Ruby Tuesday

Jag vecklar ut min friskvårdstimme och ger mig själv några timmars eftermiddagsfiske. Jag har stora förhoppningar på att hösten infunnit sig, att fisken är pigg och vakvillig. Mina förhoppningar infrias och jag får en fantastisk tisdagseftermiddag vid klubbsjöarna.

När jag går på stigen mot favoritsjön blickar jag uppåt och konstaterar att det blåser kraftigt vilket också gör att löven på lövträden ger med sig och söker mark. Hösten är här och fleecejackan är på. Underbart!

Som vanligt när vinden friskar i är ena ytan på ena sidan sjön orolig och andra stilla. Jag ger mig själv ett par minuter att koppla bort kontoret och koppla in naturen, jag ser och hör inga vak, något som förvånar mig. Men när jag står och knyter på dagens första fluga, en guldskallad harörenymf, hoppar en fin fisk en tio meter ut i sjön. Är den också glad över att hösten är här eller jagade den något som precis kläckts och börjat stiga upp från vattenytan? Jag hoppas på en kombination av båda alternativen. När jag trimmar knuten är jag lite osäker på mitt flugval. Det är ju höst nu och då borde en kläckande fjädermygga vara första alternativet, men jag lugnar mig och kastar ut. Samtidigt som harörat rullar flyger det en ensam och väldigt ståtlig trana över sjön, en sådan har jag aldrig sett här förut. Den slår sig ned på andra sidan sjön. Är den vilse? Tranor är väl väldigt sällan ensamma? Flockens svarta får?

Efter tre, fyra kanske fem kast känner jag dagens första hugg. Instinktivt kastar jag min förtyngda nymf på ett vak och hoppas på att fisken är kvar i området. Det är den bevisligen, men den sliter sig efter ett par ryck i tafsen. Svordom också! Men jag ger inte upp, flugan åker ut igen och den här gången sitter den på. Spöet får jobba i en halvminut, den gör några rusningar och så går tafsspetsen av. Är det en sån dag idag, tänker jag något moloken.

Det är nu jag bestämmer mig för vad som kommer vara dagens vinnande recept. Jag ska inte fiska något annat än kläckande fjädermygga. Den jag väljer har ett thorax i rost-brun färg, det är nämligen den färgen som de diton har som nu börjat kläcka rejält. Även om det inte vakar något speciellt känner jag på mig att detta är rätt beslut. Jag kastar ut och den flyter perfekt med hjälp av CDC-puffen. Den hinner guppa på den oroliga vattenytan i 10 sekunder innan det hugger. Världens bästa regnbågsfluga? Om jag bara fick ha med mig två flugor ut när jag ska fiska regnbågsöring i stilla vatten så är det kläckande fjädermygga och flicksländenymf. Om jag bara fick ha en med mig så skulle det bli den här. Det är underbart att se fisken ta flugan och sen hur överraskad den blir av att det även var en krok på det som såg så inbjudande ut. Det blir ingen lång fight, men fisken är min och den behåller jag. Det vankas besök i helgen, och vad är bättre att bjuda på en egenfångad fisk i folie stoppad med färska örter och salt smör?

Jag beger mig bort mot den lugna sidan av sjön. Jag har från min position sett hur det vakas ganska rejält där borta. Typiska kläck-vak, eller head & tail som en del säger. Den fångstgivande flugan har jag skakat bort fukten ifrån, även om puffen inte är lika fluffig längre så flyter den fortfarande perfekt och det är ju det den är där för, inte för att vara fluffig. Efter ett några hugg med allt för snabba mothugg vilket lett till tappade fiskar ser jag min chans. En fisk patrullerar en 40 – 50 meter till vänster om min fluga, den går upp och sörplar var 5:e meter. Min fluga ligger perfekt i linje och jag vet att fisken kommer se flugan.  Jag är nu övertygad om att jag snart kommer att drilla igen. Och min självsäkerhet sviker mig inte. Den här fisken är betydligt större än den som ligger i plastpåsen bakom mig. Den tar, den hoppar en gång och rusar rakt ut i mitten av sjön. Jag älskar hösten! Vi tampas i någon minut då den plötsligt tröttnar och jag kan lugnt veva hem den. När den får syn på mig blir den antingen skrämd eller överraskad av synen och får nytt liv igen. En sista längre rusning rakt in bland de gulnande näckrosorna. Hur ska det här gå med min ganska tunna tafsspets? Men det går bra till slut, fisken blev trött av den sista kraftansamlingen och flyter till slut nästan livlös i min håv. Jag behåller den här också. Jag uppskattar mästerverket till 2 kilo, kanske något över till och med. Den har otroligt vackra färger, en rejäl paddel till stjärtfena och är i mycket god kondition. Härligt! Jag tar några foton med min iPhone och skickar MMS till Per och Richard. Förutom fotot skriver jag ”Höstsäsongen är här!”.

Färgen för dagen

Jag tar min nu betydligt tyngre plastpåse och går bort mot vindskyddet. En kopp kaffe och att rensa fisk står nu på schemat.

Efter kaffe och fiskrens står jag snart vid strandkanten igen. Det händer ingenting på en stund och jag börjar tvivla … Men så som på en given signal lugnar sig vinden och efter ett ögonblick börjar det tokvaka över hela sjön. Jag står och tittar på skådespelet en stund innan jag igen kastar ut min beprövade fluga. Det tar någon minut innan nästa fisk upptäcker och hugger på min flytande fluga. Den här är också väldigt fin och ger mig en ärlig kamp. Det är fullt av liv kvar i den när jag landar den så jag återutsätter den, jag har det jag behöver och rovfiske är inte riktigt min grej oavsett put & take eller inte.

Jag får faktiskt en fisk till på min fluga, denna är som den första runt ett kilo. Även denna får friheten åter. Jag summerar dagen – fyra fiskar på en och samma fluga. Det har i alla fall inte hänt mig förut. Jag är lite kaxig då mitt fjädermygg mönster levererat igen! När jag går mot bilen ringer jag till Per för att hetsa honom lite. Jag blir lite överraskad när han säger att även han är ute och kastar fluga på en tisdag. Han har inte fått något ännu vid det långsamt strömmande vatten han står vid. Jag nämner att jag fått fyra och tappat lika många på en och samma fluga. Han säger att det får honom att tänka i nya banor, och att även han skall bege sig till en sjö inom samma system.

När jag kommit hem, visat upp fångsten för familjen och lagt dem i frysen (fisken) tutar det till i min telefon. Det är ett MMS från Per med bild på fisk och med texten ”Det här är min andra på en halvtimma. Fjädermygga”. Jag skriver tillbaka ”Ja jag säger ju det. Bra jobbat!”.

Kommentera