Sometimes – Lysande höstfiske i Hökensås … ibland

Nu är jag hemma igen efter tre dagars intensivt fiske i Hökensåsområdet. Och fisket var bra, väldigt bra! Men bara för mig och bara ibland.

Det gick fort när jag kom fram till Hökensås på fredagsförmiddagen – hämta nyckel till stugan, köpa fiskekort, packa in i stugan och äta en tidig lunch. Allt gick på under en timma, jag var grymt fiskesugen. Vädret var perfekt, även om det blåste lite i överkant. När jag och Per var i området förra hösten vid den här tiden så hade vi flertalet minusgrader på morgonen och det hade till och med hunnits bilda lite is i några vikar i sjöarna under natten. Snacka om scenförändring för nu var det strålande solsken och väldigt varmt för årstiden.

Under bilresan till Hökensås funderade jag på hur jag skulle lägga upp mitt fiske, framför allt då var, i vilka sjöar, jag skulle fiska. Först och främst bestämde jag mig för att trotsa mörkret vid gryning och skymning och börja fiska på morgonen vid 06:00 då det fortfarande är mörkt, och inte avsluta dagen före 20:00. Det innebar alltså cirka en timmas nästan totalt mörkerfiske på morgonen och på kvällen. Detta beslut är något som jag inte kommer att ångra, men mer om det senare.

Det blev Prinsasjöarna på fredagen. Eller, jag bestämde mig för att börja där och ”se vad som händer”. Händer det inget svänger jag nog upp till Enesjön framåt kvällskvisten. Mitt fiskekort gällde från 13:00 på fredagen till 13:00 på söndagen, så 13:00 på fredagen stod jag då äntligen på parkeringen med spö i handen och tittade ut över sjön. Det vakade sporadiskt i mitten av sjön (som vanligt) och det var några äldre herrar som stod i vikarna närmast parkeringen och nötte.

På min promenad bort till ”bortre delen” av sjön stannade jag till och snackade lite med en av ”gubbarna”, det hade varit trögt fiske hela dagen, men hans kompis där borta hade fått en fin öring för en stund sedan på en liten svart nymf. När jag kom fram till det ställe där de båda Prinsasjöarna kommer samman hör jag ett rejält plaskvak bakom skogsdungen. När jag kommer fram har vakringarna nästan försvunnit, men det går ändå att lura ut ungefär var fisken hade hittat något den gillade. Men jag slipper lura länge, för medan jag står och tittar i flugasken efter inspiration vakar det på nästan samma ställe igen. Om det vakar så kraftigt och jag inte vet eller ser vad fisken tar brukar jag knyta på en svart Klinkhamer Special, och idag var inget undantag. Och snart står jag där och flinar med böjt spö och knarrande rulle. Fisken tar flugan brutalt! Jag förmodar att fisken gick och jagade landinsekter som fastnat i ytfilmen, speciellt när det är så här nära land och det blåser ganska kraftigt.

Det kändes underbart att få fisk i stort sett omgående! Jag firar denna tidiga triumf med att sätta mig i en solig glänta med en kopp kaffe. Det är förstås ljuvligt att sitta i solen och njuta och spana efter fisk som avslöjar sig genom att vaka efter byten på vattenytan. Men de sporadiska vak jag såg när jag kom till sjön för en stund sedan har nu helt avtagit. Efter min lilla paus står jag där igen och letar efter inspiration i flugasken, mina ögon landar på en Montana med röda inslag, den har jag fått fisk på förut här i sjön.

