Per med en nyfångad regnbåge i Magnehultsområdet

Min säsong hade börjat på allra bästa sätt; några fina havsöringar i april och bra utdelning vid klubbsjöarna i Lerum.

Stärkt från säsongsupptakten begav jag mig iväg på bortaplan för att drilla fisk. Men ibland är det svårt, det skulle kunna vara lätt att säga att det ”är det som är tjusningen” med favoritsysselsättningen. Men det vore en klyscha, och bitterheten och revanschlustan är betydligt större än ”tjusningen” i skrivande stund. Missförstå mig inte, det var fantastiska dagar i mycket trevligt sällskap, men det är bittert när man går tom i P&T-vatten på så många fisketimmar.

Magnehult 2009-05-22

När jag är hemma i uppväxtstaden Norrköping har jag på senaste tiden försökt att planera in några timmars spösvingande och regnbågsdrillande i Magnehults fiskevårdsområde som ligger mellan nämnda stad och Katrineholm, så även denna gång.

Per hämtade upp mig utanför föräldrahemmet vid lunchtid och vi parkerade bilen vid fiskekortsautomaten en dryg halvtimme senare.  Smått otåliga väntade vi in Matsa som var sen på grund av att han inte hittade flugfiskegrejerna bland all hans gäddutrustning. När vi efter en kort stund var i samlad trupp och fiskekorten var inköpta bestämde vi oss för att fiska i en av sjöarna som ingår i fiskekortet, brukligt och mest vanligt är att fisket i området bedrivs i Magnehultsån. Regnet var inte långt borta när vi tacklade spöna och senare promenerade genom skogen mot sjön. Väl framme konstaterade vi att vi inte var ensamma vid sjön. Per har tidigare besökt området och visste att det finns ytterligare en sjö nära angränsande, vi styrde kosan dit istället. Väl framme visade det sig vara en trevlig liten rund sjö, det vakade några gånger mitt i sjön och göken gjorde sig påmind samtidigt som jag knöt på en flicksländenymf på spetsen.

Fem, sex flugval senare började jag verkligen bli fundersam. Varför nappar det inte? Är det en ”sån där dag”? Plötsligt ropar Per ”FISK” och jag hjälper till att håva en regnbåge som var ganska målmedveten och envis. Det skulle visa sig att detta var det närmaste fisk jag kom denna dag. Om jag hade vetat detta vid den stunden hade jag nog packat ihop och satt mig ner och tittat på de andra som fiskade och lyssna på göken på heltid.

Efter ett par tre timmars fiskande vid sjön beslutade vi oss för att byta ställe, denna gång till Magnehultsån. Men, som sagt, inte ens där lyckades jag överlista någon av fiskarna som jag antar fanns i vattnet.

Hur som helst, ”det var ju trevligt att komma ut”, svinga spöet och snacka lite goja. Men någon fisk blev det ju inte, den här gången …