Long Time Gone – FiN vad det var längesedan

Leo binder sin första fluga

Jag har en ny flugbindningskompis.

I helgen band min äldste son Leo (12 år) sin första fluga och jag tror att det gav mersmak. Han är givetvis delvis uppvuxen kring mitt städ och bland mina tuppnackar och harmaskar men det var först nu i höstas som han på riktigt visade intresse för att binda sina egna flugor. Jag har ju tidigare skrivit om hans första stapplande steg som flugfiskare och nu har han alltså även knutit sina första flugor.

Fly-Tite luktar gott, tycker Leo.

Vi började med några påfågelnymfer som är en utmärkt första fluga att testa på och det är ju lite spännande med påfågelfjädrar också. Han är en kreativ själ och går på konstutbildning en gång i veckan, är noggrann, duktig på detaljer, gillar att skapa och har tålamod. Om han fastnar för flugbindningen så kan han inom kort bli riktigt duktig, vad nu det är förresten, huvudsaken är ju att firrarna biter. Vi hann med en stunds träning med att fästa tråden på kroken, träna whipfinishknuten och ett par påfågelnymfer innan det var väldigt tydligt att han behöver ett nytt städ. Kroken satt inte riktigt fast och dåliga grejer får inte frustrera när man ska lära sig något nytt.

McCaddis – nattsländor bundna med McFlylon och den japanska ”marshmallowstekniken”. Mer info i FiN inom kort.

Det var väldigt längesedan som jag skrev något i FiN. I dagarna fick jag dock en digital kopia av en artikel som kommer i Flugfiske i Norden inom kort. Artikeln handlar om något så konstigt (?) som japanska marshmallowsflugor. Det ska bli mycket spännande att se vad du som läser tidningen tycker detta, flugorna är något progressiva och jag tror att idén kan både inspirera och höja ett och ett annat ögonbryn. Som en försmak delar jag ovan med mig av en fluga som inte kommer att finnas med i artikeln där jag använt tekniken (nattsländans kropp). Spännande?

Kommentera