När alarmet började skräna 03:30 på söndagen hörde jag direkt oljud utanför fönstret. Jösses vad det stormar, var min första tanke. Men det var inte kraftig vind, det var regn.

Och det var inte vanligt regn, jag förstod nu vad engelsmännen menar med att det regnar katter och hundar, för nu hörde jag både jamande och skall utanför. Det var ju typiskt! Men frukostmackorna jag tänkt äta efter några timmars fiske låg färdigbredda i kylskåpet och kaffebryggaren laddade jag innan jag gick och lade mig. Man or a mouse? Skärpning nu! Regnet är kanske lokalt, och det kanske inte regnar vid klubbsjöarna?

Mina förhoppningar besannades så fort jag lämnat Göteborg en liten stund senare, för när bilen började klättra upp mot Lerum avtog regnet och när jag parkerade regnade det inte alls. Den stora sjön närmast parkering såg verkligen lockande ut, helt spegelblank och några försiktiga vak här och där. Det är sådana här ögonblick man vill kunna memorera och spela upp när höst blir vinter. Tystnaden, dofterna.

Sweet!

Första flugval för dagen var inte svårt, det vakade i mitten av sjön och dit kommer jag inte så valet blev självklart den vickande flicksländenymfen jag band på lördagen. Jag såg mycket fram emot att se om den skulle vara så het som jag trodde vid flugbindningsbordet. Och efter en halvtimma är jag övertygad om att så också är fallet för då har jag landat en fin fisk och tappat två på denna nya favoritfluga. En tappar jag då fisken bestämmer sig för ett hopp precis vid håvning och den andra tappar jag på grund av ett tafsbrott då den gynnaren bestämmer sig för att simma in bland både näckrosor och brygga. Det må vara hänt, för den fisken jag ”nätar” är väldigt rolig och jag får visa backing innan klockan blivit 06:00. Men framför allt så är jag nu övertygad om att ”vickande” nymfer och streamers är helt rätt och när jag äter frukost sitter jag och funderar på hur jag kan binda stora Danica nymfer med liknande teknik. Men mer om det senare, hoppas jag.

Efter ovannämnda upplevelser öppnar sig himlen och spöregnet hittar nu även hit till Härskogen. Och samtidigt som jag drar regnjackans luva över kepsen börjar det vaka inom kasthåll, något kläcker, flyter upp mot ytan eller ramlar ner på densamma. Jag knyter på en Griffith’s Gnat som kan imitera allt av detta, spottar i vattnet och hoppas att fisken diggar det jag presenterar. Jag har en timmas mycket trevligt men lika frustrerande torrflugefiske efter vakande fisk. Några är uppe och tittar och stöter till flugan, en biter men jag missar mothugget och en hoppar över/missar (?) flugan.

Breakfast for Champions!

Spöregnet blir till skyfall och jag har faktiskt svårigheter att både se och stå stilla, jag beger mig till vind- och regnskyddet för frukost. Det är en fantastisk upplevelse att sitta under tak och se ut över sjön, regnet vräker ner och kaffet och frukostmackorna lägger sig på helt rätt ställe.

Efter frukost trotsar jag vädret och beger mig mot den mindre sjön. Ska jag fortsätta med flicksländenymfen, eller ska jag hitta på något annat? Jag bestämmer mig för att fortsätta och börjar nöta igen, men fiskarna i den här sjön är inte lika tokiga efter min imitation som i den större sjön. Det är nämligen Corixa de vill ha för när jag knyter på en oförtyngd sådan ”gurglar” det till strax under vattenytan och jag drillar fisk igen. Härligt! Jag tror ett par gånger att jag skall tappa den här också då även denna gillar näckrosor, men det ordnar upp sig och jag filmar fiskens återgång.

Det börjar regna riktigt ordentligt igen och jag tar mig en välförtjänt kaffepaus och passar på att halvsova i vindskyddet en halvtimma. Pausen gör mig mycket gott och jag får nytt mod och nya idéer. Jag bestämmer mig för att gå tillbaka till den större sjön igen och se om flicksländenymfen i CDC var en tillfällighet eller inte. Och den är ingen tillfällighet, i alla fall inte  i det här vattnet för jag har en timmas mycket bra fiske med samma fluga som hängt på foamen på chestpacken under tiden andra flugor använts. Tanken är ju att flugorna skall hänga på foamen och torka, men den effekten är omöjlig idag, men det har ju ingen betydelse med det här mönstret. Jag tar ytterligare en fisk på mönstret. Sweet!

Det är en nöjd, trött och lycklig man som som sätter sig i bilen när klockan precis har passerat 11:00. När jag packar in prylarna i bakluckan sticker jag ner händerna i de relativt nya tillskotten i min utrustning, Simms Dry Creek Day Pack och Simms Dry Creek Chest Pack. Det var en bra investering för innehållet i de båda är torrt, och jag har stått i spöregn i 6 timmar. Rekommenderas!

Nu skall jag sätta mig vid bindstädet och laborera med vickande Danica nymfer. Kul! Mindre kul var att man på radionyheterna meddelade att ännu en av mina hjältar lämnat oss. Tack för allt Clarence Clemmons!