Memories – gult är inte fult

Till sommaren återvänder jag till Tännäs och till det här året har jag i alla fall lärt mig en sak, att inte ha endast ett exemplar av en fluga i asken.

Sommaren 2009, veckan efter midsommar, var jag och min gode vän Per i Tännäs för en veckas fiske i den övre delen av Tännån. Mer om detta äventyr kan du läsa här. Det var en fantastisk vecka på många sätt, otroligt vacker trakt, bra sällskap och fisket var bra och lärorikt. I år är jag/vi klokare så vi räknar med ännu bättre fiske. Planerna just nu är fiske i Tännån i kanske fem dagar och sen några dagars fiske i trakten, Mittån har vi t ex. tänkt att besöka.

En av dagarna i Tännäs 2009 hade vi grymt fint fiske efter stor harr både Per och jag. Några tog vi och några tappade vi. Och allra bäst fiske hade jag med torr imitation av gul forsslända i krokstorlek 12. Jag hade flera sådana flugor, men endast en av en betydligt ljusare och fluorescerande gul färg. Flugan var inte hembunden och låg placerad under några andra flugor som jag inte trodde på, alla mina imitationer av gul forsslända hade en mer diskret ”vanlig” gul färg. Jag hittade ett hot-spot vid ån som jag trodde på och krokade några mindra harrar på en TKK, men helt plötsligt kom det några gula forssländor flytande på vattenytan och det vakade brutalt på dem bara meter från mig. Jag lyckades fånga en slända i handen och granskade den först och sen innehållet i min torrflugeask, och det som imiterade bäst var just den fluorescerande ”fula ankungen”.

Harren gillade ljusgult i Tännån

Jag knöt på imitationen och festen började. I första kastet satt det direkt en riktigt fin harr på kroken. Jag missade första chansen till att håva den, vilket resulterade i en rusning jag inte var med på alls och fisken släppte. Det var givetvis riktigt jobbigt och flertalet var de svordomar som ljöd över nejden. Riktigt asförbannad kastade jag flugan uppströms igen och då satt nästa harr på, den lyckades jag håva och lyckan var total. Kul var att i nästan samma ögonblick så lyckades Per håva en stor harr som han tappade dagen innan, varför vi vet det beror på att hans fluga satt kvar i fisken sen dagen innan. Harren jag tog bestämde vi skulle bli middagsmat så den avlivades. När jag stod där och plockade fram tafsmaterial för att i förebyggande syfte byta spets hörde jag ett vak 10 meter uppströms, jag plockade upp spöet och kastade mot vaket. Flugan landade några meter ovanför vaket och strömmen drog flugan perfekt ner mot målet. Det plaskade till och nästa fight var ett faktum. Den här harren var i samma storlek som den som låg vid mina fötter och snart skulle ligga på grillen. Jag lyckades landa fisken och återutsätta den utan några större problem. Problemen skulle dock komma när jag tittade på den, minst sagt, lyckobringande flugan. Vingen var luggsliten och kroken utböjd. Jag försökte böja tillbaka kroken, men då gick den av i krokböjen. Inget att göra, tänkte jag då, utan tog en dylik imitation i samma storlek men med en annan gul nyans ur asken och knöt på. Jag fick ingen mer fisk den dagen, trots att jag hade flertalet fina vak att kasta på.

Jag har sedan dess funderat mycket på om min lycka och senare mindre lycka endast kunde bero på nyansen på flugan som rönte sådan framgång. Hur som helst så lämnar jag inget åt slumpen i år och igår kväll band jag upp 5 st ljusgula dagsländeimitationer. Målet med slutresultatet, förutom färgen/nyansen, var att få en fluga som flyter bra även i strömmande vatten.

Det är en stor underdrift när jag skriver hur mycket jag längtar efter att testa den här flugan på samma ställe som då för två år sedan. Det var riktigt frustrerande att ha hittat nyckeln, tappat den och det fanns stora och stridbara fiskar bakom varje dörr. Nu hoppas jag att jag återfunnit nyckeln och att harrarna har samma favoriträtt i år som 2009.

  • Krok: FTB 103 BL i krokstorlek 12
  • Stjärt: Mayfly Tails
  • Kropp: Fly-Rite (#39 Pale Watery Yellow)
  • Tråd och ribbing: Sheer 14/0
  • Thorax: CDC
  • Vinge: Polygarn
  • Hackel: Tuppnacke (Silver Badger)

Kommentera