnar tafsen väldigt, och det är bland det mest irriterande jag vet. Så jag har valt fasanstjärtsfibrer som ben och mallard som antenner på min variant istället och hoppas givetvis att dessa detaljer ”triggar” fisken lika bra som gummiben. När jag ändå var inne på Andrés hemsida passade jag även på att beställa hans sortiment av Micro Polychenille, det är nu högtid att binda även mindre torrflugor. Jag kommer binda dem på samma vis som jag tidigare gjort med de större sländimitationerna. Jag ser fram emot att sätta mig framför städet i veckan …

Igår måndag var jag på plats vid klubbsjöarna igen, denna gång tidigt på morgonen. Det var magiskt att vara i naturen 05:30 på morgonen, speciellt då det var behaglig värme redan så tidigt. Fisket var väldigt kul, jag landade inte speciellt många fiskar (3 st varav 1 som jag behöll till middagen) utan det var hur jag tog dom som var kul. Äventyret började med ett monsterhugg som krökte kroken (ja, fisken slapp undan). Och det var inte en liten tanig torrflugekrok utan en streamerkrok i storlek 10. Den fisken hade varit kul att se! Mitt klass 4 spö vek sig nästan dubbelt.

Det var inte svårt att urskilja de försiktiga vaken här och var på sjön, vattenytan var helt spegelblank. Kort efter att ”monstret” böjt min krok började det vaka inom kastavstånd. Jag knöt på en liten svart kläckare och höll andan. Den närmaste timman kastade jag på vak, fiskarna tog flugan men jag lyckades inte kroka fisken. Oerhört frustrerande! Men efter en kortare kaffepaus då jag lät vattnet vila lite började det vaka igen på samma ställe och till slut luktade håven fisk igen. Efter den succén tog jag ytterligare en fisk på samma vis, underbart att torrflugesäsongen nu är här på allvar! Men ingen fiskedag är komplett (tydligen) med en landad fisk på en Leech, så även denna dag. Förra året var det flicksländenymferna som gällde vid den här tiden, är Leech den flicksländenymfen?

Jag har föresten använt en ny lina de senaste dagarna och det har varit väldigt positivt, måste jag säga. När jag köpte min Waterworks ULA Force rulle i vintras fick jag välja en lina på köpet och valde då en RIO Trout LT #4. Och wow vad kul det är att kasta med den, speciellt då givetvis med torrflugor, kläckare och mindre nymfer, linan presenterar flugan mjukt mjukt och det är en fröjd att ladda spöet, även med lång lina ute för att snabbt kasta på ett vak. Det här snöret kommer jag använda mycket i sommar.

Den här veckan tror jag inte att jag får tillfälle att fiska, eventuellt till helgen. Dock är jag riktigt sugen på att binda flugor, något jag redan nämnt ovan. Små torrflugor i dunstadiet med hjälp av Micro Polychenille står på att-göra-listan, jag har även en idé om en nymf som jag skall se om jag kan förverkliga. Mer om detta inom kort …