Summer Nights – vi vände på dygnet

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet jag har sett fram emot i över ett halvår och föreberett i månader är nu historia, här är ett försök att summera.

Att återkomma till ett vatten är väldigt speciellt, det gör ju jag och säkerligen även du relativt ofta. Men att återkomma till ett vatten som inte är tillgängligt utan en massa planerande och en lång resa är ännu mera speciellt, i sommar har jag haft möjligheten att återkomma till två vatten som ligger mig mycket nära hjärtat.

Vi är bättre flugfiskare än sist, vi har gjort tidigare misslyckanden som vi nu förhoppningsvis kan undvika att göra igen. Vi har fångat fisk i ån tidigare, vi vet var dom står. Vi vet vilka flugor fisken bet på och chansen är stor att just dessa fortfarande finns på menyn. Kort och gott, när, var och hur är nu mer tydligt än sist. Erfarenhet. Och utifrån dessa premisser har jag och Per förberett och konspirerat i nästan två år. Med detta sagt behöver jag väl knappast nämna att det inte var långt ifrån att man blev lite blöt i ögat när vi rullade in i samhället i norra Härjedalen efter en lång, men trevlig, bilfärd genom ett mycket vackert Sverige. Vi skulle ha fem fiskedagar här och sen fyra hela fiskedagar i Stavreströmmarna med Flugfiske i Norden. Livet är ibland väldigt rättvist.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vår kära å i Tännäs har format mig som passionerad flugfiskare i strömmande vatten. Det är inget storöringvatten, men jag var mycket nyfiken på hur de två års kunskap jag lyckats samla på mig sen vi var här sist skulle innebära när det kommer till storlek på, främst, öringen. Tidigare år har vi främst fångat relativt grov harr i ån och öringarna har varit många men varken långa eller tjocka, så årets mål var självklart att få öring över kilot. Och den metod som vi kommit överens om för att klara av detta var att vända på dygnet, alltså att sova på morgonen och förmiddagen och fiska eftermiddag, kväll men främst på natten. Just detta med att vända på dygnet, nattfiske och vilka flugor som gäller är något jag planerar att skriva om mer i framtiden, och då kanske i tryckt och publicerad form.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ibland tänker jag på hur det är där medan jag är här, och när man väl är där så är det oftast skönt att upptäcka att det mesta är som förut. Sån är jag i alla fall och så var det vid återkomsten till vår kära och kvoterade del av Tännån. Stenarna låg där vi var vana, de små strömmarna som vi i timmar kämpat med att bemästra med ickedraggande flugor var som sist, insekterna kände vi igen och lugnet man känner vid strandkanten infann sig omedelbart. Öringen lever i vacker trakt. Vi tog ett var sitt djupt andetag med näsan och släppte ut genom munnen, vi fiskar av vår klassiska pool som vi kallar för ”Skafferiet” i en timma innan vi firar ankomsten och livet med en varsin cigarr och en stor whisky.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter en dag blir allt rutin, och det är skönt. Vi är vid ån vid 13:00, vi fiskar, vi vandrar och fiskar fram till runt 20:00 då vi passar på att göra en lägereld precis när knotten börjar väsa som värst. Vi har lagom tid innan bestämt att det nu är dags att ta upp en varsin stekpanneharr som vi tillagar i halster med en smörstekt wok av diverse rotfrukter och grönsaker till. Rökig whisky, en cigarr och ett gott humör gör att knott och mygg blir ens vänner, och i den här trakten är dessa små liv ibland riktigt jobbiga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERASå här i efterhand kan jag skratta åt när jag stod vid ett lugnflyt där öring i trevlig storlek vakade runt mig, jag var tvungen att byta tafsspets och knyta på ny fluga. Jag tror att det tog mig en halvtimma att göra detta som jag i vanliga fall nästan klarar med förbundna ögon. Knotten var verkligen överallt, mina glasögon på mitt linsnät var så smutsiga att jag var tvungen att ta av mig huvan från ansiktet. Jag försökte smeta bort knotten från mitt ansikte samtidigt som jag skulle knyta 5X-tafs och måtta in den i en fluga i storlek 18, när jag tittade på ovansidorna av mina händer som jag smetat i ansiktet var dom alldeles blodiga. Trevligt minne att tänka på nu, mindre roligt just då, men det var mest för att jag var rädd att missa de guldtackor som sörplade nattsländepuppor i ytfilmen bara meter från mig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAMen vi fick dom! Haha! Vi lyckades att besegra ån och dess väldigt skygga öringar på kilot och strax över och jag är väldigt stolt över det. Och knepet var just att vända på dygnet. Under de fem nätterna vi var vid ån var det som att vi nästan kunde ställa klockan efter öringen. Klockan 01:00 var det som om någon programmerat fisken i åns lugnare partier, det vakade perfekta och försiktiga öringvak och det var nattsländepuppor fiskade precis i ytfilmen och strax under som var helt rätt metod. Det var hugg och/eller drill i nästan varje kast och hjorthårspuppor och Busen (mörkbrun och svart) i krokstorlek 16 som gällde. Uppdrag slutfört! Och extra kul var det självklart att både jag och Per lyckades få öring i ån som vi båda var väldigt stolta över.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hade några timmars resa från Tännäs till Stavre och det var fantastiskt att rulla in på parkeringen till vackra Björknäsgården och se årets laguppställning till resan med Flugfiske i Norden med William Moberg-Faulds, Niklas Dahlin, Jimie Elofsson och Ole Kristian Berggård som lagledare. Jag såg mycket fram emot att visa Per sträckorna och ån där jag föregående år fått min livs öring på 2,5 kg på torrfluga, givetvis ville jag ha en dylik till och att Per skulle få en liknande firre.

