Höstmorgon

Fiskesuget blev för stort, jag måste ut och svinga spöet, det kändes som det var en månad sedan sist. Jag planerade att fiska mellan 0700-1100 och därmed ha en bra tidsmarginal till eftermiddagens familjeaktiviteter.

Det var en ljuvlig morgon och naturen bjöd på ett fantastiskt skådespel när jag kom ut till sjöarna, solen hade precis gått upp och morgondimman dansade vackert över Stora Långetjärn. Nu var det ju inte där jag tänkt fiska utan vid den mindre dito, det är en intimare naturkänsla och det känns inte som att varje kast är ett blindkast om det inte vakar. Men skulle det vaka? Sist jag var här var det en riktig vakfest, ibland kändes det som sjön var kolsyrad. Men nej, det var en helt annan scen idag, inga vak syndes över Stora Långetjärn när jag gick förbi den och vid Lilla Långetjärn var det också en ovanligt lugn vattenyta.

Jag startar morgonens äventyr med ett Haröra med guldskalle, den funkar ju alltid brukar man ju säga. Mitt nya spö skjuter lika fint idag och det är en fröjd att hitta en kombination av spö och lina som man är 100% nöjd med. Till mitt fiske efter i första hand regnbågsöring i stilla vatten använder jag alltså min senaste spöinvestering, ett Loop AEG #6 4-delat som skjuter min RIO Gold #6 som ett skott. Till fiske i mindre stömmande vatten efter öring och harr kör jag ett Guideline LPXE #4 och även till det fina spöet använder jag superlinan RIO Gold #4 och till lite tuffare förhållanden utmed västkusten efter havsöring kör jag ett Sameo Classic #8 tillsammans med världens bästa kustlina Guideline Coastal #8.

Skogspromenad mellan sjöarna

Mitt fiske är resultatlöst den första timmen. Det börjar vaka sporadiskt ute i sjön och när det plaskar till in vid en vasskant till vänster om mig bestämmer jag mig för ett flugbyte. Jag ser inga insekter varken på vattenytan eller i luften, jag binder på en myra. Under processen/tiden det tar att byta fluga vakar det igen rakt framför mig och en kort stund senare till höger om mig. Samma fisk? Jag kastar myran mot det första vaket till vänster om mig, drar in lite lina för att linan och tafsen skall ligga spikrakt. Inget händer så jag tar sakta sakta in myran. Jag ger samma imitation och taktik cirka tjugo minuter innan jag byter till en myggpuppa. Jag har ännu ett mindre vak framför mig och jag provar att sända min lilla myggpuppeimitation där. Kastet är bra och linan och tafsen ramlar tyst ned på den stilla vattenytan. Plötsligt känner jag hur det rycker till i spötoppen och det blir lite krusningar på vattenytan. Mitt mothugg är för sent och obestämt och jag tappar fisken.

Ytterligare tio minuter passerar, det har slutat vaka vid min plats och jag bestämmer mig för att det är dags för frukostmacka och kaffe vid vindskyddet på andra sidan sjön. Under min paus tänker jag i taktiska banor. Myggpuppan var ju lovande, skall jag fortsätta med den trots att jag inte har så många vak att kasta på? Bestämmer mig för att prova ytterligare ett ”säkert kort”, att störa vattenytan (och reta fisken till hugg?) genom att hasa en E-12:a. Vi kör på det! Jag väljer en något mindre svartare variant av denna så fångstgivande imitation av en nattslända som söker sig mot land. Efter några kast blir det action! Från ingenstans ser jag en plog på vattenytan mot min fluga, allt går fort så jag hinner inte reagera. Fisken hoppar upp mot min fluga kanske tio meter framför mig, men den missar. Inget napp, men ett skådespel som får mig att le.

En stark och fin höstfisk

Jag fiskar ytterligare en halvtimme med samma fluga och provar också en annan favorit, en Double Leg. Men inget händer och jag börjar känna mig lite frustrerad. Vad ska jag göra? Byta sjö? Nej, skam den som ger sig, jag byter ställe istället, och fluga.

En svart-gul Montana med guldskalle knyts på och jag får en god känsla i hela kroppen. Jag konstaterar att jag har en halvtimme kvar av fisket innan jag måste bege mig hemåt. Det räcker med tre kast innan min goda känsla besannas. Precis under en näckros, väldigt grunt mot land tar det stopp i min hemtagning. Jag är helt säker på att min krokförsedda nymf har fastnat i näckrosstjälken, men får betydligt bättre känsla nästan direkt då ett par bekanta ryck i spöet identifierar att det är Montana som är delstaten för dagen. Det blir en trevlig kamp och näckrosorna gör det dessutom väldigt spännande. Efter ett par rusningar och några tvärstopp senare ligger fisken i min håv. Jag ger den utrymme för några sista ord innan den får känna på min nyinköpta präst.

Väl hemma rensar jag fisken och stoppar den i frysen. Det skall bli gott med halstrad regnbågsöring och ett gott torrt vitt vin nästa helg.