Det blev även ett tredje fisketillfälle under påsken/premiärhelgen, denna gång ett riktigt morgonpass. Det var mörkt när jag åkte mot havet, det var mörkt när jag tacklade upp spöet, pannlampa på när jag knöt på första flugan och mörkt när jag kastade flugan första gången. Det är inte helt fel att möta gryningen och en ny dag vid havet, och speciellt då med flugfiskespö i händerna och ett sinne ute efter revansch. Gårdagen var blåsig, väldigt blåsig och detta faktum räddade min prestige något – varför jag inte fick något alltså. Men idag ligger havet blankt som en spegel. Är det bra? Ja, i alla fall om man vill ”kasta snyggt” och verkligen se om kroppen kommer ihåg flugfiske rörelserna sen förra säsongen. Och glädjande nog går kastandet så kort in på säsongen väldigt bra, linbågarna är tighta och linan och tafsen sträcker ut alldeles utmärkt. Skönt!

Fisket då? Ja, efter tre, fyra kast satt den första skollinjalen (en havsöring på 30 cm) på min olivfärgade Dräparmask, bra start! Jag fick tidig valuta för att ta mig upp innan ottan. Och jag får faktiskt kämpa några minuter, den är stark, den är silverblank och den är arg. När jag försiktigt opererar bort kroken med min peang tror jag att den har dött, att den bestämde sig för att ge mig all sin kraft i drillningen. Men när jag fått ut kroken och lättar mitt grepp om den något sprätter den ur mina händer, och ett svan par som följer mig under hela mitt fiske under dagen, skrattar åt mig. Det är trevligt med sällskap när man fiskar, och i brist på annat så duger svanar, måsar och strandskator alldeles utmärkt.

Gryning

Stärkt av upplevelsen kastar jag snabbt ut igen, idag är kanske dagen när jag fångar årets första över måttet? Tidig morgon blir till morgon och det ljusnar, det kommer att bli en trevlig förmiddag. Helt vindstilla och lite duggregn och det känns några grader varmare igår, men det beror nog på frånvaron av vind. Det känns skönt att kunna kasta ”normalt” och slippa anpassa sig till vindriktning. Jag har några hot-spots här i viken som varit ofiskbara de två tidigare gångerna, och det har redan resulterat i firre idag. Jag byter till en orange ”dräpare” istället och har ett rejält hugg, men fisken sliter sig efter några panikryck under ytan. Jag har också ett par känningar som jag tror är nafsande fisk för flugan har ingen gång eller annan växtlighet på sig när flugan blir synlig för mig. Ovetskapen gör det mer spännande, tycker jag.

Jag fiskar av viken och börjar frysa lite, dags för kaffe. Jag sätter mig under en vacker videbuske och knaprar på några kex och värmer mig med kaffe. Jag funderar på var de större fiskarna är? Kanske är det eftermiddags- och kvällsfiske som gäller nu? Jag fick min största havsöring förra året en tidig kväll efter jobbet … det tål att tänkas på en stund. Men nu är det varken eftermiddag eller kväll så jag inser faktum och utmanar mig själv genom att vada ut och börja svinga igen.

Det blir inget mer idag, men jag fick en tre timmars fisketur och oavsett rekordfisk eller inte så är jag nöjd. Svingen sitter i och den friska luften kommer jag leva gott på när jag sitter på kontoret i veckan. Jag planerar att försöka fiska någon kväll i veckan efter jobbet, eventuellt blir det möjligt. Och till helgen skall jag längre ut till skärgården, till Vrångö, med några vänner för fiske. Jag har aldrig fiskat ute på Vrångö, jag har badat där om sommaren med familjen och det är väldigt vackert och jag har spanat in några vikar och stränder som ser heta ut.