Hotter than Hell – Dag 5, varmt, svettigt och gäddigt

Klockan 01:00 i "Höljan"

Jag fortsätter berättelsen här om två envisa flugfiskares äventyr i Tännäs och Tännån. Vi har nu kommit till fiskedag 5 av 7 och den här dagen börjar lugnt och skönt …

Vi fiskade långt in på natten och morgonen dagen innan så vi bestämde oss för att ”lyxa till det lite” och unna oss en sovmorgon till kl. 09:30 på torsdagen. Vi visste nog båda att detta skulle innebära att vi antagligen skulle snooza fram till kl. 10:00, men det var vi värda, kroppen började bli lite sliten efter ca. 15 timmars fiske fyra dagar i rad. Dessutom ville vi fiska långt in på natten även denna dag, och någon gång måste man ju också sova för att kunna njuta när man är vaken. Sagt, gjort och efter två snoozningar lirkade jag upp kroppen ur sängen kl. 10, så också Per. Några räkostbeklädda mackor, kaffe och en energidryck senare så satt vi i bilen på väg in till Funäsdalen. Whiskyn var slut och det håller ju inte, dessutom var vårt förråd av lösgodis och björkved också slut så även det måste fyllas på. När vi ändå var inne i ”stan” så passade vi även på att äta lunch på en korvkiosk, resans enda mål mat som inte var tillagad över öppen eld.

Scream for me Tännäs!

Fisket startade vi vid 13:00 och planen för dagen var att starta längst ned på sträckan och sedan fiska oss uppåt. Strålande väder med klarblå himmel och gassande sol, vädret påminde oss om vårt senaste besök vid ån 2009 då vi hade en hel vecka med tropiskt klimat. Vi nötte på i värmen och svetten rann från både här och där på kroppen och jag kände efter ett par timmar att jag nog både packat med den där flaskan med solskyddsfaktor som jag sneglade på i badrumsskåpet när jag packade inför resan. Fisket var ganska trögt, vi tog några mindre harrar var i bakvatten och djuphålor. Mest noterbart för min del efter ett par timmars fiske var en harr av större modell som jag tappade då den gillade att gömma sig bakom stenar och min tafs inte gillade det. Jag gick på en sida av ån och Per fiskade på andra sidan ån och på min sida av ån fanns också ryggsäcken och i ryggsäcken fanns det öl. Så det var en ljuvlig stund av skadeglädje när jag satte mig ner på en sten utmed ån, öppnade ryggsäcken, doppade kepsen i vattnet och svalkade huvudet och öppnade en öl och skrek ”Skål!” till Per som gick på andra sidan ån. Per gav mig långfingret och jag kunde bara skratta.

Vi fortsatte att nöta en stund till och möttes så småningom så Per också fick svalka strupen. När vi satt och taktiksnackade om resten utav dagen såg vi att det sporadiskt började kläcka Danica i den stora poolen framför oss, och ca. 30 rakt framför oss är det faktiskt en fisk som fattar tycke, först en gång och sen en gång till. ”Kasta på den du” säger jag till Per, men han har sin ask med Danica- och Vulgataimitationer i en väska i bilen, men han tar av mitt förråd och beger sig ut i vattnet 20 meter uppströms fisken. När han försiktigt vadar ut vakar den igen, och det är svårt att avgöra storleken på fisken. Jag kan från min position dirigera korrekt längd och riktning på kasten för Per och han tar fisken. Men det är en liten ”sill” till harr, men oavsett storleken så var det en spännande kvart. Per vadar tillbaka och vi bestämmer oss för att börja kvällen i ”Bengtsfors”, det var ju där jag fick en fin harr sent igår.

Väl på plats försöker jag återskapa natten innan. Jag står på samma sten, jag siktar mot samma sten, jag har lika mycket lina ute och jag har samma fluga på tafsspetsen. Den enda skillnaden är att jag nu har en LaFontaine Deep Sparkle Pupa i ljusoliv färg istället för svart, det är ju fortfarande väldigt ljust ute. Men icke! Jag byter till den svarta puppan som fortfarande luktar storharr sen inatt, men inte det heller. Jag byter plats och kastar mot några andra hotspots, och har ett par intressenter, men de är inte så intresserade som jag hoppas på. Jag sätter mig ner och vilar en stund och funderar på om jag ska försöka vada till andra sidan ån, men blir avbruten i mina tankar av att jag ser att det börjar kläcka gul forsslända och en bit bort, men fortfarande inom kastavstånd så är det en fin fisk som vakar. Jag tittar djupt i flugasken och laddar foamen på min chestpack med en gul kläckare och även färdiga sländor som ska imitera nämnd insekt. Jag provar dem alla under den kommande halvtimman, så även en ytgående nymf. Det är inte heller något fel på driften på flugan, jag lyckas presentera den perfekt. Men fisken är antingen blind, vilket jag egentligen inte tror på, eller så plockar den något annat i ytan och gillar det bättre.

