Love At First Feel – kärlek vid första kastet

Efter nästan två veckors ofrivillig vila fick jag i förra veckan äntligen till ett flugfiskepass, och denna gången med en ny bästa kompis.

De senaste veckorna har det känt som att jag gjort allting annat än att flugfiska och flugbindningsstädet har lockat på mig, men det har varit semestertider och välförtjänt lathet har intagit kropp och sinne. Och högsommaren är väl i och för sig inte högsäsong i åarna här nere i södra Sverige, vattnet blir varmt och fisken slö och risken är stor att permanent skada öringen vid en kamp med flugan. Och om sanningen skall fram så lever jag fortfarande på den bjässe jag tålmodigt lyckades kroka i Stavre för några veckor sedan. Jag kan fortfarande, så här över en månad senare, känna dess feta buk under min vänsterhand och högerhanden runt dess stora paddel till stjärtfena och se dess stora gällock slå för ny ork när jag håller den mot strömmen i återutsättningsmomentet.

Vilken fisk! Jag har flera gånger tänkt på att jag kanske aldrig kommer att få en större vild öring i mitt liv, men vad spelar det för roll egentligen? En drömfisk är en drömfisk! Det enda som är lite jobbigt var att det var mitt i natten och att ingen annan fanns tillhands att fotografera trofén, jag hade mer än gärna haft ett grip-and-grin foto på mig och den fisken. Jag skulle satt upp fotot på kontoret så att jag kunde hålla för öronen och titta på fotografiet när telefonerna ringer, kollegor tjatar och inboxen börjar plinga, det hade jag behövt. Kanske just ett sådant foto kan vara mitt mål för framtida fisken och fiskar?

Men så händer det, en lucka i familjekalenderns fullbokade semesterschema görs möjlig för fiske och livet leker igen! Vädret sommaren 2012 kommer att diskuteras bland kaffemaskiner och kallprat under lång tid framöver, den saken är säker. Men för mig personligen behöver jag inte 30 grader, blå himmel och vindstilla för att trivas. Jag (och säkert även du?) ser hellre att åarnas temperatur är under 20 grader och öringen vakar istället för att få en ”veckopressbränna” på kroppen. Jag bestämde mig för att åka ut till min älskade Säveå tidigt tidigt på morgonen, så det blev att ligga där nere på soffan och sova några timmar så att jag inte stör övriga familjens semestersömn när alarmet ljuder 02:30.

Det har precis börjat ljusna när jag kommer fram till ån för att montera min nya bästa kompis som är ett spö. Det är ett Orvis Superfine Touch, Full Flex, 7,6 långt i klass 3 som jag kastar en lina med samma namn och klass. Min kompis Richard köpte i våras ett likadant kit och har sedan dess minst sagt lovordat det. Så jag testade några med hans kit i Stavre i juli och det var verkligen kärlek vid första kastet. Att jag skulle falla för ett Full Flex spö trodde jag aldrig, men att presentera torrflugor, kläckare och mjukhacklade flugor med det här spöet är som att fiska i en dröm. Presentationerna är perfekta och du har känslan från linspetsen ända ner i handtaget. Spöet (och linan) är verkligen en torrfluge- och öringmaskin, och torrflugor och öring är ju det jag håller på med till minst 95% Det värsta med alltihop är att jag nu också måste köpa ett likadant kit i klass 5. Klass 3 kommer bli perfekt i mindre och trängre åar och klass 5 blir perfekt som allround och där det finns chans på större fisk att styra.

Fisket den här tidiga morgonen och förmiddagen blir bra. Mellan regnskurarna tittar solen fram och påminner om årstiden – jacka av, jacka på. Jag fiskar på 3 av ”mina” ställen och får öring på samtliga, med toppnotering på strax under 40 cm. Jag använder bara en flugtyp på hela dagen, en F-Fly i krokstorlek 18. Det är nattsländor som gäller i ån nu, och om sanningen skall fram är det nog alltid nattsländor som gäller om det finns några på ytan. Ibland kan man tro att dagsländan bara är utsänd från fisken för att lura oss flugfiskare – ”haha … det är ändå nattsländorna vi tar”.

Och lika härlig som spöet och linan är att kasta med är det att fånga fisk med, jisses vilken känsla! Mina rekommendation är total!

Gällande flugbindning så har jag så sakteliga börjat planera för höst och vinter, det är alltid lika roligt. Nu närmast ska jag binda smått, mycket smått. Men, som jag brukar säga, mer om det nästa gång.

Kommentera