Legs – det där med harkrankar

HarkrankHarkrank, Daddy Long Legs, Stankelbein …

… kärt barn har många namn. Men kärt förresten? Ja, för harkrankarna har inte många fans förutom öring och regnbåge då alltså. Jag nämnde på jobbet för en flugfiskande kollega om harkranksfenomenet vi upplevde på Hökensås för några veckor sedan och flera andra (ej flugfiskande) kollegor vände sig om direkt och tyckte ”usch” och ”fy”. Och jag kan nästan stämma med i klagokören, fram tills nu då. Jag har tyckt att de bara varit i vägen, kommit in i sovrummet och surrat helt planlöst mot väggarna och retat gallfeber på mig och min nattsömn, de smäller mot rutorna och namnet sen då. Harkrank? Vad är det för namn? Vem är krank? Haren eller kranken? Och vad är då i så fall det?

Vad var det vi då upplevde på Hökensås som fått mig att tvärt ändra mig? Självklart var det en fiskeupplevelse, som jag kort nämnde sist, där harkrankarna verkligen var på fiskens meny. Det var så tydligt! Vi såg inte så mycket andra insekter ovanför ytan med undantag för några nattsländor och fjädermygg, men harkrankar fanns det gott om. De kom surrande ut från träden och skogen mot vattnet på ålderns höst och föll senare döende ner och samlades i vindkanterna och i lövstråken på sjön. Flera gånger kunde jag följa harkrankar på nära håll som föll mot vattenytan, samlades med löv och barr på den lugna vattenytan som som på beställning kom det strax en höstpigg regnbåge och sörplade i sig dom.

Tråd: Sheer 14/0, krok: Partridge CZF, ben: fasanstjärt, kropp: microchenille (brun och tan), vingar: Whiting Hen Neck (dun), thorax/stöd för hackel: bäverdubbling (tan), hackel/thorax/flytkraft: CDC

Frustrerande nog hade jag och vi inga harkrankar i askarna, ett misstag jag inte tänker att upprepa. Jag har aldrig haft några harkrankar i askarna och har heller aldrig bundit några måste jag erkänna, jag har inte varit ett fan som sagt. Väl hemma började jag forska lite i harkranksmönster som passade mig och min stil av flugor (fiskeflugor) och fann några varianter som verkade spännande. Jag band upp fyra olika mönster och testade att kasta dom i badkaret med taftspets påknuten för att få ett hum om hur de presenteras och ser ut i vattnet. Och det mönster du ser på de två bilderna i det här inlägget blev vinnare i mitt badkar. Det är ett mönster från Davie McPhail och med hjälp av Davies suveräna video som jag klistrar in nedan kan alla binda den.

Till skillnad från Davies fluga har jag använt två olika färger av Micro Chenille (tan och brun) som jag tvistat samman, för att få lite effekt och karaktär på kroppen. Jag har även valt att använda en krok av Klinkhamermodell (Partridge CZF).

Om några dagar är det dags för Fiskekryssningen, det ser jag fram emot. Är du på?

Kommentera