Orangebrun Dyret har varit magisk i mina sjöar.

Två nattsländemönster som är självklara i min ask.

Jag fortsätter att ladda min huvudask för stilla vatten med mönster. Jag tog en titt på min lista med mönster att binda inför säsongen igen idag och bantade ner listan med ett mönster till 18 mönster. Jag har hittills bundit 5 mönster så jag har lite att jobba på. Och som jag redan nämnt har jag alltså en huvudask med imitationer av dag-, flick- och nattsländor och landinsekter för stilla vatten. Väl beprövade mönster som jag litar på varje dag i veckan, några är väl imiterande och några är allt-i-allo-mönster som kan imitera diverse spännande. Utöver den här asken har jag en ask med småflugor och midges och en ask med streamers.

Självklar även för sjöfiske.

Ett flugmönster som de senaste åren har många fiskar på sitt samvete här i vår del av fiskevärlden är den norska flugan Dyret. Du har säkert också ett gäng sådana i dina askar? För mig är Dyret inte bara en utpräglad fluga för fjällfiske utan jag har de senaste säsongerna verkligen haft framgång med den i de sjöar jag fiskar i. Om öring och regnbåge tar den för en nattslända låter jag vara osagt, men den har fungerat mycket bra både när det är nattsländekläckning och när det inte är det.

I sjöarna fiskar jag Dyret i ganska stora storlekar, i alla fall större än i strömmande vatten. På en modern och då relativt kortskaftad torrflugekrok har jag Dyret på krokstorlek 10, 12 och 14, vanligast har jag den på tafsspetsen på krok 12. De färger som jag haft bäst lycka med är den här orangebruna och den naturgråa som du ser på bild här. Som vanligt är jag inte rädd för att addera lite lite flash och glitter i ytgående flugor och Dyret är inget undantag, och här är det alltså dubbingen jag använder som innehåller lite bling-bling.

En ”October Caddis” från en fin dag vid sjön i november.
Flugan syns mycket väl med sin chockrosa tofs

Om du ännu inte testat Dyret i dina sjöar är det verkligen något jag rekommenderar. Den imiterar nattsländor, mat och diverse bös som gärna ramlar ner eller kläcker upp i våra svenska sjöar.

Om Dyret både kan imitera nattsländor, landinsekter och annat smått och gott så är Bloom Caddis en mer utpräglad nattsländeimitation, i alla fall för dig och mig. Den imiterar väl en nattsländas relativt smala och konformade silhuett och flyter lågt i ytskiktet då allt som gör att den flyter ligger ovanför kropp och thorax. Men att öring och regnbåge tar den och tar den brutalt i sjöarna kan jag garantera.

Jag har tidigare nämnt Bloom Caddis här och flugan fick en renässans för mig säsongen 2017 och var så trevlig att fiska att den från nu är självskriven även i min ask för stilla vatten. Om du är sugen på att testa att binda upp ett gäng sådana här kusar rekommenderar jag den här steg-för-steg beskrivningen.

Bloom Caddis rekommenderas!

Som det ser ut nu är det två nattsländemönster kvar på min lista för nästa års huvudask för stilla vatten. De är båda väldigt baserade på sälhår som huvudsaklig ingrediens och med det sagt kan du säkert själv lista ut vilka två mönster det är? Låt mig återkomma i ämnet …