Rain – blöt, kall men lyckad premiär i Säveån

Cirkeln är nu sluten efter fiskesäsongens tre premiärer – och söndagens premiär i strömmande vatten i Säveån blev lyckad på flera sätt.

Min fiskesäsong har tre premiärer, och det kräver kanske sin förklaring. Först ut är havsöringspremiären den 1:a april varje år, sen kommer den efterlängtade i sötvatten, oftast i klubbvattnen i Lerum, och sen brukar premiärernas premiär, alltså den i strömmande vatten, vara i vackra Säveån i Floda. Detta scenario upprepades också i år och mest lyckad blev söndagens strömmande premiär i Säveån.

Flertalet år i rad nu har jag varit på plats i Säveån på premiärdagen den 15:e maj, men i år trodde jag för några sekunder att fiske på premiärdagen skulle utebli. När jag steg upp på lördagsmorgonen gick jag direkt till telefonen och knappade in telefonnumret till Statoil i Floda, där fiskekorten säljs för sträckan. Reglerna säger att man kan förhandsboka fiskekort tidigast en dag innan, och korten är ju hårt kvoterade så det gäller att hänga på låset om man skall lyckas knipa ett fiskekort. Noteras bör kanske att detta oftast gäller premiärdagen eller de första öppna helgerna på året. Men jag är ganska luttrad av att jaga biljetter efter att många gånger lyckats få tag på åtråvärda biljetter till t ex. KISS, Iron Maiden, U2 och Bruce Springsteen. Så hittills har det inte varit några som helst problem att knipa biljetter till premiärfisket i Säveån. Men det började inte bra. Jag började ringa exakt kl. 08:00 då bensinstationen och responsen på andra sidan telefonen var blandade upptaget- och hänvisningstoner. Men så vid halv nio tiden lyckades jag tillslut komma fram:

  • Hej, jag heter Daniel och vill boka två stycken fiskekort till Säveån imorgon söndag.
  • Det är för sent.
  • Öh. Äh. Va? Är dom redan slut?
  • Ja, till övre sträckan, men till nedre finns det fortfarande några stycken kvar.

Skojare där, tänkte jag och pustade ut. Så efter en dramatisk halvtimma var korten fixade, ett till mig och ett till min kompis Richard som även i år hade möjlighet att följa med. Efter lite eftertanke och en kopp kaffe började tankarna att snurra inför morgondagens fiske. Nedre sträckan är för mig relativt outforskad så jag kände mig ännu mer taggad än vanligt. Kul! Jag skickade till SMS till Richard och bekräftade korten, så att även han kunde börja ladda.

Det har ju varit högsommarväder i landet de senaste veckorna, men de senaste dagarna har vädret återgått till det ”normala” med blandad en kompott av regn, sol och med mer vårlika temperaturer. Detta väderomslag har varit väldigt välkommet för mig, detta då jag är rädd att de stora sländorna skall börja kläcka för tidigt för de planerade resorna jag har bokat i år då det är tänkt att vi ska fiska med imitationer av Danica och Vulgata. Men, visst har man blivit lite bortskämd av den värme som har varit, och man har vant sig. För väl på plats vid Säveån på söndagsmorgonen ångrade jag direkt att jag inte klätt mig i fleece under vadarna. Jag är absolut inte frusen av mig och brukar sällan vara den som klagar på vädret, men det premiärväder som det bjöds på under söndagen med blåst, sol och regn om vartannat var allt annat än mysigt.

