Season’s End – Kall säsongsavslutning i Hökensås

Så var det då dags att knyta ihop säcken för flugfisket 2010. Det känns givetvis inte alls kul, men när en säsong slutar så börjar en annan, flugbindningen.

 Fredag

Tre dagars trippen till Hökensås med Per var bestämd och bokad sedan ett par månader tillbaka och det känns alltid lite konstigt när något sker som man längtat väldigt mycket efter. Resan från Göteborg till Hökensås går bra, bilens termometer pendlar mellan +5 och -3 under resan och på vissa skuggiga ställen utmed vägen ligger det frost. Jag stannar i Borås och handlar mat och annat vi behöver under vistelsen. Per ringer och stämmer av läget när jag kommer ut från stormarknaden, han är på gång. Han håller på att packa ihop datorn på jobbet och räknar med att vara på väg mot Hökensås från sitt håll om en timma. Jag har alltså en dryg timmes försprång, jag hetsar honom om att när han kommer har jag redan lunchen fixad, han tror inte på mig.

Väl framme smiter jag kvickt in i fiske shopen och handlar fiskekort och hämtar ut nycklarna till stugan, kastar in prylarna i stugan, öppnar en burk vita bönor som får vara dagens lunch och byter sen snabbt om. Dubbla tjocka sockor, underställ och fleeceunderställ och på det en fuskpolo, skjorta, fleecejacka, vadare och vadarjacka och som pricken över i:et en varm mössa. Nu ska jag väl inte frysa? Vi har bestämt att vi börjar fisket i Lilla Havsjön och Per kör direkt dit, men jag har fortfarande cirka en timmas försprång. Vid parkeringen är jag inte ensam, det står en 7-8 bilar redan och dess ägare står väl utvadade och fiskar antar jag. Jag monterar ihop spöet och går ner mot sjön för att se var det finns plats för mig. Jag hittar en plats som jag tycker ser het ut med tanke på hur vinden ligger på och börjar fiska. Kastandet går inte alls och jag förstår först inte vad det är som är galet, men upptäcker snabbt att jag i min iver missat att dra linan genom två ögglor – slarvigt! Det är bara att börja om …

Höst vid Lilla Havsjön

Det är kallt, väldigt kallt och den lätta vinden som ligger på gör det inte varmare. Jag hinner kasta min flicksländenymf i tjugo minuter innan det står en tjomme och vinkar borta vid parkeringen, Per har anlänt. Det är ingen synbart ytaktiv fisk på sjön, något som förvånar oss. Det måste ligga fullt med bärfiskar, myror och annat mumsigt på vattenytan och fjädermyggor borde kläcka. Är fisken chockad över att hösten snabbt verkat övergått i vinter? Vi bestämmer oss för att fiska av en vik, men vi varken ser, hör eller känner något. Det vandrar förbi en man som berättar att det var bättre action på förmiddagen. Vi sticker vidare mot Prinsasjöarna istället, vi fiskar i den de sista timmarna innan det blir mörkt vid 19-tiden. När vi kommer till Prinsasjön är det inte en bil på parkeringen, sjön ligger helt blank och det vakar försiktigt i mitten av sjön. Vi vandrar bort mot våra hot-spots och börjar fiska. Jag knyter på en kläckande fjädermygga och hoppas på att min fluga ligger i fiskarnas vandringsväg. Det blir spännande ett par gånger då det vakar en 20 meter bortom min fluga, men inget händer. Per har inte heller någon lycka och muttrar om att han har flugångest och att de flugorna som fungerar inte finns i hans askar. Solen börjar gå ner och kylan gör sig allt mer påmind, främst är det händerna och fötterna som domnar av allt mer. Jag knyter på en gammal favorit, Black Martinez, och hoppas att det/den skall ge utdelning. Jag ger den 20 minuter, jag sneglar bort mot Per och han står och knyter på något nytt på tafsen, han ser att jag spanar bort mot honom så han ropar ”Haröra” till mig. Jag vadar försiktigt upp på land för att byta tafsspets och ”värma” fötterna, just det här med vadningen är intressant att notera när man är på Hökensås. De flesta verkar tro att de är på sol och bad semester och plaskar leende ut i vattnet, inte konstigt att fisken trivs bäst i mitten av sjöarna.

Det blev fisk till fredagsmyset

Jag tittar djupt i flugasken och hittar mina nattsländepuppor, får en inlevelse och knyter på en mindre brunaktig sjunkande puppa. Är det kanske det som fisken går och mumsar på under vattenytan? När jag kommer ut på knädjupt vatten kastar jag ut, tar hem flugan mycket långsamt med en kort paus mellan varje handtwist. I andra kastet drar det till i spöet efter en kortare paus i hemtagningen, jag gör ett ytterligare mothugg. Fast fisk, äntligen! Det märks att det är kallt i vattnet, att fisken är pigg, arg och ytterst stridbar. Jag får tampas mellan hopp och förtvivlan i några minuter, fisken vaknar till när jag skall håva den första gången och rusar rakt ut igen. Men till slut står jag som segrare och jag hetsar Per att ”någon måste ju fixa middagen också”. Det är en fin och fet fisk i toppkondition färgen är djupröd och fenorna är hela och allt ser ut som det skall.

