Rainbow In the Dark – dag 6, sista fiskedagen i Tännån

Rainbow in the Dark

Dag 6 var vår sista dag i Tännån, men inte vår sista fiskedag på resan.

Det värsta med de här resorna är att de tar slut alldeles för fort, man gör allt för att försöka stöta undan de tankarna när man väl är på plats, men det är omöjligt. Självklart saknar man ”dom där hemma” och allt det där, men jag kommer sakna de här fullspäckade flugfiskedagarna med Per nästan lika mycket, speciellt då jag vet att det inte kommer bli någon resa nästa sommar. Men under veckan tycker jag vi båda levde väldigt bra i nuet och inte skrockade om hemfärden förr än vi just färdades hemåt på resans åttonde dag.

Dag 6 var en fredag, och den innebar då alltså att vårt fiskekort på ”Nättans sträcka” tog slut, och vi hade fortfarande revansch att kräva på några fiskar och platser i ån. Vi lade ut planerna för dagens fiske vid frukostbordet och planen var att börja dagen i ”Laxaleken” och sen ta lunch och efter lunch skulle vi gå uppströms en bra bit och sen avsluta dagen med ett härligt kvällsfiske i ”Bengtsfors”. Vi bestämde oss också för att fiska catch & release, då vi hade korv kvar i kylväskan.

Väl framme vid ”Laxaleken” klev jag upp på min favoritsten, där jag har en fantastisk utsikt över ån och även kan fiska 360 grader runt mig. Det första vi upptäcker att vi först idag verkligen kan se att det nu är betydligt lägre vatten i ån, något vi anade redan dagen innan men det är först idag skillnaden är ”ganska stor”. Och vi som oroade oss för högt vatten likt en vårflod, men så kom inte alls den mängd regn som ”utlovades” under veckan. Jag ser inga vak och funderar ganska länge på flugval, erfarenheten under veckan har ju varit att fisken tar torrt oavsett vak eller inte. Men lotten faller på en klassisk fluga när man varken vet ut eller in, ett haröra. Jag låter nymfen gå med strömmen, men den levererar inte. När jag börjar tröttna och står och tänker på nästa schackdrag ser jag skymten av en skaplig fisk som går upp och plockar något precis under vattenytan. När den kommer upp igen efter en liten stund ser jag att det är en skaplig öring. Då jag inte ser vad det är som fisken vakar på och inte ser några insekter i luften eller på vattenytan knyter jag på en oliv Klinkhamer, den kan ju imitera det mesta från en kläckande dag- och/eller nattslända eller en landinsekt som fastnat och kämpar i vattenytan.

Efter några kast går fisken upp mot min fluga, men missar den i den ganska snabba strömmen. I nästa kast går den upp igen och nu träffar den rätt men fastnar inte riktigt på kroken. Jag är nu absolut säker på att mitt flugval är perfekt, men i de nästföljande två-tre kasten går inte fisken upp så jag bestämmer mig för att sätta mig och låta fisken och vattnet vila lite. Jag torkar flugan och fettar in hackel och tafsspetsen och i första kastet efter konstpausen sitter fisken på och jag kan drilla den i håven. Det är en fin öring som jag snabbt krokar av och stolt visar upp för Per innan jag låter den återgå till strömmen, det vankas ju korv till lunch, som sagt. På andra sidan ån har Per stått och drillat några harrar, varav en i fin storlek. Jag fortsätter att fiska runt min sten och drar inom de närmaste två timmarna ytterligare ett tio tal harrar och öringar på Ammarnäspuppan, Superpuppan och tidigare nämnd oliv Klinkhammer.

Det börjar bli lunchdags så beger oss mot vår lägerplats, det är en solig och relativ varm förmiddag så de halvkalla ölen som ligger bredvid korvarna i kylväskan smakar fantastiskt bra. Precis som vi gjort hela veckan stressar vi inte under våra matpauser utan låter elden få en perfekt glöd innan vi applicerar maten på elden, idag alltså korv och det sista av rotfrukterna. Vi snackar om vad dagen bjudit oss på hittills, jag nämner att jag är väldigt glad över att de flugor jag band innan resan har levererat bra med fisk, vi tar oss en varsin öl till och njuter i solskenet.