Vykort från paradiset

Morgonfisket var ganska trögt och vi såg varken några vak eller något insektsliv. Så hela förmiddagen kändes som uppvärmning, det var ett bra tag sedan jag fiskade i strömmande vatten och tekniken och de kast som krävs vid ån behövdes verkligen finputsas. Men skam den som ger sig, och till slut kom tekniken, presentationerna och drifterna igång, och detta ganska passande då det vid lunchtid startade små kläckningar av Brun Forsslända och Vassländor i olika storlekar. Det gick att urskilja lite plask då och då i strömmen efter vakande fisk, men de vaken vi uppfattade var väldigt få och kunde nog räknas på en hand. Men det ger en ju lite hopp och fisk att fiska på. Under utforskningen av den nedre sträckan kunde jag konstatera att jag tidigare varit allt för bekväm och lat när jag inte gått längre ned på sträckan för att fiska. Den nedre sträckan som ån är uppdelad i är otroligt vacker och den är omväxlande i fallhöjd som innebär både hårt strömmande forsar, strömmande sträckor och lugnare pooler. Jag kommer fiska mer ”här nere” fram över.

Så fort jag upptäckte de stigande sländorna plockade jag fram asken med de oförtyngda flugorna, turen kom till en ljus flymf i storlek 16. Valet var lyckobringande för kort där efter satt årets första Säveåöring på kroken och fisken tog enligt skolboken i ”flymfresningen” i slutet av driften. Fisken var absolut ingen rekordfisk, men slog alla rekord i skönhet och efterlängtan. Drillningen tog inte många sekunder och de nya reglerna i ån med krav på hullingslösa flugor gjorde att det bara tog ett par sekunder att lossa krok och återutsätta den. Tänk att en halvminut kan innebära ett sådant lyckorus, jag var tvungen att vada upp på stranden och sätta mig på en stock och fira med en kopp termoskaffe.

Richard hoppas ... och lyckades till slut

Efter en stund går vi uppströms igen, jag är trots triumfen ganska frusen och promenaden utmed ån får igång blodcirkulationen och så också värmen i kroppen. Jag återser ett hotspot jag fiskade av på morgonen och bestämmer mig för att prova flymfen även här. När jag sätter vadarskorna i vattnet är det som att någon tryckt på en knapp för det börjar regna omedelbart och samtidigt börjar det kläcka och jag kan direkt se ett litet vak under ett utskjutande träd på andra sidan ån. Den fisken tog ingen flymf eller kläckare, utan jag är säker på att den tog en dun som stod och torkade vingarna. Jag tvekar några en stund, men bestämmer mig för att trots denna övertygelse fortsätta med flymfen. Jag provar lite olika drifter över området i några minuter innan jag byter till en liten mörkbrun Micro Polychenille slända och fisken tar flugan i första driften. Det är ingen försiktigt vak efter flugan utan imitationen är precis vad fisken vill ha och kastar sig nästan över flugan. Jag upptäcker direkt att den här fisken är större än den tidigare, den gör mer motstånd och är lite mer sport att få i håven. Men jag lyckas och uppskattar den snabbt till att vara 35 cm, den är vacker som en solig midsommarmorgon och återfår friheten i strömmen efter några sekunders beundran.

Jag vadar tillbaka till stranden och bestämmer mig för att gå ner och berätta den glädjande nyheten för Richard som står ett par hundra meter nedströms i ett mer lugnflytande parti. Han blir glad för mig (?) men är frustrerad över sin egen brist på fisk. Vi nämner båda att det börjar bli eftermiddag och att vi är frusna, jag föreslår att vi gör ett försök till där vi startade dagen och jag rekommenderar Richard att knyta på en liknande slända som den jag har på tafsspetsen. Jag är säker på att fiskarna vill ha duns just nu. Väl framme och utvadad får Richard ganska omgående fisk på kroken, han lyckas få den i håven och återutsätta den bra. Och det är inte vilken fisk som helst, utan det är hans första fångade vilda öring. Hur stort är inte det? Grattis Richard. Vi bestämmer oss för att avsluta när vi är på topp och vandrar långsamt tillbaka uppströms och mot parkeringen. Vilken dag, vilken lycka och vad bortskämd man är som har en sådan här kanonfiske bara en halvtimma hemifrån!

2 reaktioner till “Rain – blöt, kall men lyckad premiär i Säveån”

Kommentera