Jag binder mina Nalle Puh med dubbelt fronthackel.

Jag lägger en tuff tid bakom mig.

November och december blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Min tanke var, som jag kanske ”hintade” lite i ett tidigare inlägg, att lägga lite extra tid på min lilla blogg/hemsida under senhösten och förvintern. Jag låg i fas gällande artikelskrivandet och hade inga deadlines att passa förrän i februari, att skriva text och fotografera flugor och steg-för-steg bilder är ganska tidskrävande men samtidigt väldigt roligt och utmanande.

Dyret – jag älskar Norge!

Men så blev jag och barnen sjuka om vartannat, vi har hunnit med både en magsjuke- och en influensaperiod här hemma. Och på jobbet blev det också VÄLDIGT mycket att göra och som lök på laxen råkade vi ut för inbrott i hemmet där bl.a. min MacBook Air blev stulen och det är den jag använder när jag redigerar bilder och skriver. Som du kanske förstår så har jag känt mig starkare och mer uppåt än hur jag och familjen avslutat året. Men så sakteliga återgår allt till det normala och jul- och nyårsfestligheter med bifogad ledighet med släkt och vänner har varit bra plåster på såren.

Dyret – testa olika färger och storlekar, öringen älskar den här flugan.
Nalle Puh – Heja Finland!

Under min frånvaro har jag dock bundit flugor. Trots tråkigheter och sjukdomar är städet ibland som en magnet och visst kan flugbindning även vara bra terapi. Att fokusera under lampan på något väldigt litet stänger ute det stora och allt annat som man måste ta tag i.

Det vankas ju, tack och lov, en ny säsong om några månader så jag har, som jag brukar så här års, kompletterat mina askar inför 2017 års öringjakt. Det jag har bundit har varit bruksflugor, alltså flugor som duger mer för öringen än för makroobjektivet. Jag har främst bundit upp en massa nattsländor för eget bruk och exempel på de kusarna ser du bilderna här.

Half Hackled Caddis – en ny favorit.

Ett tag i november drömde jag om CDC, jag var då inne i en hård F-Fly period. Jag vet inte hur många jag band upp men det var ett större gäng. F-Fly är min och många andras favorit, kanske även din? För egen del så är det min favoritfluga över allt annat för att imitera åns och sjöns mindre nattsländor och då i krokstorlek 16 och mindre. För de något större nattsländorna hade jag mycket bra resultat med en fluga som premiärtestade under säsongen 2016, flugan kallas Half Hackled Caddis och du finner den på bilden här ovan. Jag binder den på krokstorlek 16, 14, och 12 och jag gillar flytkraften, hur den imiterar ur öringens perspektiv och hur enkel och snabb den är att binda.

F-Fly på krokstorlek 16.

Jag har även bundit upp ett större gäng Nalle Puh och Dyret, de måste man ha i asken! Samt förra årets fluga nr. 1 för mig i strömmande vatten, Iris Caddis (I love it!).

Framöver så har jag lite på G. I slutet av januari har jag blivit inbjuden av Trelleborgs Flugfiskeförening att binda flugor hos dom. Jag ska binda mina 5 favoriter för fiske i stilla vatten, det ser jag verkligen fram emot. Och i början av februari är det dags att sätta på sig vegamössan igen då det vankas flugbindning på Fiskekryssningen. Och vad är mer passande än att bl.a. binda den finska flugan Nalle Puh när man ändå ska till Finland? Det hade i alla fall jag tänkt göra samt några fler mönster säkert. Och längre fram i februari så ska jag binda flugor på mässan i Halmstad, trevligt värre.

Iris Caddis – tråd, krok, hare och Z-Lon.
Iris Caddis på TMC 100SP-BL #16

Sen måste jag även börja planera upp 2017 års arbete med artiklar också. Jag vet på ett ungefär vad jag ska skriva om i år så i tanken är artiklarna och flugorna redan klara, dock är det inte tanken som räknas i det här fallet.

Så även om jag ser tillbaka på november och december med lite arg blick så ser jag fram emot 2017 med solsken i blick och mungiporna upp. Bra va?!?

God fortsättning!

/Daniel