Jag är bortskämd på många sätt. Förutom det mest elemäntara med god hälsa hos mig själv och min familj och vänner så är jag även bortskämd med att ha tillgång till friskvårdstimme en gång i veckan. För er som inte har det lika bra innebär det att jag kan t ex. gå en timme tidigare en gång i veckan för att utöva friskvård. Under vintern har jag använt denna timma genom att ta en promenad hem från jobbet, vilket tar ganska exakt en timma. Men nu är det ju fiskesäsong och det innebär ju helt klart att prioriteringen för friskvårds ändras från promenad till att vara utvadad i ett näraliggande vatten.

En fantastisk kväll, fiske bedrevs mellan 1700-2000. Jag hade sällskap av ett par haspelkastande ungdomar lite längre bort som tittade avundssjukt på mig där jag stod utvadad och fiskade ett med naturen.

De första 5 kasten innebar 2 landade 30 centimeters, varav en faktiskt gav mitt #8 spö en skaplig fight. Jag blev väldigt överraskad över hur liten den var när jag hade den i handen och tog bort min tobisimitation. Men, de fick båda givetvis sprätta tillbaka ner i vattnet, jag tar dom till hösten eller nästa vår istället.

Sen hände det inte mycket på någon timme, mer än att jag passade på att njuta av natur, skärgård och friheten.

Vid 19 tiden hörde jag ett par vak och såg ett. Jag kastade mot det synliga vaket och krokade omgående på en något större öring. Den gjorde ett par rejäla rusningar innan den tröttnade och kunde ganska enkelt vevas in. Men i ett sista desperationsryck bara någon meter från håven hoppade den upp och slet sig från kroken. Tråkigt kanske, men helt OK, även om ett tyst ”- fan!” hördes. Flera kast mot samma ställe resulterade i ett par riktiga stötar, men inte mer än det.

Hur som helst – friskvårdstimme is the shit!