Vad göra? Jag knyter på en Superpuppa (gul/brun) i storlek 14 och i första kastet, precis i slutet av driften sitter fisken på. ”Yes! Den tog! Superpuppa!” vrålar jag till Per precis när fisken gör en rusning och jag gör ett desperat försök att få koll på situationen vilket innebär att jag halkar på stenen jag står på ramlar på arselet. Per tar upp sin kamera, av spektaklet han ser – jag drillar öring sittandes i vattnet – det här måste han ju bara föreviga. Men tur för mig, så lyckas jag ta mig upp på fötterna när han börjat filma. Hur som helst så lyckas jag landa fisken och det är en fin och efterlängtad öring, den är inte jättelång, drygt 40 cm, men är fet, fin, vacker och i grym kondition. Sweet! Det här måste firas. Caol Ila! Finns det något bättre än att äntligen lyckas överlista en fisk som gäckat dig, att äntligen hitta rätt nyckel i flugasken?

Vi bestämmer oss för att ta oss en längre välförtjänt middagspaus och beger oss mot vår lägerplats. Även om vi upptäcker att vi glömt smöret i kylskåpet i stugan så smakar pytt och fisk ljuvligt. Det är en varm och härlig kväll tycker vi och mygg och knott så vi får laga mat i våra Linsnät, men efter en stund tröttnar dom på oss när solen börjar gå ned och röken från vår lägereld blir mer intensiv. När vi sitter där och mumsar på delikatesserna så börjar det att kläcka, vad vi tror är, nattsländor i två olika storlekar. Det är en massiv kläckning och nog den enda egentliga riktiga kläckning vi upplever under veckan. Per ställer sig upp och försöker fånga insekterna som kommer flygandes från ån upp mot skogskanten där vi sitter. Han öppnar näven och vi blir överraskade att den mindre insekten av de två som kläcker inte är nattsländor utan bäcksländor, det var vi inte beredda på. Kläckningen varar i ungefär en timma och slutar typiskt nog när vi ”pausat” klart.

Vi bestämmer oss för att sticka ned till ”Höljan” och avsluta kvällen och natten där. Även ”Höljan” ser ju lika ”instruktionsboksgiftig” ut som ”Bengtsfors”, och nu har den senarenämnda börjat leverera fin fisk och vi hoppas på att det är tur för ”Höljan” att börja leverera ikväll och inatt. Det är en ljus och förhållandevis varm kväll i ”Höljan”, nästan helt vindstilla men helt utan synliga insekter i luften och på vattenytan. Men middagsunderhållningen med kläckande ganska stora nattsländor gör att vi båda fiskar med klassiker som Streaking Caddis, E-12 och CDC & Elk. Jag provfiskar även för första gången deCravens Mugly Caddis jag band för någon månad sedan och de flyter väldigt fint, ett mönster som jag anar kommer bli en framtida favorit i min flugask. Helt plötsligt, från ingenstans, är det en STOOOR fisk som går upp och slukar min Streaking Caddis. Det exploderar i vattenytan och spöet viker sig dubbelt. Vad är detta? Jag kämpar i kanske 15 sekunder och min rulle börjar skrika, men sen tar det älskvärda knarrande ljudet slut då tafsen går av. Vad var detta? Vi gissar att det antagligen var en gädda som gick upp och tog den stora torrfluga jag har (eller nu hade) på tafsen. Men i mitt huvud så var det och är fortfarande givetvis en best till öring.

Vi vadar i land och går genom skogen till utloppet där ”Höljan” börjar från ett utlopp av starkare brant fors. Vi fiskar en stund och får några små harrar, men inget mer anmärkningsvärt än så. Jag bestämmer mig för att knyta på en annan klassiker, en Montana, och får ganska omgående en gädda som jag har kul med och drillar en bra stund. Det var ju här vi stod för några dagar sedan och då också fick en varsin gädda. Det känns som att stor fluga här nästan garanterar gädda, och det är ju inget fel på gäddor eller det fisket, men det är ju inte därför vi är här. Roliga drillar är det hur som helst. Klockan blir över 01:00 när vi bestämmer oss för att ge upp för dagen och åka hem och vittja de stora godispåsar vi började dagen med att köpa. Ännu en fantastisk dag vid ån, vi är trötta och solbrända. Fisket var relativt trögt idag, men min öring tidigare på kvällen räddade dagen.

Kommentera