Men timmarna går och det blir eftermiddag och inget händer. Ju senare det blir på dagen desto mer avtar vinden vilket är välkommet. Jag fortsätter att nöta på lika olika ställen runt sjön och avverkar både streamers som Muddler, flicksländenymfer och några nymfer. Det är inte förrän jag bytt tafsspets och knyter på en förtyngd brun nattsländepuppa i krokstorlek 16 som det börjar hända igen. I andra kastet känner jag hur en firre nafsar efter flugan men fastnar inte. Jag upprepar kastet ett par gånger och det blir för mycket för fisken, det är en fin öring runt kilot. Jag behåller fisken och beger mig bort mot parkeringen för att grilla den. Jag är helt ensam vid sjön så jag sitter länge och njuter av en god grillad färskfångad öring, den smakar ljuvligt! Solen börjar nu gå ner och det blir mörkt ganska fort, det är nu helt vindstilla och sjön ligger helt blank. Och som på en given signal börjar det vaka ganska kraftigt runt om i sjön, och nu är det inte bara mitt ute i sjön det vakar utan även närmare mot land. Fiskarna vågar sig in närmare land nu på kvällskvisten, dels i skydd av mörkret, men sen är ju sjön vid den här tiden inte heller ”söndervadad” av oförsiktiga fiskare som inte tror det har någon betydelse att man plaskar rakt ut i sjön och ställer sig och fiskar. Jag hör flera gånger under helgen olika personer som klagar över att fisken inte går att nå då de vakar mitt ute i sjön, men sedan stövlar/plaskar ut i sjön för att ställa sig att fiska, de ser inte sambandet. Synd.

Även om jag inte fångar någon mer fisk idag, så har jag ett spännande kvälls- och mörkerfiske mellan 19 och 20:00. Jag har flera fiskar som går upp och nosar på de Superpuppor jag presenterar, men jag lyckas inte hålla någon. Jag återgår till stugan för att avnjuta några kalla öl, chips och en bra bok innan jag somnar på två sekunder.

När min iPhone börjar alarmera kl. 05:00 på lördagsmorgonen tror jag knappt det är sant, det känns som jag sovit i fem minuter, fast jag lyckats få 7 timmars sömn. Jag är riktigt sugen på att ”snooza”, men lyckas komma på bättre idéer och pallrar mig upp. Jag fyller termosen med kaffe och packar ryggsäcken med frukostfrallor och mjukost. Det är ingen aktivitet i stugbyn och det är helt mörkt, jag blir överraskad att ingen annan verkar ha samma idé som jag, att fisken säkerligen är väldigt hungrig så här dags och att den värmebölja som kallats ”Tyskvärmen” säkerligen också innebär att det nog kommer kläcka en del fjädermygg och små dagsländor när solen börjar gå upp. Ensamheten består vid Lilla Havsjön, ingen bil på parkeringen och där ute i mörkret hör jag hur det vakar för fullt. Jag tar på mig pannlampan och går försiktigt genom skogen bort mot det stället i sjön som Per och Richard stod vid i våras och fiskade medan jag utforskade sjön för mig själv. Stället lockar mig då man knappt behöver vada då en liten halvö sticker ut som en tunga i sjön och man kan fiska av i stort sett i alla håll. Det är helt lugnt och stilla, inte ens en minsta vindpust och fiskarna fortsätter sin vakfest där ute i mörkret, jag blir lite stressad av att komma fram men vill inte stressa när jag fiskar eller lyckas halka på hala rötter eller annat i skogen.

Klockan är ganska exakt 06:00 när jag kommer fram till ”min lilla halvö”. När jag knutit på en liten mörk kläckare i storlek 18 släcker jag pannlampan och väntar in att ögon och hjärna tillsammans skall hitta mörkerseendet. Jag står kvar på land, jag behöver inte vada för det vakar bara några meter utanför mig. De kommande två timmarna mellan kl. 06 och 08 har jag ett FANTASTISKT fiske och jag har fisk i nästan varenda kast! Jag landar fem riktigt fina fiskar och tappar minst lika många på grund av tafsbrott. Jag fiskar med en tunn 6X tafs för mina små CDC Shuttlecock i krokstorlek 18 och 20. Jag tror knappt att det är sant! Halvvägs in i detta två timmars inferno, klockan 07, går solen upp och omedelbart kommer morgondimman, och vilken dimma sen! Och det går fort från att vara lite disigt till att vara helt ”mjölkigt” över sjön. Men fiskarna slutar inte att vaka trots detta utan fortsätter att sörpla kläckande fjädermyggor och, som jag uppfattar det, dammsländor och jag har alltså hittat nyckeln för den här kläckningen. Den sista fisken ser jag inte när den tar min lilla kläckare, utan jag får förlita mig på hörseln, dimman ligger nu så tjock att jag inte ser flugan 10 meter ut i sjön. Så efter 5 landade fiskar som alla verkligen bjöd upp kamp och det på en tunn tafs och hullingslös krok, vilket gjorde det hela ännu mer spännande, och minst lika många till som jag tappade sätter jag mig ned och äter frukost i dimman.

