Big Guns – stor fisk i elfte timmen

Sista fisketillfället för året gav också årets största fisk. Vilken dag!

Fisket i Kullsjön veckan innan jul gav verkligen mersmak, trots flertalet minusgrader och is i spöringarna. Igår onsdag drog jag på mig vadarna igen och begav mig ut igen, den här gången var det lika många plusgrader som det var minusgrader sist, dock något mer vind och ett lätt ihållande regn. Egentligen skulle jag åkt ut idag torsdag, men en snabb titt på väderprognosen gjorde valet lätt, ännu en storm rullar nu in här på västkusten och jag väljer regn före storm vilken dag som helst. Jag kan faktiskt tycka det vara ganska mysigt att fiska i regn, dra kapuschongen över huvudet och få stänga ute omvärlden för några timmar.

Jag blev väldigt förvånad över de flertalet bilar som redan stod på parkeringen vid sjön när jag anlände. Jag har inte fiskat så mycket i sjön och jag antog direkt att de hot-spots jag känner till skulle vara upptagna, och så var det också. Jag gick halvvägs runt sjön, bort mot vindskyddet, det stod redan en fiskare utvadad rakt framför vindskyddet, på de stenar man kan kliva upp på ett tjugo tal meter ut från stranden. Där står man bra, ganska skyddad från vind och man kan kasta obehindrat i 360 grader.

Jag vadade ut i den lugna viken till vänster om vindskyddet. De flesta andra som var vid sjön idag var nog trötta av julstöket och stod ganska nära pakeringen. Så här kunde jag fiska ensam, kliva in i min egna lilla värld.

Flugan på tafsen var given, som så många andra gånger vid P&T-vatten i år, en igelimitation i olivgrönt med en liten tungstensskalle. Helt klart årets fluga för mig! När jag vadade ut noterade jag att vattnet var något kallare idag än sist, men kom sen på att det antagligen bara kändes så då luften var betydligt varmare. Söndagen innan jul var det nästan bara skönt att kliva i vattnet och ”värma sig”.

Jag känner ganska omgående att jag har rätt fluga på tafsen då ett par distinkta hugg två kast i rad verkligen får mig att ställa sinnena inställda på fight. Och mycket riktigt, bara minuter senare har jag en fisk på, men jag tappar den efter en liten stund. Tafsen går av. Jag bestämmer mig för att byta min tafsspets från 5X till 4X, något som skulle visa sig senare antagligen var dagens bästa beslut.

Efter en lottlös halvtimmas nötande vadar jag iland för en kopp kaffe. Personen som huserade i vindskyddet har gett upp så jag sätter mig där och dricker mitt kaffe och myser en stund och ältar de hugg jag haft och de två fiskar jag tappat efter en liten stunds drillande. När jag har värmt mig och pinkat in reviret kring vindskyddet vadar jag ut rakt framför vindskyddet och kastar ut, och det dröjer inte många kast innan jag har fisk på igen och den här gånger ska jag inte tappa den. Konditionen på fiskarna i sjön är verkligen riktigt bra, varje fight är lång, tung och seg. Fisken gör en plötslig rusning som verkligen får rullen att tjuta. Bromsen är fel inställd och jag får ett litet skatbo i rullen, men det ordnar upp sig och jag lyckas landa fisken efter en stund. Det är en riktigt fin pjäs som gör mig stolt. Jag behåller den, jag lovade svärföräldrarna en fisk när vi satt och snapsade vid julbordet. Så kan det gå!

Fisket är verkligen suveränt nu, decemberfiske är definitivt ”det nya svarta” för mig. Om du bor i den halva av landet där det är plusgrader och isfritt, passa då på för bövelen. Fisken är ursinnig och stark, som det bästa höstfisket. Ni vet vad jag menar …

