Thunder and Lightning – fiske i skiftande väder

Växlande molnighet kan tydligen också innebära åska och spöregn, detta blev tydligt under söndagens efterlängtade fisketur.

Det var ganska längesedan jag fiskade nu, jag, och antagligen också fiskarna, har tyckt att det har varit för varmt. Men nu har det ju blivit september, vilken brukar kallas den första höstmånaden. Och höstfiske tillhör favoriterna, fisken är pigg, naturen är vacker och luften är klar och frisk att andas. Men allt är ju inte längre som det brukar, i veckan har det varit några fuktiga och nästan tropiska dagar. Men jag kunde inte hålla mig längre så jag bokade in en fisketur på söndagsmorgonen och förmiddagen.

När jag lämnade stan i bilen var det fortfarande mörkt och gatorna i stort sett tomma på folk och fordon. Det var redan 15 grader varmt, fuktigt och regnet hängde i luften. Regnet som utlovats i de flesta prognoser bekymrade mig inte, fiskesuget var enormt! När jag svängde in på parkeringen vid klubbstugan började solen gå upp så jag kunde montera ihop spö och rulle och knyta på ny spets på tafsen utan hjälp från pannlampa. Under mitt donande gjorde jag upp planen för det initiala fisket, jag bestämmer mig för att gå bort till den mindre utav sjöarna på området och väl där fiska med en av de Corixor jag band upp i fredags. Just Corixan är ju en favorit i insjöar om det inte vakar och lika självklar i min flugask som det guldribbade harörat.

Jag får fisk i stort sett omgående, underbart! Flugan landar, jag låter den sjunka i tio sekunder och efter den första korta hemtagningen hugger det. Jag drillar fisken och håvar den i min nyinköpta håv med så kallat ”spöknät”. Det har klagats en del hemma att håven hänger och luktar fisk, något som bara uppskattas av mig. Förutom att den här håven inte har någon odör efter landad fisk så är det ju också en bonus att ”nätet” inte skadar fiskens naturliga slemhinna och sen fastnar det här platsnätet inte heller så lätt i buskar och ris. Håven fungerar ypperligt och den är efter en drillning bland några näckrosor härmed invigd. Jag återutsätter firren som pigg sprätter ut mot säkrare vatten. Vilken härlig start på dagen.

Efter att jag fiskat i en dryg halvtimma verkar det som att solen ångrade dagen och gick ner igen. Det blir nästan helt mörkt igen och jag anar att det snart kommer att börja regna, och det ordentligt. Men jag har kläder för äventyr på mig så regn bekymrar mig inte alls. Men när jag hör att åskan mullrar långt borta faller smilgroparna ner mot hakan. Och regnet kommer som på beställning, himlen öppnar sig och jag drar upp jackans huva över kepsen. Jag funderar på om jag inte skulle ta tillfället i akt och gå bort till den här sjöns vindskydd och äta frukost, bara ett kast till. Och vilket lyckokast! Flugan landar, får sjunka och efter en hemtagning hugger det. Igen! På exakt samma sätt. Och den här fisken är större, det märks direkt. Drillen blir spännande och pågår en stund, det är faktiskt en extra kick att fiska med hullingslösa krokar för man måste göra rätt, annars överlistar fisken dig ganska enkelt. Jag uppskattar fisken till 1,5 kilo när den väl ligger i håven. Jag lösgör med enkelhet kroken från fiskens mungipa och får vagga den lite under vattenytan innan den får tillbaka kraften och kan simma tillbaka till kompisarna. Corixa är helt klart flugan för dagen!

Under drillen, landningen och återutsättningen har jag glömt bort att det regnar och åskar för fullt runt omkring mig. Men när skogen nu lyses upp av en blixt och en kraftig åskknall kort därefter bestämmer jag mig för att det nog är klokare att dricka kaffe och äta frukostmacka än att stå och vifta med spöet. Jag går bort mot vindskyddet och kryper in i det och öppnar termos och sätter en macka i munnen. Det är fantastiskt att sitta under tak och äta frukost och dricka kaffe medan regnet öser ner, blixten går och åskan mullrar. Dock pågår ovädret något längre än jag önskat, jag blir sittande i vindskjulet i en timma. Men jag lider inte, jag har redan landat två fiskar. Livet leker!

Lika snabbt som ovädret startade, lika snabbt slutar det. Plötsligt börjar solen lysa vilket gör att skogen börjar ryka då det kallare regnvattnet dunstar i solstrålarna. Jag gäspar till när jag kryper ut ur vindskyddet och greppar spöet. Jag bestämmer mig för att en liten promenad nog ska få igång mig igen så jag knallar bort till andra sidan sjön för att se om jag kan upprepa succéerna från en stund sen. Jag fiskar och fiskar, men inget händer. Jag byter ut min Corixa till en flicksländenymf, ett haröra och en Montana, men inget händer.

Jag går bort mot den större av sjöarna och den brygga jag har haft mest lycka vid den här säsongen. När det har varit trögfiskat har jag tidigare under säsongen gått hit, knutit på en Leech på tafsen och inom kort haft böjt spö. Den trevliga traditionen bryter jag idag för jag får inget hugg eller någon känning på varken en svart eller en olivgrön variant. När jag står med en vidöppen flugask och kliar mig på huvudet av djupa funderingar börjar det vaka ganska kraftigt inom kastavstånd. Det är två eller tre fiskar som ganska bestämt går och plockar något från vattenytan. Jag gör slutsatsen att det antigen är fjädermyggor som kläcker eller så har busvädret gjort att vattenytan nu full landinsekter, getingar och andra godsaker. Jag knyter på en mindre Klinkhamer Special i olivgrönt och kastar mot området där jag såg det senaste vaket. Flugan hinner knappt landa förrän en virvel omringar flugan och påföljden är ett härligt böj på spöet. Klinkhamer, alltså. Vilken mångsidig fluga! Kläckande dag- och nattsländor, en landinsekt som fastnat i ytfilmen och varför inte som en ”allmän” attraktion för fisken. Tack Hans Van Klinken! Den här fisken får efter en stund ”känna på prästen”, den kommer säkert smaka ljuvligt till kvällens middag. Jag rensar den vid strandkanten och känner mig verkligen nöjd med dagen. Så nöjd att jag sakta promenerar bort mot parkeringen för att åka hem till familjen.

På vägen bort mot bilen möter jag två fiskare och klubbkamrater, de ser min fångst och börjar genast fråga ut mig om hur jag gick till väga. Jag låter de få reda på alla mina ”hemligheter” och önskar dom en trevlig dag och lycka till. När jag säger ”lycka till” ser dom lite osäkra ut, men jag säger med glimten i ögat att ”jag menar det jag säger, skitfiske vill väl ingen ha?”.

Kommentera