Det är nu helt mörkt och vi måste använda våra pannlampor för att ta oss tillbaka genom skogen och vid fiskrensningen. Det är befriande att komma in i stugvärmen, låta fötterna och resten av kroppen tina upp. Vi tänder en engångsgrill och stoppar fisken full med gul lök, dill, limepeppar och smör. Att sitta i stugan och samtala och dricka öl, whisky och äta nyfångad fisk är verkligen en höjdpunkt. Vi är ju vana att fiska fram till midnatt när vi är på ”Åsen”, men det går inte nu med tanke på mörkret men främst med tanke på kylan. Så det blir mer whisky och mer öl, något jag inte ångrar nu, men om jag hade haft tillgång till en pålitlig kristallkula hade jag tagit det betydligt lugnare.

Lördag

Natten blir inte alls rolig. Jag mår pyton, jag säger att det var något fel på de vita bönor jag åt direkt åt ur burken till lunch men Per hävdar att jag är klen och inte tål whiskyn. När klockan väcker oss vid sju på lördagsmorgonen är jag långt ifrån stark, tittar ut det är helt vitt av frost ute och -7 på termometern. Vi sätter oss vid bordet och brer en varsín Skrattande Ko på smörgosen och dricker en stor burk energiläsk. Efter några bett på mackan och klunkar av läsken måste jag inse faktum – jag bör inte fiska, jag bör ligga i sängen. Jag muttrar till Per och lägger mig i min säng igen och somnar om ganska snabbt medans Per gör sig iordning för att bättra på hans fångststatistik. Innan jag somnar om bestämmer vi att när jag sovit ut och känner mig bättre möts vi vid Enesjön. Det är lite jobbigt att ligga kvar när jag hör Pers bil rulla iväg mot fiske utanför stugan, jag är säker på att han kommer ha ett fantastiskt fjädermyggfiske på morgonen och antagligen ha drillat ett gäng firrar medans jag ligger i sovsäcken och ”kryar på mig”.

Vid 09:30 vaknar jag och känner mig på topp igen. Konstigt! Jag ringer Per men han svarar inte, antagligen står han och drillar tänker jag. Jag äter ett par smörgåsar, en banan och slutför energidrycken jag påbörjade för några timmar sedan. Tittar ut och det är nu inte lika vitt, men det är kallt, riktigt kallt. Samma mundering som igår åker på och jag är nu grymt fiskesugen. Men jag är också väldigt sugen på kaffe så jag bestämmer mig för att köpa en varsin kopp kaffe i områdets restaurang och överraska Per med, han är säkert genomfrusen och behöver en kopp.

Pers bil står mycket riktigt vid parkeringen nere vid Enesjön, men jag ser honom inte när jag går utmed sjön. Jag går upp mot ”grannpölen” Vita Tjärn, han står säkert där och dyngar ut en Zonker. Vita Tjärn är ju vårt ”skafferi” här nere i Hökensås, när inget annat fungerar så har vi alltid kunnat gå upp dit och fått upp lunch eller middag med hjälp av streamers.

Per vadar ut i en isig Enesjö

Och mycket riktigt står han där, han skrattar till när han ser mig och skrockar ”Dags och vakna nu? Vill du ha en whisky?”. Sånt kan jag ta, speciellt då det är jag som fångar fisken. Han blir glad för kaffet och vi sätter oss på varsin tuva och dricker det nu ljumna innehållet. Han berättar att medans jag låg och ojade mig hemma i stugan vakade det ganska bra i Enesjön och vaken tydde på att fisken gick och tog små kläckande fjädermyggor. Per hade försökt imitera, men inte lyckats. Efter kaffe och en påse godis fiskar vi i tjärnen en dryg halvtimma innan vi styr bilarna mot Prinsasjöarna. Väl framme är vi inte ensamma, det står folk vid våra favoritställen så vi får tänka om, vi kommer överens om att vandra mot den mindre av Prinsasjöarna och prova lyckan. Det ligger is här och var i vikarna, det har varit en kall natt. Vi ser ingen aktivitet alls på vattenytan under vår vandring, vi pratar flugval och kommer fram till att börja med en varsin flicksländenymf vid varsin vik. Vi fiskar och fiskar, kastar och kaster och byter fluga – men inget. Det blir korv till lunch. Det är fullt vid grillplatsen vid Prinsasjöarna så vi tar bilen mot Nordvattnet, där är det fullt med bilar, men på sjön guppar en hel armada med flytringar. Vi tänder på grillkolen och väntar på glöd. Armadan styr mot land och även de har haft trögt fiske, även om de lyckats lura upp nån fisk med sjunklina och Booby-fluga.

