Brun Forsslända sz-I veckan har jag bundit dagsländor i diverse olika färger, storlekar, varianter och jag fick även tillfälle att prova på en för mig ny teknik för flugans kropp.

I år har jag flera gånger noterat till synes uteblivna dagsländekläckningar. Jag har suttit vid ån och alla förutsättningar har varit där men kläckningarna har, som sagt, uteblivit. Och så har det varit vid flera olika vatten i olika delar av landet, och jag har hört det från flera olika personer. Nu senast var det min kompis Johan som ringde i veckan och även han hade noterat detta vid sitt vatten i Jämtland och även här hemma på västkusten. Och det är ju faktiskt så att dagsländorna kan hoppa över att kläckas ett år, jag antar att i år var det ett sådant år. Kan vi då hoppas på ett massivt dagsländeår 2014? Ja, varför inte! Jag hoppas i alla fall på det, något att se fram emot i vinter. Miljarder små dagsländor i luften från mitten av april, ån blir gul, brun och oliv i maj och de stora börjar kläcka när juni kommer och sen blir det små sländor igen från augusti. Jag tycker vi kommer överens om att så blir fallet, jag hoppas att det är OK även med dig.

Inspirerad av dessa bryderier satte jag mig vid städet i veckan för att komplettera dagsländeasken med imitationer av de vanligaste sländorna. Små Baetis i krokstorlek 18, gula och bruna forssländor och några allmända imitationer som alltid fungerar när det är dagsländor på ytan.

Baetis sz. 18

Jag binder och fiskar främst med två olika varianter av dagsländor i det här stadiet, en med ett klassiskt hackel eller en med fallskärmshackel. Eller rättare sagt, att binda och titta på då favoriserar jag den varianten med ett klassiskt hackel och att fiska med då gillar jag fallskärmshacklet bättre. Imitationer med fallskärmshackel tycker jag är lättare att presentera på både kortare och längre distanser, flugan lägger sig nästan alltid rätt på ytan och sen flyter den mer rätt i ytfilmen, det är i alla fall vad jag tycker. Sen kan ju en imitation med ett fallskärmshackel även på ett perfekt vis imitera en spent spinner, läs gärna Ulf Börjessons utmärkta artikel om detta i senaste numret av Fly & Tie (Nr. 2 2013).

Sulphurs

Så det blev ett gäng sländor vid städet i veckan, några klassiska och några med fallskärm. Jag har använt samma material till de båda varianter och det enda så alltså skiljer dom åt är då hacklet, så lika men ändå så olika. Jag har också experimenterat lite med kroppsmaterialet. Som standard när jag binder diverse imitationer använder jag kalkonbiot som kroppsmaterial, jag vet inte varför jag gillar det materialet så mycket men jag finner det enkelt, hållbart och jag gillar det naturligt segmenterade utseendet. Men jag fick för mig att testa ett nytt material/teknik och resultatet var över förväntan. Denna, för mig, nya kroppsteknik innebar att jag använde en överbliven hackelstam som jag blötlade i fem minuter, fäste på kroken och virade sedan fram från krokböjen och fäste med tråden där jag ville att thorax skulle börja och sedan avslutade jag med att säkra materialet med ett tunt lager Bug-Bond Lite. Det här materialet ser jag fram emot att arbeta mer med framöver. Det var riktigt kul att binda smått igen, de minsta gröna sländorna som du ser på bilderna här var en riktigt utmaning att få till någorlunda.

Baetis para_hackle

Utöver nämnda kroppsmaterial så har jag använt min nya favoritrok Knapek D, tråden är TMC 16/0, stjärtspröt är Coq De Leon, thorax är standard torrflugedubbing, hackel är Whiting tuppnacke (Bronze, Red Label) och vingen är från gräsand och lite Sparkle Organza. Roliga sländor att binda och roliga sländor att fiska med, och det är ju själva meningen med det hela, eller hur?

Jag har funderingar på att skriva ihop någonting om olika slags kroppar för torrflugor, jag noterar det på min att-göra-lista. Och låt oss nu hoppas på ett riktigt fint dagsländeår nästa år, OK?

Sulphur2

Sulphur1