När klockan blir 09:00 har jag pausat färdigt och dimman har då börjat att lätta, då anländer också de andra flugfiskarna till sjön. Men de kommer tre timmar försent, för nu är sjön helt död, inga vak och ingen huggvillig fisk. Jag är kvar vid sjön och presenterar både det ena och det andra innan jag ger upp. Jag ser eller hör inte heller någon annan drilla fisk och det muttras ljudligt över sjön över ”hur trögfiskat det är”, ni skulle varit här på morgonen, då var det verkligen action.

Jag åker upp till stugan för att packa ryggsäcken med lunch, vilket ofta innebär en burk vita bönor när jag är ensam ute och fiskar. Smidigt och mättande. Jag åker ner till Enesjön, men vänder då det är fullt med folk. Inte konstigt, tänker jag, när det är sommar på hösten, 20 grader i solen och helt vindstilla. Jag åker till Prinsasjöarna istället och är beredd på samma tillströmning av flugfiskare där, men det är inte alls lika mycket folk där, konstigt nog. Jag går bort till mitt favoritställe och ser fram emot att kunna stå och ”dänga” utan att behöva kämpa mot den motvind som alltid annars är ett givet inslag på stället.

Jag nöter i två timmar utan en tillstymmelse till hugg eller fisk, och återigen så varken hör eller ser jag någon annan med lycka heller. Jag lunchar och passar på att slumra till i solen i en halvtimma. Sen kör jag en timma till innan jag beslutar mig för att spara flugfiskemusklerna till kvällningen, jag parkerar mig vid strandkanten, solar och dricker några öl.

Ju senare på dagen det blir desto mindre folk blir det vid sjön. Och när klockan blir 18 och det börjar skymma är det bara jag och ett sällskap på två kvar. Jag börjar förbereda mig för kvällsfisket genom att knyta på en ny tafsspets och på den spetsen en mörkbrun Superpuppa. Det är magiskt tyst och lugnt och sjön ligger bokstavligen spegelblank. När jag försiktigt vadat ut några meter hör jag ”Nej! Nu skiter vi i det här” från andra sidan sjön. Och medan de packar in sig i bilen vaknar sjön till liv som på en given signal, fisken börjar vaka och jag ser ganska omgående vad de är intresserade av för flertalet brun-orangea nattsländor i ca. storlek 14 ”vandrar” in mot land och mer säker mark än en lugn vattenyta på en sjö med öring och regnbågsöring i. Jag börjar ångra mitt flugval och funderar på om jag ska knyta på en E-12 eller en Streaking Caddis istället. Men jag låter flugan vara kvar och för det är jag glad för det tar inte många minuter innan en fin öring försiktigt går upp och sörplar i sig min puppa. Öringen blir inte lika glad som mig och väljer att sticka iväg rakt ut i sjön med förhoppningar om frihet. Det är väldigt ballt att stå och drilla fisk samtidigt som det vakar bara några meter från mig. Sen dröjer det en stund, men jag får ytterligare en fisk, den här gången en regnbågsöring, ikväll på samma fluga. Det är då helt mörkt ute och trots att vakfesten i sjön inte avtagit beslutar jag mig för att åka tillbaka till stugan. Jag var ju uppe och snurrade redan kl. 05 i morse och känner mig mer än nöjd med dagens resultat. Väl åter i stugan funderar jag på att skicka ett mail eller ett SMS till Per och Richard om vad jag upplevt idag, men sansar mig, jag vet att jag inte skulle uppskattat att få ett dylikt meddelande om jag inte varit på plats. Stackare … Jag är riktigt trött och orkar inte laga kvällsmat utan nöjer mig med några starköl och en påse chips som ”middag”, är det grabbhelg så är det.

