Holiday – tidigt semesterfiske

Äntligen lite moln

I inte idealiskt väder provade jag lyckan på söndagen, även om jag önskat att jag vore någon annanstans.

Det har gått en vecka sen vi var i Hökensås för tre dagars intensivt fiske, en vecka går fort. När vi packade ihop prylarna på parkeringen vid Prinsasjöarna lämnade jag över del prylar så som båda mina vadare, vadarskor och sovsäck till Per. Det är ju faktiskt snart dags för han och mig att resa norrut för att jaga harr och öring i en vecka, bilen kommer att rulla från Norrköping och jag åker tåg upp dit för att hoppa in i Pers bil. Bekväm som jag är vill jag ha en sådan lätt packning på tåget, därav min avstjälpning. Packningen på tåget blir nu ganska slimmad på tur, men på retur blir det desto mer. Men retur är inget jag vill tänka på nu, det finns liksom inte. Det finns bara dit, även om jag vet att jag måste hem så är det något jag förtränger just nu.

Långhelgen har varit varm och svettig, väldigt varm. Det känns som luften stått stilla och till och med den ibland friska vinden har varit varm även här på västkusten, där vi är kända för varmt väder, men svinkallt om det blåser. På väg ut till klubbsjöarna på söndagen visar termometern i bilen på en yttre temperatur på 26 grader. Och jag försöker att inte tänka på det kläckningsinferno som är i Säveån just nu, vadarna är som sagt någon annanstans. Och om jag väl åker till ån så vill jag inte ha en tid att passa, jag vill kunna vara ute en hel dag. Och förra helgen var jag borta i tre dagar och snart är jag, som sagt, borta i nio dagar. Mina rådjursögon till trots så är jag övertygad om att jag inte skulle kunna övertala min fru att vara ensam med båda en hel dag till för att jag skall ut och fiska. Jag får ”nöja” mig med fyra timmar vid klubbsjöarna medan fru och barn är på barnkalas …

Fiske i kortbrallor

Även vädret är vackert, det är varmt och de flesta jublar och sitter ute och hinkar bärs på uteserveringarna så är det ju inte idealiskt för fiske. Eller? När jag står vid den ”lilla sjön” är jag osäker, jag har inte sett några vak i den ”stora sjön” som jag promenerat förbi på vägen och här ligger sjön helt spegelblank och jag är riktigt svettig på ryggen. Klädseln är shorts, gympadojor och t-shirt, tror faktiskt inte jag fiskat i shorts tidigare? Känslan är semesterfiske i mitten/slutet av juli då man egentligen inte borde fiska, men man gör det ändå för att abstinensen är svår och det där ”man vet ju aldrig”. Och just den där man-vet-ju-aldrig-känslan har jag just nu för det var ju inte många dagar sedan det var lika kallt för årstiden som det nu är varmt och en sjö värms ju inte upp så väldigt fort, så egentligen borde det vara kanonbra fiske nu för sjön borde krylla av insektsliv både ovan och under ytan. Jag är lika positiv när jag knyter på dagens första fluga, en ljusoliv flicksländenymf som gillades av fisken i Hökensås, för det flyger ”färdiga” sländor i stort antal vid sjön. Inte så konstigt att den här flugan nästan alltid levererar i sjön. När jag smyger ut på bryggan gassar solen mig rakt i nyllet och solljuset gör också att det är lätt att se genom vattenytan i mina polaroidglasögon och utan dom på mig hade jag inte sett den fina regnbågsöringen som patrullerar bara en meter ifrån mig. Fisken simmar från höger till vänster under bryggan jag står på och jag kan nästan se att den spanar efter flicksländenymfer, fiskyngel eller nymfer. Bra flugval, i alla fall i tanken. Och valet fortsätter vara bra i teorin, men inte i praktiken för den levererar inte på en kvart. Utan istället börjar det helt plötsligt att vaka i sjön, inget inferno, men ändå. Jag kan inte förstå vad det är som fisken tar för jag ser inget ”ätbart” i luften förutom de sedvanliga myggorna och fjädermyggorna. Uteslutningsprincipen säger mig alltså att en kläckande dylik antagligen är melodin för stunden.

Men jag har inte bråttom, det är ju ”semester”. Jag sätter mig på bryggan och försöker hitta ett mönster, en patrullväg för en fisk att kasta på. Efter en stund har jag valt ut en firre som jag vill kasta på, men vad ska jag locka den med. Jag öppnar den ”torra” flugasken och hoppas att den ska ge mig svaret på den spännande gåta som fisken ger mig. Magkänsla och logik gör att jag knyter på en Mighty Midge, ett bra kläckarmönster som kan imitera det mesta i fasen. Jag reser mig, lägger flugan på bryggan, drar ut lina och börjar sikta. Presentationen blir perfekt, men fisken går förbi. Jag väntar, provar igen och presenterar. Mört! Svordom! Fisken försvinner och vaken avtar. Kaffe.

Kanske också fisken tog en kaffepaus för efter en kvart upprepar den samma mönster. Jag har fortfarande en bra känsla för flugan så jag försöker igen, lägger ut flugan i den väg jag vet att fisken kommer att gå och ytsörpla. Vänta … vänta .. vänta och så PANG! Den tog flugan! Sweet! När jag fått klarat av mothugg, har koll på lina och att jag inte ramlar av bryggan börjar jag famla efter peangen, den hänger ju alltid där? Men inte idag. Tur att jag fiskar hullingslöst, jag har inga planer på att ta hem någon trofé idag oavsett min äldre sons tjatande, han tycker det är mycket intressant när pappa rensar fisk. ”Pappa det är så där äckel-gott att titta på”. Jag drillar en stund bland näckrosorna innan den ligger i nätet, flugan tar jag ut lätt och fisken hinner inte bli solbränd innan den är i vattnet igen. Det kändes riktigt bra! Kaffe igen.

Jag känner mig väldigt nöjd så här långt, så jag tar det lugnt. Jag bestämmer mig för att fortsätta den sista timman med samma fluga oavsett vak, jag måste ju träna in torrflugearmen inför stundande tripp till Tännäs med omnejd. Jag har ytterligare två fiskar på, båda två tappar jag innan håven, men jag grinar inte för det utan känner mig väldigt nöjd. Dock är de tre Mighty Midge jag hade i asken inte längre fiskbara, en sitter en gren och två är söndertuggade. Jag måste hem och binda upp ett gäng av det här enkla och giftiga mönstret. Och så måste jag köpa ett nytt myggnät, ny pannlampa och nytt myggmedel. Alla måsten till trots, ingen stress, det är semester, i alla fall om jag får bestämma.

Kommentera