Det känns som det var igår jag var här, men det var ju i tisdags. Några dagar har flugit förbi och nu står jag här vid vattnet igen. När jag monterar mitt spö ser jag vakringarna på den stora sjön. Regnar det eller är det höstpigga regnbågs och/eller öringar som går och plockar föda i eller på vattenytan? Jag brukar gå förbi den stora sjön direkt mot min mindre favoritsjö, men idag kan jag inte hålla mig. Jag måste kasta mig in i det skådespel jag ser framför mig så jag tar plats på den närmaste kastbryggan och knyter på en liten fjädermyggkläckare med olivgrön kropp. Jag bestämmer mig för ett vak och rullar ut linan, det tar 10, 15 kanske 20 sekunder innan flugan försvinner, men mothugget är för snabbt eller resolut och jag drar flugan ur käften på den intresserade. Det är bara att stoppa flugan i pulverimpregneringsburken och prova igen.

Alltid en lika lockande syn

Efter några liknande försök och misstag med mothugg är det äntligen jackpot! En fin stridbar regnbågsöring utmanar mig på en mycket trevlig kamp där jag till slut står högst på prispallen. Det är bra drag på den även i håven och den lilla hullingen på flugan i storlek 19 har inte gjort någon synbar skada så jag släpper tillbaka den. Vilken underbar start på några timmars effektivt fiske!

Jag sätter skorna på stigen och beger mig bort mot de mindre sjöarna, jag hoppas givetvis att vakfesten fortsätter där. Halvvägs börjar det att småregna lite, nu är det verkligen höst, det luktar svamp och multnande löv och växter i skogen. Det är en fin tid nu …

När jag kommer fram sätter jag mig på en mossig sten och unnar mig en kopp kaffe. Jag tittar ut över sjön och ser att det visst vakar, dock inte lika frenetiskt som där jag var tidigare. Men vaken känner jag igen, fiskarna går sakta och lugnt upp och plockar puppor med huvudet före, visar ryggfenan och stjärten. Jag tittar på min redan fångstgivande imitation, cdc-tofsen är söndertuggad och sliten så jag måste byta. Jag hittar en likadan fluga i min ”myggask” som jag knyter på. Regnet har avtagit och med det har vaken blivit fler och tydligare. Det känns konstigt att kasta ut flugan för jag är övertygad om att jag kommer få fisk inom några minuter. Men det får jag inte, och det är inte fiskens ”fel” för flugan hamnar inte inte ens på vattnet. Jag har bestämt mig för att fiska på en väldigt vakande fisk, och det är ju trevligt. Dock är det svårt att komma åt och kasta på den, men har jag väl bestämt mig så har jag. Jag placerar mig mig hukande vid strandkanten och drar ur löslina och förbereder mig för att kasta prick mellan vakringarna. Precis när jag börjar röra på spöt, reser det, hoppar en fisk upp. Instinktivt får jag säkert något desperat i blicken och viljan tar över från hjärnan, resultatet är ganska givet, jag sätter flugan i granen några meter bakom mig. Inte direkt munter reser jag på mig och går och trasslar upp lina och tafs i en gran istället för att drilla fisk som det var tänkt.

Debacklet ovan stärker mig dock, eller jag skärper till mig helt enkelt. Fisken jag försökte kasta mot har slutat vaka så jag väljer ut en mer lättillgänglig firre att kasta mot, ett schackdrag ska det visa sig då jag inom kort landar fisk nr. 2. En kort men fet skapelse i god kondition som jag ger sista smörjelsen och sen placerar i en plastpåse, jag har fått beställning på basvara till söndagsmiddag från svärföräldrarna. Den närmaste timmen är helt otrolig. Jag kan kasta prick mot vak hela tiden, tappade fiskar och hugg tappar jag räkningen på. De kamper jag förlorar som jag så här i efterhand kommer ihåg är de två ”tafsryckare” som jag tappar på grund av att min 6X tafs går av. Efter att detta skett två gånger byter jag till en 5X tafs och tafsbrotten upprepas inte igen. Jag landar ytterligare två fiskar, en strax under kilot och den andra strax över. När jag summerar fisketillfället för mig själv i bilen på väg hem är jag givetvis helnöjd. En perfekt höstdag, vinnande flugval, vak- och huggvilliga fiskar och jag får leverera det jag kaxigt utlovat till svärföräldrarna.

I veckan har Per och jag för övrigt förhandlat klart hemma om tillstånd för årets sista Hökensåstripp. Vi skall göra ”Åsen” och dess fiskar osäkra 15-17/10. Stugan är betald och jag ser verkligen fram emot detta.