Bland det bästa som finns är att fiska på stora fiskar med små torrflugor, och snart är det högsäsong.

Inspirationen har varit på topp vid bindstädet i veckan, för nu är höstens Hökensås-tripp bokad till i slutet av oktober, härligt att avsluta säsongen på sedvanligt sätt. Mina förhoppningar är som vanligt att få ett fantastiskt torrflugefiske med små imitationer på höstpigg regnbåge och öring. Benämningen ”myggfiske” föresten, det kanske har olika innebörd för dig och mig? För mig innebär det fiske med nästan uteslutande torrflugor och kläckare i storlek 18 och mindre. Vad jag imiterar med detta och det som fisken glupskt vakar efter är allt från bitande men främst icke bitande myggor, mindre landinsekter som fastnat i ytfilmen, ”bibios” och annat smått och gott kläcker eller hamnar på vattenytan.

Många gör ett likhetstecken mellan myggfiske och put-and-take fiske i regnbågssjön, men det är långt ifrån sant. I våra harr- och öringåar finns det också gott om fjädermyggor, mindre bäck-, dag- och nattsländor, landinsekter etc. som våra myggimitationer ofta imiterar på ett perfekt sätt. Och många med mig knyter alltid på ”den lilla svarta” när man kommer till ett nytt vatten eller då man inte vet eller ser vad det är fisken vakar efter.

I veckan har jag alltså förberett askarna lite inför hösttrippen i slutet av oktober till Hökensås och det har blivit två varianter av små ”myggor” som jag tror mycket på. De imiterar båda något litet som antingen kläcker i ytfilmen eller fastnat i den. Den första flugan som du ser på bilden längst upp till vänster i det här inlägget är inspirerad av walesaren Gareth Lewis och är en variant av hans Chironomid Emerger. Jag har dock bundit min på en annan krok (TMC 2488 #20), jag har även valt annat material för thorax (ekorre) och kropp (Hends Body Quill), utöver dessa material så är det två små ”vingar” av Krystal Flash och flythjälpen kommer från spetsen av två CDC-fjädrar. Flugan är egentligen en något överarbetad CDC Shuttlecock, ibland är det kul att överdriva.

Den andra lilla gynnaren som jag ser fram emot att svinga i Hökensås till senhösten och i öringåarna kommande vår är min variant av René Harrops Hanging Midge. Ett finurligt mönster som kan imitera mycket, allt från en kläckande fjädermygga till en liten landinsekt som fastnat i ytfilmen. Mönstret är baserat på hur man binder en dagslände ”Cripple”, alltså en dagslända som har problem vid kläckning och därför är ett enkelt byte för fisken. Just nämnda dagsländestadie är något som står högt på bindlistan inför nästa säsong, men mer om det senare i höst. Hanging Midge är bunden på TMC 101 i krokstorlek 20, kroppen består av biot från kalkon, thorax av bäver, vinge av TMC Aero Dry Wing och hackel/ben är tupp.

Hoppas att de här flugorna kan inspirera dig att vara kreativ vid bindstädet och att resultatet kommer innebära en härlig höst vid vattnen.

För övrigt har havsöringssäsongen verkligen börjat igen här nere på västkusten. I måndagskväll var jag nere vid ”hemmaviken” och hade ett fantastiskt fiske, jag luftade 9 fiskar varav 7 var över det berömda ”måttet” med en topp strax över 50 cm. Det var nästan helt vindstilla och mycket mäktigt att se havsöringen ”head-and-taila” i ytan. Igår kväll var jag ute igen och förutsättningarna var liknande, dock var fisket inte alls lika bra. Havsöringsfisket är minst sagt nyckfullt, men det är ju en del av charmen. Och oavsett hur bra fisket är så är det ju alltid lika skönt att komma ut och kasta av sig lite.