Ecstacy of Gold – guldkantad bonus

På onsdagen var jag tillbaka i Säveån, och även denna gången blev dagen guldkantad och helt perfekt.

Det dök upp en röd dag i kalendern och då måste jag passa på att göra det jag helst gör. Nationaldagen, säga vad man vill om den men vad passar egentligen bättre än att ta del av vår allemansrätt och på ett bra sätt utnyttja våra fantastiska naturresurser? Dock var det inte detta jag hade i tanken med mitt fiske utan jag var helt enkelt riktigt sugen på att jaga öring, det är ju det jag är beroende av.

Klockan ställdes till väckning 03:00 och det var inga problem att kliva upp med ett leende på läpparna efter bara några timmars sömn då det vankas fiske. Efter kaffekokning, frukost och en sista genomkoll av utrustningen satte jag mig i bilen med sinnena inställda på stor, vild och vakande öring. Inte helt överraskande var jag först vid ån, så jag kunde lugnt sätta mig på ”min” tuva i favorithöljan och andas ut och spana efter vakvillig fisk. Men öringen hade inte ställt in sig på ytan ännu trots att det var ganska gott om både natt- och bäcksländor i luften. Någon som i alla fall redan börjat dagens arbete var den bäver som håller till i höljan och jag blev allt väldigt överraskad när den kom simmandes med en trädgren i munnen bara meter framför mig i strandkanten. Om jag inte skrämmer den från min position så har jag säkert inte heller skrämt någon öring. Bra!

Efter någon timma kom det då igång på andra sidan ån! Efter lite funderande bestämde jag mig för att vada ut i ån till de små öar som så  praktiskt finns där. Strömmen trycker mot benen så varje steg är kritiskt, men väl framme på säker mark kan jag snabb konstatera att jag inte stört fisken jag har ögonen på då den fortsätter att vaka 25 meter uppströms mig. Jag sätter på en sten och börjar fingra i flugasken, valet blir lätt då det kommer några nyckläckta gula forssländor flytande i ån, jag knyter på en gul kläckare. Jag kastar mot fisken, men jag har ingen chans att nå den då utrymmet bakåt är något begränsat för längre kast. Men jag har tur för jag upptäcker ett vak snett vänster uppströms mig under träden som hänger ut över ån, den fisken är möjlig. Det tar några försiktiga kast innan jag från riktning, drift och längd perfekt, men när det väl sitter så sitter det även en öringmun runt flugan. Det är ingen bjässe, men en väldigt vacker och pigg 35 cms öring på bra humör.

Det fortsätter att vaka i ån och jag identifierar nu tre kanske fyra öringar utom räckhåll, jag bestämmer mig för att sätta mig och äta frukost och dricka kaffe samtidigt som jag tittar på skådespelet, det kan vara nog så upphetsande. Efter en stunds njutning med sol rakt i ansiktet börjar mobiltelefonen att vibrera, det är Richard som nu är på väg till ån. Och när han väl kommer till ån står jag och fiskar på ännu en öring inom räckhåll, den här började vaka ganska nära mig så fort jag gått upp ur vattnet för att äta frukost. Och Richard hinner knappt tackla upp sitt spö innan jag ropar ”Ja!”, men öringen som jag identifierade som en större öring visar sig vara en mindre krabat. Och det är lätt att lura sig själv, ofta är ju de försiktigare och ”mindre” vaken större fisk. Jag antar att de är mer erfarna av att inte avslöja sig för fiender när de går upp och plockar insekter?

Sen följer några frustrende timmar av väntan och lottlöst försök till kastande mot fisk som jag inte riktigt når. Även Richard som faktiskt precis når från sin position till fiskarna som vakar uppströms lyckas inte lura dom. Richard tröttnar till slut och går nerströms och jag tar ett beslut att försöka vada mig närmare fiskarna, men jag vet då att jag kommer att störa resten av poolen, men jag offrar det för de fiskar som gäckat mig under hela dagen. Vadningen går bra även om jag är nära att kliva i en djuphåla som skulle inneburit garanti på vatten innanför vadarna. Jag står nu helt perfekt 20 meter rakt nedströms. Jag försöker allt, det känns som jag går igenom hela flugasken, men jag är inte den som ger upp, det vet dom jag brukar fiska med. Jag funderar på vad fisken kan plocka som man inte ser och uteslutningsmetoden för mig till nattsländepuppor i ytfilmen eller strax under. Valet är då självklart, Gary LaFontaines flytande LaFontaine Sparkle Emerger. Och när jag väl hittat rätt får jag dra på smilbanden 3 gånger inom en kort period. Det är tre fiskar i samma storlek (45 cm) som stått där och haft det gott hela dagen, varav en var riktigt fet om buken. Den större av dem ger mig verkligen en kamp för att styra den undan rötter och stenar, och när jag väl håvat den och lossat kroken hoppar den själv ut ur håven. Jag lyfter på kepsen till den och tackar för mig utan att tänka på att mina solglasögon satt på kepsen. Plums. Summa sumarum är jag väldigt nöjd med dagen och de guldtackor jag lyft ur Säveån, även om jag girigt tänker att det hade varit kul med en ännu större fisk. Men de tar jag nästa gång.

 

4 reaktioner till “Ecstacy of Gold – guldkantad bonus”

  1. Tror inte ditt kommentarfält gillar ”smilys” men jag skrev iallfall att din text var toppen som vanligt!

Kommentera