OLYMPUS DIGITAL CAMERADen berömda ”Sjönacken” var populär, men jag och Per ville ha lugn och ro, mer lugnflytande vatten och jag vet ju att det går att få riktigt stor fisk i andra delar av ån. Jag visade Per där jag förra säsongen lyckats att näta två fiskar som fortfarande simmar i mina drömmar, vi satte oss på en varsin tuva och spanade en lång stund, men inget hände. Men när natten kom och de flesta vänt hem till Björknäsgårdens sköna sängar mötte vi den erfarne Stavrefiskaren Jimie Elofson på väg uppströms, jag pekade ut ställena där jag blivit lycklig förra året och hans svar blev ”inte direkt överraskande”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var underbart att höra att de finfina öringar jag norpade förra säsongen inte var någon tillfällighet utan att jag ändå hade rätt kompetens för att utläsa var dom står när jag kommer till ett nytt vatten, jag var ju i Stavreoskuld förra säsongen. ”Vi stannar här en stund”, sa Jimie och jag kastade en öl till honom. Och efter en halvtimma hade vi med gemensam blick, Jimies erfarenhet från ån och kollektiv hörsel lyckats att hitta två stora fiskar som vakade. En var rakt framför oss, kanske tio meter från där vi stod och en var cirka 30 meter uppströms. Jimie bröt tystnaden genom att givmilt fråga ”är det någon som är högervevad? Jag har perfekt fluga påknuten”. Jag lyckades svara först och Jimie räckte mig hans spö. Först för långt, sen för kort, sen i en gran bakom mig, sen perfekt och sen perfekt igen och då jävlar satt den på kroken!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFisken, som var av mycket ansenlig storlek gick upp och vände i vattenytan, jag fick respekt för den direkt när jag såg den rulla runt. Rullen ylade i några sekunder, jag hade kontakt, men den stack runt en sten och skavde av Jimies 0.30-tafst (!). Tänk om jag ändå haft lite dynamit och en pistol i packningen. Kort efteråt blev jag lite överraskad över hur behärskad jag ändå var när den slet av tafsen, det var som jag inte kände igen mig själv. Kanske var det att jag inte då kände Jimie eller så var det tanken på att jag hade ytterligare tre nätter på mig att ta den, men att jag varken skrek besvärjelser högt, väldigt högt, eller kastade spöt in i skogen bakom mig förvånade mig lite. Men var säker på att jag kokade inombords. Jag var på bristningsgränsen, men visade inget. Notera att jag till vardags arbetar med personalansvar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Deja vu. Jag har gjort det igen. Förra året så fick jag Öringen i andra kastet på torsdagen, den böjde min krok, men lyckades ta den i håven sista natten på söndagen (se FiN 5-6 2012).

Jag är lite envis av mig, speciellt när det kommer till stor öring. Och speciellt när jag vet var dom står. Jag ger fan inte upp!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAMen den här gången besegrade den mig och så här i efterhand tycker jag nog att det är helt OK. Jag hade den på kroken ytterligare två gånger, men tafsen höll inte. En gång drillade jag den i kanske 15 sekunder och fy katten var den var stor, spöet stod som ett U och alla mina vilande muskler i högerarmen fick verkligen arbeta för att hålla emot när den stack och det plasket när fisken märker att flugan den tog även hade en krok … oj oj oj. Så nära erotik man kan komma. Flugan den sög tag i alla tre gångerna var en Hjorthårspuppa i krokstorlek 16, fiskad torr men oinfettad så fisken tog den strax under ytfilmen. Jag hade även ett rejält hugg på samma fisk på en March Brown fiskad som en fridrivande torrfluga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tyvärr kunde jag inte hålla masken de andra gångerna jag hade den på kroken, när tafsen kom studsande tillbaka skrek jag i högan sky, och det var skönt. Tänk dig själv … Tilläggas bör att jag uppströms den här jätten även hade en annan stor fisk som vakade tunga vak men som jag inte lyckades borda in i nätet. Svordom, besvärjelser och allt annat på en gång. Men kul var det, och visst lärde jag mig något.

Och visst skämdes jag något när jag hörde att man hört mina utrop långt upp på sträckan, men så är det med stor öring, dom sätter sig nånstans … hos mig är det i hjärtat. Och det var på natten det hände …

4 reaktioner till “Summer Nights – vi vände på dygnet”

Kommentera