Rainbow in the Dark

Rainbow in the Dark - UK Singel

Förra helgen kunde jag inte fiska, jag ville givetvis väldigt gärna men det fanns inte utrymme i kalendern. Det lutade åt att så även skulle bli fallet den här helgen, men det var inget alternativ för mig. Abstinensen efter att vicka med spöet blev för stort, jag var tvungen att komma ut. Efter lite kreativt tänkande och säljsnack hemma hittades en lucka för fiske på söndag förmiddag, ingen sovmorgon alltså. Något som i och för sig alltid är en bristvara som småbarnsförälder.

Lördagskvällen slutade ljuvligt med att Roma vann över Inter i sista minuten, att somna med ett leende på läpparna gör allt mycket enklare. 04:50 började väckarklockan klämta och det tog några sekunder innan jag fattade vem jag är och var jag befann mig. Jag sov natten i äldste pojkens sovrum för att inte störa den övriga familjens sömn. Lite kallt vatten i ansiktet, en banan och en hastigt drucken kopp snabb kaffe gjorde mig förberedd för att sätta mig bakom ratten.

Det är tydligt att det inte är sommar längre, inte bara för att underställ, mössa och fleecejacka nu är ett måste vid aktiviteter tidig morgon, utan även för att det inte längre är ljust kvart över fem på morgonen. För även om jag gått på stigarna utmed klubbsjöarna många många gånger så har jag aldrig gjort det i totalt mörker tidigare. Utan pannlampan vet jag inte var jag hade hamnat, Landvetter flygplats kanske? Jag hör några vak ute i sjön, men jag ser inget. Under lampans sken knyter jag på en ”Black Martinez”, det känns nu också även i fingrarna och i slutändan i finmotoriken att jag inte befinner mig i juli månad. Jag blindkastar ut min fluga och hoppas på det bästa. Jag har respekt för den hårda vind som blåser mig rätt i ansiktet, jag vill helst undvika att en vindpust levererar en krok i mössan eller ännu värre i ansikts- och ögontrakten. Jag funderar på att ta på mig solglasögonen, men det känns ju helknäppt så jag drar ner mössan precis över ögonen och tar på mig vadarjackans huva över mössen och knäpper upp den över munnen. Sist jag mörkerfiskade var i somras i Hökensås med Per, jag tänker på det megatrassel jag fick i mörkret där nere med lina och tafs samtidigt som fiskarna vakade runt benen på mig. Jag gav då upp och satte mig vid sjökanten och tog en öl i stället. Kanske lärde jag mig något eller så är det avsakanden av öl som gör att det inte är något alternativ, som gör att det nu trots hård motvind går bra att kasta. Vinden friskar i ytterligare och det börjar nu nästan bli omöjligt att fiska. Men några kast till … och envisheten betalar sig ganska omgående för plötsligt suger det till i spöet och min nya Danielsson F3W 4Seven rulle får arbeta för första gången. Det är en morgonpigg och stark fisk som bitit på min fluga. Även om jag inte tydligt ser näckrosorna och vassen så är jag fullt medveten om att de finns där och jag gör allt för att försöker styra fisken från dessa ”hinder”, men jag lyckas inte. Tafsen fastnar bland det nu gulnande näckrosbandet och jag är övertygad om att den här drillen är över. Linan sitter fast och jag känner inga ”ryck” från fisken. Jag rycker till i linan med högerhanden för att få loss mig, det går bra och till min stora förvåning sitter fisken kvar. Pausen bland näckrosorna har gett den ny kraft så den ger sig själv en sista möjlighet och rusar rakt ut i sjön. Men snart rycker jag loss håven från magneten på ryggen och landar en vacker regnbågsöring med fina utläkta fenor, den har nog levt ett bra tag i sjön med tanke på dess goda kondition. När jag tittar på den ser jag den redan späckad med salladslök, färska örter och smör. Det är en söndagsmiddag det!

En drillning har också gjort mig övertygad om rullarna från Smedjebacken. Bromsen på min nya F3W 4Seven rulle är ljuvlig, jag vet inte varför det har dröjt så här lång tid för mig att köpa en rulle från Danielsson.

Dagen är redan en lyckad dag och solen har inte ens helt gått upp. Den här smakstarten gör mig kaffesugen så jag tar spö och fisk till skogskanten och öppnar en termosen. När jag släcker pannlampan blir jag blind, men jag återfår mörkerseendet efter några sekunder. Det är mäktigt att vara i skogen när det ljusnar och detaljer som att jag satt mig rakt på en flugsvamp är underhållande.  Ljuset kommer och skogen vaknar, vinden har friskat i ytterligare och skapar regelrätta vågor på sjön. Jag ser och hör inga vak, detta tillsammans med vinden och vad den skapar gör att förutsättningarna för torrfluga inte är briljant. Och jag som var så sugen på att fiska med flytande myggkläckare, superpuppor och dylika imitationer. Jag tar en titt på min Black Martinez, den är helt söndertuggad och/eller söndersliten från kampen för en stund sedan, den får jag lägga i soporna när jag kommer hem. Jag knyter på en liknande imitation, denna gång med en brun kropp av fasanstjärt istället för ”Martinezens” svarta kropp av Fly-Rite. Jag gör några försök till kast, men vinden gör det omöjligt att få någon känsla och styr över flugan, linan och tafsen. Jag spanar bort mot andra sidan sjön och ser att vinden inte skapar lika mycket oro och vågor på vattnet där borta, gräset är tydligen grönare där borta.

När jag kommer fram till bryggan ligger det en plastburk vid vattenkanten, burken har innehållit räkor och det ligger några räkor ute på bryggan. Tjuvfiskare! Jag sparkar de tre räkorna som ligger där och luktar från bryggan ner bland vassen och kastar ut min nymf. Jag tänker på den ensamma tranan jag mötte vid sjön sist jag var här, tranor är mäktiga varelser, stor och vacker. Men den har nog begett sig söderöver nu efter ett pit-stop här vid sjöarna. Helt plötsligt börjar det prassla i skogen bakom mig, ett rådjur sticker fram mulen från bakom en buske. Vi får ögonkontakt, men det gillade den inte utan skuttar tillbaka in i skogen. En timme går utan någon action alls. Ett par hopp-vak är det mest upphetsande som sker på en lång stund, vad fisken jagade har jag inte en aning om, det blåser för mycket för att jag skall kunna se något liv i luften eller på vattenytan. Det blir ingen mer fisk idag, jag har ett par hugg och tappar en fisk på en hullingslös myggkläckare under sista halvtimmen. Innan jag åker hem rensar jag fisken, den har mumsat corixor och fjädermyggor, inte direkt uppseendeväckande men ett kul konstaterande.

Nästa fisketillfälle blir flera tillfällen, om ett par veckor står jag utvadad nere i Hökensås igen. I can’t wait!

Kommentera