Secrets – fiske vid ”hemliga stället”

"Hemliga stället" - jag återkommer ...

Min granne Tony ringde på igår och frågade om jag hade lust med några timmars fiske på söndagsförmiddagen. ”Vi kan ju sticka till hemliga stället”, sa Tony innan jag stängde dörren …

När vi flyttade in på gården för några år sedan upptäckte jag snabbt att jag inte var ensam fiskeintresserad, detta då det titt som tätt hängde ett par vadarbyxor på tork utanför ett köksfönster från våning 2 i trappuppgången bredvid våran. Och några veckor efter vår inflyttning satt Tony ute på gården i solskenet och band laxflugor. Vi har sen dess snackat mycket fiske när vi träffat på varandra, men vi har aldrig fiskat tillsammans, men idag var det alltså äntligen dags, vi bestämde att synas utanför på gården kl. 09:00.

När jag steg upp, eller rättare sagt, barnen väckte mig kl. 07:00 var det mulet och ganska vindstilla och termometern stod på strax över 10 grader. Lysande! Men det dröjde inte många minuter innan temperaturen sjönk och regnet smattrade på fönsterrutorna. Tony ringde mig och undrade om jag hade något emot vädret, det hade jag självklart inte utan när jag väl bestämt mig för fiske är vädret ingen motståndare.

Tony provar lyckan

I bilen ut mot ”hemliga stället” berättar Tony att han fiskat där många gånger genom åren, både vår, sommar och höst. Han och hans kompisar har fått fisk där i alla väderlekar och tider på dygnet. Det finns grundvikar, strömmar, små kanaler och djuphålor. ”Och använd rätt tafsspets, det går grov öring där”, säger Tony när vi parkerar bilen. Jag är så upprymd att jag glömmer låsa bilen och måste kuta tillbaka efter ett par hundra meter efter att vi monterat våra spön och lämnat bilen. Efter en liten stunds promenad genom ett litet villaområde, över en bro och till slut över regnhala klippor och stenar uppenbarar sig ”Hemliga stället” och jag säger till Tony att jag förstår att han brukar åka hit och fiska. Den beskrivning Tony gav i bilen stämmer utmärkt, det ser riktigt hett ut! Och jag tror honom på orden att det går stor öring här, det är öppet hav utanför viken, men omgivningen känns ändå som inre skärgården. Det går strömmar hit och dit och botten är ganska lättläst med grund, djuphålor och bränningar. WOW!

Regnet ökar på och vinden slår oss i ansiktet när vi presenterar de första kasten. ”Jag ångrar två saker”, säger Tony. ”Att jag inte tog den där extra fleecejackan och mössa istället för kepsen”. Själv är jag klädd till tänderna med tjocka lager från topp till tå och känner mig både varm och framför allt riktigt sugen på att på riktigt landa årets första firre. Vi fiskar av den första viken och när regnet börjar avta bestämmer vi oss för att promenera, hoppa och vada oss vidare, väl framme vid nästa ställe tar vi en kopp kaffe som värmer både händerna och magen. Tony pekar med spöspetsen och berättar att han brukar vada över den lilla kanalen här och ha ett fantastiskt fint fiske på en halvö som ligger i anslutning till där vi står. Det finns några trevliga små vikar med grund utanför som bryter vattenytan på några ställen och man ser hur vattnet strömmar åt olika håll utanför. Om jag hade varit havsöring är det där jag skulle stå. Vi går ner och tittar, men Tony säger att det är för högt vatten för att vada över dit idag.

Vi fortsätter att fiska i den hårda blåsten, och jag tror så mycket på det här stället att jag står på helspänn varje hemtagning.

Dock konstaterar vi efter ett par timmars fiske att de inte är här idag. Jag är inte alls frustrerad över att inte fått landa den där bjässen som gäckade mina drömmar inatt, utan jag går fortfarande på moln över att säsongen är här igen. Men om jag ska vara ärlig för mig själv så tror jag att jag nog kommer misströsta lite om jag inte hittar fisken nästa tur, det blir ju den tredje gången och den skall ju vara gillt.

Jag tackar Tony oerhört för att han visade mig det här stället. Jag säger att jag antagligen kommer åka hit snart igen, och det tycker Tony verklige att jag skall göra. Jag har nu ett nytt hot-spot för havsöringen, och detta inte mer än 20 minuter med bilen hemifrån. Bara det kan ju få en att dra på smilbanden …

Kommentera