Inte halka nu!

Den andra dagen vid Tännån blev väl egentligen vår första riktiga fiskedag och den bjöd på mycket fisk, en god middag vid en ny lägerplats och lämmlar överallt.

Lika snabbt som vi somnade kvällen/natten innan vaknade vi och kom ur sängen på måndagen, vi snoozade inte en enda gång, och det är ovanligt. Om detta berodde på att vi var grymt fiskesugna eller på den panflöjtsmusik Per hade som väckningssignal låter jag vara osagt. En snabb frukost bestånde av bröd med räkost, en kopp kaffe, ett glas Resorb och en burk energiläsk gjorde susen och vi var snabbt vid ån igen. Planen för dagen var att fiska av några ställen i ån som vi vet brukar leverera samt ett ställe som heter Bängsedö på dagen och eftermiddagen och efter middag fiska av sträckans övre del på senkvällen och natten. Bängsedö (som internt oss emellan fick namnet Bengtsfors, då vi hade svårt med namnet. Tydligen ska edö betyda lugnflyt på den lokala dialekten) är ett ställe som vi vet måste vara bra med tanke på förutsättningarna; en brantare hård fors som avslutas i ett djupare lugnflyt med några stenar och olika strömmar innan det efter cirka 100 meter övergår i en ny brant och hård fors. Vi fiskade här i Bengtsfors en del 2009, men överraskande nog fick vi inget då och även de två timmarna vi lade på sträckan på måndagseftermiddagen resulterade endast i en liten harr för mig. Men vi var, som sagt, övertygade om att det måste stå större fisk här och lovade att vi måste prova kvälls- och nattfisket här, och resultatet av detta får du läsa om i ett senare inlägg.

Utsikten från vår nya grillplats

Dagsfisket gick ganska trögt förutom ett tiotal mindre harrar och öringar, det var först när den gula och bruna forssländan började kläcka frenetiskt vid 18:00 tiden som fisket blev bättre och fisken större. Men det var inte dessa sländor som den ytjagande fisken tog utan mindre svarta ”midge-flugor” och TKK, i alla fall för mig. Jag stod på min favoritsten i Laxaleken och försökte imitera de sländor jag såg kläckas i massor runt omkring mig, jag provade ytgående nymfer, kläckare och duns men fisken ville annat. Jag kom då plötsligt på att jag upplevt detta tidigare, och då blev ”kodknäckarflugan” en liten svart torrfluga i storlek 22, så jag knöt på samma lilla fluga och plötsligt drillade jag fin harr i i stort sett varje kast. Per stod en bra bit uppströms så jag kunde se om det även lossnat för honom så jag behöll en ”stekpanneharr” inom den tillåtna gränsen, motvilligt fick jag behålla en till då den inte klarade av drillen och tafsspetsen hade fastnat och skadat ena gälen. Men så efter en stund började magen kurra och jag var samtidigt väldigt nyfiken på Pers lycka så jag vadade över till fastare mark och gick uppströms och fick ganska direkt se Per komma nerströms med en finfin harr i handen, som hade bitit på en March Brown. Fiskmiddag. Sweet!

På sin vandring uppströms hade Per upptäckt en ny rastplats med fantastisk utsikt, denna nya upptäckt kom att bli vår nya favoritplats under veckan. Per rensade fisken och gjorde i ordning röken och jag hackade färskpotatis, lök, morötter och paprika som vi smörstekte i panna över öppeneld. Så rökt harr med rotfruktspytt med öl och en rökig single malt till det, låter inte så dumt va? Vi tog en längre paus och väntade in den sena kvällen då vi ju skulle bege oss till den första stora poolen på sträckans övre del.

Rökt harr. Mums!

När vi var i ån sist hade vi båda ett varsitt monsterhugg precis där den grunda snabbströmmande forsen övergår i sträckans första lugnflyt, jag på en streamer och Per på en March Brown. Det var dessa hugg och de svärmande bruna forssländor som försökte locka varandra till grovhångel som vi diskuterade när vi gick genom skogen i skymningen ner mot skådeplatsen. Med oss på promenaden hade vi ett gäng lämmlar och fladdermöss, just lämmlar fanns det gott om i år och Per var nära att sätta sig på en väsande sådan på kvällen. Dock såg vi inga fiskar som tog de lämmlar som simmade över lugnflyten, men en del döda lämmlar hittade vi på stenar och hällar ute i strömmen, vi förmodade att det var områdets många rovfåglar som i år verkligen hade happy-hour.

2 Minutes to Midnight

När vi väl kom fram upptäckte vi en hel del vak både i forsens utlopp och i poolen, vi förmodade att det antagligen hörde ihop med de svärmande sländorna som vi nyss skådat, eller nattsländor som kläckte. Vi försökte imitera detta och mycket annat, men de monsteröringar vi träffade på här sist lös med sin frånvaro. Vi fick båda flertalet mindre harrar och öringar var, och det är ju faktiskt så att även om det inte är någon jättestorlek på fisken så är det ju kul att överlista även de mindre. När klockan blivit 01:00 och temperaturen sjunkit till några grader över ”nollan” kom kalldimman klättrande ner från fjällen och all aktivitet i ån avstannade. Och tur var väl det, för då hade vi varit vid ån i 15 timmar och vi var rejält trötta i både kropp och sinne.

Den andra dagen i ån blev väldigt lyckad med mycket fisk och därav några större harrar och fiskmiddag på ett nytt favoritställe utmed ån. På vägen hem i natten träffade vi på flertalet av en större fågel vi kände igen från Famous Grouse etiketten, vi var osäkra på om det verkligen är en ripa eller en orrhöna så det fick bli Famous-Grouse-fågeln för resten av veckan, vacker är den hur som helst. Och visst avslutade vi den lyckade andra dagen i stugan med ett var sitt glas gott single malt, alltså inte en Famous Grouse, men ändå.