Efter lunch går vi från vår lägerplats uppströms och fiskar några heta ställen som levererat fisk under veckan, och det är tydligt att det finns gott om fisk kvar i ån för även den här gången levererar ån mycket fisk på den övre sträckan. Det känns nästan som att det är öring i varje kast, inte speciellt stora, men vild, vacker och aggressiv öring. De flugor i min ask som fiskarna gillar bäst under eftermiddagen är March Brown (flera öringar tar den torrt precis när den når vattenytan, riktigt kul!), flymfer, Klinkhammer i oliv och svart samt tyngre nattsländepuppor med guldskalle. Efter en stund når jag det stället i ån där jag verkligen känner att jag har revansch att utkräva, och det på den jätteharr som för några dagar sedan tog min vita streamer så hårt att tafsspetsen gick av. Den drillen och det hugget var det absolut grövsta jag känt i ån någonsin (förutom gäddorna då) så det är ju självklart att jag vill uppleva det igen och denna gång också lyckas bättre.

Vid trädet igen

Vattenståndet är som jag tidigare nämnt lägre idag än vad det var förra gången jag stod här vid trädet och på den vackrasta raksträcka jag sett i en å. Detta gör att jag kan komma lite längre ut i strömmen och därmed också ha bättre kontroll på lina, tafs och fluga när jag siktar på djupkanten på andra sidan ån. Jag försöker göra om bedriften som för några dagar sedan, jag står på helspänn i varje kast, jag vill vara koncentrerad om ”jätten” skulle bita igen. Men jätten uteblir, men jag lyckas kroka flertalet av hans lillebröder och även några av hans kusiner öringarna, men just den jag ville ha får jag inte idag. Jag sätter mig vid åkanten och tröstar mig med en öl, Per som vadat över på andra sidan ån gör likadant. Efter en stund skriker vi till varandra över ån att nu får vi verkligen ”kamma till oss” och fortsätta uppströms. Sist gick vi här nedströms och den här gången går vi mot strömmen uppströms, det är kul hur mycket nya hot-spots det dyker upp när vattennivån ändrar sig och man går åt ”andra hållet”. Det vet jag sen tidigare att det alltid är bra att se en å från båda hållen när man letar efter fisk. Vi stannar och fiskar av ån ganska metodiskt och får fisk, men de största som vi vet huserar här uppe i ån uteblir tyvärr, men vi får flertalet fiskar i godkänd storlek. Extra minnesvärd för mig är den öring som också blir den sista på den här promenaden, en fin öring som jag fiskar och nöter på i en halvtimma med min svarta Klinkhammer, jag tror den sitter på fem gånger innan jag lyckas med mothugg och kontroll i den hårda strömmen och då till slut också får den i håven. Efter den triumfen har det blivit kväll, så vi vadar i land och promenerar genom skogen ut på grusvägen som går utmed ån och vandrar tillbaka till lägerplatsen.

Vi gör upp en brasa, jagar lite mygg och knott innan röken från brasan skrämmer iväg de värsta plågoandarna, dricker en öl och lite whisky och delar på en påse chips. Vi samtalar om vad vi önskar oss från kvällen och Per nämner att han gärna skulle vilja ”bjussa på middag sent ikväll” och då vill jag helst ”ha rökt harr” säger jag. Taktiksnacket kring brasan handlar givetvis om flugval, jag laddar foamen på min chestpack med de flugor jag tänkt skall stå för en del av underhållningen på kvällen; Klinkhamer i svart och oliv, Superpuppan i ett par olika färger, Deep Sparkle Pupa i svart och mörkoliv, Ammarnäspuppan och några små spent midges. Tanken är att jag ska slippa rota i flugasken på kvällen och inte få några konstiga helt ologiska idéer jag lätt får när jag står vid vattnet, jag vill vara effektiv, enkel och logisk ikväll.

