Så var det helg igen. Ledighet och fiske – jag klagar inte …

Jag var lite tung i huvudet när alarmet gick 06:00 – 60 års kalas igår med champagne, trevliga viner och god mat. Men tanken på att jag snart skall stå vid vattnet och kasta fluga gör att jag inte tvekar att sätta mina varma fötter på sovrummets kalla golv. Tänk om det kunde vara lika lätt att hoppa ur sängen varje dag. Har det med motivation att göra eller är det helt enkelt så att jag borde ha flugfiske som arbete? Ja, drömma går ju …

Det är en fin dag ute, klarblå himmel helt vindstilla, men det är inte varmt. Det är ju faktiskt i mitten av maj och jag tar på mig underställ, fleecejacka under vadarjackan och mössa – naturen är lite sen i år. Även om jag självklart vill ha igång våren och den värme den brukar föra med sig så är det ett entomologiskt intressant i år. Nästa helg är det premiär i Säveån, vad kommer jag få se för insekter där? Hur långt efter är vi egentligen?

När jag kommer fram till sjön och har dragigt lina och tafs genom spöringarna och förmått mina kalla händer att vant knyta fast en flicksländenymf på spetsen ser jag mig om, öppnar sinnena för naturen och njuter. Fåglarna har i alla fall uppfattat årstiden och spelar ljuvlig och årstidsmässig sång. Jag ser några bubblor på vattenytan här och var, även om jag varken ser eller hör något vak just nu så är bubblorna tecken på att fisken är på gång. Första kastet känns perfekt och tafsen rullar ut min nymf mycket vackert. Jag som många andra flugfiskare älskar att mixtra med olika tafsvarianter och jag tror nu att jag har hittat hem. Jag använder Roman Mosers flätade (furled) tafsar som finns i en mängd olika varianter, både flytande och sjunkande. Efter den flätade delen på tafsen applicerar jag ca 60 cm. 1X 0,26 tafsmaterial på den en Vision Tippet Ring och till sist en sista spets på ca 1,3 m. som oftast är 5X eller 6X. Denna kombination är det klart bästa jag någonsin testat – de flytande varianterna flyter verkligen och de sjunkande sjunker på ett bra och ”normalt” sätt. Prova det om du inte redan gjort det!

Visst nappar det!

Vad som händer nu har aldrig, vad jag kommer ihåg, hänt mig förut. När jag nästan tagit hem hela linan och börjar fundera på nästa kast smäller det till och dagens första firre har presenterat sig. Om jag inte var riktigt vaken innan så vaknar jag verkligen till nu – fisken verkligen kastar sig över flicksländenymfen på en halv meters djup, jag visste tydligen vad jag gjorde när jag band den i vintras. Fisken frivoltar och rullar runt ett par gånger på väldigt grunt vatten innan den får ”fäste” i vattnet och sticker ut mot lite djupare partier igen. Min fantastiska Galvan Torque T5 rulle är underbar att drilla fisk med, jag litar på den 100% och behöver väldigt sällan justera broms – jag kan inrikta mig på fisken som sitter på trots väldigt tunna tafsspetsar. Skönt! Snart rycker jag bort håven från magnetfästet på ryggen och kan styra fisken mot mig och landa den. Det är en fin regnbågsöring som säkert har fler flicksländenymfer och andra godsaker i magen för det är ett fint exemplar i mycket god kondition. Även om jag, vid ett starkt ögonblick på 60-års kalaset igår, lovat svärföräldrarna fiskleverans låter jag denna få friheten åter då flugan lossnar så fort jag håvat den och klockan är ju inte 08:00 ännu. Fisk på första kastet! Det trodde jag inte när jag vaknade i morse, även om jag kanske drömt om det i natt. Damn(sel)!

När vattnet lugnat ner sig efter min fight börjar det vaka på några ställen, dock inte där jag står. När jag tvättar händerna och håven i vattnet ser jag några små tvåvingade fjädermyggor på ytan. Jag funderar på att byta till en flytande tafs, men jag lugnar mig och byter plats istället och låter detta hot-spot vila en stund. När jag är på plats och lugnat ner mig lite efter denna kanonstart kastar jag ut igen, jag placerar flugan utmed strandkanten till vänster om mig. Där har jag fått fisk förut och lite längre fram på året finns där väldigt vackra näckrosor, perfekt plats för flicksländenymfer. Jag hoppas nu att det inte finns för många där, att min imitation liknar de som fiskarna kommer in dit för att kalasa på och framför allt att det finns fisk där. Det gör det då nästa fisk hugger och fastnar på dagens tredje kast. Var ska detta sluta? Efter en ganska odramatisk drillning håvar jag dagens andra och den behåller jag! Jag har ju lovat …

Min flicksländenymf är nu ganska söndertuggad, ett öga är borta på flugan och stjärten av marabou är i stort sett borta. Det börjar nu vaka lite häftigare och mer frekvent – jag bestämmer mig för att ta en kombinerad kaffe- och tafsbytarpaus. Dagens första ”torris” är en imitation av det jag såg på ytan för en stund sedan. Jag väntar en stund med att kasta, jag väntar ut ett vak att kasta mot. Plötsligt plaskar det till höger om mig, men det är ingen fisk utan ett andpar som bestämmer sig för att ta sig ett morgondopp. Jag kastar inte mot dom, utan inriktar mig istället på ett kraftigt vak ca. tio meter ut rakt framför mig. Och det dröjer inte länge innan fisken är uppe och nosar på flugan och knuffar till den. Var den intresserad? Retas den? Ratade den imitationen? Missade den? Jag önskar givetvis att jag hade svaret på detta, men gissar att den var intresserad men ratade flugan i sista sekunden. Tur för den, otur för mig.

Jag fiskar vidare mot några vak i nästan en timma och det ratande scenariot fortsätter. Oerhört frustrerande, men fantastiskt spännande. Jag kommer flera gånger på mig själv att sluta andas när flugan landat och tafsen är sträckt. Fascinerande!

Napp igen!

Inte bara fiskarna är hungriga utan även min kropp längtar efter frukost och äggmackorna som jag hann göra innan avfärd är en delikatess. När jag sitter där i gräset och mumsar avtar vaken som på en given signal. Detta gör att min hjärna går på högvarv en stund. Skall jag ge upp att fiska på ytan eller ska jag nöta vidare? Jag bestämmer mig för att fortsätta en stund till och jag kastar ut och låter flugan ligga stilla och bestämmer mig för att fisken får hitta flugan istället för att min fluga skall hitta fisken. Det går inget vidare idag så jag gör dagens andra tafsbyte och knyter på en ny flicksländenymf och det är tydligen ett genidrag för det tar inte många kast innan det hugger till, men jag tappar den. Så forsätter det några gånger och jag tappar två, tre fiskar varav en precis vid håvningstillfället. Jag bestämmer mig för att byta sjö och vandrar till den större sjön i området. Väl framme märker jag omgående att vinden ligger på ganska kraftigt från min högersida, men det stör mig inte allt för mycket. Den mindre sjön, som jag allt som oftast fiskar vid ligger nere i en gryta och är ganska skyddad av tät skog så det är ovant att nu behöva räkna med vinden när jag planerar min kast. Men även vinden är med mig idag för på den timmen jag står här landar jag tre fiskar varav en är en års bästa fisk på närmare 2 kg.

Årets klart bästa fiskedag hittills och alla fiskar bet på samma fluga – en flicksländenymf lindad med enbart olivfärgad maraboufjäder. A Damn fine day!