Sällskapsfiske

Mamma och pappa var på besök i Göteborg förra helgen, trevligt! Och det är ju självklart att jag och pappa åker ut till klubbsjöarna för några timmars fiske, vi har lovat att handla middagsmat på vägen hem så samvetet är rent, sånt är viktigt!

Det är första gången pappa är vid klubbsjöarna, han har inget spö utan verkar nöjd med att vara i naturen och se sin son tackla upp spöet vid parkeringen. Jag berättar att vi skall gå förbi den större sjön för att fiska i dess lillebror någon kilometer bort. Det är försommarvarmt ute, alltså varken varmt eller kallt och det blåser lite vilket gör att vattenytan är lite orolig. Vi varken ser eller hör några vak så jag bestämmer mig för att det är premiär för min senaste skapelse, en flickslände nymf bunden med enbart CDC-fjädrar. Jag har fått inspiration för mönstret av mästaren själv, Marc Petitjean, så det borde ju fungera.

Dagens första ...

När jag drar ut löslina skrockar jag för pappa att när jag var vid sjön senast för ett par veckor sedan fick jag fisk på första kastet. ”Där ser man” säger han och låter varken imponerad eller som att han tror på det. Jag kastar ut och låter flugan sjunka någon meter innan jag börjar den långsamma hemtagningen. Ett långsamt drag – paus – handtwist. Denna kombo blir för mycket för fisken som betraktar mumsbiten – napp! På första kastet, på exakt samma ställe som förra gången! Helt otroligt! Men efter en längre rusning ut mot mitten av sjön tappar jag den. Svordom! Men nu vet jag att flugan fungerar och att det finns fisk, sådana bekräftelser är alltid välkomna för oss flugfiskare, eller hur?

Jag fiskar lottlös i en kvart och pappa fotografera växtligheten runt sjön och vi har det väldigt trevligt. Det börjar vaka vid andra sidan sjön där vinden inte når vattenytan, vi bestämmer oss för att gå mot vaken. När vi kommer fram har ytaktiviteten försvunnit, tråkigt men jag slipper i alla fall byta fluga. Jag går ut på den smala kastbryggan och börjar svinga. Efter två kast har jag fisk på igen. Vilken fluga! Vilken dag! Det blir en mycket trevlig drillning, fisken ger mig verkligen en match men efter ganska exakt två minuter (se filmen längre ned) ligger fisken i håven. Vi firar fångsten och dagen med en kopp kaffe och varsitt marsipanbröd.

När vi avnjuter termoskaffet börjar det helt plötsligt tokvaka i hela sjön, det är ett riktigt skådespel med flertalet stora vakringar över hela sjön och några fiskar som verkligen visar sig på styva linan genom att hoppa en halvmeter upp från ytan. Mest aktivitet är det på ena kortsidan av sjön, vi går dit.

Vi spanar i luften och på vattenytan, vi ser några väldigt små grå dagsländor. Är det dessa små varelser som fisken är så tokig på? Jag tror inte riktigt på det men ser ingen annan insektsaktivitet så jag tittar i min flugask efter lämplig imitation. Jag smyger ut på bryggan och sätter mig på huk och funderar på vilket vak jag skall kasta på, och det finns att välja på. Jag väljer att kasta mot några vakringar ca. 15 meter rakt framför mig, presentationen är bra men inget händer. Det vakar runt omkring min fluga, det är väldigt spännande, men ingen fisk tycker min imitation ser logisk ut. Pappa hojtar att han ser något mindre svart myggaktikt så jag byter fluga till svart torr fjädermygga med holografiska vingar. Men den flugan innebär ingen förändring och det vakar fortfarande ganska kraftigt. Uteslutningsmetoden säger mig att fiskarna kalasar på kläckande fjädermyggor så jag knyter på en sådan med kropp av svart bindtråd, silvertinsel, thorax av rött sälhår och med en CDC-fjäder som flytkudde. Jag knäcker äntligen dagens kod för en fisk stiger mot flugan i första kastet. Även denna firre ger mig valuta för medlemsavgiften med att hoppa och rulla i vattenytan och simma in bland den begynnande näckrosväxtligheten. Men jag är starkare den här gången och det luktar snart fisk i håven igen. Flugan sitter fint i mungipan, jag sätter den tillbaka

Catch & Release

Som på en given signal slutar det att vaka. Vi tar oss en varsin smörgås.

Jag ger flicksländenymfen i CDC en chans till, och får en fisk till. Ett nytt favoritmönster är ”fött”! Även denna återutsätter jag, dagens första ligger ju redan i en plastpåse och ”det är ju inget skafferi”. Tre timmars fiske, tre landade fiskar och några ytterligare påslag och hugg samt en tappad. En härlig dag och en perfekt uppvärmning inför kommande flugfiske-bonanza i Hökensås.

Kommentera