Flugan jag har haft på så här långt idag ber att få vila så jag får för mig att knyta på en Montananymf med rött inslag. Ett genialiskt mönster som är gångbar i de flesta vatten och alla årstider, för mig är det i och för sig mer en fluga för våren, men jag känner mig verkligen på G just nu så jag ger mönstret ett försök även i december. Jag kämpar på en stund, men inget händer. Jag börjar tvivla på den stora svarta ”nymfen” och står och funderar på att gå tillbaka till ”igeln”, just då vakar det inom kastavstånd. Först en gång och så en gång till, ska jag knyta på en liten torrfluga. Jag såg faktiskt några små svarta myggor uppe vid vindskyddet förut, men jag kastar instinktivt ut Montananymfen och flugan hinner knappt landa förrän jag står där med böjt spö och ett ansträngt leende på läpparna. Även den här fisken är helgalen och kräver ytterligare broms, jag landar den med lite problem och den är stor! Jag får hålla armen över håvöppningen för att den inte ska slita sig innan jag hunnit lossa på flugan. Och när jag väl har lyckats göra det och tar bort armen hoppar fisken ut själv, den ställer sig på botten och tar igen sig några sekunder och sprätter sen iväg så kraftigt att det skapar svallvågor på ytan. Vilken firre!

Fångsten så här långt idag har varit stor och sen större, men det är inget vad som komma skulle. Stormen som skulle komma in över västkusten framåt eftermiddagen börjar så sakteliga göra sig märkvärdig, det fortsätter regna lätt men nu regnar det i vågrätt istället för lodrätt. De flesta runt sjön börjar nu ge upp och de tre lägereldar som brunnit runt sjön har slocknat. Jag bestämmer mig för att fiska en stund till, det ställe där jag hade lycka innan jul är nu ledigt så jag promenerar dit runt sjön.

Igeln åker på igen, den här gången en svart dylik. Jag är på rätt sida sjön, vinden blåser rakt bakifrån mig vilket är ett måste för att få ut linan i spöklass #5. Jag fiskar en kvart utan att något händer, vinden ökar och blir mer oräknelig, kastvindar kommer lite här och där ifrån vilket gör det lite farligt då jag inte har några solglasögon med mig för att skydda ögonen. Jag vadar iland och dricker det sista ur termosen och funderar på att göra som alla andra, åka hem och värma upp mig. Men jag bestämmer mig för att ge det en kvart till, ett beslut jag inte ångrar.

Ganska omgående efter att jag vadat ut igen känner jag ett fruktansvärt hårt hugg, jag gör mothugg men fisken är inte på. Jag kastar ut igen mot samma riktmärke och nu smäller det verkligen med besked. Jag vet att det finns lite gädda i sjön och är övertygad om att det är en gäddmadam som har fattat tycke för den svarta igeln. Det tjuter i rullen och fisken ruskar om i vattnet, spöet står som ett U och för en kort sekund funderar jag faktiskt på att försöka slita av tafsen för att rädda utrustningen. Men så lyckas jag få in lite lina och ser att det inte är en gädda utan ett monster till regnbågsöring. Den här måste jag verkligen  försöka landa, det luktar personbästa lång väg. Vi kampas där i vinden och jag kommer på mig själv att uttrycka svordomar för mig själv ett par gånger. Till slut tröttnar den något och jag måttar och siktar med håven, men fisken är för stor för håven. Och mitt misslyckande med håven väcker fisken till liv igen och den gör en sista rusning. Jag landar den till slut genom att knipa fast den mellan kroppssidan och högerarmen, helt sjukt kändes det. Jag vågar mig inte på att gissa hur mycket den vägde, jag har inte fått en större firre på flugspö, det vet jag med bestämdhet i alla fall. En riktigt ball upplevelse, ett bättre sätt att avsluta ett spännande flugfiskeår kunde jag knappast önska.

Nu hoppas jag bara att den milda vintern fortsätter så att det blir premiär för 2012 års säsong redan under de första veckorna i januari. God fortsättning och ett gott nytt år!

4 reaktioner till “Big Guns – stor fisk i elfte timmen”

  1. Hej!Kul med bra fiske så sent på säsongen…
    Håven som är på bild..är den bra?har hört både ris o ros om den!Har sneglat på den!
    Gott Nytt År på dig själv!

    1. Jag tycker håven är suverän! Fastnar inte i buskar o dyl., luktar inte fisk (vilket är väldigt uppskattat hemma), kroken fastnar inte i den, skadar och skrämmer inte fisken.

      Sen är den inte lika djup som en ”vanlig”. Men fördelarna väger över tycker jag.

      Den här är det: http://korta.nu/6r7p0

      Gott nytt fiskeår!

    1. Hej,

      Jag var i Kullsjön i söndags. Trevligt torrflugefiske på små imitationer. Det är bra överallt skulle jag vilja säga även om min favorit är bort till vänster från parkeringen sett.

      /Daniel

Kommentera