Black Forever – Black Martinez och Hökensåsriggen

Black Martinez - ett måste i stilla vattenJag lovade ju att återkomma med de flugor vi hade stor framgång med på Hökensåsområdet nu i oktober. Och det inte första gången de här flugorna fångat fisk där och på andra ställen …

Det var någon vecka sedan jag svingade spöet nu och det är inte bra alls. Jag har dock kommit igång ordentligt vid städet istället och det är ju en någorlunda kompensation och lugnar längtan till öringvatten något. Som jag tidigare nämnt så var det kul att min version av Martin Ångnells flicksländenymf fungerade, och den fungerade riktigt bra. En flicksländenymf är alltid hett i stilla vatten! Det var också kul att se en del nattsländor kläckas i sjöarna, de är väldigt vackra de höstkläckande nattsländorna i höstfärgerna brunt och orange. De kallas ju även ”October Caddis” eller ”Cinnamon Caddis”, som du säkert vet. Så det var inte heller jätteförvånande att de fina regnbågarna och öringarna högg på en svart eller mörkbrun Antronpuppa sakta hemfiskad under ytan. Jag hade ett par riktigt brutala hugg på dessa puppor som böjde ett par krokar för mig. Härligt!

Quill & Seal Shuttlecock

När vi planerar vår- och höstresorna till Hökensås så är det främst ”myggfisket” vi har i åtanke, det är kallt i vattnet, fisken är pigg och många har gått länge i sjöarna och att försöka fånga dessa med mycket små imitationer är en riktig upplevelse. Och även i år hade vi fint myggfiske och den rigg som fungerade bäst var alltså en liten kläckare, jag använde en variant av en Shuttlecock bunden med quill och ett sälhårsthorax, under den knöt vi fast en liten puppa. Nästan uteslutande tog fisken puppan, vi tolkade det som att de tog den på väg upp för att ta den flytande, detta då det var tydligt att många fiskar åt i ytfilmen. Men det fanns en annan vakbild också där fisken åt under ytfilmen, därav helförsäkringen med puppan. Vi kastade riggen där fisken vakade, sen var det bara att försöka ha tålamod och göra mothugg när Shuttlecock rörde på sig. Riktigt spännande!

Quill Midge Pupa -Nattsländor, flicksländor och fjädermygg … men hökensåsflugan nummer 1 för mig och säkert många med mig är Black Martinez. Första gången jag hörde talas om den här svarta nymfen var inte överraskande på i Hökensås. Det var nog på min och min kompis Pers första resa dit för ett gäng år sedan, eller någon av de första gångerna. Vi var ganska oerfarna flugfiskare och ingen av oss band några flugor på den tiden. Per hade med sig en pärm med ett antal tummade A4:or som kom från hans svärfar som har flugfiskat i många år, jag kommer ihåg det som att det var hans svärfars ”Hökensåspärm” med information om området, sjöarna och flugor som han hade sparat i en pärm. Det var så man gjorde innan Dropbox, molnet och Google Drive. En av sidorna i pärmen var antagligen extra tummad eller så hade Pers svärfar tipsat Per om just den sidan för den handlade om en fluga som hette Black Martinez, vi trodde vi funnit Arken och begav oss upp till shoppen och handlade på oss ett gäng sådana.

Vi försökte med flugan men det gick inte bättre för det och självklart så var det flugans fel så den föll något i glömska. Några år senare när jag börjat binda flugor och jag satt och bläddrade i Lennart Bergqvists ”Flugbindning på mitt sätt” så dök flugan upp igen och sen dess har den varit en självklar spelare för mig vid fiske i stilla vatten. Och givetvis var det inte flugans fel att vi inte fick någon fisk på den de första gångerna vi provade den. Tillfälligheter och/eller bristande kunskap och erfarenhet i allt från t ex. oförsiktig vadning och hemtagning av flugan är säkert mer troligt anledningen till att vi inte fick fisk på den det första trevande försöket i Hökensås.

Quill ShuttlecockBlack Martinez bands först av amerikanen Don Martinez på 1930-talet och som jag har förstått det så var flugan den överlägset mest populära nymfen i USA under den eran. Don eller Donald Martinez anses ha varit den som gjorde torrflugefiske populärt i Yellowstoneområdet i USA, men trots det så är det den här effektiva svarta nymfen som han för evigt är förknippad med. Det sägs dessutom att det var Don som ligger bakom att det populära mönstret Wooly Worm idag används så flitigt i ”over there”.

Vad som gör Black Martinez så bra och effektiv här hemma hos oss och för mig främst vid sjöfiske kan vi givetvis bara gissa. Min gissning är att det är kontrasterna mellan det ljusa hacklet/benen, som skall bindas så livfulla som möjligt och den svarta kroppen. Den kan givetfis även imitera allt möjligt från trollsländenymfer (som t ex. en annan klassiker Montana också kan) och småfisk. Hur som helst så bör du ha ett gäng, både större och mindre, i din ask när du fiskar i Hökensås eller andra stilla vatten. På den version som jag bundit som du kan se på bilderna här har jag valt att binda in hacklet mer uttalat som ben på en nymf. Att klippa till en rapphönefjäder som ett V, fästa framme vid krokögat och sen vika över ett material för vingtäckare tycker jag blir snyggt, men framför allt så blir benen väldigt livfulla.

Black Martinez

  • Krok: Knapek N och TMC 200R
  • Tråd: UNI 8/0 (svart)
  • Stjärtspröt/ben: rapphöna
  • Kropp/thorax: Awesome Possum (svart)
  • Rib: UTC Wire (copper, strl. brassie)
  • Vingtäckare: Flashback (olive) förstärkt med Diamond Hard

PS. Kolla gärna in Håkan Karsnäsers suveräna SBS på en klassisk Black Martinez här.

4 reaktioner till “Black Forever – Black Martinez och Hökensåsriggen”

  1. Det är kul att du delar med dig av både upplevelser o mönster.
    Ger mig massor av inspiration för mitt egna bindande.
    Tack skall du ha!

Kommentera