On the Beach – Havsöringspremiär

On a Beach - havsöringspremiär 2011

Så var den då avklarad, årets havsöringspremiär. En trevlig dag med trevligt sällskap, behagligt väder men lite fisk.

Den första april innebär inte bara havsöringspremiär utan också själva startskottet för en ny fiskesäsong, i alla fall för mig. De senaste åren har jag inte haft möjlighet att fiska på självaste premiärdagen utan kommit ut till vattnet med andan i halsen någon dag för sent och detta beroende på arbeta. Men i år ett speciellt år då jag är föräldraledig och kan alltså prioritera viktigare saker än arbete, familjen och flugfisket. Redan i januari bad jag min fru att vara föräldraledig fredagen den första april så att jag kunde åka ut till kustbandet och jaga silver, detta ställde hon givetvis gladeligen upp på.

Jag sov lite konstigt natten till fredagen, givetvis var det många tankar som skulle bearbetas. Väder, vind och vatten men även flugval och om jag kommer ihåg hur man knyter på flugan på tafsen. När jag väl kommit på plats och monterat ihop spö, dragit på mig vadare och tillhörande skor under flertalet lager av kläder och tjocka strumpor konstaterade jag att min oroliga sömn var till intet. Vädret var vad man kan förvänta sig, lite blåst, mulet och några plusgrader. Och knyta på flugan på tafsen innebar givetvis inga problem, det är som att cykla, jag har gjort det tusentals gånger tidigare.

Jag skulle slå följe med Richard och hans kompis Ulf som jag inte träffat och/eller fiskat med tidigare. Trevligt med nya bekantskaper. Ulf och Richard skulle vara på plats efter 10, men jag kunde inte hålla mig utan stod påklädd och klar vid vattnet strax efter nio. Det var en smått religiös upplevelse att knyta på årets och säsongens första fluga på tafsspetsen, jag bestämde mig för ett ”säkert kort” en Magnus. När jag tog stegen ner för att vada ut kom jag och tänka på förra årets premiär, då jag var så ivrig att jag halkade och satte mig på rumpan i strandkanten det första jag gjorde. Men inte denna gång, med säkra steg vadade jag ut och blötte ”Mange”.

Det gladde mig givetvis att inte bara förmågan att knyta på fluga på tafsen satt i ryggraden utan även kastsvingen. Och känslan att kasta igen och se hur tafsen sträcks och flugan rulla ut gav mig nästan tårar i ögonen, och då överdriver jag inte. Min, för året, nya kombination av spö och lina var suverän – jag använder nu mera ett Loop AEG 696-4 spö med en Guideline Coastal #6 för kustfisket. Jag har tidigare använt spö och lina i klass 8, men jag fick ingen riktigt känsla i den tunga utrustningen och sålde det i höstas.

Efter en kvart och några kast och hemtagningen kommer jag på mig själv om att bara stå och njuta. Det händer ibland att man kommer på sig själv med sådant när man står vid vattnet. Jag kommer ihåg ett par gånger förra säsongen, speciellt en gång i Hökensås när jag stod och fiskade, kastade och tog hem linan, men det var inte det som jag var koncentrerad på utan det var gökens lockande läten i den annars tysta skogen bakom mig. Sådana tillfällen gillar jag och sådana tillfällen höjer upplevelsen. Men det krävs inte mycket för att man skall vakna från sitt ”slumrande”, jag kände något och koncentrationen skiftar ögonblickligen till fisket. Men väckarklockan var inte fisk utan tång. Alltid något.

Tjena Magnus!

Richard ringer och säger att de är på plats, de vill starta dagen på andra sidan viken, men jag vill fortsätta där jag är och vi bestämmer att mötas upp om en liten stund. Händer och fötter börjar domna av och jag går upp på land för att skaka liv i dem genom att sätta på mig vinterhandskarna och jogga lite på stället. När jag vadar i igen slökastar jag lite på väg ut i vattnet och plötsligt suger det till i linan och dagens och årets första riktiga hugg är ett faktum. Men jag lyckas inte hålla fisken, den sliter sig efter en kort kamp. Jag såg den inte, men jag kände den. Fiskesäsongen är igång!

Richard ringer igen och meddelar att de landat en godkänd och drillat två mindre där borta, han rekommenderar mig att komma bort till dom och jag håller med. När jag ansluter hälsar jag på Ulf och han visar mig den 50 cm öringen han just tagit, jag gratulerar givetvis och undrar vad den bet på. Han visar en olivgrön streamer, ganska lik en flicksländenymf. Aha, så det är oliv som är färgen för dagen, säger jag, men Richard fyller på att det stod en gubbe här för en liten stund sedan som drillade två stycken något mindre firrar på Pattegrisen. Jag antar att det är så kallt i vattnet och så lite föda för fisken så att de nog biter på vad som helst, de andra håller med.

Vi fiskar av viken som för en liten stund sedan var väldigt lyckobringande men ingen av oss känner någonting på en dryg timma. Vi bestämmer oss för att ”de helt enkelt inte är här just nu” och bestämmer oss för en promenad och en paus. Vi går tillbaka till platsen jag startade dagen, vi sätter oss och fiskesnackar lite och tar lunch, men efter en halvtimma vadar vi ut i vattnet igen och fiskar av viken. Vi är inte ensamma, det är ju premiär, som sagt. Efter vi har stått i vattnet i cirka en halvtimma och fötterna och händerna gör sig påminda och fisken inte gör sig påmind bestämmer vi oss för att ta bilen till ett annat hot-spot som Ulf och Richard rekommenderar. Jag ringer hem och kollar av status och meddelar att jag är hemma ”om en stund”.

När vi parkerat bilarna och monterat ihop spöna igen frågar jag Ulf om han har några stalltips för just det här stället. Ulf har fiskat här en hel del och dragit flertalet öringar här, han pekar med spöspetsen var fisken brukar stå. Det ger mig självförtroende och hoppet tänds igen …

Men inte ens stalltips räcker för mig idag. Varken jag eller någon annan i sällskapet landar någon mer fisk på premiärdagen. Men jag grämer mig verkligen inte, säsongen är igång, kastsvingen känns toppen och livet leker.

När jag kommer hem ligger ett rykande färskt nummer av Flugfiske-Feber på hallmattan, jag bläddrar i den snabbt.  känns fräscht, nytt och intressant. Bra foto, mycket flugbindning och spännande ämnen – Flugfiske-Feber känns för mig den klart bästa flugfisketidningen i Sverige just nu.

På kvällen ringer min granne Tony på dörren och frågar om jag har möjlighet att åka ut och fiska på söndagsmorgonen. Jag tittar snabbt på min fru som gör en medhållande min, så på söndag kör vi igen …

Kommentera