The End – årets sista fiske

Det blev ett besök till i klubbsjöarna i år. Och denna gång slapp jag både arbeta och/eller åka hem med svansen mellan benen med en trasig rulle.

Det känns givetvis lite bittert att inse att flugfiskesäsongen nu är över för min del. Men där något tar slut tar något annat vid.

Säsongen 2011 har varit bra, riktigt bra. Huvudpunkten på säsongen är givetvis dagarna i Tännån, men även de två besöken i Hökensås och årets första fisketillfälle i Säveån i maj ligger mig varmt om hjärtat. Men där emellan då? Ja, då är det de tillgängliga klubbsjöarna som lindrar mitt absoluta fiskebegär. Och även där har jag upplevt flertalet spännande incidenter i år, allt från fiske i hårt väder och hårt regn till stor fisk som gått ner på botten och tjurat med mina flugor i mungipan till tappade fiskar och fångade fiskar.

Förra helgen var det arbetsmöten i klubben, träd fälldes, det gjordes snyggt runt klubbstugan, spångar reparerades och några utav flytbryggorna togs upp på land inför is och vinter. Och på min väg utmed den större utav klubbsjöarna, på väg bort mot min favorit, det något mindre var det kul att se att det faktiskt vakade just där där jag och några kamrater tog upp en brygga förra helgen.

Väl framme vid ”min” sjö såg jag spåren av att det nyss vakat på den spegelblanka vattenytan, några som anhopningar av bubblor på vattenytan på ett tiotal ställen. Trevligt! Jag började direkt hoppas på att få fånga höstpigg regnbågsöring på torrfluga så här på säsongens elfte timma. Jag hade alla sinnen öppna när jag trädde linan genom spöringarna med förhoppningen att upptäcka vakande fisk. Men jag fick ha små små svarta torrflugor i tanken ännu så länge, jag knöt på en ganska tung flicksländenymf och kastade ut.

Precis när tafsen sträckt ut och flugan slagit runt och hamnat i vattnet började det vaka ganska nära land. Typiskt, tänkte jag. Men jag hade karaktär och bytte inte imitation och fiskesätt direkt utan fortsatte att nöta med min förtyngda flicksländenymf. Och jag har faktiskt ett par hugg ganska omgående men ingen fisk som fastnar. Till slut tar mitt tålamod och karaktär slut för det börjar nu vaka allt mer så jag byter till en liten torrfluga i krokstorlek 20 (TMC 101) med kropp av strippat påfågelherl, vinge av en liten tofs vit CDC samt ett ytterst sparsamt hackel av brunt CDC. Flugan är lätt och liten och CDCn gör att den flyter lågt på vattenytan och den lilla vita tofsen gör den lilla flugan ytterst synlig på vattenytan. Och i första kastet får jag fisk! Flugan hinner landa och sätta sig till rätta på vattenytan, de små små ringarna från flugans landning hinner försvinna men lugnet på vattenytan avbryts nästan omgående av att fisknos försiktigt kommer upp och sörplar i sig den lilla flugan.

Min dröm om ett spännande torrflugefiske med små imitationer på pigg regnbågsöring blir sann. Det blir en spännande kamp med mig som slutsegrare, men fisken får återgå till sjön. Put, take & Release. Säga vad ni vill om catch & release i en put & take sjö, men min inställning är att om fisken är pigg och inte är skadad av tafs, fluga eller av min behandling så gör den bättre nytta i sjön än i min frys. Jag fortsätter en stund i samma anda, och har en spännande timma med kastande och fiskande på vak och ett par tappade fiskar. Den sista timman fiskar jag i ”stora sjön” och lyckas lura ytterligare en firre, den här gången på den flicksländenymf med en tungstensskalle.

Men till slut är ändå säsongen slut, och det känns väldigt jobbigt att inse att det är många månader tills det att jag står vid ett vatten igen med ”den där känslan”. Men nu tar ju en annan säsong vid och för mig innebär den flugbindning och relaterad litteratur och film. Just nu håller jag ju på att binda mig igenom dagsländans livsscykel och har kommit till de ”torra” kläckarna. Men jag har även tänkt att i vinter binda mig igenom Johan Klingbergs senaste flugbindningsfilm om CDC samt även filmen Flies That Catch Fish. Jag har även samlat på mig sommarens skörd av flugfiske- och flugbindningstidningar som jag ännu inte hunnit att läsa.

Vad säsongen 2012 kommer att innehålla är ännu helt oplanerat. Kanske lyckas jag att få till en längre resa norröver, men det är inte klart ännu. Då vi i familjen ska flytta vårt bohag från Göteborg något söder över och närmare kusten är det säkerligen troligt att jag kommer att fiska mer i havet efter havsöring, det ser jag faktiskt fram emot. Jag ser även fram emot att fiska mer vid kusten, inte bara de första veckorna i april utan även sommarnätter. Att det blir en tur till Hökensås på vårkanten när Vulgatan börjar att kläcka vågar jag dock redan nu att utlova.

Jag återkommer igen inom kort här på bloggen, då med ett spännande och mångsidigt ”kläckarmönster”.

7 reaktioner till “The End – årets sista fiske”

    1. Hej Hans. Har tyvärr ingen bra bild på dem, men då de är en verklig favorit i asken kommer jag nog binda fler inom kort. Återkommer då.

      Tack för att du läser och kommenterar.

      /Daniel

Kommentera