Det vakar i klubbsjöarna

Å arbetets vägnar var jag i trakten och jag kunde inte hålla mig. Jag måste se, jag måste veta. Är det isfritt? Går det att fiska i klubbsjöarna till helgen? Den officiella premiären är nu till lördag, då har jag inte möjlighet att stå vid sjön på grund av familjeaktiviteter, men på söndag är jag där. Om det nu är möjligt alltså. Vi har haft en tuff, men vacker, vinter och för ett par veckor sedan låg isen fortfarande till synes tjock över sjöarna. Vad har hänt? Har något hänt? Är det fiskbart? Jag låg och tänkte på det igår när jag skulle somna, jag vill inte ha en natt till med osäkerhet. Jag åker dit!

När jag svänger in på parkeringen vid klubbstugan är jag lite skeptisk, det finns ingen snö, förutom vid en plats där det råder ständig skugga. Men har verkligen isen smält undan så snabbt som jag önskar. Jag känner mig som ett barn som står vid fönstret och väntar på tomten på julafton, det är lite osäkert men jag vill så mycket. Jag parkerar, riktar nyckelknippan mot bilen och för upp solglasögonen i pannan och sträcker på mig … inte en isfläck så långt ögat når. Är livet så här bra? Tankarna far runt i huvudet. Hur tidigt ska jag vara här på söndag? När går solen upp på morgonen? När ska jag få tid att sortera i flugaskarna inför helgen? Ska jag ta med kikaren? Huvudet hinner med mycket sporadiska tankar på några sekunder. Fascinerande.

Men jag kommer på mig själv att nästan säga ”lugn, lugn” högt för mig själv. Jag kommer direkt från kontoret och det tempo och det ”surr” som finns där och allt känns lite overkligt att jag nu står här ute i skogen. Men det är härligt, mycket härligt. Några koltrastar prasslar i löven inne i skogen bredvid stigen där jag går och skogen luktar ljuvligt, naturen är härlig när den anar hopp. Jag tar upp min iPhone och tar några foton, kan vara bra att ha om jag vaknar inatt och inte tror på det jag nu upplever – det finns ingen is och det innebär att jag kan premiärfiska i sjö till helgen!

Om den större av sjöarna är isfri, innebär det att de mindre, som jag föredrar att fiska i, också är det? Jajemensan! Det är lite lite is på ena sidan av sjön, men bara en halv meter ut från land, så det är ju garanterat borta till på söndag. Det blir alltså fiske här till helgen. Lovely! Jag går ut på en utav kastbryggorna som värmer upp sig i solskenet, jag sätter mig ner och tar några foton med telefonen och skickar ett utav dem till Per i ett MMS. Precis när jag sänt iväg meddelandet ser jag hur det sprattlar till på andra sidan viken. Ett vak! Jösses, vad tog den? Är det en stor och förvildad fisk som blivit kvar under isen sen förra året? I så fall blir den nog extra trevlig att drilla för någon lycklig. Där den vakade stor solen på en stor del utav dagen – en fjädermygga som kläckte? Jag börjar se mig om i luften och på vattnet, men jag ser inget. Jag sänder iväg ett meddelande till till Per om vaket, det kan han ha. Jag går åter mot bilen och planerar mitt fiske inför helgen för mig själv, jag har redan drillat ett par stycken i huvudet när jag sätter nyckeln i bilen.

Jag bestämmer mig för att dagen knappt kan bli ännu bättre, men det kan den. Jag bestämmer mig nämligen för att även besöka Säveån när jag ändå är i trakten. Det känns konstigt när jag åker över träbron mot Säveåparkeringen. Jag parkerar och går samma väg tillbaka över bron och ställer mig på densamma och njuter i solskenet. Det är väldigt högt vatten, och då menar jag det. Måttstocken syns inte och vattnet rusar och brusar fram. Smältvatten eller ett frikostigt elverk? Tråkigt att den sistnämnda ingrediensen ens skall behövas finnas med i den ekvationen. Jag tar några mobilbilder och börjar räkna dagarna till årets Säveåpremiär, det är ganska exakt en månad kvar …

Ikväll är det jag som binder upp några fjädermyggor, flicksländenymfer och corixor. Det är i alla fall min plan. Och de kommande dagarna skall jag sortera om i flugaskarna inför säsongen, det är en ritual. Och till söndag skall jag öppna dom vid sjön. Livet leker!

Kommentera