Efter en trevlig lunch återgår vi till Prinsasjöarna, vi ger inte upp. Det är lite mindre folk där nu och våra hot-spots är lediga, dock står det några andra och fiskar strax bredvid. Eller fiskar och fiskar föresten, plaskar är nog mer rätt beskrivet. De verkar testa varandras spön och vandrar upp och ned från vattnet utan omtanke och försiktighet. Tråkigt! Ju längre fram på eftermiddagen vi kommer desto mindre folk stannar kvar vid sjön, vi ser en person som drillar en fisk på andra sidan sjön. Men varken vi eller någon annan får något som vi kan se. Snart är vi nästan ensamma, endast det äldre paret som var här kvällen innan är här ikväll också. De verkar också lite frustrerade över det tröga fisket och till slut får kvinnan i sällskapet nog och skäller ut sin gubbe ”Du får vara tyst! Jag kan inte kasta och prata samtidigt” låter det på klockren nordskånska från andra sidan sjön. Jag avslutar kvällen som kvällen innan, med samma fluga alltså, men det hjälper inte idag. Vi återgår till stugan och äter chips och dricker lite öl, jag avstår dock whiskyn den här kvällen.

Söndag

Vi vaknar upp vid 07:00 och känner oss både fiske- och revanschsugna, speciellt då Per som ännu inte fått någon fisk, något jag mer än gärna påpekar när vi äter frukost. Även idag är det kallt och minusgrader, men det har mindre betydelse. Vi planerar att fiska fram till 12:00 och sen måste vi packa ihop och åka hem till våra ”vanliga” liv – och det är vid Enesjön vi planerar dagen.

Vi kommer först till sjön, parkeringen är helt tom och sjön är blank och stilla. Inne i viken vid parkeringen går en tre, fyra fiskar och sörplar i vattenytan. Spännande! Per har siktet inställt på att börja fiska i den vik han började gårdagen och jag tar plats på andra sidan viken. Det blir en spännande start då det går några fiskar och vakar i kastavstånd. Jag provar både kläckande och färdig fjädermygga, en allmän imitation av landinsekter och en geting – men det blir ingen lycka. Jag byter till en flickslända och har faktiskt ett fint hugg efter en liten stund. Solen är på väg upp och lyser upp och värmer (?) det ställe jag hade fint fiske vid i våras, jag går dit.

Händerna tinar upp ganska snabbt när jag når solen. Jag har kvar min flicksländenymf på tafsspetsen, jag tror på den. Även om det är några sporadiska vak i området jag fiskar har det inte haft någon betydelse tidigare på morgonen. Samtidigt som jag gör mina fasta kast från mitt nya ställe ser jag att Per står och trasslar på andra sidan sjön. Det ser ut som att han har stora problem med lina, tafs eller både och. Stackarn! Till slut ropar han att ögglan på linan gått sönder och att han måste gå till bilen och hämta en ny rulle och lina. Jag fortsätter att fiska och plötsligt hugger det till, jag blir verkligen överraskad och missar mothugget helt och fisken sliter sig ganska omgående. Det hela känns lite ”typiskt” och jag börjar fundera på att byta bort min flicksländenymf mot något annat. Jag kastar ut igen och precis på samma ställe där det nyss högg, hugger det igen. Den här gången är jag med och jag har en ursinnig regnbågsöring på kroken. Den rusar ut i sjön, till vänster, till höger och blir tokig när jag skall håva den första gången och gör ett vackert hopp. Men jag vinner även den här gången och nu står det 2-0 till mig. Jag tycker synd om Per som kom gåendes tillbaka till sjön från bilen och det första han ser är att jag står och drillar firre. Så är det ibland!

 

Men det blir inget mer. Jag fortsätter en timme till med min flickslända men ingen mer fisk hittar den eller tycker om den. Vi bestämmer oss för att packa ihop för den här gången och bege oss hemåt, men först bestämmer vi oss för en sedvanlig lunch på Väst-Göte innan vi skiljs åt olika håll i landet.

Fisket var ganska trögt, det var kallt men summa summarum är vi nöjda ändå. Det blir nog inget mer flugfiske för mig i år, ett konstaterande jag inte blir direkt nöjd över. Men som jag tidigare nämnt så börjar en ny säsong när en annan avslutas. Jag har lite spännande flugbindningsprojekt att ta mig an i vinter, något jag givetvis kommer att publicera här framöver.

3 reaktioner till “Season’s End – Kall säsongsavslutning i Hökensås”

Kommentera