Om jag funderade på att snooza på lördagsmorgonen, så hoppar jag upp ur sängen som en spänd fjäder på söndagsmorgonen kl. 05:00. Det tar inte många minuter att städa ut mina prylar ur stugan och in i bilen, själva städningen av stugan har jag, som brukligt är, valt att förhandsbetala. Jag hinner knappt vakna till innan vadarutrustningen sitter på kroppen och jag sitter i bilen på väg ner till Lilla Havsjön, mina förhoppningar är givetvis stora på att få uppleva ett likadant fiske som på lördagsmorgonen. Och det börjar lovande för jag hör hur det vakar i sjön så fort jag stiger ur bilen, pannlampa på och promenad bort till ”stället”. Jag hann med att sondera flugaskarna något innan jag somnade på lördagskvällen, jag har 5 st CDC Shuttlecocks kvar, jag hoppas att det räcker. Det gick åt cirka 10 st morgonen innan på grund av tafsbrott och fiskkamp.

Söndagsmorgonen blir en kopia på lördagsmorgonen och jag befinner mig i ett lyckorus utan dess like. Jag kan prickkasta på vak från strandkanten och har fisk som går upp till mina små imitationer nästan i varje kast. En av fiskarna jag får på söndagsmorgonen kommer jag verkligen komma ihåg, det är också den första av 4 som jag landar på söndagsmorgonen. Den är stor och får inte plats i håven och den tar minst en kvart att få kontroll på, att tafs och tålamod höll är jag imponerad av så här i efterhand, jag uppskattar den till en bra bit över 2 kg. När det börjar ljusna något ser jag bättre vad det är som fiskarna vakar så mycket efter. Jag ser flertalet mindre dagsländor, fjädermyggor, men även ett par väldigt stora sländor som jag tror är sjösandsländor (?).

När klockan är lite över 08:00 är jag helt slut efter att ha landat fyra fiskar och tappat minst lika många. Jag tar frukost och sitter och tittar på vakfesten som pågår ytterligare en halvtimma för att sedan avta helt, och precis som på lördagen så slutar fisken att hugga och vaka samtidigt som de första andra gästerna anländer. Det kommer bort en gubbe och snackar lite med mig, han är nyfiken på om jag ”känt något”. Jag berättar vad jag upplevt både idag och på lördagen och att han är några timmar sen. Han svarar att han ”misstänkte det”, men ”jag kom inte ur sängen imorse”. Jag berättar vad jag fått fisk på och han undrar om han får se en av flugorna, men jag måste göra honom besviken då mina har tagit slut, den enda jag har kvar är en mörkrödbrun variant, men där är CDC-tofsen borttuggad. Men jag ger honom adressen hit till bloggen och nämner att jag måste binda upp ett gäng nya och då kommer jag publicera bilder här, så om du läser detta så får du hålla ut ett par dagar till, jag är på G med nya Shuttlecocks, jag lovar.

8 reaktioner till “Sometimes – Lysande höstfiske i Hökensås … ibland”

  1. Det låter som en toppenhelg, tycker jag. Du hade en plan och följde den och resultaten uteblev inte! Jag befann mig i Baltak i helgen och hade en ganska dålig helg. Det är visserligen inte ovanligt för att vara mig i Baltak men att även mina fiskekamrater hade problem är inte lika vanligt. Men som alltid så finns det tekniker som är bättre än andra. Läs gärna mitt inlägg på Flugfiskeradion och kommentaren som jag fick i dag. //Jesper

    1. Ja, visst var det toppen allt! Synd att ni hade dålig utdelning i Baltak. Körde du Double Legs som jag tipsade? Kläckte det något intressant i ån?

  2. Sweet stuff!

    Bankar pannan i väggen att detta blev helgen då jag inte kunde följa med, men det kommer fler turer och då släpper jag inte iväg dig ensam 🙂

      1. Mycket trevligt och inspirerande skrivet. Än en gång så visar det sig att det lönar det sig att orka upp tidigt för att få ett bra fiske.

Kommentera