Pers favoritmat - rökt harr med mos

När vi kommer fram till ”Bengtsfors” ställer jag mig direkt på den stenen i det lilla området där jag haft stor framgång tidigare i veckan och Per har fast bestämt sig för att försöka vada över till den andra sidan av ån. Jag försökte härom kvällen att ta mig över för att kunna ha möjlighet att fiska på en stor fisk som vakade utan räckhåll från oss, men jag kom halvvägs och vände. Strömmen var för stark och jag såg inte så bra som jag önskade. Men Per har med sig en vadarstav, vilket är väldigt klokt, och tar sig över ån, men när han kommit över och gått uppströms i höjd med mig ropar han att han förstår nu varför jag inte tog mig över och att han gärna tar sig över igen, men då gärna i fullt dagsljus. Jag känner att jag inte vill påminna honom att det inte direkt kommer att bli ljusare de närmaste timmarna, och om han vill sova i stugan i natt måste han vada över ån igen.

Min Deep Sparkle Pupa levererar ganska omgående ett par mindre harrar och en öring som jag inte skäms över, den här LaFontaine puppan är helt klart en ny favoritfluga i asken. Molnen skingrar sig och den nedgående solen skapar en mystisk stämning, vi har inte upplevt något regn under dagen men trots det visar sig en stor och vacker regnbåge över fjällen. Det börjar nu vaka ganska frenetiskt på min sida av ån, men jag ser inte mycket insekter, bara ett fåtal bruna forssländor och några nattsländor. Jag förmodar att det nu även vakar på Pers sida sida ån, då han samtidigt som jag avbryter nötandet för att byta fluga. Jag knyter på en gul/svart Superpuppa och hoppas på att kunna lura upp en av områdets större och skyggare fiskar, vi har under veckan endast sett ett fåtal vak av större fiskar, det är bara de mindre som avslöjar sig med att vaka. Det är vad vi tror i alla fall.

Superpuppan äger!”, skriker jag till Per efter att jag i de två första kasten fångat två harrar, det var ingen tvekan utan fisken var girig och visste vad den ville ha. ”Jag kör virkad Klinkhammer med flörtkula med snusfläckar på!”, skriker Per tillbaka, ”Det vakar ganska bra här borta!”, tillägger han. Jag fortsätter med min Superpuppa, men fisken har antagligen bytt favorit, så jag gör det samma och gör som Per och knyter på en svart Klinkhammer. Jag gör några kast mot ett vak men avbryts snart av tjoande från andra sidan ån, Per har respektabel harr på kroken. Jag tar upp kameran för förevigar ögonblicket. Per drillar och missar håvningen ett par gånger, han får verkligen kämpa med den här fisken. När han väl fått den i håven och ser håvens innehåll vänder han sig girigt om, han vill ha den här fisken för sig själv. Jag börjar skratta och måste stänga av kameran, spektaklet ser du här nedan.

Vi fiskar en stund till och får fler harrar på våra Klinkhamers, med och utan snusfläckar. Det börjar nu bli mörkare och jag föreslår att Per ska vada tillbaka över ån innan det blir allt för mörkt ute, det tycker han är en bra idé men kan inte undvika att fiska på några vak på vägen tillbaka. Under hans lilla promenad och vadning hinner jag fiska ytterligare en stund och har ett par trevliga stunder och drillar, det är helt klart Superpuppor och Klinkhamers som gäller ikväll. Jag funderar på varför man håller på att mixtra och trixa med en massa varianter och nya material i flugbindningen, det borde ju räcka med ”klassikerna”, eller? Men det är ju så kul att experimentera …

När Per kommer tillbaka visar jag honom filmen i kameran och vi ser hur kalldimman börjar att klättra ner från fjällen, vi bestämmer oss för att återgå till stugan för att röka en harr och dricka öl. Imorgon är det vår sista fiskedag för den här resan, och vi ska ut på ny och okänd mark, men mer om det i nästa inlägg.

2 reaktioner till “Rainbow In the Dark – dag 6, sista fiskedagen i Tännån”

Kommentera