Fiske en vecka innan jul har jag aldrig gjort förut, men årets milda vinter tände gnistan och jag kunde inte hålla mig från att testa.

Häromdagen bestämde jag mig för att passa på att fiska, det har inte varit många dagar med minusgrader här på västkusten så här långt i år. Det har mest regnat och blåst kraftigt, men det är ju inte så speciellt, det är man ju van vid. Däremot så låg ju isarna tjocka på sjöarna vid den här tiden både förra året och året innan, dessutom drivvis med snö. Men i år så har det, så här långt, varit höst på vintern och tanken slog mig häromdagen att jag är bra dum om jag inte passar på att dra nytta av detta och bege mig ut och fiskar.

Sagt och gjort, jag bestämde med min kompis Richard att idag söndag passade utmärkt. Klubbsjörna är stängda sen någon månad tillbaka så klubbens allmänna och kommersiella  sjö Kullsjön passar perfekt. Dock fegade Richard ut och meddelade i ett SMS att han skulle julpynta istället för att fiska, konstiga prioriteringar en del har tänkte jag sarkastiskt. Men jag stannade upp ett tag och funderade på hur tokigt det var att orden och valmöjligheterna ”fiske” och ”julpynta” fanns i samma SMS.

Typiskt nog så visade termometern ett par minsugrader när jag gick upp idag på morgonen. Men med en stark vilja och en välfylld termos med starkt och varmt kaffe kan man komma långt. Jag klädde mig i flertalet lager under vadarutrustningen. Viktigast för mig när jag fiskar i kall temperatur är fötterna och ett antal kalla havsöringspremiärer i april vid kusten har lärt mig att ett par för stora vadarskor som möjliggör åtminstone tre lager med tjocka strumpor är ett måste i utrustningen. Fötterna håller sig varma av lagren samt att det finns utrymme för fötterna, då fryser man inte. Händerna är dock en helt annan historia, jag kan inte fiska med några slags vantar eller dylikt på händerna. Jag har försökt flertalet gånger, men känslan infinner sig inte.

Antingen är jag först eller så är jag knäpp, det var vad jag tänkte när jag kom fram till sjön vid 10 tiden på förmiddagen och parkeringen var helt tom. Men efter att jag monterat spöet, krängt på mig chest-pack och tagit de första stegen genom skogen ner mot vattnet hörde jag en bil svänga in på parkeringen. Jag var bara först, inte knäpp. Väl nere vid vattnet var det svårt att inte njuta. Synen av en helt blank vattenyta och vetskapen om att jag alldeles strax ska gå ut i vattnet och börja svinga gjorde mig varm. Och som om det inte vore nog så upptäckte jag faktiskt ett par vak på sjön. Det började surra i hjärnkontoret, vad vakar fisken efter? Seglivade landinsekter som inte klarat frostnatten och hamnat på vattenytan? Barr? Kottar?

Flugan för dagen, som så många andra tillfällen den här säsongen, blev en olivgrön igelimitation. Efter ett par uppvärmande kast för att hitta rytm och tempo började jag misstänka att jag inte lyckats föra linan rätt genom spöringarna när jag monterade spöet för en liten stund sedan. Men när jag spanade upptäckte jag att det redan börjat bildats små isklumpar i spöringarna som gjorde att linan inte riktigt rörde sig så obehindrat som brukligt. Jag kom och tänka på när jag och Per var i Hökensås sent förra hösten, då det var -7 grader när vi gick upp på morgonen och vi fick knacka is i de lugnare vikarna på morgonkvisten. Då när vi blev kalla om händerna doppade vi händerna i vattnet för att värma oss, kylan kom ju hastigt förra året och vattnet hade inte hunnit reagera riktigt när vi var där då. Så jag doppade spöet i vattnet och isklumparna försvann ganska omgående.

Och i femte kastet för dagen känner jag hur det verkligen rycker/suger till i spöet och dagens första fisk sitter på. Fisken är stark och verkligen seg och jag får verkligen kämpa, en riktigt spännande drill med ett par rusningar får mig att bli varm och glömma bort både avdomnande händer och is i spöringarna för en stund. Efter en liten stund kommer fisken upp till ytan och jag ser att det är en ganska stor och fet fisk som gillade min Leech, den är ganska mörk i färgerna och den karaktäristiska rödrosa randen på regnbågsöringen är nästan djupröd. Jag landar den till slut och bestämmer mig redan där utvadad i sjön att den kommer bli perfekt som huvudrätt på nyårsafton.

Jag vadar upp och ombesörjer den och sticker händerna i mina vantar. För så är det idag,  jag kan fiska en kvart, tjugo minuter sen måste jag gå upp och värma mig om händerna i mina tjocka vantar eller med händerna runt en kopp kaffe i några minuter och sen i igen. Jag har ytterligare tre hugg och av de två längre drillningar på samma fluga där jag är förloraren och fisken vinnaren. Flugan blir tillslut helt trasig och söndertuggad av de urstarka fiskarna som simmar i sjön. För regnbågsfisket har denna igelimitation varit flugan nummer 1 för mig i år, förrådet jag band upp vid den här tiden förra året börjar sina så jag måste binda upp fler, men mer om det en annan gång.

När jag avslutar dagen och går runt sjön tillbaka mot bilen har flera fiskare anslutit. Jag räknar till 7 bilar på parkeringen. Det här med fiske i december känns verkligen lyxigt och jag hoppas nu att temperaturen fortsätter vara runt nollan så jag kan sticka ut igen i mellandagarna. Kanske man till och med skulle hålla sig nykter på nyårsafton och sticka ut på nyårsdagen, snacka om rekordtidig premiär. Men först ska vi fira jul och jag önskar dig som läser detta en fanatiskt trevlig julhelg med många flugfiskerelaterade klappar under granen.