Mört

Svamp. Är hösten här nu?

”Dött”, ”Stendött”, ”Finns det nån fisk i sjöarna?” … ingen munter läsning mötte mig i fångstboken utanför klubbstugan, de senaste veckornas noteringar i boken berättade om ”härliga kvällar, men ingen fisk”. Till saken hör att jag vet att man inte satt i någon fisk sen i början av juni och de gånger jag varit här i sommar har fisket varit trögt. Kanske inte bara beroende på det varma vädret och min inställning till att ”meta djupt” med flugorna då?

Jag har en ny lina med mig idag också, eller nygammal är väl mer korrekt. Jag har kastat med RIO Gold nu i tre säsonger på både mitt klass 4 och 6 spö och när jag nu bestämde mig för att använda mitt klass 6 till kustfiske och införskaffa en ”femma” hade jag ju inget ”guld” till den. När jag köpte mitt Guideline Fario 905-4 medföljde det även en lina, Guideline 4Cast #5, spännande och passande tänkte jag, 4Cast har jag bara läst bra om. Men jag fick den inte att fungera riktigt, den passade inte mig och min sving helt enkelt. Jag sålde 4Cast på Tradera och beställde en RIO Gold #5 och här står jag nu och kastar ut. Det känns som jag har kommit hem, som sista dagen på jobbet innan semestern, som Allsvenskan 2009. Det känns bäst helt enkelt!

Jag noterar att det har hänt något i naturen sen jag senast fiskade för ett par veckor sedan. Det luktar annorlunda och förutom näckrosor syns nu även gula och bruna löv på vattenytan, är det höst nu? Är detta årets första höstfiske? Jag vill väldigt gärna att det skall vara så, jag vill att det skall bli kallare i luft och vattnet. Men hur mycket jag än önskar så kan jag inte säga att det är höst i Göteborgstrakten när det fortfarande står augusti i almanackan. Men snart …

Jag kastar, kastar och byter fluga i någon timme, men ingen action. Jag får lite flugångest, jag vet inte vad jag ska hitta på och knyta på så jag bestämmer mig för att inte göra något alls utan ta en kopp kaffe istället. Kanske koffeinet kan hjälpa mig? När jag skruvar på termosen ser jag något en 20 meter ut i vattnet som jag först tolkar som en ytplogande fisk som jagar eller mumsar på något precis under vattenytan. Då finns det fisk i alla fall. Tack och lov! Plogen kommer mot mig, ganska sakta och hjärnkontoret går på högvarv. Men, det är ingen fisk. Det är en ståtlig vattensnok som bestämt sig för att ta en genväg över sjön istället för att kräla runt. Klokt val om man har den förmågan. När den har ett par meter kvar till land och till där jag sitter exploderar det plötsligt i vattnet. Jag ser en stor regnbågsöring attackera snoken under ifrån. Jösses! Ska den äta den? Eller är dom helt enkelt inte kompisar? Snoken försvinner under vattnet några gånger och fisken jagar den verkligen, rullar runt den. Jag tänker på de naturfilmer jag sett när krokodiler smyger sig på zebror eller antiloper som dricker vatten från land. Efter en halvminut är kampen (?) över och snoken vann. Den simmar/krälar upp på ett gäng näckrosblad precis vid strandkanten och hämtar andan. Jag vet att jag läst något reportage i Flugfiske i Norden för några år sedan om vad öringen äter och där nämndes bland annat snok. Spännande! Hur binder man en vattensnok? Finns det väldigt tjock chenille eller funkar det med cykelslang?

Det jag just bevittnade och effekten från kaffet gör att jag knyter på en grön Copper John, fråga mig inte varför. Det sprätter lite småfisk i strandkanten och jag hoppas att det beror på den snokjagande fisken. En halvtimme går, det är mitt på dagen, solen skiner mig i nyllet och jag känner att ryggen är ganska svettig, den analkande höstkänsla jag hade på andra sidan sjön i skuggan är borta. Men så känner jag något. Jag gör ett mothugg med linan i vänster hand, men inget sitter fast på kroken. Jag stannar upp och låter flugan sjunka lite och börjar sakta ta in flugan i små nätta ryckningar, det blir för mycket för mörten för det är en sådan jag får. När jag lossnar den med peangen och stöter ut den i vattnet med högerfoten från där den ligger på bryggan börjar ett par skogsfåglar skratta åt mig, det bjuder jag på.

Det har börjat blåsa upp, och det ganska rejält, några tunga moln som ser ut att kunna innehålla regn sveper sakta över himlen. Kan denna förändring innebära något? Jag tar upp linan på rullen och styr fötterna mot den sida av sjön som det blåser mot. Förhoppningsvis har vinden fört med sig lite myror, skalbaggar och getingar på vattenytan och jag hoppas fisken blir lite mer ytaktiv i och med detta. När jag är halvvägs till mitt slutmål börjar det faktiskt vaka i sjön, så här långt dock endast i mitten av sjön, långt från min kastlängd, men det är självförtroendebyggande. Jag stannar och tittar om jag kan se några mönster i vaken. Jag får det till att det är två, kanske tre fiskar som vakar. När jag kommer fram till kastbryggan funderar jag på om jag skall knyta på en myra eller en geting, men jag är lat. Copper John sitter ju redan där och den har ju varit fiskfångande redan idag, om än mört. Och jag får faktiskt napp direkt, mört alltså. Den här är lite större och är faktiskt lite småkul att drilla. Men jag ger även den foten, vinden har gjort att jag inte hör skrattfåglarna, men jag är säker på att de sitter där och asgarvar uppe i träden. ”Copper John, jävla mörtfluga!”, tänker jag och byter till en röd myra. Innan jag kastar ut den doppar jag den i Tiemcos wonder-medel Dry Dip Super och blåser bort överflödet. Här ska det flytas! Flyter gör den verkligen, men det hjälper inte idag. Fyra timmars fiske och två mörtar. ”Härlig dag, men ingen fisk”.

Jag tar upp linan och beger mig mot parkeringsplatsen, på vägen mot bilen stannar jag vid fångstboken och skriver ”Stendött!” på den första tomma raden.

Kommentera